Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. Han har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om kanon, unga vuxna, om privatisering av vården samt senast om science och fiktion, ”Jag känner mig ledsen” sa Anders Wijkman och ”Skall vi tala om raser?” Ulf Karlström har också skrivit om GMO, genmodifierad gröda, senast i inlägget ”Hotet mot liver – den genetiska manipulationens dolda agenda” 31 januari. 24/2 kom föregående inlägg inom området populärkultur med titeln ”Vad säger oss TV-serier om världen?” och 4/3 ”Hur ska vi förklara vad som sker?”
Dessutom har han tillsammans med mig skrivit boken ”USA som världspolis”, där 20 % av upplagan finns kvar ett halvt år efter lanseringen.
Han har skrivit om EU också tidigare, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen, senast 13/7. Förutom Ulf har bl.a. Leif Elinder och jag skrivit om EU, senast 30/4 ”Enögde Carl Bildt och EU-valet.”
Blogginlägget.Den 7 maj debatterade riksdagen EU. Det sker mycket sällan trots att den av EU initierade eller påtvingade lagstiftning totalt dominerar riksdagens agenda i sådana ärenden. Nu var det förstås EU-parlamentsvalet 25 maj som satte dagordningen.
Alliansen är både enad och splittrad i EU-frågan. Det parti som sticker ut är (fp) med sin extrema EU-vurm, medan (m) och (kd) retoriskt driver tesen att EU skall vara smalare, men vassare. I praktiken godtar Alliansen det mesta från EU, även om (m) passade när det gällde bankunionen och den finansiella transaktionsskatten.
Socialdemokratin driver ett mer renodlat dubbelspel. I EU-parlamentet röstar man konsekvent för ökade utgifter. Mikael Damberg (s) försökte förklara det med att man ville omförhandla jordbruksstödet (40 % av EU:s utgifter) samt att deras representant talade för hela parlamentets (s)-grupp. I den faktiska politiken har (s) varit med och byggt ut EU:s centralisering steg för steg, senast beseglat genom Lissabonfördraget. Damberg angrep hycklande (m) för att genomförandet av Lex Laval, som bakbinder svensk fackligt arbete vid konflikter. Nu är Lex Laval en följd av EU och EU-domstolens beslut i Lavalfallet, och inte primärt ett moderat påhitt.
Dambergs och (s) stora paradnummer är det sociala protokollet. Det skall fogas till gällande fördrag. Det kan Damberg vifta med, för det blir aldrig verklighet. Det krävs enighet vid fördragsändring och det är uteslutet att t.ex. England och konservativa, gamla öststater skulle biträda detta.
En slutsats är uppenbar när man lyssnar på debatten. EU är inte populärt. Alliansen och (s) tävlade i att försöka påvisa att den andra sidan är mer centralistiskt, dvs att EU skall besluta i flera frågor. Så flertalet partier talar om att göra EU mindre, men samtidigt biträder man alla nya frågor och kompetensområden som EU bör/skall ta upp, för att besluta om. Det går naturligtvis inte ihop. Flera företrädare för Alliansen och (s) buntade medvetet ihop EU-motstånd med rasism/främlingsfientlighet. Det är grovt, närmast oförskämd lögnaktighet. Det finns således fog för att tala om den allvarliga diagnosen EU-bipolaritet, som flertalet partier tycks lida av.
Jonas Sjöstedt (v) framträdde som den klart mest EU-kritiske, ja, även som en EU-motståndare. På sitt sedvanliga, vänliga sätt försökte han få Romson (mp) att erkänna att EU-fördragen ställer företagens rätt framför folkliga krav på välfärd och omöjliggör en omställning mot mindre sårbara samhällen. Romson lät svadan dansa och förklarade att de var EU-kritiker, men inte EU-motståndare; de vill inte lämna EU. Man kunde ju påverka så mycket inne i EU, menade språkröret. Så patetisk får man alltså vara i ledningen för (mp). Undra om (mp):s medelklassväljare känner till det?
För en EU-motståndare som undertecknad är det trist att konstatera att Jimmy Åkesson från (sd) var den mest verbale EU-motståndaren; det bör hållas en folkomröstning om EU-medlemskapet, efter engelsk förebild, och Sverige bör lämna EU. Sverige ger ut 38 miljarder kr och får igen 11 (som går till stora rika godsägare/bolag; UK kommentar). Dessa 38 miljarder kan användas till skola, omsorg m m. Ja, hör man som fattig pensionär bara dessa ord, så är (sd) den givna rösten.
Damberg (s) försvarade det famösa utkastet till handelsavtal mellan USA och EU, där Jättebolagen ges rätt att stämma Stater för ”förlorad inkomst”, eller där immaterialrätt om GMO-patent är självklarheter. Han bagatelliserade utkastet och förklarade att det inte finns något förslag ännu. I stället för att kritisera utkastet valde han att lovprisa frihandel. Både Sjöstedt och Romson angrep förtjänstfullt utkastet till fördrag och avfärdade (s)´ strutsaktiga hållning.
Hur skall man då förklara att EU-motståndet är så svagt i riksdagen? Det finns flera förklaringar, men en kan vara att man låtit högerpopulister eller rena rasistpartier få monopol på frågan. SvD (7/5) buntar friskt ihop EU-motståndare, högerpopulister och rena rasistpartier. Med den matchningen stämplas 10 länder i EU ut, med England i spetsen; 9-29 % kommer att rösta emot EU-kramarna. I en annan grupp om 8 länder kommer 1.3-7.6 % av väljarna att rösta Nej till EU. En ytterligare förklaring är att vänstern – detta svåra och oklara ord – är extremt svag i Europa. Kanske får kapitalismens kriser 2008 och 2011 upp ögonen på många människor, men det tycks i så fall ta tid. Men har vi den tiden? Tills nästa storkrig, som USA/Nato verkar besatt av att driva fram?
Jag har under massor av år suttit i ledningen för Folkrörelsen Nej till EU (FNEU). Den långa perioden gör att jag tycker att jag gjort mitt; därför är jag idag vanlig medlem i FNEU. Organisationen har klokt nog valt – och det är ett mycket klokt val – att sitta på två stolar: Rösta på en EU-motståndare eller bojkotta valet. Nu, som icke-styrelsemedlem, föreslår jag Dig att bojkotta EU-valet.
intressant.se, Telia, politik, mutor, imperialism, kapitalism, korruption, läkemedel, fotboll, ekonomi, massmediatobak, socialism, rökning, reklam, mutor, läkemedelsbolag, forskning, industrin, kliniska prövningar,skidor, dopning, kliniska prövningar,doping, bloddoping,
DN Debatt 13/5 DN Debatt 7 majDagens Arena DN Debatt 30/4 Counterpunch 23/4 Huffington Post Nej till EU Göteborgsposten C Malmström 3/2Sv>D 3/2 Bilderblogg 3/2DN 4/2 DN 15/7 DN1Gay och Powell förklara sig DN 15/7 SvD 27/2DN 28/2 DN hästkött DN Uppdrag granskning 27/2Bilderblogg AnnarkiaSvenssonbloggen 28/2 Annarkia SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten SvT Uppdrag Granskning 12/12 Expressen 12/12 Ab 12/12 Bilderblogg DN 12/12 Svd 12/12 AB 12/12 DN 20/9
SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
Sveriges Radio 7/9 DN 6/9 , Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv
9 svar till “Riksdagen debatterar EU”
EU-valet diskuteras förstås inom andra EU-länder. Jag vistas sedan en tid i departementet Var i centrala delen av Provence och läste igår i lokaltidningen ”Var Matin” på ”Europadagen 9 maj” under rubriken ”Europaprojektet i farozonen” resultat från en nationell opinionsundersökning genomförd 22-24 april. Underbetyg med besked, baserat på över 55 års medlemsskap av ett EU:s kärnländer.
* 70 % menade att EU-medlemsskap ökar arbetslösheten i Frankrike, medan 19 % har motsatt åsikt, och resten tog ej ställning.
* 68 % menade att EUminskar det sociala skyddsnätet i Frankrike, medan 26 % har motsatt åsikt.
* 60 % ansåg att det ökade antalet invandrare, 28 % emot.
* 52 % ansåg att det medför att Frankrike förlorar sin nationaltet och kutlur, 37 % emot.
På frågan om bästa lösningen på problematiken menade 47 % att det främst gällde att öka medlemsländernas beslutsrätt och minska EU:s. 22 % hade motsatt åsikt, 24 % hade inget förslag medan 7 % tyckte det var bra som det var.
* 78 % ansåg att EU:s institutioner stod alltför långt bort från folks vardagsfrågor, 11 % hade motsatt åsikt.
* 72 % ansåg att EU:s institutioner var alltför upptagna av att följa pedantiska reglementen utan orsak (”a faire des règlements tatillons sans raison”)
* 52 % ansåg att EU-institutionerna inte var tillräckligt demokratiska, medan 22 % ansåg motsatsen
Dom siffrorna är nog ganska lika över hela Europa. Det är mycket sällan (eller aldrig) man hör någon säga något positivt om EU.
Ulf: vad tror du dig vinna med att EU-kramarna stärker sin ställning i EU-parlamentet? Och att den EU-kritik som dominerar från det hållet yttras av fascister?
Bojkottarna stoppar huvet i sanden och hoppas att EU ska försvinna av sig själv om man inte tittar åt det hållet. Men precis som när det absoluta kungadömet av guds nåde störtades krävs organisering. Och en del av organiseringen är att använda de arenor som bjuds institutionellt. Av vilka EU-parlamentet är den mest relevanta, precis som de nationella parlamenten var viktiga när den absoluta monarkin störtades.
Visst, det är kanske inte så mycket som kan uppnås där. Men om man inte bekämpar dumheter på de legala och officiella arenorna är det svårt att få gehör när man använder de utomofficiella.
Man kan aldrig vinna genom att lämna walk over.
Jan,
EU har byggt ut steg för steg sedan 1995 då Sverige blev medlem. Ibland är det kritiker till EU som vill bygga ut, nu senast Isabella Lövin, som vill ge EU beskattningsrätt. Andra gånger är det federalister eller socialdemokrater. Så EU-kritikernas roll är obefintlig, eller extremt marginell.
Jag menar att vi skall lämna EU. Det har jag drivit i många år genom Folkrörelsen Nej till EU. När den tunga EU-motståndarrörelsen i Norge börjar diskutera uppsägningen av deras EFS-avtal, öppnar det upp för att Sverige och Norge kan ha handelsavtal med EU.
Jag tror att det är så slipstenen skall dras, inte genom att meningslös röstning, som är ditt alternativ, Jan. Det tröttar bara ut folk
Har någon som vill kommentera här kännedom om någon tillförlitlig konsekvensanalys för vad som händer om vi lämnar EU?
Om jag får lov att göra en själv så skulle jag säga att vi sparar EU-avgiften (vet ej vad den ligger på nu men tror mig ha hört siffran 38 miljarder), vi sparar kostnaderna för kostsamma militära äventyr i NATO’s och EU’s tjänst (och kan även neka FN att ställa upp med trupp tills vi har råd med det igen), vi kan minska invandringen och repatriera de som kommit hit på falska grunder och sparar på så vis en idag ej överskådlig summa pengar som troligen rör sig om hundratals miljarder. EU kommer då givetvis att hota med handelssanktioner men vi har Norge, Schweiz, Island, och andra länder att handla med. Vi återfår bestämmandet över vårt eget land och politikerna kan handla med vårt lands och våra egna medborgares bästa för ögonen istället för att vara knähundar åt USA och EU. Det kanske blir svåra år till att börja med men våra barn kommer att tacka oss.
Peter,
din fråga är inte helt lätt att svara på här. Det finns ett antal artiklar på hemsidan http://www.nejtill eu.se
Men låt mig ge några få punkter:
1. Lissabonfördraget införde faktiskt en utträdesparagraf. Så det är bara att börja.
2. Statskassan blir 38 miljarder rikare – inte oväsentlig
3. På något års sikt kan både Norge och Sverige förhandla med EU om ett handelsavtal.
4. Nej till EU kommer efter använda det faktum att det är 20 år sedan folkomröstningen för att kräva en ny folkomröstning. Alla under 38 år har inte fått säga sin mening om EU. Jag tror det är så vi måste göra för att få stenen i rullning.
För det första så får vi tillbaka bestämmandet över landet Sverige. Det är farligt att inte vara med i EU för vi är ett exportberoende land, varför är importen högre än exporten för oss från EU länderna. Utanför EU har vi en annan balans, högre export än import.
EU är en fredsbevarande union, är det därför vi snart är i krig här i Europa
Vi betalar 38 miljarder, varje år, räkna det ggr 10, 20, 30 år.
Vi får politiker som inte blir belönade av storindustrin efter att ha varit deras talesmän i samma utsträckning.
Vi kommer för det att ha handel med länder i Europa, men eftersom vi har legat på minus i handelsbalansen så kommer vi självklart att handla mera med länder utanför EU
Listan kan göras hur lång som helst
EU är, liksom FN, genomkorrumperat, ruttet och består av inkompetenta personer utan sunt förnuft. (Jag har jobbat åt FN och tillsammans med folk från Bryssel) Deras manipulerande krigshets mot än den ene, än den andre, kommer att leda till riktiga oroligheter inte bara i Nordafrika och Mellanöstern utan, som vi ser nu, också i Europa.