Den socialdemokratiska tystnadens politik

Den senaste tiden har jag funderat lite över den politik som socialdemokraterna visar upp inför folket. Orsaken är förstås att den, med några få undantag, är obefintlig.

De utspel som kommit från partihögkvarteret på Sveavägen har utan undantag varit ämnade att stryka företagare medhårs, och då det sagts något så har det varit yttranden som – Vi behöver inte redogöra för vår politik innan valet, som Bodström lär ha påstått. Och det tycks under alla omständigheter vara det mest substantiella som kommit ut från social-
demokratiska politiker. Först undrade jag förstås en hel del över den socialdemokratiska tystnaden, idag förstår jag bättre.

Sossarna sitter förstås helst helt still i båten. Fredrik Reinfeldt har varit en stor katastrof för borgerligheten, och är en fortsatt och självgående katastrof. Visserligen var politiken att göra en vänstersväng och konkurrera med (s) lyckad, visserligen har man genomfört flera av de vallöften man kom med, men katastrofen blir ändock värre och värre för varje dag eftersom folk i gemen inser att det här inte vad det som de egentligen ville ha. Man kan givetvis från högerpartiernas sida lovprisa Göran Persson, för det var tack vare honom som de kunde ta makten.

Idag är en borgerlig vinst 2010 en verklig högoddsare. Skulle man kunna spela på saken så skulle oddsen vara minst tio gånger pengarna på en borgerlig valseger, troligen mycket mer. Det är också orsaken till socialdemokraternas osynlighet. Man vet att man förstör för sig själva om man säger som det är, att den förda högerpolitiken kommer att fortsätta i stort sett oförändrad. Man låter högerpartierna göra skitjobbet men fullföljer politiken efter valet. Man inser att folk i allmänhet inte kommer att lyssna till fagert tal oavsett ur vilken näbb det än kommer efter valet 2010.

Sverige är som ett illa behandlat segelfartyg på öppet hav under dåligt väder, rorsman Reinfeldt ger intryck av att vara förgiftad av etylhaltiga drycker, i vart fall är han den som gjort allra minst intryck av att kunna leda landet, någonsin. Skulle Mona Sahlin i det läget ställa sig upp och tala högt så inser publiken omedelbart att inte heller hon duger till uppgiften, därför sitter man tyst och låter den Reinfeldtska katastrofen rulla på i oförminskad fart.

Man är sannolikt helt medveten om att allt detta skapar ett alltmer accelererande politikerförakt, men man när antagligen

politik
Ett medvetet val av bild att illustrera dessa rader…

förhoppningar om att en kommande regerings-
period ska innebära att man får tillbaka en stabil majoritet för en socialdemokratisk regering. Miljöpartiets kovändning i EU-frågan har visserligen inneburit att många av deras väljare blivit husvilla, men man tänker sig nog att de flesta av dessa går till Vänsterpartiet som knappast skulle fälla en sosseregering.

Vad det sist skrivna betyder för (v) är svårt att säga. Men partiet har en gammal svekdebatt, en debatt som kommer att blossa upp direkt om inte partiet kommer att sitta med i nästa regering. Vad det i sin tur skulle innebära vet jag inte, men det skulle knappast gynna vare sig partiet eller en sosseregering. Jag tror att perioden fram till valet om 785 dagar kommer att bli mycket intressant. Möjligen kommer det, och besvikelsen efter valet 2010 när folk inser att en sosseregering inte innebär någon förändring, leda till att fler än ett parti helt försvinner ur Sveriges Riksdag och att den politiska kartan ritas om.

I så fall kan vi konstatera att valet av Göran Persson till partiordförande i (s) var det största misstag som begåtts inom svensk politik på 1900-talet.

ab i t

Andra om: , , , , , , ,

[tags]Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Högerregeringen, Val 2010, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Politik[/tags]

  33 comments for “Den socialdemokratiska tystnadens politik

  1. Lasse U
    25 juli, 2008 at 09:12

    Huvudet på spiken, som vanligt!!!

  2. nature
    25 juli, 2008 at 10:25

    Vad valet 2010 kommer att handla om kommer ingen att vilja tala om!

    Vinner alliansen valet 2010 så kommer de tre heliga marknadsliberala åtgärderna som ett brev på posten:
    1.) Drastiska nedskärningar i den sociala välfärden
    2.) Total avreglering av arbetsmarknaden
    3.) Outsourcing och utförsäljning av mer eller mindre samtliga statliga verk och myndigheter.

    Det är den denna religion där den ”fria marknaden” får råda som mer eller mindre är allrådande. Denna den fria marknadens marknadsreligion omfattar så väl socialdemokraterna som alliansen möjligen i lite mindre grad.

    Skulle politikerna tala klarspråk så skulle inte någon, inte ens medelklas

  3. blingbling
    25 juli, 2008 at 10:25

    Greider uttryckte saken så här vid nåt tillfälle, det är rätt träffsäkert:

    Jag tänker: Vi måste börja om. Med allt. Jag är inte socialdemokratin. Partiet har lämnat mig.

  4. nature
    25 juli, 2008 at 10:49

    Naturligtvis var valet av Göra Persson det värsta som skulle kunna hända för Socialdemokratin men det höll borta och splittra allianspartierna! Göran Persson var opch är en oerhört skicklig realpolitiker. Han sket i sakfrågorna förutom det faktum att han var en stor beundrare av den fria marknaden. Det avslöjade han under sina resor i Kina, där han inte nog kunde understryka vilken fantastisk framgångssaga som Kina var. Att ha tillgång till 10 % årlig tillväxt som ETT parti har att ratta gjorde Persson knäsvag. Vilket makt!!!

    Sedan att massakerna på Himmelska Fridens torg handlade om att göra om Kina till en frizon för den fria marknaden betydde inget för honom inte.

    1.) Finns det fackföreningar i Kina?
    2.) Finns en fungerande opposition?
    3.) Finns där demokrati?

    Kina är världens framgångsrikaste kapitalistiskaste land i hela världshistorien.

    Den fria marknaden mår bäst utan demokrati och att folk blandar sig i sådant som de inte förstår sig på. Lenge leve militärmakten och Persson!

  5. Lasse Åkare
    25 juli, 2008 at 11:42

    1. Anonyma kommentarer accepteras ej. Det innebär att falska mejladresser också är förbjudna.
    2. Osakliga personangrepp eller provokativa kommentarer är inte tillåtna.
    6. Okontrollerbara och overifierbara faktauppgifter accepteras inte.
    7. Off-topickommentarer raderas

    / Jinge (Plonk!)

  6. Arebir
    25 juli, 2008 at 14:22

    Man kan fundera på varför våra politiker försöker göra sig osynliga. Och när de väl uttrycker sig försöker de framstå som så oförargliga som det bara är möjligt, och de gör sitt yttersta för att framstå som trogna den politiska mittfåran. Detta gäller för både vänster- och högerpolitikerna. Undantag finns men de stämplas snabbt som kontroversiella (t ex Palme och i viss mån Carl Bildt).

    Den här kulturen drivs också på av media som ofta stämplar de individer och åsikter som inte vill hålla sig i den politiska, och kulturellt betingade mittfåran, som ”ytterligheter” och ”kontroversiella”. Med detta gör det klart för allmänheten att man gör bäst i att vara skeptisk och kritisk redan innan man tagit del av budskapet. Det är naturligtvis ett korrekt förfarande i de fall det handlar om hets och extrem-propaganda, men det går längre än så.

    Den här utvecklingen verkar också förstärkas med åren, och kanske är det därför folk reagerar så starkt när de väl tröttnar på att vara snälla och lydiga medborgare. Folkupproret i samband med EMU-omröstningen och FRA-debatten visar på att svenskarna – i motsats till våra politiker – har kvar glöden, men det krävs en hel del för att väcka den!

  7. Marcus R
    25 juli, 2008 at 15:05

    Borgarna har väl aldrig i modern historia såvitt jag vet vunnit två val i rad så chansen att de skulle göra det 2010 är inte direkt stor.

  8. nature
    25 juli, 2008 at 15:43

    @Arebir
    Val är likt fältslag och fältslag vinner man i mitten – inte på höger- eller vänsterflanken. Sedan så finns den svenska sjukan också. Detta att aldrig, aldrig sticka ut! Aldrig tro att du är för mer än andra. Aldrig avvika från mittfåran. Jag har själv, som en rätt så yvig person, bittert fått känna på vad som händer om man inte lever efter jantelagen. Denna ständiga Svenska sjukan kan liknas vid idealet att försöka lika en urkokt sparris i en kopp destillerat vatten – där har du den typiska svenska politikern som alla vill rösta på.

    @Marcus R
    Helt riktigt!

  9. Arebir
    25 juli, 2008 at 20:03

    @Nature

    Du har rätt om svensk politik och om jantelagen.

    Då jag under perioder bott utomlands har jag ofta reagerat (positivt) på att det finns en oerhört mycket mer diversifierad media och åsiktsflora. Här har vi tv-soffan på morgonnyheterna som tillsammans med nyhetsuppläsarna gör klart för oss vad vi bör tycka! Det gäller numera också för sport, vinsorter, böcker etc. I den andan är det bekvämt för våra beslutsfattare att vara osynliga eftersom vi redan kan räkna ut vad de har för officiell uppfattning i olika frågor.

    Medias roll syns också när de mot förmodan får syn på Mona. Deras frågor går i praktiken ut på samma sak: Vilka reformer som nuvarande regering genomfört kommer socialdemokraterna att behålla alt. riva upp efter valet 2010?

  10. ianto
    25 juli, 2008 at 21:03

    @Marcus Borgarna har faktiskt vunnit 2 val i rad (1976, 1979). Jag undrar hur de kunde vinna 1979 efter alla problem som de hade under 1976-1979. Kan någon som var med då förklara detta?

    @Jinge Göran Person var kanske inte bra för socialdemokratin men han var bra för Sverige. Han fick den svenska ekonomin på fötter och Sverige är fortfarande en förebild för andra länder.

  11. nature
    26 juli, 2008 at 11:10

    Göran Persson var tvungen att genomföra en totalsanering av statsfinanserna, efter det att Carl Bildt misslyckats totalt, som bland annat omfattade både besparingar och skattehöjningar. Där slutar den positiva historien om vad han gjorde.

    Senare ägnade han sig åt den fria marknadens älsklingsåtgärder: avregleringar av finansmarknaden, utförsäljning av statlig egendom samt en budgetpolitik som enbart prioriterande låg inflation framför sänkring av den höga arbetslösheten – en katastrof för de redan svaga och en triumf för kapitalägarna.

  12. Marcus R
    26 juli, 2008 at 14:14

    #10 ianto – Det verkar lite krångligt det där. Jag kollar på wikipedia just nu http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_regering men jag är -76a så jag har inte direkt minne om hur det var då.
    Moderaterna var inte med 2 ggr i rad så jag har kanske fortfarande rätt dock – det beror på om Centern och Fp räknades som borgerliga på den tiden eller ej. :)

  13. nature
    26 juli, 2008 at 19:45

    @Arebir
    Vilket land är det vi talar om?

  14. ianto
    26 juli, 2008 at 23:17

    #12 Marcus R
    I vilket fall som helst rör det om 2 mandatperioder i rad som socialdemokraterna stod utanför regeringsmakten.

    Avregleringsivern har ju pågått i nästan 30 år under både borgerliga och socialdemokratiska regeringer.

  15. nature
    27 juli, 2008 at 11:39

    @ianto
    Det är ju precis det jag säger: Socialdemokraterna eller borgarna har aktivt jobbat för den fria marknaden, i lite varierande gard, vars mål är:

    1.) Totalt avreglerad arbetsmarknad (Lär krossa LAS samt krossa fackföreningarna)
    2.) Utförsäljning av all statlig egendom
    3.) Kraftiga beskärningar i den sociala välfärden

    En total fri marknad kan inte uppstå i en demokrati, för det gynnar inte flertalet av medborgarna (läs medelsklassen) därför fungerar den som bäst i en diktatur som t ex Chile och Kina!

    Vad som händer när den fria markanden för råda är att några få oligarker, storföretag eller det kinesiska kommunistpartiet roffar åt sig landets alla naturtillgångar och blir enormt rika.

  16. ianto
    27 juli, 2008 at 12:09

    #15
    Jag håller med dig angående 1) och 2). När det gäller den sociala välfärden så är väl den fortfarande omfattande. Det handlar om vilket perspektiv man har på detta. Jinge har med sin bakgrund som socionom en god inblick i hur de fattiga och sjuka har det och analyserar den offentliga sektorn utifrån detta perspektiv.

    Problemet är att välfärdsstaten gynnar de som är inne i systemet och dessa är ju relativt nöjda. De som är i utanförskap är en minoritet på 15-20 % av befolkningen. Partierna visar inget intresse för dem eftersom de inte är någon röstvinnare.

    Man kan se det på den politiska debatten där man mest diskuterar nivåer på a-kassa och dylikt.

  17. nature
    27 juli, 2008 at 12:50

    @ianto
    I så fall har jag ett ännu bättre perspektiv än jinge, som hela mitt liv har levt i det s.k. utanförskapet, som varande en representant från det så s.k. neuropsykiatriska diagnosfolket.
    Och jag tycker att vi kan problematisera runt ordet utanförskap. Det är inte så svårt som du tror. Det hela handlar om MAKT och inget annat. De som arbetsgivarna, profitörer, lärare o.s.v. inte kan få kontroll över trots sina maktbefogenheter klassas alltid som beteendestörda. Den ryska psykiatrin, som har en lång, lång tradition med många framstående psykiatriker var mer ärliga i sitt uppsåt i detta, där de satte regimkritiker på psyket. Det handlar om makt förstår du. Inget annat. Med pengar kommer makt.

  18. Arebir
    27 juli, 2008 at 13:13

    @nature
    De verkar som mitt tidigare svar kom bort.
    Men jag avser främst Spanien o England. Länder med stor variation i sin mediavärld. Sverige är i sammanhanget ett litet land men det är knappast hela förklaringen till vår likriktade och fattiga åsiktsflora. Ex: Både SVT o TV4 kör exakt samma programpunkter på sina morgonprogram enda skillnaden är att 4an har reklamavbrott. Situationen i tidningsvärlden förvärrades då socialdemokratin la ner Arbetet som dagstidning. Visst finns den kvar i någon form men inte som opinionsbildare med tyngd. Inom liberala o konservativa kretsar har man förstått att opinionsbildning måste få kosta. Dock missade socialdemokraterna (Göran Persson) detta!
    Tror det behövs en varierad och frispråkig media, både vänster, konservativ o liberal.

  19. nature
    27 juli, 2008 at 13:17

    @ianto
    Angående den sociala välfärden och om den skulle vara omfattade?
    Låt mej då bara komma med några marginella förtydligande:
    De nya superstrikta sjukskrivningsreglarna som F-kassan nu tillämpar som knappt ens godkänner cancersjuka att vara sjukskriva i terminalstadier då det dör för långsamt. Nu ska de istället prövads på arbetsmarknaden helst 60 mil hemifrån barn och familj. Eller varför inte ta upp de höjda a-kasseavgifterna samt de lägre sjukskrivningsnivåerna. Ta och besök en arbetsförmedling så skall du få se hur folk svimmar och spyr (har jag varit med dom) och hostar levet ur sig. Som arbetslös måste de besöka dessa anstalter mins tre timmar på dag. Sedan har du skattesänkningar för höginkomsttagare, förmögenhetsskatt, slopad arvsskatt, värnskatten samt sänkt fastighetsskatt – allt detta för att försämrade levnadsvillkoren för de redan fattig och sjuka samt göra redan välbeställda mycket, mycket rikare på de redan svags bekostnad. De som liver i den s.k. utanförskapet för gå och gno hos villaägarna i Lidingö, Djursholm sov. Där har du den fria marknads ideologi. Det ända vi har därifrån är miljonärernas ständiga klaganden:
    – Ahmed var är mina morgontofflor?

  20. ianto
    27 juli, 2008 at 13:43

    @nature
    Det är väl känslan av vanmakt och ofrihet som är jobbigast för de i utanförskapet. Dessa människor har förmodligen lidit mycket av besparingarna inom den offentliga sektorn. Det tragiska är ju frånvaron av debatt om detta.

    Utifrån mitt medelklassperspektiv (familj med arbetande föräldrar boende i radhus) har det varit en bra utveckling. Göran Person gav mig maxtaxa, höjda barnbidrag och Reinfeldt gav mig jobbskatteavdrag och sänkt fastighetsskatt. Så stora grupper i samhället har faktiskt fått det bättre även om gruppen fattiga och sjuka blivit fler och fått det sämre.

    Välfärdsstaten är fortfarande stor med skillnaden att den har lämnat sitt ursprungsuppdrag att bekämpa fattigdom. I stället är sektorn ett slags försäkringssystem för de som jobbar och betalar skatt. Utifrån detta perspektiv är politikernas agerande logiskt. De genomför bara majoritetens vilja.

  21. nature
    27 juli, 2008 at 14:15

    @ianto
    Det är i utanförskapet som det finns något att hämta. Vanmakten kommer när man försöker att ta sig in i det s.k. innanförskapet – där finns inget att hämta alls. I utanförskapet hittar DU vägen för DITT liv. Allt annat är att göra som husse säger åt dig att göra! Jag tänker aldrig, aldrig sälja ut mitt liv och kropp på en marknad som har till syfte att begränsa min rörelseförmåga och ta ifrån mej min egenmakt bara för att berika andra! Och det rådet vill jag ge till alla. Sket vi i dem, vad ska de då göra? Vem ska göra jobbet år dem? Men ensam är man inte stark utan tillsammans är vi starka. Hur starka som helst.

    Ett kan jag säger Er och är att lycklig blir man när man FÖRVERKLIGAR sig själv, inte när man lyckas med att vara lydig!

  22. nature
    27 juli, 2008 at 14:40

    Finns det något som jag verkligen känner djup avsmak inför så är det medelsklassen. Denna sörja av identitetslösa wannebis, som i sin iver att likna sig vid deras inbillade falska föreställningar om överklassens lyx och flärd, konsumera allt mer av billigt kitsch!

    Jag föraktar deras själlösa statusjakt, deras köpta konservativa ogenomtänkte och bristfälliga falska idéer vars existens de vilar på. Dessa fega stackare som knyter handen i fickan för chefen och som sedan spöar upp sina försvarslösa fruar när de är på fyllan. Tvi!

    Då trivs jag förträffligt bra i överklassen eller i socialgrupp 19.

  23. ianto
    27 juli, 2008 at 15:01

    @nature
    Samtidigt måste andra människor begränsa sin rörelsefrihet för att din vardag ska kunna fungera. Som t ex bussförare, sjuksköterskor, kassörskor, fabriksarbetare etc. Arbete är ju ändå en nödvändighet för att samhället ska fungera. Vi arbetar inte bara för de rika utan även för varandra.

    Problemet är att folk inte känner solidaritet för varandra utan är fullt upptagna med sina problem och intressen. Man har inte tid med politiskt engagemang.

  24. nature
    27 juli, 2008 at 15:30

    @ianto
    He he … Nej du … Jag utnyttjar inte SL eller på annat sätt kollektiva färdmedel utan jag cyklar med min Pilen. Något som faktiskt går fortare än vad tuben kan ta mig från söder till nort om stan. På sätt så skaffar jag mig en enorm fysik på kuppen. samt tar även ansvar över miljön. Gör du det? Möbler bygger jag själv. O.s.v. Problemet är att flertalet är så grundlurade. De jobbar för att betala igen dyra lån. Lån de tog för att köpa statusprylar som ger dem illusionen av att tillhöra en viss grupp. Datorn, sterion osv kan du bygga själv. Blir mycket billigare. Jag har även inga skulder och lever på ytterst snåla villkor. Villkor jag trivs alldeles ypperligt med. Lägg ner jobbet och tänker över ditt liv istället. Då skulle fler bli lyckligare.

  25. nature
    27 juli, 2008 at 16:28

    @ianto
    Det där med att andra måste begränsa sin rörelseförmåga samt sälja bort sin egenmakt, ofta för en spottstyver, för att få sina liv att fungera är en illusion! Det illustrares bäst under pesten. När pesten härjade som allra värst i Europa så föll kungadömen samman; för som alla vet vilar dem på det faktum att folket gör jobbet åt dem. Makten var till slut tvungna att tömma fängelserna till sist för att hitta människor som kunde slava åt överheten; men nu fanns det jord nog för all att bruka så det sprack. Då förstod folk i vilken illusion de tidigare hade levat i. Det är så makten fungerar. Du är ett bra, om än välformulerat, exempel på hur makten har lärt människor att resonera bort sina egna liv. För betänk att makten inte längre behöver skjuta oss eller använda våld eller hot om våld mot oss för att ska ge upp våra liv, det räcker i dag med att de styr våra tankar. Det är där medierna kommer in. Titta på vad som publiceras i DN så kan man se vad eliten har för åsikter som de även vill att vi ska anamma. När såg du sist någon som drev frågorna om ekonomisk jämlikhet ute på företagen? Det kommer du aldrig att få läsa i våra rikstäckande medier. Aldrig! Eller vilka program som går på TV: Vem vill bli revolutionär? Förlåt miljonär ska det visst vara!

  26. ianto
    27 juli, 2008 at 16:51

    Om du lever i frivilligt utanförskap och är nöjd, varför låter du så bitter?

    Själv har jag vuxit upp i ett område som präglas av utanförskap (Tensta). En del trivdes med sitt utanförskap och odlade sina subkulturer. Många andra upplevde området som mycket otryggt och ville därifrån. Flyttade själv till ett bättre område när jag fick barn. För mig handlar det inte om statusprylar utan om att ge barnen möjlighet till en bättre framtid med bra skolor och mer trygghet.

    Många lever i ofrivilligt utanförskap och mår mycket dåligt av det.

  27. nature
    27 juli, 2008 at 17:34

    @ianto
    Jag har väl mina bittra perioder precis som alla andra, men du, det faktum att det är roligare att skriva med glöd är det samma sak som att vara bitter; och jag lever inte i ett utanförskap utan i ett självförverkligande! Utanförskapet, som du lärt dig att kalla det, är en förutsättning för ett självförverkligande!

    Utanförskapet är något borgarna har hamrat in i dej. De är det budskapet som får människor att må dåligt. Det är tanke med budskapet! Det har inget med subkulturer att skaffa. Detta handlar primprimitiv propaganda som har med följderna av en avreglerad marknad att göra – där eliten vill att vi ska skura deras golven och tvätta deras bilar åt den! Vill vi inte de, ska vi må dåligt i det s.k. utanförskapet!

    Där har du vad medierna vill att du ska tro på! Den politiska makten och medierna behöver varandra! Ders budskap är att: Du är lyckligare om du måste pendla 2 timmar till ett underbetalt halvtidstjänst på ett sunkit SevenEleven som rånas stup i kvarten.

    Varför driver inte DN t ex från om att organisera de arbetslösa så de kunde ställa krav på eliten att dela med sig av överflödet tror du? Det kommer du aldrig att få läsa i DN! I de rikstäckande medierna så läser DU vad eliten vill du ska tänka. Ställer du inte upp på att slava i de hushållsnäratjänsternas evangelium (läs den fria marknaden) så är du dömd att leva i hades – i utanförskap! Pyttsan. Mej lurar det inte i vart fall!

  28. ianto
    27 juli, 2008 at 19:07

    Så arbete handlar bara om att betjäna de rika? Alla kanske skulle göra som du och sluta arbeta? Ok så vi stänger ner sjukhusen, skolorna, biblioteken, kollektivtrafiken, mataffärerna och elkraftverken eftersom de är bara för de rika…

  29. nature
    27 juli, 2008 at 20:02

    @ianto
    Nu börjar vi komma någonstans. Jämlikhet och solidaritet! Att hitta ett system som rår bot på orättvisorna, är INTE alls ett dugg svårt! De konstiga är att man måste vara autistisk dvs ha ett absolut gehör för problemlösning för att fatta hur enkelt det skulle vara!

    Har du någonsin varit på en arbetsplats där alla i personalen sätter sig ner, i en ring, och slänger upp alla problem i en hög i mitten. Sedan systematiserar gruppen problemformuleringarna och bildar små arbetsgrupper där man hamrar fram skarpa förslag som svara mot dessa tre enkla parametrar: ekonomiskt solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

    1.) Hur mycket pengar har vi i bolaget att tillgå?
    2.) Hur fördelar vi dem jämt? Var och varför finns det ett motståndet mot detta?
    3.) Behövs någon mer än någon annan i verksamheten? Motivera i så fall varför!

    Via en frihetlig socialism med dessa tre jämställdhetsprinciper kunde alla arbetsplatser vara organiserad efter. Varför är det inte så tror du?

  30. ianto
    27 juli, 2008 at 20:52

    @nature
    Frihetlig socialism är den gren av vänstern som intresserar mig mest. Det vore bra om det kunde fungera på det sätt som du beskrivit.

    Det finns många anledningar till varför det inte är så. För det första är företag och myndigheter främst till för att tillfredställa ett visst behov. Sättet att organisera verksamheten utgår från detta behov. För det andra är människor väldigt olika, vissa kommer alltid vara lite smartare än andra och det ger dem ett visst övertag. I förlängningen blir det klyftor och förtryck av de svaga, men vår biologi bäddar för det. Så är det, som art kommer vi alltid att suga oavsett politiskt system. För det tredje gör fackförbundens uppdelning i yrkeskategorier det svårt att skapa ett klimat där man känner gemensamt intresse för varandras behov.

  31. nature
    27 juli, 2008 at 21:39

    @ianto
    Missförstå mig inte här om min tro på marknadslösningar.

    Om vi har ett arbetskollektiv som t ex driver en restaurang, som omsätter summa x och försörjer säg 10 anställda så uppstår tre huvudfrågor:

    1.) Hur gör vi för att FÖRDELA vinstens på ett så rättvist sätt som möjligt?
    2.) Hur får vi OMSÄTTNINGEN att inte falla?
    3.) Vilka INVESTERINGAR måste vi göra?

    Säg att ianto här är mästerkocken, som enligt kundernas egen utsago är orsaken till att kunderna återkommer, och nature får stå i disken.

    Hur gör vi nu?

  32. nature
    27 juli, 2008 at 22:28

    För enkelheten skull så säger vi att restaurangen är ett arv efter direktör Envall, som efter långt syndigt kapitalistisk liv kom på bättre tankar.

    Omsättningen 12 miljoner per år (en miljon per månad) och kostnaderna och avgifter o.s.v. 800 000 sek/månad, minus löner!
    I dagsläget får alla de 10 anställda ut 20 000 kr per månad i lön (vi hoppar över socialavgifter o.s.v. för enkelheten skull)

    3 servitörer.
    1 kock.
    3 kallskänkor.
    1 dörrvakt.
    1 diskare/städare allt-i-allo.
    1 kontorist/löneassisten/ekonom och revisor i ett.

  33. nature
    28 juli, 2008 at 10:39

    @Ianto

    ”För det första är företag och myndigheter främst till för att tillfredställa ett visst behov.”

    Så är det förvisso men samtidigt som det inte säger någonting som varför det är omöjligt att organisera en arbetslag efter rättvisans och solidaritetens principer? Eller menar du att en kommun som t ex har att skötta barnomsorgen i samma kommun måste aktivt tillämpa ett orättvist och ickesolidarisk personalorganisation? Att tjänstemännen (med betonig på män) i förvaltningen måste har mycket högre lön än de kvinnor som arbetar med barnen?

    ”det andra är människor väldigt olika, vissa kommer alltid vara lite smartare än andra och det ger dem ett visst övertag. I förlängningen blir det klyftor och förtryck av de svaga, men vår biologi bäddar för det. Så är det, som art kommer vi alltid att suga oavsett politiskt system.”

    Visst är människor olika, men det ditt resonemang så undrar jag varför vi avskaffade slaveriet? Varför vi införde kvinnligt rösträtt eller rösträtt överhuvudtaget? Är vissa av oss smartare än andra varför skall vi då tillämpa en röst/en person? Även utvecklingsstörda för också rösta? Låt de smarta och starka styra i så fall. Varför skulle vi avskaffa slaveriet om den naturliga ordningen är att vissa är bättre än andra? Den moraliska utvecklingen går faktiskt framåt! Just på grund av att människor INTE har resonerat som du gör. Vissa av oss är smartare och kan räkna bättre och har ett bredare ordförråd samt kan argumentera för sig.

    ”För det tredje gör fackförbundens uppdelning i yrkeskategorier det svårt att skapa ett klimat där man känner gemensamt intresse för varandras behov.”

    Jaså det är fackets fel att vi har djupa orättvisor råder på arbetsmarknaden. Det var en nyhet! Sluta att läsa DN säger jag då till dej! Det är nämligen tvärt om! Utan facket så hade du inte de privilegier som du nu har!

Comments are closed.