DN skriver ”På torsdagen bad riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) om ursäkt för att hon spridit en rasistisk propagandafilm. Men det räcker inte – nu kräver hennes parti att hon tar en timeout. Jag tror att vi nu får lugn och ro, att vi kan prata om det. Om man gör ett så stort fel som Amineh har gjort så måste man ta ansvar för det. En ursäkt måste vara uppriktigt menad och sedan tar man lärdom av det, säger Aron Etzler. DN

Han säger sig känna sorg över att en vänsterpartistisk riksdagsledamot utsatt människor för något som gjort dem så sårade och upprörda. Att ta en timeout i det läge som uppstått ser Etzler som ”logiskt och rimligt”. Partisekreteraren är inte säker på att Kakabaveh förstår allvaret i situationen.”

Det är bra att hon tvingas avgå nu. Men hon borde ha tvingats avgå för 4 år sedan! Varför det då? Jo, hon initiativ till ett brev bland riksdagsman till Rysslands president Putin om att denne skulle stoppa stödet till Syrien i landets enligt FN-stadgan helt legitima kamp mot utlandsstödd aggression Jag kunde här publicera ett gästblogginlägg av Hans Öhrn, som nu återges något nedkortat. Hans Öhrn är frilansjournalist med inriktning på internationella frågor. Han besökte Syrien i maj 2012 och intervjuade bl.a. företrädare för oppositionen.

En grupp som kallar sig Riksdagsnätverket för demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien har skrivit brev till Rysslands president Vladimir Putin. I brevet uppmanar de Putin att ge upp sitt motstånd mot utländsk inblandning i Syrienkonflikten och stoppa alla vapenleveranser till landet. Jag behöver knappast påpeka att i nätverket ingår riksdagsledamöter för samtliga riksdagspartier, med undantag för moderaterna, och sverigedemokraterna (som förmodligen inte tillåts vara med). Ordförande är en vänsterpartist, Amineh Kakabaveh. I brevet krävs också att de som gjort sig skyldiga till krigsbrott i Syrien ska ställas inför rätta. Sansade krav kan tyckas, men problemet är de är felriktade.
Nätverket beskriver situationen i Syrien som sådan att ”regimen” (den syriska regeringen) ägnar sig åt att massakrera invånarna medan oppositionsgrupper framför allt attackerar ”syriska säkerhetsstyrkor”.

Sättet att skriva är typisk. Häromdagen hade DN (24/8 2012) en artikel om Syrien som inleddes: ”Kvinnor och barn dödas av den syriska regeringsarméns artilleri i Aleppo. Men även rebellernas vapen skadar civila i staden”. Regeringen dödar kvinnor och barn medan rebellerna skadar civila. En viss skillnad. En sådan beskrivning vädjar till invanda föreställningar hos oss att det är ett avskyvärt brott att döda kvinnor och barn, betydligt värre än att ”bara” skada civila.

Konflikten i Syrien beskrivs ofta i etniska termer. På samma sätt som ”kvinnor och barn”, ”döda”, ”skada” och ”civila” appellerar till invanda föreställningar gör begreppet etnisk det. Etniska svenskar går förvisso att använda i vissa sammanhang men det är inte riktigt rumsrent. I huvudsak är etnisk något som andra är eller omhuldar, inte vi själva. Etniska konflikter är sålunda något särdeles primitivt och vi beskriver sällan konflikter i vårt närområde som etniska.

När jag besökte Syrien i våras slog det mig hur etnicitet var (icke) närvarande i många situationer. Någon kunde till exempel presentera sig ”Hej, jag heter…och är alawit, det här är min fru och hon är armenier”. Med det vill han säga att etnicitet inte betydde något. Ordförande i Lärarförbundet blev vit i ansiktet när jag frågade honom vad han tycket om att det nu fanns kurdiska skolor i Damaskus. I stället för svar på frågan fick jag en föreläsning om att etnicitet inte spelade någon roll i Syrien, det var bara något vi västerlänningar fått på hjärnan.
Detta sätt att behandla etnicitet har sina förklaringar. Imperialismen har alltid utnyttjat och skapat etniska motsättningar för att kunna styra och kontrollera. Syrien är inget undantag. Frankrike utnyttjade sig av den taktiken innan Syrien blev självständigt. Från mitten av förra seklet har emellertid Syrien dominerats av olika politiska krafter som har haft en vilja att bygga ett syriskt nationalmedvetande över (skapade) etniska gränser.

Att vara statlig anställd i dagens Syrien 2012 innebär att man ses om en del av det nationella projektet. Därför mördas posttjänstemän, lärare och (fabriks)arbetare av de så kallade rebellerna. Genom att spela på det etniska kortet försöker nu imperialismen bryta sönder det nationella projektet Syrien för att återigen kunna härska och styra oinskränkt.

Putin har för närvarande inget intresse att spela med i detta parti och det ska han ha all heder för.
Kravet på att krigsförbrytarna i Syrien ska ställas inför rätta borde istället riktas till Bildt och Reinfeldt med följdkrav på att de i detta sammanhang ställer sig själva bakom skranket. Sverige deltar med övriga imperialistmakter i det projekt som går ut på att bryta upp Syrien enligt tidigare skapade etniska linjer. Riksdagsnätverket är en del av detta projekt och det är därför kanske inte så konstigt att det leds av en person som inledde sin politiska bana som kurdisk barnsoldat i de iransk-irakiska bergen.

* Brevet finns här Brevet till Putin juni 2012

* Kommentar: Att Vänsterpartiet inte reagerat på Aminehs Kakabavehs initiativ 2012 beror på att ledande företrädare för V intagit en proimperialistisk hållning i denna konflikt: Öppet brev till Vänsterpartiet och Ung Vänster; ; Flamman: Ryssland och Syrien hindrar eldupphör

i Andra om: Syrien, Fria syriska armen,Putin, Vänsterpartiet, riksdagsmän, Krig, USA, Politik, terrorister, massmedia infiltration