Regeringens politik när det gäller vargjakten har kritiserats hårt, och det med all rätt. Själv har jag övergått från att kalla Andreas Carlgren för miljöminister och kallar honom nu enbart för ministerattrappen. Han har ju som bekant varit med och godkänt jakt på både varg och på valar och har dessutom svängt i kärnkraftsfrågan.
Mitt intresse för vargen är oförändrat, så när jag läste att regeringen svarat på frågorna den fått från från EU-kommissionen så rekvirerade jag en kopia på svaret, en kopia som kom med vändande post. Ur det svaret har jag kopierat den utbredningskarta som jag publicerar här till höger. Utöver de symboler som finns i original så har jag lagt till tre röda prickar, symbolerna för tvek-
samma observationer rörande parbildningar syns så dåligt så att jag har rödmarkerat dessa.
En slutsats som jag drar när jag ser kartan är givetvis att det får rum mer varg i Sverige än de 210 djur som man accepterar idag. Även om man undantar stora delar av ren-
beteslandet, vilket jag inom parentes anser vara fel, så syns det att utbredningen skulle kunna utvidgas rejält. Idag är det främst fyra län som har vargrevir där föryngringar skett, vi har ett undantag i Riala i Stockholms närhet, men vi ser också hur tomt det gapar i Hälsingland, Jämtland och Mellersta Norrland. Dessutom ser det ut som om ett flertal revir får plats söder om Vättern och långt ner i Småland och Kalmar län.
Dessutom kan man konstatera att ren-
näringen kostar skattebetalarna tre kronor per intjänad krona, så varför samerna ska ha ett renbetesland som är större än en tredje-
del av riket kan man med visst fog ifråga-
sätta. Det råder ingen tvekan om att de ska ha fortsatt stöd, möjligen med tillägget att renbeteslandets södra gräns kanske bör flyttas upp till Jokkmokkstrakten.
När det gäller Mälardalen och söder om den så finns det alltför mycket vilt, jag tänker då både på rådjuren, men fram-
förallt på vildsvinsstammen. Ser vi till att stödja fårägare och bönder med bidrag till rovdjurssäkra stängsel så kan både varg och lodjur gott få öka i antal och minst fördubbla stammarna. Den typen av åtgärd, tillsammans med ett antal influgna ryska och finska vargar, skulle rädda stammen genetiskt och inom tre eller fyra år så skulle stammarna ha ökat i en omfattning så vi kanske hade 5-600 genetiskt friska djur.
Det skulle i sin tur innebära att jägarna skulle kunna få jaga varg varje år i januari. Då skulle det dessutom vara lättare att tillåta jakt på problemvargar.
it Varg, Vargjakt, Canis lupus, Jakt, Jägare, Politik, Rennäringen, Rovdjursstängsel, EU-kommissionen ab ex svd
11 svar till “Vargens utbredning i Sverige/Norge”
Naturen sköter sig bäst själv,vi är välan mer gäster i deras skog, Håller med, atrappen väljer den mjuka vägen, följsmamt dansar attrappen med i Miljö-förstörelse-tangon. Jag tror att Centern förlorar på deras miljöpolitik
GötePöte
”Naturen sköter sig bäst själv,vi är välan mer gäster i deras skog,”
Nja människan är väl även hon en del av naturen. Inget djur, människan inräknad, kan leva helt avskiljd från naturen och de ekologiska lagarna. Tyvärr har stora delar av befolkningen blivit så urbaniserad att de inte längre förstår sambanden. Det som händer med naturen händer förr eller senare också med människan. Exploaterar och skövlar vi naturen kommer vi att få betala för det men att skörda av naturens överskott är däremot inte fel.
För att inte tala om att bilden av samerna som ett folk som ”skall” sköta renar eller bör ha renskötsel som primärnäring inte är något annat än ett påhitt av det svenska etablissemanget i äkta kolonial anda, från sent 1800-tal och framåt. Att samer ”ska” sköta renar är ungefär lika bizarrt som att indianer ”ska” jaga bufflar, och så vidare. Nationalromantiskt och senare snudd på rashygieniskt snicksnack, med andra ord.
Jag håller med dig, vore vargen jämt fördelad över Sverige vore det inga problem att ha 5-600 vargar i landet. Det jag inte kan förstå är varför en fårägare i nordvärmland ska leva under helt andra förutsättningar än en renägare i Lappland. Renhållning (ja eller kanske inte renhållning utan hållande av renar ;) är numera lika mycket djurindustri som vilken köttdjursuppfödning som helst i södra Sverige. Bort med ”vargförbudet” norr om renbetesgränsen så får vargarna en chans att sprida sig norrut – där förutsättningarna för vargstammen är de bästa tänkbara – och slipper gröta ihop sig på en relativt liten yta. Jag är säker på att folk i Värmland och Dalarna gärna delar med sig av vargstammen till de delar av landet som är svältfödda på vilda vargar.
Ehh du behöver inte flytta några ”alfadjur” för att få till nya revir. De djur som utvandrar (eller flyttas) till nya områden kommer automatiskt att bli ”alfadjur” om de finns av båda könen, eller rättare sagt föräldradjur i ett nytt revir (alfabegreppet är föråldrat, vargar funkar inte riktigt så). Vill människan hjälpa vargarna på traven med att bilda nya revir på nya områden räcker det alltså med att flytta vilken hane och hona som helst dit och hoppas att de håller sig kvar där.
Enligt regeringens svar så är det ETT av förslagen…
Min man var ute och gick för ett par dagar sedan och mötte två stolta hundar som kom gående i närheten av Brösarps backar. Han beskrev dem som om de vore en blanding mellan schäfer och spets, de var brunaktiga till färgen. De promenerade med en sådan självklarhet och obesvärade och han reagerade över att de såg så självsäkra och orädda ut. Kan det ha varit varg? Vi har tittat på många bilder och ser att de liknar vargar.
Knappast. Vargar på vandring är ensamma, ensamvargar. De letar efter partner. Dessutom är vargar ordentligt skygga och ser INTE stolta ut när de tittar på människor, de springer sin väg. Dessutom finns det inga stationära vargar vid Brösarps backar… :-)
SKULLE ett vargpar försöka etablera revir där så skulle lokalbefolkningen vara helt på det klara med det. Vargar äter nämligen varje dag. Där antagligen rådjur är huvudfödan för så mycket älg har ni väl inte?
Så antagligen behöver maken byta glasögon eller dryckesvanor… :-)
Det är fullt tänkbart att en enskild varg kan dyka upp där i sitt sökande efter partner, och säkert ställa till en del oreda för lokala får- eller gåsfarmare, men i så fall kommer de inte som par. Det är helt otänkbart att två hanar eller två honor går tillsammans, men väl en hane och en hona. Men det är orimligt att tänka sig att de kommit så långt ner i landet som par, de kan rimligtvis inte ha träffats där i alla fall.
Vargar är lika stora som schäferhundar, (en vuxen hane kan väga uppåt 60 kilo) visst förekommer ofta brunt, men det är inga svårigheter att se skillnad på dessa. En schäfer ser normalt ut just som en schäfer. Vargen har möjligtvis något längre svans och jag tror att även okunniga (icke hundmänniskor) ser när de har med varg att göra. Inte alla givetvis, men de flesta.
Synd egentligen, ni skulle behöva lite varg nere i Brösarps backar, det var väl flera hundra år sedan det var drag där sist? :-)
De promenerade med en sådan självklarhet och obesvärade och han reagerade över att de såg så självsäkra och orädda ut.
Det påståendet är det bästa beviset på att det inte var varg. Enda gången jag har mött varg i naturen så vände den omedelbart och sprang (skrittade) i motsatt riktning och tittade flera gånger så jag inte kom efter den… Och så har jag hört de flesta vargmöten skildras. Sedan är det förstås nyfikna djur, men de är INTE nyfikna som katter.
Var det din man som såg de döda fåren oxo? Hade de sina huvuden kvar?
Men kontakta länsstyrelsens rovdjursansvarige och berätta, hon/han kanske har fått fler rapporter. Sedan hör det till saken, men som väldigt få brukar berätta: De som vanligtvis tar får är helt vanliga tamhundar där ägaren brister i tillsyn. Men det kan den rovdjursansvarige oxo informera om… Prata med dem och visa platsen där dessa fårkadaver finns.
PS: Fungerade inte ditt internetabonnemang hemma i Brösarps backar? Var du tvungen att åka ända ner till Ystad för att låna en dator med internetuppkoppling?
Kan också nämna att han dagen efter såg rester av två får (en gammal historia) som låg spridda oredigt på en åker i närheten och klagade över att någon hade dumpat slaktrester, det såg otrevligt ut, sa han. Kan det var ytterligare ett tecken?
Jag har min internetkoppling i hemmet och det är inte i Ystad. Mitt internetabonnemang fungerar alldeles utmärkt. Min man minns inte att han såg några huvuden på fårresterna, men tyckte att det såg så äckligt ut att han snabbt tittade bort. De promenerande hundarna (?) han såg var definitivt inte schäferhundar, de såg ut som mindre schäferhundar. Men väldigt många har blandrashundar, kanske till och med de flesta som jag träffat på här i trakten. Tack för tipset, jag skall kontakta Länsstyrelsen och meddela våra iakttagelser, även om det inte är troligt att det var varg han såg.
PS. Vi är hundmänniskor och har haft både beagle och strävhårig tax i många år. DS.
Och hemmet är nära Brösarps backar?
Ptja, vi kommer inte längre. Men vargar äter inte fårhuvuden så det kan vara precis vad som helst. Berätta gärna vad Länsstyrelsen säger.