Läkare och allmänhet skeptiska mot mediciner


Här har tidigare publicerats flera artiklar om fusk då det gäller läkemedel och inom medicinsk vetenskap. Hit hör en artikel om läkemedel mot depression, och en om forskningsfusk. I artikeln ”Fusk i medicinsk forskning är vanligt – ofta läkemedelsindustrins fel” ger jag flera exempel på hur läkemedelsbolags verksamhet motverkar en bra behandling av sjuka människor. http://jinge.se/hjartat/fusk-i-medicinsk-forskning-ar-vanligt-ofta-lakemedelsindustrins-fel.htm Den andra artikeln var ”Fusk med antidepressiva och annat” http://jinge.se/allmant/fusk-med-antidepressiva-och-annat.htm
Den intresserade kan kanske läsa ”Läkemedelsindustrins information fördyrar sjukvården”http://jinge.se/allmant/lakemedelsindustrins-information-fordyrar-sjukvarden.htm
Jag är själv forskare och läkare. Som läkare har jag mest arbetat som allmänläkare/distriktsläkare och i beroendevården 2003-2007.

Nu återpublicerar jag denna artikel första gången 21 juli förra året. Lika aktuell idag, eller hur?

En ny undersökning av Academy of Medical Sciences i Storbritannien visar att 63 procent av allmänheten och 82 procent av allmänläkare är skeptiska till uppgifter om studier av läkemedel. Fler personer litar på en väns råd om medicin, och endast en tredjedel av allmänheten faktiskt tror på den officiella medicinska forskningen. Fler människor ifrågasätter de studier som presenteras av läkemedelsindustrin. I undersökningen deltog 2 041 personer ur allmänheten och 1 013 allmänläkare. I undersökningen anser 82 procent av allmänläkare att medicinsk forskning är partisk och övervärderar effektiviteten hos nya droger.

Skepticism mot modern medicin växer. Säkerheten hos många droger, till exempel statiner, antivirala läkemedel, antacida, antibiotika, antidepressiva medel eller vacciner ifrågasätts. Med massor av information och annonser i TV och på internet kämpar patienterna för att försöka ta reda på vad som är bäst för deras individuella situation.

Förre presidenten i Academy of Medical Sciences professor John Tooke säger ”Med vår åldrande befolkning och alltmer sofistikerade behandlingar måste vi agera nu för att ge patienterna tydligare och mer användbar information om de läkemedel de tar.”

Academy of Medical Sciences uppmanar nu National Health Service (NHS) att publicera mer detaljerad information om risker och biverkningar med droger. De uppmanar också allmänläkare att spendera mer tid med äldre patienter för att diskutera problem.

Några läkemedel är överskattade och medför risk för även svåra biverkningar.

För ett par år sedan utkom boken ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet : hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården ”, skrivet av en mycket meriterad forskare och läkare, Peter C. Gøtzsche. Han är en av grundarna av ­Cochrane-samarbetet – ett globalt oberoende nätverk av forskare som arbetar med att ta fram evidens­baserad läkemedelsinformation och har publicerat fler än 50 ­vetenskapliga artiklar i världens 5 mest välrenommerade vetenskapliga tidningar, British Medical Journal, Lancet, Journal of the American Medical Association, Annals of Internal Medicine samt New England Journal of Medicine­.

Hans Peter Söndergaard, docent, chefsöverläkare, Karolinska institutet recenserade boken i Läkartidningen.
Peter Goetsche dodliga-mediciner-och-organiserad-brottslighet-hur-lakemedelsindustrin-har-korrumperat-sjuk--och-halsovarden

Utdrag or recension ”Bokens titel antyder att läkemedelsbolag förgiftar människor och att deras verksamhet är jämförbar med organiserad kriminalitet. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående. För om det är på det sättet, måste ju någonting vara fel. Så den första tanken som infinner sig är att det troligtvis är en tröttsam monoman kverulant som är i farten. Den andra tanken, att om det inte är så enkelt, så är det bäst att läsa boken.
Det finns ingen läkare som inte använder mediciner som en del av verksamheten, och det finns ingen av oss som inte har blivit utsatt för påverkan från läkemedelsindustrin. Så det finns anledning att läsa denna text för att själv ta ställning till det till synes horribla påståendet.
Så vad finner man? Dels ett förord av mycket tunga namn som har redigerat framstående vetenskapliga tidskrifter. Dels att författaren punkt för punkt dokumenterar sina påståenden. Han är ursprungligen biolog, med ett antal år i läkemedelsindustrin, vidareutbildade sig till läkare och är numera professor i invärtesmedicin och medgrundare till Cochraneorganisationen.”

Boken tilldelad 1:a pris från British Medical Association (BMA), i BMA:s Book Awards 2014. med bl.a. följande motivering ”Den borde vara obligatorisk läsning för läkarstuderande och AT-läkare. Det skärper också vår uppmärksamhet på hur beteendet påverkar patienterna – och på det faktum att läkemedel är den tredje vanligaste dödsorsaken. Tonen är emellanåt påstridig, men bevisen styrker författarens påståenden. Det som presenteras här i boken kommer att chocka även de som tror sig känna till oegentligheterna i läkemedelsbranschen. Dess centrala tes är att vi måste fokusera på patienterna – och att deras säkerhet alltid måste gå före vinstintresset.

En chockerande bedömning av Dr Richard Horton, chefredaktör för Lancet för ett par år sedan har i stort sett ignorerats av mainstream media. Dr Richard Horton, chefredaktör för Lancet publicerade 11 april ett uttalande om att en mycket stor andel av den publicerade medicinska forskningen är otillförlitlig i bästa fall, om inte helt felaktigt, eller rentav bedräglig.

Horton deklarerade att ”En stor del av den vetenskapliga litteraturen, kanske hälften, helt enkelt kan vara osann. Påverkad av studier med alltför få deltagare, små effekter, irrelevanta analyser och flagranta intressekonflikter, och av en besatthet av tvivelaktiga modetrender har vetenskapen tagit en sväng mot mörkret.”

Horton säger rent ut att stora läkemedelsföretag förfalskar eller manipulerar studier inom hälsoområdet, säkerhet och effektivitet av sina olika läkemedel genom att bedriva studier med alltför få individer för att kunna ge statistiskt meningsfulla resultat. Man anlitar och betalar testlaboratorier eller forskare där uppenbara intressekonflikter finns, som att presentera positiva resultat för läkemedelsföretaget för att få ytterligare bidrag. Minst hälften av alla sådana tester är värdelösa eller skadliga menar Horton. Eftersom läkemedel har en stor inverkan på hälsan hos miljontals människor är denna manipulation kriminell och kan utgöra myndighetsmissbruk.

Horton skrev sina chockerande kommentarer efter att ha deltagit i ett symposium om reproducerbarhet och tillförlitlighet i biomedicinsk forskning ordnad av Wellcome Trust i London. Han noterade att man tillämpade ”Chatham House” sekretessregler där deltagarna är förbjudna att vilka deltagare som har olika åsikter.

Andra röster New Eastern Outlook

Dr Marcia Angell är läkare och var länge chefredaktör för New England Medical Journal (NEMJ), som liksom Lancet anses bland de 3-4 mest prestigefyllda fackgranskade medicinska tidskrifter i världen. Hon menar att ”Det är helt enkelt inte längre möjligt att tro på mycket av den kliniska forskningen som publiceras, eller att förlita sig på bedömningen av ansedda läkare eller auktoritativa medicinska riktlinjer. Det är en tråkig slutsats, som jag nådde långsamt och motvilligt under mina två decennier som redaktör för New England Journal of Medicine.”

Harvey Marcovitch, som har studerat och skrivit om korruption av medicinska tester och publicering i medicinska tidskrifter, skriver att ”studier som visar positiva resultat för ett läkemedel eller en studie har större sannolikt att offentliggöras än” negativa studier. Redaktörer kan delvis kritiseras för detta men så är kommersiella sponsorer, vars metodologiskt väl genomförda studier med ogynnsamma resultat tender att inte publiceras”

Dr Lucija Tomljenovic vid University of British Columbias neuro-dynamiska forskningsgrupp vid Institutionen för oftalmologi och synvetenskap har fått dokument som visade att ”vaccintillverkare, läkemedelsföretag och hälsovårdsmyndigheter har känt till flera risker med vacciner men valt att dölja dem för allmänheten. Detta är vetenskapligt bedrägeri, och allt tyder på att denna praxis fortsätter än i dag.”

Tyvärr finna fler exempel.

1. Andra tråkiga nyhet av liknande slag kom 2013 från läkemedelsindustrin via bl.a SvT. ”Det är ett stort bekymmer när man bara presenterar de positiva uppgifter man har om sina preparat. Det kan bli vilseledande för den som har till uppgift att komma med rekommendationer kring vilka läkemedel som ska godkännas och inte”, säger Axel Haglund, psykiatriker på S:t Görans Sjukhus.
I sex studier visade sig det antidepressiva läkemedlet Reboxetin/Edronax inte vara bättre än sockerpiller. SvT

2. Dagens Medicin rapporterade 12/12 2012 ”Ännu en sammanställning visar att prövningar som finansierats av industrin oftare ger positiva resultat. Den här gången är det forskarnätverket Cochrane som har stått för granskningen.” Läkemedelsbranschens möjligheter att dölja forskningsresultat som skulle kunna stoppa en medicin får kritik från läkare och psykiatriker både i London och Sverige, skriver SvT på sin hemsida. Dagens Medicin 12/12

3. Dagens Medicins nätupplaga presenterade 8/1 2013 en studie sambandet mellan läkemedelsbolagens kontakter med läkare och utskrivning av mediciner högt rankad vetenskaplig tidskrift (JAMA) visade att läkare påverkas av kontakter med läkemedelsindustrin. En studie bland 3 500 amerikanska läkare med sju olika specialiteter visar att läkare som på olika sätt kommit i kontakt med läkemedelsindustrin, oftare än andra läkare skrev ut dyrare originalläkemedel i stället för billigare identiska läkemedel.

4. Läkare som erbjudits gratis mat och dricka på jobbet av läkemedelsbolag (vilket var mycket vanligt i Sverige) skrev oftare ut originalläkemedel. De läkare som ibland/ofta träffade representanter från industrin skrev 40 procent ut originalläkemedel jämfört med 34 procent bland övriga läkare.

5. Reklam är mycket vanligt inom läkemedelsindustrin och är snarast motsatsen till saklig information.Fördelarna med den utannonserade produkten överdrivs, och nackdelarna nämns knappast. Företag försöker underhålla ett varumärke, vilket Naomi Klein så väl beskrivit i boken No Logo. Då kan man ta särskilt mycket betalt.

Detta är några exempel på hur kapitalismen indirekt påverkar evidensbaserad medicin, och ibland människors moral.
Drivkraften i kapitalismen är kapitalackumulation och största möjliga vinst. Då är tyvärr vilseledande uppgifter och reklam en fördel. Och enligt officiell statistik dominerar ett fåtal aktörer alltmer inom så gott som alla branscher – en koncentration som snedvrider konkurrensen.

intressant.se, , , , , , , , , , , , , , , ,,


3 svar till “Läkare och allmänhet skeptiska mot mediciner”

  1. En VP för ett uppstickande läkemedelsföretag jag talat med hade ”patient safety” som sin käpphäst. Hon menade att om läkemedelsföretagen inte tog patient safety på allvar underminerade man hela branschen. Läkemedelsbolag arbetar med frågor som är så komplicerade och tillverkar produkter som kunden omöjligt kan granska att branschen skall betraktas som en förtroendeindustri. Om patienten inte kan lita på att ett piller gör dem bättre eller om det blir rysk roulette för patienten att ta ett piller, så hotas hela branschen.

    Jag talade med henne om korruption, men hon hade inga idéer om hur detta skulle stävjas, men var uppenbarligen medveten om hur det hotade branschen.

    Branschens svar på hotet emot deras förtroende var en föreläsning i slutet av konferansen som riktade sig till de högre tjänstemännen i rummet. Det föredraget hade anonym avsändare och hölls av två managementkonsulter, det handlade om ”Managing whistleblowers” och var 20 minuter om hur man skulle sätta åt de som dristar sig skvallra, juridiskt, ekonomiskt och andra metoder. Det kunde sammanfattas med ”Om du skvallrar, så nitar vi dig”, det riktades inte särskillt subtilt till tjänstemännen i rummet. Jag kommenterade de båda managementkonsulterna med ”En Whistleblower måste vara det bästa man kan ha i ett bolag, om det förekommer oegentligheter i bolaget vill man få reda på detta omedelbart. Det måste finnas grava problem i ens organisation som gör att en whistleblower inte kommer till företagets ledning utan går till pressen. Vad är det för företagskultur som tvingar whistleblowers att gå utanför företaget och hur åtgärdar man denna företagskultur?”, de båda managementkonsulterna hade inget svar på vad det var för interna problem i bolagen som gjorde att whistleblowers gick utanför organisationen och de hade heller inga förslag på åtgärder för att förbättra företagskulturen. Jag föreslog att de skulle återkomma när de tittat på dessa frågor.

    Läkemedelsindustrin känner av precis det som jag talade med en VP om, korruptionen underminerar förtroendet i en bransch som bygger på förtroende.

  2. Det är lätt att dra läkemedelsindustrin över en kam. Det är dock därifrån de läkemedel kommer som gör effekt. Och på senare tid tyvärr fler och fler som inte gör effekt eller vars effekt kompenseras av biverkningar. För att det blir svårare och svårare att identifiera och utveckla nya läkemedel för de stora folksjukdomarna.

    Risken med antibiotika ligger inte deras användning utan deras överanvändning. Det är faktiskt så att det forskats alldeles för lite på antibiotika på senare tid eftersom en del bakteriestammar över tiden utvecklat resistens mot existerande antibiotika. Eller importerats av migranter från subtropiska och tropiska länder. Man behöver inte ha en handgranat i fickan för att vara samhällsfarlig.

    Självfallet finns läkemedel som prånglas ut och säljs i mängder trots att deras effekt kan skäligen ifrågasättas. Ett exempel är statinerna. Men å andra sidan har betablockerare och andra blodtryckssänkande medel räddat miljoner från en prematur död. Det finns ingen anledning att kritisera antiacida (om det nu med detta menas H2-blockare och protonpumpshämmare.