Nu hörs återigen ylandet från alla varghatare. En varg har nämligen haft fräckheten att äta upp får i Blekinge. Inte för att den får äta får utan för att den vill äta får. För några dagar sedan såg jag ett inslag i en nyhetssändning som visade en kvinna vid ett fårstängsel som var maximalt en meter högt, ett valigt fårstängsel som sitter uppe med hjälp av käppar i marken.

Hon var rejält upprörd eftersom vargen hade hoppat över stängslet och dödat och ätit upp några av hennes får. Reportern frågade henne inte varför hon inte hade satt upp riktiga rovdjursstängsel, eller möjligen var just den frågan bortklippt eftersom den var alldeles för självklar. Fårägarinnan i fråga kunde knappast vara okunnig om saken eftersom hon hade sin fårfarm i Värmland.

Skulle svenska tamdjursägare ha samma varg-
täthet här som i Baltikum så skulle vi ha sammanlagt 5-6000 vargar i landet. Lika tätt med vargar är det i många europeiska länder, men i Sverige så är det för mycket med 200 trots att landet är det mest glesbefolkade i Europa.

Dessutom finns det mycket som talar för att vargen var här innan människan, så den som hävdar att varg inte hör hemma i vår natur borde sätta sig i skolbänken igen. Själv bor jag i Haninge, strax norr om ett litet berg som heter vargberget. Den senaste drevjakten efter gråben här i kommunen gick av stapeln på 1800-talet, men sedan det århundradets mitt så är vargen utrotad.

Ett resultat av tillbakaträngandet av våra stora rovdjur har blivit att klövviltet ofta har ökat i en omfattning som är direkt farlig för människan. Hur många som dör varje år i kollisioner med älg vet jag inte, och nu ökar krockar med vildsvin alltmer för varje dag som går. Hade vi haft ett vargbestånd på 1500-2000 vargar så skulle älgolyckorna sjunka drastiskt och bönderna skulle få väsentligt mindre av sina odlingar förstörda. Dessutom skulle landets skogsägare bli glada eftersom skogsplanteringarna skulle få vara ifred.

Men se, sådant går inte an. För blir det färre älgar i skogen så blir landets jägare deprimerade, och får man inte själv döda och äta upp älgarna så ska ingen annan få göra det heller, trots att naturen mår bäst av att vara hyfsat ekologiskt välbalanserad.

Om rovdjuren skulle lämnas ifred så skulle turist-
näringen blomstra, det förekommer redan viss vargturism till Värmland och idag berättar Expressen om en familj som anordnar djursafari i Västmanland.

Expressen: ”Familjen Eldh anordnar även djursafari. Går du på älg- eller bäversafari är du snudd på garanterad att träffa på flera av de vilda djuren. Svårare är det med varg- och lodjurssafari men Jenny berättar att man åtminstone kan räkna med att se spår efter varg – samt höra dem yla. En naturupplevelse om något.”

Antagligen är den idén något att ta efter för många i varglänen. Jag skulle kunna tänka mig att intresset för en ensligt belägen koja eller stuga i vargmarker i Dalarna eller Värmland skulle dra till sig många betalande besökare från andra delar av landet, för att inte tala om turister från andra länder. Om man dessutom slutade förfölja rovdjuren så skulle livs-
betingelserna förbättras så att vi som bor i stor-
stadsområden skulle få en chans att träffa på dem.

Dessvärre så har vi en bakåtsträvande regering, en samling människor som i första hand lyssnar till jägarlobbyn istället för att använda det egna huvudet. För ingen jägare kan förneka att jakt efter varg, lo och björn står högt på önskelistan. Med livskraftiga stammar så skulle sådan jakt bli möjlig redan inom några år. Den jägare som inte skulle vilja ha ett skinn av ett sådant byte på väggen finns inte.

i Andra om: Varg, Canis lupus, Gråben, Varghatare, Rovdjurspolitik, Högerregeringen, Älg, Vildsvin, Jägare, Jägarkåren, Turism, Natur, Miljö, Jägarlobbyn, Politik kvp hd ex bar 1 dn 1 t

[tags]Varg, Canis lupus, Gråben, Varghatare, Rovdjurspolitik, Högerregeringen, Älg, Vildsvin, Jägare, Jägarkåren, Turism, Natur, Miljö, Jägarlobbyn, Politik[/tags]