Skapa en vargindustri i Sverige

Idag skriver Susanna Baltscheffsky en artikel om Gullfot i Svenska Dagbladet, en gullfot som även kallas Gråben eller Ulven, lite beroende på vem som talar om vårt mest mytomspunna rovdjur. Själv aktiverar jag mig ibland som vargens advokat, orsaken är givetvis att det är ett djur som definitivt hör hemma i landet och aldrig bör jagas om den inte ställer till det för tamboskapen, något som i så fall bör åtgärdas i första hand med viltstängsel.

Susanna Baltscheffsky/SvD: ”När USA återinförde den utrotade vargen, valde man Yellowstone och Idaho med sina enorma vidder. När Sverige nu kopierar idén blir det problem. Var vargarna än släpps kommer de att komma i kontakt med människor.”

I inledningen av artikeln skriver hon om de ”enorma vidder” som man återin-
planterade vargen på. Men längre ner i texten så ser man att det knappast var några enorma vidder, i själva verket motsvarar ytan ungefär tio procent av Sveriges yta, och där ryms det över två tusen vargar. Nu är födotillgången hyfsad vilket gör att man kan behålla en vargstam på två tusen djur.

Susanna Baltscheffsky SvD: ”Han ser en stor skillnad mellan vargprojektet i USA och det i Sverige. Yellowstone och Idaho valdes ut för sina områden med obrutna vidder. I Idaho breder den statligt ägda marken ut sig över nästan 20000 kvadratkilometer. Ytan är lika stor som Värmland, men här bor knappt några människor alls. I national-
parken Yellowstone, som är 6 mil åt ena hållet och 19 mil åt det andra har vargar stora ytor att leta revir på. Där finns också parkpersonal av olika slag, både som patrullerar i området och som kartlägger och undersöker vargarna.”

Nu är det knappast antalet människor som är problemet i Värmland och Dalarna, det är snarare så att vargens favoritföda är densamma som jägarkårens. Om vargen hade hållit sig till att äta upp ett antal får men ratat älgen så hade den antagligen fått vara ifred för de kriminella jägargäng som jagar den idag. Att sedan samma jägare talar om befolkningen som inte vågar släppa iväg sina skolbarn till skolbussen är inget annat än ren skrämselpropaganda, det handlar om politisk taktik.

Det som Susanna Baltscheffsky också tar upp är den betydande vargturism som uppstått i USA. Mängder av människor betalar massor av pengar för att få vistas i vargmarker, och antagligen skulle den industrin snart omfatta över tusen årsanställda i Sverige, något som ur nationalekonomisk synvinkel skulle löna sig betydligt bättre än älgjakten.

Personligen skulle jag gärna se att vargen fick utbreda sig över hela riket och att man skulle låta stammen växa till tre tusen djur. Det klarar många andra länder så varför skulle inte ett betydligt glesare befolkat Sverige klara det? Nu hålls vargar istället i ett minimalt varghägn som t.ex. på Skansen, bilden visar hur de tre vargarna där har trampat upp stigar som de cirkulerar på varje dag. Det är ett känt neurotiskt beteende hos rovdjur som hålls i fångenskap, djurplågeri är ett lämpligt ord för detta.

Jag kan tycka att det är märkligt att arbetslinjen inte utsträcks till Värmland, Dalarna och Norrlandslänen. Det är många som skulle gynnas av en sådan politik, inte bara vargen, utan människor som idag försörjs bristfälligt av a-kassan eller försäkringskassan när de kan få sin utkomst av vargturism.

it , , , , , , , , , svd dn1 gp ex ab12

  10 comments for “Skapa en vargindustri i Sverige

Comments are closed.