Igår när jag gick min vanliga lilla runda så träffade jag på de flaxande skogsinnevånarna precis som de smackande nötfantasterna. En ekorre, antagligen samma som förra gången var påtagligt orädd, men hon eller han höll sig inne bland grenarna så bilderna duger inte.
Varje gång, precis varje gång, så önskar jag att jag hade ett torp i Värmland. Det skulle vara så himla roligt att sätta upp en ordentlig fågelmatning och en massa holkar. En kvart om dagen skulle jag ägna åt att utfordra de små liven, och flera timmar åt att titta på dem. Jag skulle säkert lyckas bli kompis med ekorrarna på platsen, för om samma person kommer med mat åt dem varje dag så blir de förr eller senare halvtama.
Jag är lite osäker på om vinter-
fåglarna i Värmland skiljer sig från dem som finns här i Haninge. De vanligaste här är Blåmes, Talgoxe, Nötväcka och Stor hackspett. Varje vinter dyker det upp några mer ovanliga gäster men de fyra nämnda är standard. Skogslandets vinterfåglar känner jag inte till.
I Värmland skulle man dessutom få se andra djur än här i bästa fall. Jag har varit nära att bli omkullsprungen av en älgko med två kalvar tjugofem meter från porten här, men i Värmland så finns det som bekant både varg och lodjur. Vid mina föräldrars sommarhus i Långban så hade vi ständigt närgången bäver, satt man på bryggan en morgon eller kväll såg man alltid flera stycken. Satt man stilla så simmade de bara ett par meter från bryggan ibland, möjligen ser de inte så bra.
Rialareviret har fått tillökning i år igen, det betyder att man nu tror att det är sju-åtta vargar inklusive de nyfödda valparna. Nu håller jag tummarna för att någon av dem ska träffa på en främmande varg och bilda ett revir här i Haninge, det skulle väl duga i brist på ett torp i Värmland.
Möjligen behöver jag lämna in V75-tipset mer regelbundet än jag gör idag, men ser man bara till vad jag betalar i hyra så vore det givetvis ingen omöjlighet att bli torpare i Värmland.
it Andra om: Fågelmatning, Varg, Natur, Miljö, Haninge, Värmland, Torp sr dn12 svd1 ab1 ex1
Tweet
8 svar till “Torpdrömmen försvinner aldrig”
Oj vilka fina bilder!
Ljuvliga bilder!
Själv har jag kombinerat roslagsstad (liten!) med gammalt torp, ett alternativ till Värmland. Torpet, som på 1800-talet var ett jordbrukshemman, ligger numera centralt med gångavstånd till allt en människa kan behöva, alltifrån tipsombud till apotek.
Vildsvinen är närgångna – inte så pittoreskt som varg och björn, kanske. :-)
Knallskott skrämmer säkerligen grisarna..
Bra djurbilder!
Ja du vinterfåglarna är nog ungefär desamma här i Värmland som hemma hos dig, åtminstone vad gäller småfågelsfronten. Vad gäller skogens fåglar så är ju korpen allestädes närvarande plus såklart de olika arterna av skogshöns (tjäder, orre och järpe). En annan fågel som kan komma på närgånget besök om du råkar ta en matpaus i skogen är lavskrikan som nästan kan sno smörgåsen ur handen på dig om det vill sig.
När det gäller lo och varg så är min erfarenhet att det är mindre chans att stöta på ett lodjur ute i naturen än en varg. Lon verkar vara mer på sin vakt hela tiden medan vargen någon gång då och då kan vara förvånansvärt ouppmärksam om den inte fått vittring på dig, så rör man sig bara mycket stilla och försiktigt mot vinden så finns en viss chans att stöta på gråben. Lo har jag bara sett ute i det vilda en enda gång för ganska många år sedan. Varg har jag sett vid ett flertal tillfällen.
Men även om det kan tyckas vara både rogivande och romantiskt att bo i ett värmländskt skogstorp under vintern så är det ändå mer jobbigt än det är romantiskt. Jag lever ett lättsamt liv numera i min lägenhet i ”stan” jämfört med när jag bodde ute i ”bushen”. Då fick jag sköta all snöröjning runt huset och ner till landsvägen själv, när jag väl kom ner till vägen var den i de flesta fall oplogad och resan in till jobbet blev i bästa fall bara ytterst besvärlig och i sämsta fall kom jag inte fram alls. Jag kanske hade glömt att handla hem något för hushållet viktigt, inte kul att åka de tre milen till tätorten i snödrev för att komplettera. -25 grader när jag kommer hem på eftermiddagen och ca. nio plusgrader inomhus. Kvällen fick tillbringas med att elda och försöka få upp en acceptabel inomhustemperatur bara för att nästa dag tvingas köra samma race igen. Ja så var det ofta.
Nä jag har det bra nu när jag bara åker ut i obygden när jag vill och känner för det. Då kan jag tillfullo njuta av naturen och ”livet på landet”. När jag bodde där permanent var det mest ett enda slit.
Jaså lavskrikan finns där oxo? Ja det är en mysig pippi på många olika sätt. Familjens sommarställe fjorton meter från sjön Långbans strand innebar oxo att sommarkvällarna fylldes av storlommens revirsång. Och det är många fåglar som jag bara har sett där.
Jodå, visst finns det besvärligheter förknippade med att bo avsides, men vintertid hade man lejt snöplogning så det var bara skottnig mellan garaget och huset som var aktuellt. Dessutom sköttes värmen automatiskt, men sådana saker fördyrar förstås boendet.
Jag har oxo sett lo en gång i Värmland, likaså varg.
Ett lodjur såg faktiskt jag o min dåvarande oäkta hälft en gång. Vi cyklade mitt i natten på en liten väg nära Täby. En katt korsade vägen några 10-tal meter framför oss. Det var bara det att så stora katter med sådana öron finns inte.
Det är granna djur, men jägarnas organisationer vill utrota dem precis som vargen. De äter nämligen rådjur med god aptit.