Wetterstrand, MP:s guldklimp

Jag blir verkligen upplivad av Miljöpartiets framgångar i Stockholm, och det är inte bara för att mitt eget parti är i koalition med dem inför valet, idag är det till och med så att Miljöpartiet är det som skiljer högerpartierna från makten i Stadshuset den 19 september.

AB: ”De rödgröna leder stort i trendkänsliga Stockholm. Nästan var femte väljare tänker rösta på Miljöpartiet, enligt Aftonbladet/United Minds nya väljarbarometer. Det ser ut att bli maktskifte i huvudstaden i valet i höst. I förra valet röstade mer än varannan väljare på något av allianspartierna. Men sedan dess har stödet fallit kraftigt. Enligt United Minds mätning, i samarbete med Cint, är stödet för de fyra borgerliga partierna nu nere på drygt 40 procent. Stödet för de rödgröna, som gjorde ett dåligt val 2006, har däremot ökat kraftigt. Förklaringen stavas Miljöpartiet.”

Nu är det någon som säger att MP går fram bäst i ”latte-kvarteren” eller något i den stilen, men det är bara att tugga i sig, lite skit ska de ha faktiskt. Men att Maria Wetterstrand spelar en ohyggligt stor roll i partiets framgångar behöver vi inte tveka på. Hon har många kvaliteter och appellerar till stora väljargrupper, inte bara miljöpartister.

Samtidigt är det lite synd, jag har svårt att förlika mig med att partiledare idag måste vara TV-mässiga, de måste gå fram

MP

i rutan. När jag började gå och lyssna på valmöten så var det uteslutande vad politikerna sade som spelade in, men TV-
mässigheten började nog öka redan tidigt sextiotal.

Men lattekvarteren, kan det vara SOFO som avses med det?

intressant Tags : , , , , , , , , ab1 svd dn t

  20 comments for “Wetterstrand, MP:s guldklimp

  1. nature
    4 februari, 2010 at 12:52

    Det är märkligt att medierna för tillfället älskar henne samt mijöpartiet? Älskar medierna en politiker, så går det hem i stugorna. Läst just en ovetenskaplig undersökning som visare att chefredaktörerna är miljöpartister. Kanske inte så märkligt förresten, då åldern i denna skara är i jinges ålder. Och det spelar ingen roll hur radikala dessa herrar varit i de förflutna. Den intellektuella vänstern övergav idealen och angagerade sig i världsfreden och nej-till-kärnkrafts-rörelsen. Vänstern har gått från vänster till höger; och landar nu i miljöpartiet. Vad annat var att vänta i landet mellanmjölk?

    Miljöpartiet är vad folkpartiet var på 70-talet (minus per Ahlmarkdå …) fast radikalare. Dvs medelklass, med ett samvete.

    • 4 februari, 2010 at 12:54

      Bah! Jag är INTE miljöpartist… :-I

      • nature
        4 februari, 2010 at 13:14

        Nej, inte radikala jinge : -)
        Medierna skulle aldrig gulla med en politisk ledare som hotar att omdana hela samhället. Det ser propagandamodelen till.

  2. Kumi-Keio
    4 februari, 2010 at 13:04

    Miljöpartiet kommunalt, Moderaterna i riksdagsvalet, det enda riktiga för innerstadsbor.

  3. Kurt
    4 februari, 2010 at 13:15

    I Stockholm har ju i stort sett hela den ledande alliansjuntan inom kommun och landsting avgått under mandatperioden Finansborgarrådet Kristina Axén Olin (m) – Stadsbyggnads- och Trafikborgarrådsocialborgarrådet Mikael Söderlund (m) – Socialborgarråd Ulf Kristersson (m) – finanslandstingsrådet Chris Heister (m) – landstingsråd Maria Wallhager, (FP)… Kanske har folk äntligen insett vart borgarnas extrema politik leder.

  4. Carl
    4 februari, 2010 at 13:46

    Ännu ett skäl för vänstern att byta ut Ohly mot Brink rätt snabbt!

    • 4 februari, 2010 at 19:00

      Vänstern behöver inte en ny partiledare, Lars Ohly är en duktig retoriker och talare liksom Josefin Brink – bägge klarar den rollen, problemet för v är att de inte har konkreta lösningar på hur man uppnår både ett mer rättvist svenskt samhälle och en mer rättvis värld. Vänstern fastnar ofta i orealistiska ekonomiska lösningar och reducerar sig tyvärr till plakatpolitik som förvisso kan vara viktig principiellt men inte påverkar varken vår eller någon annans vardag. Lämna tuppfajten om Israel och lägg mindre krut på Afghanistan och ägna er åt sådant som ni faktiskt kan påverka även om ni moraliskt har rätt i sak.

      • 4 februari, 2010 at 19:10

        V har inte något större engagemang i MÖ, man har en åsikt och går i några demonstrationer, men det är knappast ngt som tar nån tid från partiet.

  5. Beck
    4 februari, 2010 at 14:57

    Tv:n förändrade politiken. Den förste som nyttjade tv:n medvetet och smart är väll Kennedy. Tog väll kanske några extra år för svenska politiker att inse medias roll men idag går det väll i stort sett inte vara usel i massmedia. Tycker detta har genomsyrat hela vårt samhälle. Det är inte alltid de kunnigaste som får utrymme i tv och annan massmedia utan det är dem som går hem i rutan som får synas. Många av de kunnigaste får helt enkelt inte utrymme utan massmedia kör med säkra kort. De som har åsikter om allt mellan himmel och jord och som kan spotta ur sig åsikter från höger till vänster. Tv-formatet är enligt min syn inte alltid det bästa eftersom formatet inte på ett bra sätt kan avslöja folks okunskap. Ofta kan tv-formatet bara skrapa lite på ytan och då får dessa med fyndiga kommentarer och skarpa retoriker utrymme. Tror därför att t.ex. SD får vind i seglen, det är svårt att föra en vettig diskussion och debatt i ett tv-format. Tunna argument och åsikter som Jimmie Åkesson har går lätt igenom rutan. Det är lätt för Jimme Åkesson att vinna många debatter i Tv men frågan är om det skulle vara lika lätt om tv-formatet skulle ge utrymme till längre diskussioner där det finns utrymme att bryta ner argumenten. Vissa frågor tycker jag passar bra för tv-formatet men komplicerade ämnen som politik och samhällsfrågor gör inte alltid de skarpaste hjärnorna rättvisa.

    • 4 februari, 2010 at 19:04

      Miljöpartiet hör väl ändå till de partier som är mest motvilliga till att använda tv som medium. De använder smartare lösningar som inte reducerar deras väljare till passiva idioter utan uppmanar dem att också agera och hjälpa till att påverka. Ett exempel är att mp faktiskt tillämpar intern direktdemokrati även i viktiga frågor.

      Det är s och m, flankerade av en gallskrikande Maud som är de partier som mest maniskt försöker använda tv som medium. Maria Wetterstrand har tvärtom använt gamla beprövade metoder som att prata med riktiga människor, inte bara som Göran Hägglund besöka tre svenska hushåll när media är med. Maria Wetterstrand har pratat miljöpolitik med studenter på snart sagt alla svenska högskolor och det är inte särskilt underligt att en sådan politiker också blir populär och respekterad.

    • nature
      5 februari, 2010 at 09:40

      Nej, där har du fel Beck!
      Amerikanska presidenternas framtoning har radikalt ändrats med start från Kennedys svulstiga tal, inför de stora massorna, till förmån för Ronald Ragens insmickrande samtal avsedda för TV-soffan i vardagsrummen. Sedan dess har inte så mycket hänt på den fronten. Stora talare gör sig inte besväret att försöka sig på samma trick i ett TV- medium. Själv har jag sett Palme i action ett par gånger (live) och det går inte att jämföra med TV-upptagningar. Stämningen går inte fram. Det är ungefär som att se en teaterpjäs som filmats, inte FÖR TV, utan enbart upptagen av en digitalkamera.

      Tänk er själva Hillers tal i TV4s morgonsoffa?

      TV har för alltid förändrat politikers förutsättningar. Sedan har vi detta med masspsykologi. Förenklat kan man säga att intelligensnivån är omvänd propetionelig mot massa av människor. Det vill säga att en stor folksamlings kollektiva förmåga till kritik och analys av en ledare/talares budskap är omvänt propetioneligt mindre kritisk ju större folkmassan är. På samma sätt att en liten grupp lyssnare mer kritisk I sin analys av samma talare som framför samma budskap. Det beror på svagheten i oss människor. Ty människor är rädda för att sticka, ut och ha en kritisk åsikt ju större gruppen är. Beslut som fattas av en stor folksamling är alltid mindre genomtänkta än beslut som fattas av en liten grupp. Gränsen går vid ca 8 -12 personer. Är lyssnargruppen större, så tenderar individens kritik att pysa ut som missnöje om DEM (som grupp), istället för att aktivt påverka gruppen oss som grupp. Ju större folkmassa ju mindre är chansen för individen att bli sedd i gruppen.

      Det som framstår som självklart, resonabelt samt logiskt för tusen lyssnar, kan vara stolligt och plumpt för en mindre skara.

      Det är i det perspektivet som Wettestrand skall ses. Hon passar för det lilla sammanhanget. Det är därför som politiker nästan aldrig avbryter journalister I TV-soffan. Ty då skulle de framstå som om de inte lyssnade. Sådan påverkar.

      Sedan finns det en viktig faktor som ofta förbises, nämligen den sexistiska vinklingen. Hon är ju snygg. Framför allt såg hon mycket bra ut i början av sin karriär. Utseendet har stor betydelse vid urvalsprocesser, det visar ett flertal av varandra oberoende forskningsresultat. När såg ni en framgångsrik och överviktig partiledare sist? Eller VD?

  6. Rogge
    4 februari, 2010 at 15:34

    jag är inte så säker på att det är enbart Maria Wetterstrand som är orsaken till att MP går starkt framåt. Jag tillhör själv dem som tänker rösta på MP och det har definitivt inget med Maria W att göra. Jag tycker att miljö- och klimatfrågorna är oerhört viktiga för vår framtid och att vi måste utveckla andra välfärdsmått än BNP. Det enda partiet som driver dessa frågor är MP. Att det finns vissa frågor som fins på MP:s agenda som jag inte tycker om kan jagleva med. Alternativet för mig är då att rösta blankt, vilket inte känns bra då jag absolut vill ha bort den regering vi har idag.

    • 4 februari, 2010 at 15:38

      Det tror inte jag heller, men hon skrämmer inte iväg väljarna om man säger så…

  7. Peter Strobl
    4 februari, 2010 at 16:38

    Nej, Wetterstrand skrämmer inte iväg väljarna,men orsaken till framgången är välförtjänt. Både för Wetterstrand och Miljöpartiet.
    Partiet har blivit rumsrent och ligger rätt i tiden. Nog så viktigt i trendkänsliga Huvudstaden. Det finns en fräschör kring partiet som är lika tydlig som motsvarande tungsinne hos regeringspartierna.
    Det känns som om det finns möjlighet att andas frisk luft efter fyra år av kvävning.

  8. 4 februari, 2010 at 18:56

    Jag är faktiskt uppriktigt förvånad över att så många tror att det är Maria Wetterstrand som ensam dubblerat mp:s resultat i opinionsmätningar sedan förra valet. Maria är smart (2.0 på högskoleprovet t.ex., utbildad och klarat skolan till skillnad från Mona, Maud och Anders Borg…) och gör inte bort sig. Hon har integritet och står upp för sin politik och fjantar inte bort sig i PR-konsulternas nät. Men jag tror knappast att det är därför väljare på bred front plötsligt börjar rösta på mp.

    Jag tror att många bortser från fyra desto viktigare faktorer:
    1. Alliansen har noll förtroende. Maud Olofsson (det räcker så…), Kris(t)demokrater utan etik och moral, folkpartister som kallar sig liberala men är konservativa och moderater som försöker vara nya arbetare, nya miljöpartister och gamla pensionärer samtidigt. Många som sympatiserar med Alliansen vill ha bort dessa inkompetenta skojare men inte rösta vänster eller på ljusskygga partier utanför riksdagen. Vad göra? Rösta på mp!
    2. Socialdemokraterna saknar ideologisk kompass, försöker vara alla till lags och har inte klarat av att anpassa sina traditionella värderingar till en globaliserad ekonomi där företag har mer makt än enskilda nationer. Framförallt har de också en förvisso underskattad men ändå sällsynt blek partiledare i Mona Sahlin. Många väljare vill inte ha politruker som Sahlin kvar utan vill att hon ska skaffa sig ett vettigt jobb och låta bättre lämpade med visioner och ärligt engagemang få chansen. Många vill byta ut henne men vill inte riskera att få fyra nya mörka år med Alliansen. Maria Wetterstrand framstår som ett mycket mer kompetent val. Vad göra? Rösta på mp!
    3. Moderaterna har misslyckats med sin miljöpolitik och framtidspolitik. Finanskrisen har obarmhärtigt avslöjat att det inte räcker med lånbaserad skattesänkningskonsumtion för att hålla maskineriet rullande. Småföretag och små privatinvesterare får sämre villkor att äga egen sin egen energi till förmån för kärnkraftlobbyn i stål och skogsindustrin. Reinfeldt satte all sin prestige på att få ett hyggligt avtal i Köpenhamn för klimatet men misslyckades å det grövsta. Det var knappast hans fel men han har drivit linjen om globalt samarbete och det visade sig inte fungera. Många yngre förstår att miljöfrågor är viktiga för vår framtid och inser att moderaterna inte bara är naiva utan saknar en politik för att bemöta komplexa problem där kortsiktiga marknadsmisslyckanden kan få katastrofala långsiktiga konsekvenser. Miljöpartiet har lämnat fundamentalismen och erbjuder en liberal lösning på miljöproblemen som faktiskt gynnar dem som vill satsa på att leva miljövänligt. Därför flyr väljare från moderaterna i storstäderna till miljöpartiet!
    4. Vänsterpartiets sista strid om ekonomisk trovärdighet var vägval vänster. Plakatpolitikfalangen vann och de som vill ha en solidarisk internationell politik inser att mp har mer realistiska förslag än vänsterpartiet som mest är intresserade av att markera revir i Israel och Afghanistan mot borgerliga stridstuppar. Miljöpartiet däremot ser de större frågorna och agerar, t.ex. Isabella Lövin som mot alla odds faktiskt har lyckats med det omöjliga att påverka EU:s horribla fiskepolitik och lyfta frågan om hur EU utnyttjar fattiga länder. Det är solidaritet på riktigt. Många av oss som vill ha en solidarisk värld men inser att frågan är mer komplex röstar därför på miljöpartiet.

    Det här blev långt men sammanfattningsvis: Maria Wetterstrand är en jätteduktig politiker (vilket i och för sig säger mer om stolpskott som Maud O, Göran J, Jöran H, Mona S, Jan B. m.fl…) men våga se att det är synd om det politiska klimatet i Sverige. Vi är nära ett tvåpartisystem där politikerna tar makten av väljarna och miljöpartiet är för många väljare det enda alternativet för den som vill att politik inte längre ska vara ”två lag” som skapas av PR-konsulter som slåss om vår världsbild.

    • 4 februari, 2010 at 19:08

      ps. Göran H ska det vara, Göran J (s) har min fulla respekt som politiker även om jag inte håller med honom ;)

  9. 4 februari, 2010 at 19:23

    Jag instämmer ganska mycket med Peter Strobl och Rogge. Jag tror inte heller att MP:s framryckning enbart beror på att Wetterstrand är ”TV-mässig”. Som sagt så ligger politiken rätt i tiden. Jag tror att människor har en sviktande tro på det ekonomiska system som vi har levt i, och med sedan industrialismens inträde. Kapitalism, kontra socialism etc. etc. en värld där pengar är den enda värdemätaren på välfärd, där köpkraft är det mest eftersträvansvärda som finns tillsammans med ekonomisk tillväxt. Att det finns två läger som antingen förespråkar skattesänkningar eller skattehöjningar har gjort att skillnaderna blir för små och svängningar i ekonomin går som en gunga fram och tillbaka. Vi behöver något annat!
    Därför går miljöpartiet framåt, och därför kommer miljöpartiet fortsätta växa och förhoppningsvis stå fast vid sin ideologi som så många etablerade partier har glömt för länge sedan. Där ska dock även Lars Ohly ha creds för att han är ideolog och inte pragmatisk realpolitiker som bara vänder dit vinden blåser. Ett starkt vänsterparti och ett starkt miljöparti behövs i kommande regering för att få pli på de glömska Sossarna :)

  10. 4 februari, 2010 at 19:26

    Du hann före mig Tharand och skrev både bättre och mer utförligt än jag så jag kan bara yrka bifall till din kommentar och egentligen stryka min egen ur protokollet :)

  11. kurt Persson
    4 februari, 2010 at 19:59

    Snart är det dags att sluta leden och ena alla som enas kan för en ny regering då får man sluta käbla se vad som är huvuduppgiften.

  12. Jakob
    4 februari, 2010 at 20:00

    Vi ska inte glömma bort att steget från t.ex. M till MP är rätt kort, ohyggligt mycket kortare än t.ex. S -> V. MP vill inte återinföra förmögenhetsskatten, vill ha kvar jobbskatteavdragen, stöder endast en marginell skattehöjning totalt sett etc. Kort och gott skulle MP mycket väl kunna platsa i det blå laget men är där de är mer baserat på det parti de än gång var än det parti de är idag. Många ser ju faktiskt idag MP som betydligt liberalare än Folkpartiet, bland annat baserat på frågor som FRA och IPRED.

    Så för en tidigare alliansväljare att byta till MP är ett rätt enkelt val som inte kräver några större ideologiska svängar. Likaså går det snabbt att vända tillbaka.
    Easy come easy go, som man brukar säga.

Comments are closed.