Jag har medvetet undvikit att skriva om Djurrättsalliansens senaste avslöjande, jag tar nämligen illa vid mig när det handlar om djurplågeri och ett orättmätigt utnyttjande av vår egen makt över försvarslösa varelser.[column width=”49%” padding=”2%”]Men det går inte hur länge som helst, själv har jag svårt att se på bilder av skadade djur och när de kommer i klump så känns det olidligt, framförallt eftersom den bestående känslan är vanmakt eller maktlöshet. Nu var jordbruksminister Erlandsson snabbt ute och sade att man skulle ta tag i problemet, tacka för det, valrörelsen har börjat. Han vill dölja det faktum att vare sig han eller miljöministerattrappen brukar göra något när det handlar om djur som far illa.

Det är förstås extra anmärkningsvärt att det är Center-
partiet som är sämst i klassen när det gäller djurskydd, förr hette de Bondeförbundet och bestod av organiserade lant-
brukare. Det säger sig själv att varje normalt funtad bonde sköter sina djur efter bästa förmåga, det är nämligen olönsamt att låta bli. Men som sagt, det blåser nya vindar och nu räddar man valar och vargar genom att tillåta jakt på djuren. Gud bevare oss från den sortens politiska bedrägerier.

Nu står man återigen med byxorna runt anklarna, päls-
handlaren i början av filmen säger att minkarna sköts som om de vore familjemedlemmar. Min kattsambo, lilla fröken Felin, skulle definitivt inte sluta runt någon tants hals om hon skulle dö före husse. Skulle hennes husse vara den som först lägger näsan i vädret så ser mina barn till att hon får en ny familj. Bägge barnen är nämligen lika mycket djurvänner som far deras.

Jag börjar alltmer tvivla på att centerpartister i allmänhet har en positiv inställning till djur. Jag vet att det är orättvist, men följer man partiets agerande i olika frågor sedan de kom till makten så finns det skäl att undra. Miljöministerattrappen kommer säkerligen ikläda sig en vargskinnspäls i samma ögonblick han åker ur Sveriges Riksdag, troligen har han redan införskaffat en. Han anser ju döda vargar är bra för vargens fortlevnad som skyddad art menar jag. Så det är klart som korvspad att Erlandsson inte vill att djurrättsfrågor ska bli ett ämne för valrörelsen, det har jag stor förståelse för.

DN: ”Jag är förvånad att det ser ut på det här sättet.” Magnus Kindbom, centerpartistisk statssekreterare vid jordbruksdepartementet, fann sig trängd i gårdagens debatt i P1 morgon. Det är en helt rimlig reaktion. Vem vill kännas vid

[/column]

[column width=”49%” padding=”0″]

§ 4 – Sveket mot minkarna from Djurrättsalliansen on Vimeo.

den typen av förhållanden inom minknäringen som nu avslöjats av Djurrättsalliansen? Bilder på skadade och minkar, kadaver i förruttnelse, väcker av naturliga skäl starka känslor. Samtidigt är statssekreterarens förvåning – förvånande. Missförhållandena inom pälsdjursnäringen är knappast någon hemlighet.”

Själv är jag mycket kritisk till vissa djurrättsaktivisters tilltag att ”befria” minkar. Jag har sett åtskilliga minkar ute i det vilda och även om förhållanden i landet gör att minken kan överleva så hör den inte hemma i vår miljö, som t.ex. vargen. Många minkar svälter ihjäl eftersom de varit fångar i massor av generationer. De får helt enkelt svårt att klara sig, delvis beroende på att det kan vara tusentals ”befriade” minkar på samma ställe. Konkurrensen blir helt enkelt alltför hård.

Nu vet alla att Erlandssons plötsliga intresse beror på valet, vinner alliansen så kanske dessa djurrättsaktivister tar sin kamp för djurens rättigheter ett steg vidare på vägen, någon slags radikalisering. Vad det i så fall skulle röra sig om för metoder törs jag inte ens tänka på.

it Erlandsson, Carlgren, Centerpartiet, Djurskydd, Minkar, Politik, Val 2010, Djurrättsaktivister dn123 svd123 ex ab1234 [/column]