Jag har redan skrivit om det ett antal gånger, Maud Olofsson, Andreas Carlgren, Fredrick Federley och några till har skadat centerpartiet till den milda graden att partiet om drygt två månader kommer att försvinna ut ur den svenska politiken. Har man haft något berättigande tidigare så kan man idag konstatera att det saknas helt. Riksdagsledamoten Solveig Ternström skriver idag i en debattartikel i Aftonbladet:

Solveig Ternström i AB: ”Härmed vill jag anmäla mitt utträde ur Centerpartiet. Jag har varit riksdagsledamot för Centerpartiet i fyra år och med glädje ville jag, med partiet och politiken som instrument, verka för en bättre äldre- och psykvård, framför allt med kulturens hjälp. Det blev en god början med projektet ”Kultur och Hälsa för rehabilitering och bättre vård”.

I februari 2009 kom emellertid det blixtsnabba chockbeskedet från Centerledaren och näringsministern Maud Olofsson och miljöminister Andreas Carlgren om att förbudet mot att uppföra nya kärnreaktorer skulle upphävas och tio nya kärnreaktorer skulle få tillåtelse att byggas. Alla i riksdagsgruppen blev tagna på sängen, beslutet var fattat utan någon demokratisk behandling eller diskussion bland riksdagsledamöterna, och utan hänsyn till valmanifestet och regeringsdeklarationen 2006.”

Jag tänker inte göra en lista på alla centerns tillkortakommanden de senaste åren, Ternström tar ett av de viktigaste och lägger upp det till allmän beskådan i sin debattartikel, och jag konstaterar att försöket att bli ett ”storstadsparti” genom att byta ideologi och ta till sig gangsters, knarkares, bratsens och dekadensens tummelplats Stureplan var ett avgörande misstag.

Centerväljarna tog inte sina traktorer och samlades vid Stureplan för att sniffa kokain eller dricka champagne på nätterna, de blev inte heller nyliberaler över en natt, inte heller kommer de att klä ut sig i kvinnokläder. Kärnkraftsmotståndet som har varit en av partiets tyngsta profilfrågor upphörde inte bara för att en misslyckad näringslivsminister försökte finta bort väljarnas kritik när det gäller Vattenfall AB. Maud Olofsson själv säger att hon inte alls ska avgå efter valet, och det är möjligen sant. Men hon kommer att sluta som partiledare efter valet för att partiet skickar henne tillbaka upp till Norrland där hon fortsättningsvis kommer att ägna sin tid åt sin samling av mortlar. Det hon har gjort med partiet är just sådant som man använder mortlar till.

Uppdatering: Nu kommer uppgifterna om att även Littorin avgår. Tidigare blev det tumult över hans förfalskade akademiska meriter, nu är det tydligen något ännu mer allvarligt eftersom han avgår, det gjorde han inte när hans postorderexamen avslöjades. De första uppgifterna tyder på privata skäl, inom familjen.

På presskonferensen berättar han att hans 16-åriga dotter blivit uppringd av en ”journalist” som frågat henne hur det känns att ”pappa ligger inlagd på hjärtintensiven”, något som låter kvällstidningsmässigt. Men det är inte säkert att det vi får höra är allt, jag kan också tänka mig att relationerna inom regeringen varit en bidragande orsak.

i Maud Olofsson, Andreas Carlgren, Fredrick Federley, Centerpartiet, Stureplanscentern, Val 2010, Politik ab12 ex1 dn1 svd12 t