Igår läste jag en lokal socialdemokratisk blogg här i Haninge (Haninge-
posten.se) där en av politikerna ansåg att ”- Det stockholmarna vill ha är bättre kvalitet, lägre skatt och möjligheten att välja.” Det är en ointellektuell och populistisk beskrivning som har kunnat hämtas från vilket tal som helst av en moderat politiker.

Det är självklart att alla människor vill ha mera pengar i plånboken, och får man en skattesänkning som den högerpartierna lovar nu, på lånade pengar, så protesterar bara de som inser att det blir barn och barnbarn som får betala för det som vi konsumerar idag. Som borgerlig politisk taktik är det ingen nyhet, vi har sett det förr.

AB/Ingvar Persson: ”Klyftorna ökar. Pensionärer, arbetslösa och sjuka har sett ersättningarna holkas ur, utan att få del av skattesänkningarna. Löntagare, inte minst låglönegrupper, får betala allt mer för en grundläggande trygghet, och det saknas pengar i viktiga delar av välfärden som skola och vård. Samtidigt har utrymmet för privatkonsumtion ökat för andra, mest för dem som redan hade det bäst. Den rikaste ¬femtedelen av befolkningen har enligt Socialdemokraterna fått hälften av de moderata skattesänkningarna.”

När de borgerliga kom till makten så var deras första åtgärd att höja priset på kollektivtrafiken till det dubbla för enskilda resor, återinföra zontaxorna vilket fick till följd att en barnfamilj i länets utkant fick en fyr- eller femfaldig resekostnad om man ville besöka något museum i huvudkommunen. Dessutom försvann nolltaxan på museet vilket innebar att kostnaden ökade även där. Om kvaliteten blev bättre är oklart, och visst tvingades många att välja.

AB/Katrine Kielos: ”Socialdemokratin har konstaterat att den måste nå Stockholms lättrörliga medelklass (vilket är korrekt) men ­sedan har man bråkat om vad denna medelklass tycker, inte vad man själv tycker. Man har tagit storstadsväljarna som gisslan och använt dem som slagträ i en intern debatt om politisk inriktning.”

Tyvärr så är den politiska förvirringen inom socialdemokratin det som märks mest. Det har blivit så delvis beroende på de karriärmöjligheter som medlemskap i partiet ger. Det är många människor som saknar förankring i arbetarrörelsen, men som går med i partiet för att på det sättet få makt, göra karriär, eller i vart fall möjlighet till bättre arbete och lön. Jag vill inte peka på något särskilt exempel, men de finns i överflöd. Även i den s.k. bloggosfären som bekant.

När människor som saknar politisk ideologi plötsligt ska peka ut en politisk färdriktning så blir det av naturliga skäl kökkenmödding, som i det citat jag nämnde inledningsvis. Det blir också en annan och långt allvarligare effekt, den politiska förvirringen sprider sig i organisationen. Gradvis blir alltfler av de ledande företrädarna högersossar, men i den politiska analysen diskuteras bara sällan vilken effekt det får för partiets normala väljare.

Nu har socialdemokratin genom det rödgröna samarbetet en unik chans att förbättra sin trovärdighet, men metoden är definitivt inte att återigen platta till sin partisymbol och försöka att tvätta ur färgen.

intressant Andra om: socialdemokraterna, val 2010, haninge, politik, ideologi, högersossar, betong hp ab123 dn12 svd ex1 t