Vargen, våra drömmars djur


Igår publicerade Dagens Nyheter en TT-artikel som slår in öppna dörrar. Det framstår som om det är en nyhet att vår tamhund har utvecklats till en ny art, en diskussion som säkerligen har uppstått i takt med att det dykt upp ”nakenhundar” och ”Pekingeser”, hundar som utseendemässigt skiljer sig enormt mycket från djurets ursprung, varg eller Canis lupus på latin.

DN/TT: ”Vargen och tamhunden tillhör samma art, brukar det heta. Men är det så? Allt fler studier visar på stora skillnader vad gäller beteendet. Hundar är mer lika människor och tycks inte kunna återgå till att bli vargar… …Alla vet numera att tamhunden härstammar i direkt nedstigande led från vargen. Inte mer än 15 000 år har förflutit sedan de första tamhundarna — eller tämjda vargarna om man så vill — såg dagens ljus. Ändå anser allt fler forskare att de skillnader som uppstått hos hundarna genom människans försorg är så dramatiska att varg och hund borde ges separat artstatus, Canis lupus respektive Canis familiaris.”

Men det är en ”icke-nyhet”. Oavsett om man kallar underarten tamhund för Canis domesticus eller Canis familiaris så verkar TT-medarbetaren som skrivit artikeln ha undvikit att kolla vad som står om saken i Wikipedia. Wikin: ”Canis lupus familiaris eller Canis domesticus, tidigare även Canis familiaris.”

Det kan visserligen kännas som en struntsak att anmärka på så här på morgonkvisten, men nyheten är ingen nyhet utan möjligen spaltutfyllnad, eller så fyller artikeln ett underhållningsbehov hos läsaren. För att djur fortsätter sin utveckling även då det upphöjts till husdjur är knappast någon överraskning. Det är bara att se till alla andra tamdjur som människan håller av olika anledningar.

Gränsen för att ett djur ska bli en helt ny art ligger längre bort än så. Sveriges vanligaste husdjur, katten, Felis silvestris catus, eller bara Felis catus har varit hos människan nästan lika länge som hunden. Då den förvildats, vilket händer ibland söderöver i Europa, så återgår den till sitt vilda grundbeteende, men ofta i kombination med att leva nära människan där den t.o.m. kan låta sig matas ibland, men aldrig klappas.

Ett mer angeläget problem för vår älskade varg är hur vi ska få tillbaka en livskraftig och genetiskt sund vargstam över hela landet. Här i Haninge utrotades vargen i mitten av 1800-talet, men jag har svårt att tänka mig att ett djur som är så rädd för människor skulle återetablera sig här idag. Men Sverige är ett glesbefolkat land och den skulle säkerligen kunna trivas i alla mindre tättbefolkade områden som finns.

En självklarhet är givetvis att djurhållare måste hålla sina djur bakom rovdjursstängsel, något som redan idag sker med visst statligt stöd. Hur många vargar landet klarar av finns det olika åsikter om, men skulle vi ha samma vargtäthet som i de baltiska staterna så borde vi ha 3000 vargar. Senast igår läste jag om en älgolycka med dödsoffer, älgen förstör dessutom skogen för skogsägare vilket gör det till en fördel att vargen snabbt skulle reglera stammen. Rådjur och vildsvin är problem på många ställen, något som också skulle regleras med en tätare vargstam.

Jägarkåren får i så fall koncentrera sin jaktlust på överskottet av vildsvin, och när den svenska vargstammen tål beskattning så bör man tillåta licensjakt på djuret. För hur underligt det än kan låta så mår vargen bra av att människan jagar den. Blir den alltför orädd så kan den bli ett problem för sig själv. Tretusen vargar är kanske mycket, men visst kan hov- och klövviltet föda 1500 djur.

Det enda område där vargen bör hållas på avstånd är egentligen renbeteslandet, men idag kanske man bör fundera på om det är rimligt att samerna ska ha exklusiv rätt till stora renbetesområden. Renen är ett flockdjur som utan större problem skulle kunna stängslas bara födofrågan löstes. För fjällvärlden bör definitivt inte vara en zon fredad från rovdjur, bland annat för att de i praktiken fanns där redan innan människan, dessutom mår säkerligen naturen bra av att slippa ha snöskotrar, helikoptrar och motorcrossmotorcyklar i fjällvärlden. De renskötande samerna får närmare till jobbet, något som alla tjänar på.

intressant Bloggar: , , , , , , , , , ex1 n24 hd svd dn2 t


10 svar till “Vargen, våra drömmars djur”

  1. En sionist som spammar alla bloggar med rasistiska kommentarer:

    IP 81.231.16.82
    Sweden
    Ostergotlands Lan
    Norrköping
    TeliaSonera AB

  2. Det är sant att rovdjursstängsel har sina brister, men den största är kostnaden. De hindrar faktiskt gråben för att käka upp får, och det är ju det som är meningen. Man ska inte ha utegående husdjur med mindre att man skyddar dem mot rovdjur. Svårare än så är det inte. Så när varg har rivit får så borde fårägaren åtalas och få betala feta böter.

  3. Jag tror verkligen inte att tamhunden kommer ifrån vargen utan att vargen är en förvildad stam utav ”tamhundar”… Och att hunden som vi känner den kommer ifrån den gammla katt/björn hunden…

    http://xxx

    http://xxx

    Afrikanska Vildhundar är väldigt interesanta också

  4. Jag brinner för att stärka vargens existens i Sverige, skulel utan tvekan acceptera att man planterade in lite nya djur för att öka den genetiska variationen på vår vargstam, men det skulle varghatarna få hjärtattack av.

    De djur jag har sett göra störst skada av all våra svenska djurt på egendom är följande, bäver, vildsvin, ekorre och harar. Dessa djur har jag set orsaka skador i miljonbelop, men ingen säger att man ska skjuta av dem, i alla fall vad jag har hört.

    PS på tåget ner till Karlstad såg jag en brun björn i skogen någonstans mellan Grängesberg och Hällefors idag.

  5. Ekorren är en lustig tragisk historia, en ekorre gnagde på el ledningar och fick en ladugård övertänd, skadan var i miljon klassen. Det är nu många år sedan, men jag minns ladugårds branden med kossorna som brann inne, orsak ekorre:)

    Jag talar inte om faktiska skador som de gör utan av stora skador gjorda av visa individer av djur.

    Älg, vilsvin och hjortar gör stora skador totalt. Men som enskilda individer hade de djur jag räknat upp gjort enskilda special fall som har kostat mycket.