Fusk i medicinsk forskning är vanligt – ofta läkemedelsindustrins fel


Denna även idag mycket aktuella artikel publicerade jag för exakt ett år sedan. Bedömningen har förstärkts av Peter Goetsches böcker och framträdanden, som jag rapporterat om. Här kompletterande information, från högsta ort. Känns tyvärr motiverat och relevant att publicera den igen.

Detta blogginlägg bygger på en artikel i våras i The Lancet, ev av världens 3-4 mest ansedda tidskrifter, och av en artikel av F. William Engdahl som bygger på artikeln, och som jag översatt. Denne är strategisk riskkonsult och föreläsare, med examen i politik från Princeton University. Han har skrivit böcker om olja och geopolitik, och publicerar sig på nättidningen ”New Eastern Outlook”.
Jag är själv forskare och läkare. Som läkare har jag mest arbetat som allmänläkare/distriktsläkare och i beroendevården. Läkemedelsreklam och besök av läkemedelskonsulenter bidrar till förskrivning – och till en förskrivning som inte alltid baseras på bästa vetenskaplig evidens.
På vårdcentralen i den utpräglade industriorten Olofström, där jag senast, 1979-82, arbetade heltid som läkare innan jag började med forskning beslöt vi helt enkelt att inte ta emot några läkemedelskonsulenter. Detta främst på initiativ av doktor Bengt Järhult, den allmänläkare som nog främst av alla efter Andra Världskriget i många debattartiklar påtalat brister i läkemedelsbolags information. Jag minns att vi bl.a. gjorde en studie dels av behandlingen av perniciös anemi bland våra patienter med B12-vitaminer, och kunde sätta ut medicinen på ganska många.

Artikeln.
En chockerande bedömning av Dr Richard Horton, chefredaktör för Lancet, en av världens 2-3 främsta medicinska tidskrifter, har i stort sett ignorerats av mainstream media. Han menade i ett uttalande 11/4 att en mycket stor andel av den publicerade medicinska forskningen är otillförlitlig i bästa fall, om inte helt felaktigt, eller rentav bedräglig. Lancet 11/4 2015

Horton deklarerade att ”En stor del av den vetenskapliga litteraturen, kanske hälften, helt enkelt kan vara osann. Påverkad av studier med alltför få deltagare, små effekter, irrelevanta analyser och flagranta intressekonflikter, och av en besatthet av tvivelaktiga modetrender har vetenskapen tagit en sväng mot mörkret.”

Horton säger rent ut att stora läkemedelsföretag förfalskar eller manipulerar studier inom hälsoområdet, säkerhet och effektivitet av sina olika läkemedel genom att bedriva studier med alltför få individer för att kunna ge statistiskt meningsfulla resultat. Man anlitar och betalar testlaboratorier eller forskare där uppenbara intressekonflikter finns, som att presentera positiva resultat för läkemedelsföretaget för att få ytterligare bidrag. Minst hälften av alla sådana tester är värdelösa eller skadliga menar Horton. Eftersom läkemedel har en stor inverkan på hälsan hos miljontals människor är denna manipulation kriminell och kan utgöra myndighetsmissbruk.

Andra röster

Dr Marcia Angell är läkare och var länge chefredaktör för New England Medical Journal (NEMJ), som liksom Lancet anses bland de 2-3 mest prestigefyllda fackgranskade medicinska tidskrifter i världen. Hon menar att ”Det är helt enkelt inte längre möjligt att tro på mycket av den kliniska forskningen som publiceras, eller att förlita sig på bedömningen av ansedda läkare eller auktoritativa medicinska riktlinjer. Det är en tråkig slutsats, som jag nådde långsamt och motvilligt under mina två decennier som redaktör för New England Journal of Medicine.”

Harvey Marcovitch, som har studerat och skrivit om korruption av medicinska tester och publicering i medicinska tidskrifter, skriver att ”studier som visar positiva resultat för ett läkemedel eller en studie har större sannolikt att offentliggöras än” negativa studier. Redaktörer kan delvis kritiseras för detta men så är kommersiella sponsorer, vars metodologiskt väl genomförda studier med ogynnsamma resultat tender att inte publiceras”

Dr Lucija Tomljenovic vid University of British Columbias neuro-dynamiska forskningsgrupp vid Institutionen för oftalmologi och synvetenskap har fått dokument som visade att ”vaccintillverkare, läkemedelsföretag och hälsovårdsmyndigheter har känt till flera risker med vacciner men valt att dölja dem för allmänheten. Detta är vetenskapligt bedrägeri, och allt tyder på att denna praxis fortsätter än i dag.”

Lancets chefredaktör Dr Horton sammanfattar ”De som har makt att agera förefaller att tycka att någon annan ska agera först. Och varje positiv insats (t.ex. finansiering av tillräckligt stora replikationsstudier) har ett motargument (vetenskapen kommer att bli mindre kreativ). Den goda nyheten är att vetenskapen börjar att ta del av sina värsta brister på största allvar. Den dåliga nyheten är att ingen är beredd att ta första steget för att rensa upp i systemet.
Horton diskuterar möjligheter till förändring och förbättring, bland annat att i stället för att ändra belöningar (incentives) kanske man ska ta bort belöningar helt? Eller betona samarbete i stället för tävlan.

Tyvärr ingen enstaka händelse.

Andra tråkiga nyhet av liknande slag kom 2013 från läkemedelsindustrin via bl.a SvT. ”Det är ett stort bekymmer när man bara presenterar den positiva datan man har kring sina preparat. Det kan bli vilseledande för den som har till uppgift att komma med rekommendationer kring vilka läkemedel som ska godkännas och inte”, säger Axel Haglund, psykiatriker på S:t Görans Sjukhus.
I sex studier visade sig det antidepressiva läkemedlet Reboxetin/Edronax inte vara bättre än sockerpiller.

2. Dagens Medicin rapporterade 12/12 2012 ”Ännu en sammanställning visar att prövningar som finansierats av industrin oftare ger positiva resultat. Den här gången är det forskarnätverket Cochrane som har stått för granskningen.” Läkemedelsbranschens möjligheter att dölja forskningsresultat som skulle kunna stoppa en medicin får kritik från läkare och psykiatriker både i London och Sverige, skriver SvT på sin hemsida.

3. Dagens Medicins nätupplaga presenterade 8/1 2013 en studie sambandet mellan läkemedelsbolagens kontakter med läkare och utskrivning av mediciner högt rankad vetenskaplig tidskrift (JAMA) visade att läkare påverkas av kontakter med läkemedelsindustrin. En studie bland 3 500 amerikanska läkare med sju olika specialiteter visar att läkare som på olika sätt kommit i kontakt med läkemedelsindustrin, oftare än andra läkare skrev ut dyrare originalläkemedel i stället för billigare identiskaläkemedel.

4. Läkare som erbjudits gratis mat och dricka på jobbet av läkemedelsbolag (vilket var mycket vanligt i Sverige) skrev oftare ut originalläkemedel. De läkare som ibland/ofta träffade representanter från industrin skrev 40 procent ut originalläkemedel jämfört med 34 procent bland övriga läkare.

5. Reklam är mycket vanligt inom läkemedelsindustrin och är snarast motsatsen till saklig information.Fördelarna med den utannonserade produkten överdrivs, och nackdelarna nämns knappast. Företag försöker underhålla ett varumärke, vilket Naomi Klein så väl beskrivit i boken No Logo. Då kan man ta särskilt mycket betalt.

Detta är några exempel på hur kapitalismen indirekt påverkar evidensbaserad medicin, och ibland människors moral.
Drivkraften i kapitalismen är kapitalackumulation och största möjliga vinst. Då är låga löner, så få anställda som möjligt, skattefiffel, mutor, vilseledande reklam och nonchalans inför miljöproblem en fördel. Och enligt officiell statistik dominerar ett fåtal aktörer alltmer inom så gott som alla brancher – en koncentration som snedvrider konkurrensen.


Vad bör göras?
I det korta perspektivet är det naturligtvis viktigt att satsa än mer på att avslöja fusk inom bl.a idrott, industri och kommuner (Göteborgsskandalen). Människors moral påverkas som regel av de samhälleliga värderingarna och produktionssystemet. Inom kapitalismen som bygger på att ett fåtal tjänar mycket på andras arbete och sedan använder pengar utan demokratisk insyn kan fusk, mutor och vilseledande reklam ge favörer. (PS. Detta innebär inte att t.ex. dopning och mutor förekommit i socialistiska stater av olika schatteringar).

Jag tror att mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushållning i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi, där kreativitet givetvis också ska belönas. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna. En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen, vanligen via valda representanter ibland med direktdemokrati, får kontroll över våra gemensamma tillgångar, en förutsättning för rättvis och rationell användning av dessa.

Beredskap kan finnas
* I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell undersökning uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). Och vi har ”Occupy”-rörelsen i USA.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 med omkring 1000 deltagare fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 April 2009; http://www.clevelandleader.com/node/9655.) Felmarginalen var 3 %.
* I detta sammanhang kan man notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 September 1987. Bellamy Foster J. The age of monopoly finance capital. Monthly Review 2010;61:1-13).
* En frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
* En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).
Pew Research Anniv-of-Fall-of-Soviet-Union-20110044

Kommentar: Undersökningarna avser olika tidsperioder med olika konjunkturer. Den fria (=privatägda) pressen i USA är unisont negativt till allt som har att göra med socialism – ändå dessa siffror – hoppingivande, liksom ”We are the 99 %” -rörelsen var, innan den splittrades bl.a. genom infiltratörer. Det är inte socialt önskvärt att kalla sig socialist i USA. Varför röstar man inte på något socialistiskt alternativ i USA? Det finns inget. Och det fordras tillgång till enorma mängder pengar för att kunna delta i de odemokratiska valen i USA, där ”dollarocrazy” ersatt demokrati (Se tidigare blogginlägg).

intressant.se, , , , , , , , , , , , , , , ,,

Lancet 11/4 2015 William Engdahl Expressen 27/5Dagens Industri 28/5 Annarkia SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar Cochrane Dagens Medicin 12/12 Cochrane-rapporten SvT Uppdrag Granskning 12/12 Sveriges Radio 7/9
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv


6 svar till “Fusk i medicinsk forskning är vanligt – ofta läkemedelsindustrins fel”

  1. Libertarianer kallar inte det du beskriver för kapitalism. De kallar systemet för kollektivism där kollektivet styrs via en fejkad demokrati där den mäktiga oligarkin avgör vilka bedragare som får framträda på den politiska scenen. Genom den bankkonstruktion som du liksom Marx ignorerar, har de enorma privilegier som utgör det viktigaste hindret för att sprida makt. Oligarkin kontrollerar som bekant en stor majoritet av medierna. För att du skall närma dig problematiken på ett mer matnyttigt sätt bör du också nyansera vad som gäller för de många mindre aktörerna som ju också ryms inom din generaliserande beskrivning.
    Vidare; planhushållning är inget unikt för det som vanligtvis kallas socialism utan är vad som används generellt inom det militärindustriella komplexet även om man undviker att beskriva det så. Men det finns alltså en utbredd uppfattning att det har fördelar.
    Skillnaden är att socialister ofta tänker sig civil produktion där ineffektivitet och dålig kvalitet är mer tolerabelt än om man bygger dyra vapensystem som inte fungerar och man därför förlorar kriget. Så inom MIC måste det åtminstone här och var finnas riktig snillrikhet. Återigen uppommer problematiken med vänsterideer att det inte finns någon plan för hur mänskligt skapande och individuella prestationer skall frammanas effektivt under socialistiska förhållanden. Inget säger att det är omöjligt men vänsterfolk intresserar sig inte nämnvärt för det.
    Och Marx lånade väl ungefärligen citatet från Apostlagärningarna va??

  2. Det är intressant att det finns likheter mellan libertianers kritik och kritik från vänsterhåll. Ditt inlägg innehåller flera intressanta frågor. Bankers makt framträdde väl mera tydligt efter Marx död. Hilferdings ”Das Finanzkapital” 1915 lyfte fram dess ökade betydelse. Han var då marxist och senare finansminister i Österrike. Planhushållning kan tolkas på olika sätt. Verksamhet inom stora företag rymmer naturligtvis noggrann planering och organisation, liksom säkert t.ex. NASA:s verksamhet. Det blir en annan sak om detta ska tillämpas i en hel stat. I min må vara visionära eller spekulativa föreställning om en framtida socialism är att denna ska innebära ökad demokrati och ge minst lika stora möjligheter till individuellt kreativt skapande, som kan belönas – men allt inom någon typ planhushållning. En tanke hos Marx var att socialismen skulle innebära större möjligheter för fler att förverkliga sig själv. Återstår att visa.
    Kortfattat skrivet, sent, efter en hektisk dag, uppvaknad i Paris, nu i Antibes.
    Nytt blogginlägg i morgon bitti. Inte planhushållning, men elementär planering.

  3. Peter Grafström måste vara en av de få överlevande barrikadkämparna för ”den nya ekonomin” sedan den ockuperat våra tidigare välfärdsstater. Nämn en enda verksamhet som förr låg tryggt i samhällets händer och nu privatiserats som fungerar effektivare, billigare och bättre – trots ”oligarkerna”. Snart det enda i vårt land där inte ”de fria marknadskrafterna” råder är vår dyra polis, militär och invandringen, Det får det allmänna snällt stå för. Inga ”riskkapitalister” på statliga nollräntelån finansierar med en krona. Kapitalismen lockelser är på stadig nedgång i gamla öststaterna. Allt fler vill ha tillbaka den gamla trygga ordningen. Och USA, kapitalismens Mecka, då? Där militarism och vapen är det enda som produceras i överflöd – allt på skattebetalarnas bekostnad. Ron Paul, en annan libertarian som inte heller tror på välfärdsstaten har helt övergått till att fördöma både militarismen och den misslyckade neoliberalismen. Inklusive Federal Reserve med sina sedelpressar som, citat, ”är varken federalt eller har några reserver”. Lever vi i samma värld, Grafström?

    • Åke W Bergh
      Du slår in öppna dörrar men missar helt min poäng. Är helt emot privatisering av verksamheter som är så trygga och säkra som dem som parasitoligarkin vill sätta klorna i för underpris och sen säljer vidare.
      Men min kritik gäller hur ngt skall skapas när det kräver kreativitet och uthållighet som är fallet vid lyckosamma bidrag till utvecklingen. När får vi höra från socialister hur ngt skapas på annat sätt än via tagande av procent liksom bankirerna?
      Jag har aldrig påstått att det är omöjligt utan det jag pekar på är att socialister i likhet med artikeln här bara räknar upp krav men inte har den blekaste aning om varur skapandet kommer i st för från kapitalismen. Det är en utmaning inte ett fördömmande.
      Anta den!!

  4. Det existerar bara planekonomi, frågan har sedan länge bara handlat om kontrollen av alla usla planer.

    Man tränar de som arbetar med läkemedel i korruption redan i utveckling av läkemedel, det garanteras av en hierarkisk struktur och gatekeepers inom forskningen. Det finns en anledning till att jag slutade med cancerforskning och idag arbetar med avfall. När vi testade en metod för att finna aktiv substans skickade vi 80 substanser på testning, metoden visade sig inte ge några som helst användbara data, det var slumpmässigt vilka av de 80 substanserna som gav aktivitet. Vi hade falsifierat en metod framtagen av en av de stora namnen inom området, men blev detta vad vi publicerade? Nej, vi valde ut ett antal substanser och publicerade ett pekoral där vi bekräftade det stora namnets metod. Det var droppen för mig och desillusionerad sa jag upp mig och lämnade ett karriärprogram inom medicinsk kemi bakom mig.

    Cancerforskningen var behäftad med många problem, väldigt grundläggande sådana, den var fast i en sorts strategi emot cancer, den var fast i ett monoistiskt tänkande. Det har visat sig att de grundläggande principer som den medicinska kemin vilar på har varit oframgångsrika i att skapa bra läkemedel, det har blivit svårare och svårare att med denna strategi hitta verksamma läkemedel. Efter initiala framgångar att skapa ”behandlingar” för en rad sjukdomar, så har strategin inte kunnat leverera. Detta har medfört saker som att en stor andel läkemedelsbolagens portföljer står på ”patent cliff”, de kommer förlora patentskydd som gör det möjligt att ta ett pris 80 000 gånger produktionskostnaden, de har inte kunnat generera effektivare substanser eller kommit närmare botemedel med den grundläggande strategi som läkemedelskemin följer. Det är en kris igenom hela branschen, en kris den inte kan lösa på hederligt sätt, då den saknar strategi för att ta fram effektiva läkemedel och ingen ny strategi finns att finna inom det vetenskapsfilosofiska paradigmet.

    Detta är desperata handlingar av desperata industrier, det står klart för var och en att man inte genom fusk kan bygga en stabil konkurrenskraft. Men man kan inte skada sina börskurser genom att tala öppet om problemen inom branschen och vetenskapen.

    Krisen skapar en tystnadens kultur. Denna kultur förstärks av industriernas ledning, jag har suttit igenom föreläsningar från managementkonsultfirmor om hur man skall handskas med ”whistleblowers”, managementkonsulter sysslar inte med saker utan betalt, de vara alltså där och representerade anonyma intressen som betalat kalaset. Föreläsningarna handlar om alla de hemskheter man kan råka ut för om man pratar brevid mun, budskapet till alla mellanchefer i rummet var tydlig, skvallrar du så kommer vi förstöra dig.

    • Instämmer med att monoplokapitalisten är planekonomisk och om de omedelbara orsakerna: kortsiktig profit etc. Dessutom är oligarkin bakom djupt vetenskapsfientlig vilket inte är allmänt känt. Det kan exempevis ses i oligarkins agent John Dewey’s agenda: att inte tro på någon objektiv vetenskap och undvika individuellt tänkande och ist söka uppnå grupptänk. Det var hans ideer som låg bakom spridandet av flumskolan över västvärlden.
      Sytet var dels NWO där man önskar sig en lätt formbar allmänhet i alla länder. Och dels en månghundraårig insikt hos oligarkin/oligarkier att all utveckling hotar dom som redan är på toppen.