|
Det är lustigt att se vilken reaktion det blir när man skriver något om en urinnevånare som vår kamrat vargen, Canis Lupus.
En av dem vars kommentarer raderats är dock värd att uppmärksammas. Det är en person som i sin första kommentar kallade sig ”Jägare”. Vederbörande gjorde en lång utläggning som utmynnade i att vargar äter barn, företrädesvis små flickor. Detta skulle enligt skribenten vara bevisat men – svenska tidningar får inte rapportera om saken. Strax efter bytte han namn ((jag utgår ifrån att det var en manlig skribent)) , då skrev han en lite mer hovsam kommentar som gick ut på att det är ”bevisat” att vargen är inplanterad i Värmland. Sedan kom en förklaring om att man sett mystiska skåpbilar i länet, skåpbilar som släppte ut levande vargar. Båda kommentarerna ströks givetvis eftersom man inte får ljuga, i vart fall inte medvetet. Efter ytterligare någon timme hade Jägaren bytt kön och blivit en orolig mamma. ”Hon” förklarade att hon minsann bodde i Värmland, vilket antagligen var den enda sanningen, men att hon inte vågade låta sina barn vara ute ensamma på tomten. ”Hon” förklarade att de bodde en kilometer från centralorten och att varg ofta syntes stryka omkring på tomten. Och – om inte vargen tog hennes barn skulle björnen göra det. Lösningen på hennes problem var att helt utrota både varg och björn. En stund senare bytte kvinnan kön och blev återigen man och jägare. Förbannad som ett helt jäkla getingbo förklarade han att man borde göra upp med stockholmsjäveln som raderar kommentarer på bloggen. En gång för alla, tillade vederbörande. Att personen ifråga har problem med att hålla sig till sanningen och vanligt hyfs kan jag konstatera, men vederbörande är också helt okunnig om hur Internet fungerar. Att totalt fem olika identiteter skriver under olika namn |
från samma IP-nummer är minst sagt av- Den BRÅ-utredning jag talade om igår hade ett förslag om att SÄPO skulle utbilda de lokala polismyndigheterna i varglänen för att de skulle bli bättre skickade att leta rätt på de kriminella jägargängen. Forskarna på BRÅ ansåg nämligen att dessa beväpnade kriminella närmast var att jämföra med kriminella motorcykelgäng. Till det kan läggas att människor som med vapen i hand ser till att obstruera svenska lagar snarast bör betraktas som terrorister. För vad gör de när deras ilska väcks mot något annat i det svenska samhället?
Andra om: Varg, Canis Lupus, Varghatare, Jägarkåren, Rovdjur, Vargfrågan, Lesjöfors, Långban, Rämmen, Värmland, Vargrevis, Jägarlobbyn, Politik [tags]Varg, Canis Lupus, Varghatare, Jägarkåren, Rovdjur, Vargfrågan, Lesjöfors, Långban, Rämmen, Värmland, Vargrevis, Jägarlobbyn, Politik[/tags] |
8 svar till “Varghatarnas Riksförbund”
Personen du raderade verkar ju inte ha alla tomtar på loftet. Skåpbilar… tss, alla vet ju att det är rymdvarelser som planterat ut vargen.
Du skrev om getingrädda häromdagen – jag tror att vargrädda är snäppet värre. De har ju inget belägg för sin rädsla. Sist en människa dog i Sverige av varg var några hundra år sedan och det var ju en tamvarg som rymt och därmed var van vid människor.
Och vem skulle hindra media från att skriva ifall småflickor blev uppätna av vargen? Miljöpartiet?
Nej personen i fråga har nog läst Rödluvan en gång för mycket.
Varghatare är ett speciellt släkte. Jag bor i Värmland och har en hel del runtomkring. De flesta i Värmland är glada åt att vargen finns, men det töts man aldrig säga högt. Vargen äter älg, hade den käkat blåbär hade alla älskat den.
#2 David – Men varför har jägarna emot att vargen äter älg då? Så ont om älg finns där väl ändå inte?
Hur många (i procent) är det som gillar varg där uppe förresten? En majoritet eller en minoritet? Det spelar kanske ingen roll egentligen – det är ju alltid de som gnäller mest som hörs.
Förövrigt vill väl jägare skjuta skogens konung och inte skogens krympling? Där finns väl inga rovdjur som ger sig på stora friska djur?
Vargarna ser ju till att älg-populotionen behåller en hälsosam genbank – till skillnad från människor som bara tar de starkaste djuren…
@Marcus R:
Jag kan oxo besvara det där! :-)
Det är en majoritet i -alla- län som vill ha kvar vargen, även i varglänen. Vargen äter såpass med rådjur och älg att stammen minskar. Något som jägarkåren ”hjälper” till med för att skona biliser.. :-) När vargen gör jobbet åt dem blir de skitförbannade…
@Marcus R
Om jägarna tänkte närmare än till kornet på på geväret skulle de inse precis det du påpekar. Få jägare skuter vilt bara för köttet, de skjuter oxå för trofén. Genom att skjuta bort de bästa djuren blir det bara skogens krymplingar kvar; inget att hänga på väggen.
Man klagar på att älgstammen minskar. I Blekinge försöker man skjuta av i huvudsak ungdjur, men inga vuxna kor. Korna ska sparas för att öka födelsetalen.
(se BLT 2008-07-22: http://www.blt.se/nyheter/blekinge/algstammen-har-okat-forsiktigt-i-blekinge(756419).gm)
Men ett vanligt skäl till att populationer minskar, eller till och med kraschar, är inavel eller att man tar bort de bästa avelsdjuren, = troféerna.
Rovdjur är som folk är mest. De vill arbeta så lite som möjligt för ”bröd”födan. De tar inte avelsdjuren. De tar de sjuka djuren, de i sämst kondition. Jägarna skjuter av i andra andan av stammen.
Den enkla slutledningen av detta är att det vore bra för jakten med en större rovdjursstam av två skäl.
1. Bättre kvalité på hjortstammarna, mer troféer.
2. Öppnar för viss laglig jakt på rovdjur, ännu fler troféer.
På förekommen anledning:
A. Jag är inte jägare, men inte heller jaktmotståndare. Att jaga är en normal mänsklig aktivitet sedan urminnes tider.
B. Jag har släkt i Fryksdalen. Vad jag vet är de positiva till att vargen finns där.
C. Jag bor i Stockholm. Jag skulle gärna se vargetableringar i Stockholms närhet.
Trots vi är motpoler när det gäller politik gillar jag skarpt Jinges vargskriverier! Jag tycker det är synd att du raderar de värsta inläggen från faunaterroristerna, dessa troll mår inte bra i dagsljus och därför är det nyttigt för omvärlden att de kommer fram i ljuset så att alla får klart för sig vad dom går för då de själva är sin värsta fiende. Jag är själv jägare och i vissa lägen får jag bita mig hårt i underläppen när man hör de värsta dårerierna, men i allmämhet har jägarna en sund inställning till vargen. Men ack såna avgrundsidioter man springer på ibland…
@Wesslan:
Det är ofrånkomligt dessvärre. När man ljuger som borstbindare för att framställa vargen som ett människoätande monster och dessutom tryfferar det med en massa påhitt om hur den kom hit så tvingas jag. När sedan en gråtmild älgjägare snyftar att han inte vågar låta barnen gå och hämta posten vid brevlådan inne i Kristinehamn så har man sedan länge passerat gränsen.
Skulle jag tillåta en diskussion utifrån dessa premisser så kan jag lika gärna strunta helt i att skriva om ulven. Skriver man vettigt utan att hitta på en massa skit så kommer det in, visserligen skulle det skada varghatarna om man visade upp deras alster, men folk skulle inte orka läsa dumheterna.
xxxxxxxxx/ Editerat
Att ingen människa dödats i Sverige av varg de senaste hundra åren är förvisso sant, likväl att det rörde sig om en varg med en onaturlig relation till människan, men senast för ett par tre år sedan dödades t ex en ensam student i Kanada av en vargflock. Så visst kan vargen utan mankemang dräpa folk om den känner för det, men risken i Sverige får nog ändock anses duktigt överdriven.
Att rovdjur uteslutande tar sjuka djur är en gammal myt som mestadels verkar hållas vid liv i jaktmotståndarkretsar. En varg, ensam eller i flock, har inga som helst problem att ta livet av en frisk vuxen älg, vilket de också gör. Det framgår tydligt om man beaktar den faktiska vitaliteten i de befintliga viltstammarna, det låga antalet djur och den förhållandevis låga medelåldern på älgstammen. Det finns helt enkelt inte sådana mängder av dessa ”krymplingar” för att tillgodose rovdjurens behov av föda.
Att jägarna endast skjuter de största och starkaste djuren är ett rent skrattretande påstående som förespeglar en ordentlig brist i kunskapen om dagens viltförvaltning. För att jägare skall få möjligheten att någon gång i livet skjuta en stor trofé, om man nu suktar efter det, eller behålla höga slaktvikter på djuren så råder konsensus i frågan bland sveriges jägare att man måste bevara de produktiva djuren med starka gener och främst inrikta avskjutningen på unga eller improduktiva djur. Det är inga nyheter.
Att inavel skulle vara ett vanligt skäl till att viltstammar kraschar förefaller vara taget helt ur fablernas värld. Den enda viltart som hotas av inavel idag i Sverige är vargen, av förklarliga skäl. Främsta anledningen till att älgstammen minskar på vissa håll beror framförallt på att skogsbolagen trycker på för att minska stammen och på så vis minska betesskadorna, genom att öka avskjutningen på produktiva djur. Där utgör jägarkåren ironiskt nog den enda grupp i Sverige som utgör en tillräckligt betydande motpol för att förhindra en minskning av stammen. I varg- och björntäta områden påverkar även rovdjurstrycket populationen negativt.
Ser man till de undersökningar som gjorts av SLU på svenskarnas acceptans för varg under de senaste årtiondena så är den inte överväldigande positiv. Svensken i gemen är ganska ointresserad av vargen. En majoritet, om än inte stor, är positiva till varg, men ytterst få vill betala något för den. Det svenska folket vill ha är en frisk och livskraftig vargstam. Om den utgörs av 50 eller 5000 individer är det få som bryr sig om.
Det som även framgår av undersökningarna är att ökad kontakt med varg leder till en ökad negativ inställning till densamma. Motviljan mot varg är också störst i områdena med vargförekomst.
Jämför man vargen med björnen, som även den dräper en hel del tamdjur och även människor, så har björnen en betydligt större acceptans bland folket. En viktig skillnad är att björnen har man under hela uppbyggnaden av stammen tillåtit en viss avskjutning på, tagit bort problemindivider, och därmed givit den ett positivt värde i form av jaktligt högvilt. Ett positivt värde som till viss del uppväger det negativa. För vargens del så har man totalfredat den och undantagit drabbade människor rätten att överhuvudtaget försvara sig utan att hamna i fängelse. Vargen har således idag inget positivt värde stort nog att uppväga dess negativa konsekvenser. Och nej, vargsafari kommer aldrig att utgöra ett sådant stort värde.
I mina ögon är det lika blåögt att propsa på en utrotning av vargstammen som det är att propsa för en ordentlig ökning av densamma. Svenska folket vill förvisso ha varg, och den regering finns inte som skulle besluta om en utrotning av vargstammen i dagens samhälle. Men av de som vill ha varg är det ett ytterst litet fåtal som är beredd att göra minsta uppoffring för att få mer varg. Samtliga gjorda betalningsviljestudier visar detta. Intresset är med andra ord rätt svalt. Vargstammen ställer dessutom till med skador som drabbar enskilda individer väldigt hårt. Att i det läget förespråka en ordentlig ökning av vargstammen, något som svenska folket egentligen inte är intresserade av, och belasta en minoritet av befolkningen med hela bördan är inte acceptabelt.
Vettigaste lösningen för att uppnå största samhällsnytta vore att hålla stammen på en skademässigt tolerabelnivå (om det är 50, 100 eller 250 vargar lämnar jag osagt), vara frikostig med att tillåta avskjutning av problemindivider och ersätta/byta individer med den ryska stammen. Det skulle resultera i en genetiskt vital vargstam som tillfredsställer svenska folkets krav på vargförekomst, samt håller skadeverkningarna på en acceptabel nivå.
Detta är dock en politisk omöjlighet idag pga av den lilla grupp rabiata varghatare som fortfarande oförtrutet bankar huvudet i väggen och skriker om att vargen skulle vara inplanterad. De som mest av allt vill bli av med den är ironiskt nog de som till största delen motverkar en vettig förvaltning och mindre vargskador.