Om inte om hade varit, om varg


Jag tror att vi alla från och till funderar över vårt val av yrke. Kanske särskilt i dessa tider då vi drabbats av en högerregering som försämrar arbetsskyddet, fackliga rättigheter och sänker skatten för lånade pengar – för dem som inte behöver sänkt skatt.


För egen del
har jag varit relativt högavlönad trots att jag arbetat inom den offentliga sektorn, men skulle jag just vara klar med skolan idag så är jag inte säker på vad jag skulle vilja göra. Möjligen skulle jag utbilda mig vidare inom veterinärmedicin, eller se till att hamna inom zoologi och/eller etologi (läran om djurs beteende). Fast det är svårt att säga helt säkert, men när man läser Expressens artikel idag så är det lätt att känna både ett och tre stick av avund.

EX: ”Djurparken har fått nio nya valpar från tre andra djurparker. På Kolmården saknar de både mamma och pappa. I stället har de hunden Doris och ”pappa” Thomas Lind som föräldrar. – De har bott hemma hos oss i åtta veckor. Det är jobbigare än att ha småbarn hemma, vargungarna ska matas med nappflaska dygnet runt. När den nionde vargungen har fått mat är det bara att börja med den första igen, skrattar Thomas Lind, som fått hjälp av döttrarna Erica, 15, och Sofie, 12.”

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är en pärs att ha ett gäng vargvalpar hemma. Problemet består säkert i det faktum att dessa individer inte är domesticerade som sina släktingar. Hunden har bott tillsammans med människan i mer än tio tusen år, troligen betydligt längre än så. Redan en liten valp vet att dämpa sin iver, om inte annat så lär den sig det snabbt i de allra flesta fall. Men Canis lupus har inte den erfarenheten och är säkerligen betydligt mer oförsiktig i sin lek.

Men trots detta så vore det helt underbart att få umgås med dessa små liv ett tag, framförallt för att få se skillnaderna i beteende mellan dem och tamhunden, men mest för att se interaktionen valparna emellan. Jag räknar med att åka till Kolmården i vinter för att besöka vargarna och samtidigt ta en massa bilder. Vinter eftersom jag vill att de ska ha fått vinterpälsen, jag minns inte, men jag har för mig att det kostar femhundra kronor att få vara med vargarna en timme. Det kan ha gått upp och blivit dyrare, men strunt samma.

varg
Jag har sett varg i vilt tillstånd på nära håll enbart vid ett tillfälle. Den gången låg kameran i bilen, ett ställe där aldrig en kamera ska förvaras. Det var en tik och det fanns några fler vargar med henne, men dem såg jag aldrig. Att hon dessutom var nära förstår ni när man kan könsbestämma djuret utan kikare. Själv saknar jag björn i listan över rovdjur, jag har sett järv, lo, kungsörn och varg i det vilda, men aldrig björn. För övrigt såg jag att björnen återigen har bitit en människa. Precis som vanligt var det en människa med gevär.

Man kan inte säga annat än att björnar är kloka djur. Svamp- och bärplockare får vara ifred, men folk med knallkäppar tuggar den gärna på. Säg inte annat än att vår natur är underbar.

i Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ex1 gp1 ab12 svd1 dn12 t

[tags]Varg, Ulv, Gråben, Canis lupus, Vilkas, Farkas, Ùlfur, Kurt, Volk, Lobo, Ookami, Tchono, Amaroq, Varghatare, Tjuvjakt, Kriminalitet, Jägare, Natur, Miljö, Jägargäng, Vargskräck, Politik[/tags]


7 svar till “Om inte om hade varit, om varg”

  1. Vargen behöver verkligen vänner, och du är en sådan, det är bra. Dessutom får jägarna en snyting av dig, ännu bättre! Kram!

  2. Ja man kan fråga sig varför det alltid är folk med gevär som är ute i skogen i annat syfte än att jaga björn som alltid råkar på en björn och alltid blir angripna innan de skadeskjuter björnen. För jag menar om de hade skjutit björnen först och de blev angripna sedan vilket är det vanligaste sättet att lyckas bli angripen av en björn så hade de ju begått jaktbrott.