Jägare skjuter illa och tänker sämre

Det ser illa ut för landets samlade jägarkår, under björnjakten så skadesköt de ett stort antal björnar och nu visar det sig dessutom att de inte har förstått vad EU:s habitatdirektiv innebär. De vill nämligen att regeringen ska göra om ”skyddsjakten” så att den liknar förvaltning, på svenska betyder det att de vill att regeringen ska bryta mot habitatdirektivet och tillåta vargjakt i strid mot EU:s bestämmelser. Vad det säger om Jägarför-
bundets intellektuella kapacitet behöver knappast påpekas.

TT/DN: ”Jägareförbundet fryser samarbetet med regeringen i vargfrågan, rapporterar Ekot. Beslutet togs på Jägareförbundet extrainsatta ordförandekonferens på torsdagen, enligt ett pressmeddelande. Jägarna är missnöjda med att licensjakten ersätts av skyddsjakt.”

Att jägarförbundets lobbyorganisationer sett till att bygga en skjutbana i källaren på Riksdagshuset såg länge ut att ha gett önskat resultat. Sveriges miljöminister, en man som tycks sakna egen personlig integritet, fick man snabbt med på att skapa årlig vargjakt, helt i strid mot de regler som den Europeiska Unionen hade satt upp för att bevara hotade djurarter.

Jägarnas argument är att vargen, Canis lupus, finns i andra länder, vilket för jägarkåren tycks betyda att vi kan utrota den.

Uppenbarligen så behöver man djupare kunskap om djur och natur för att förstå att utrotning av varg på den Skandinaviska halvön är utrotning, även om den är lokal. Konsekvenserna av en sådan politik som den som jägarnas lobbyorganisationer förespråkar är givetvis att ingen nation är ansvarig för bevarandet av utrotningshotade djur, att samtliga länder helt kan strunta i att ta ansvar.

I själva verket handlar det om ekonomiska motiv, jägarnas representanter vill givetvis att så många som möjligt ska få fylla sina frysboxar med älgkött, de vill inte ha någon konkurrens om viltet. Att människorna alltid har fått konkurrera med rovdjur om byte innebär inte att jägarna förstår denna naturens balans. Det är förstås illavarslande att en grupp som utger sig för att vara kunniga om djur och natur visar så uppenbara brister i förståelse. En uppfattning som för-
stärks när man ser att antalet påskjutna björnar är mer än femton procent högre än antalet skjutna djur. (forts nedan..)

Nu hotar man med att avsluta sitt samarbete med regeringen i vargfrågan, och det är givetvis ett gott tecken. Regeringen ska givetvis inte sitta vid samma bord som lobbyorganisationer när det gäller beslut som rör dessas medlemmar och andra liknande intressegruppers. Regeringen ska representera folket och inte udda särintressen.

Samtidigt så kan man konstatera att den utbredda tjuvjakten på stora rovdjur är så omfattande att regeringen antagligen behöver skärpa licenskraven ordentligt. Regering och Riksdag måste förvissa sig om att de som har tillstånd att inneha jaktvapen är så välutbildade så att de har faktiska kunskaper om hur djurlivet fungerar, och hur man ska se till att djurarterna inte riskerar att utrotas. Saknas det acceptans för dessa mål så ska jakt över huvud taget inte tillåtas.

Dessutom måste man ställa betydligt högre krav på denna grupps skjutskicklighet. Det går inte att ha en massa beväpnade människor som skjuter hellre än bra i våra skogar.

it Andra om: , , , , , , , , , , sr svt dn12 svd12 ex1 ab123

  19 comments for “Jägare skjuter illa och tänker sämre

  1. Malin Ek
    23 september, 2011 at 09:20

    Jag kollade två gånger efter ett inlägg som kommenterade dagens nyheter, nu kom det. Tack!

  2. Gripen
    23 september, 2011 at 11:54

    Vad jag inte förstår är varför inte skogs industrin sätter mer pengar bakom att bevara vargen efter som de skulle vilja utrota älgen. De måste vara betydligt mäktigare en jägar lobbyn om de skulle vilja. Efter som vi har bolags horor i riksdagen och regeringen så skulle de vara mer i deras intresse att se efter skogs industrins intressen.

  3. Anna
    23 september, 2011 at 12:54

    Citerar Hanne Kjöller som häromdagen skrev i DN om den slutsats hon drar efter Jägarförbundets debattartikel: ”antingen gör ni som vi vill eller så gör vi som vi vill”.

    Kan även tipsa om t ex boken ”Ropa inte på vargen” som kompå svenska tidigt 60-tal, av Farley Mowat. En av hans slutsatser var att vargen INTE äter stora djur i första hand, utan snarare att den tar småvilt.
    Räck upp en hand alla jägare som vill skjuta hem ekorrar, skogsmöss, o dyl

  4. Mats
    23 september, 2011 at 15:14

    Ja i min fars jaktlag verkar det nästan som om man träffades enbart för supen skull. Grannen, som är en tvättäkta bonde sedan generationer, kör dit med sprit i kroppen, jagar med sprit i kroppen, och kör hem med sprit i kroppen. Han har en post i den lokalavdelning han tillhör. Dessutom så har han misstänkts för tjuvjakt på varg. Förvånad?
    Var inte det, det är vanligare än vi tror!

    • Seppo Koivula
      24 september, 2011 at 21:57

      Det är bra att det kommer fram till allmänhetens kännedom, för det verkar inte bara vara rykten tyvär.

  5. Willy
    23 september, 2011 at 19:02

    Det kan bero på att bolaget tjänar mer pengar på jägaren som måste betala en avgift till bolaget för att få jaga medans vargen springer fritt och jagar. Varje jägare betalar flera tusenlappar till bolaget varje år för att få jaga vargen sköter Naturvårds verket om

  6. ANNM
    23 september, 2011 at 19:57

    Det borde vara betydligt svårare både att ta jägarexamen och att få vapenlicens. Som det är nu så är det en ren formalitet, ungefär som att ta körkort.

    Undrar hur mycket det skulle kosta att låta polisen eller räddningstjänsten sköta all skyddsjakt och eftersök? Det skulle förmodligen vara värt det, om alternativet är att ställa sig i en uppfattad tacksamhetsskuld till jägarlobbyn.

    • 23 september, 2011 at 19:59

      Ja, eller skaffa sig en statlig jägarkår.

  7. Joakim
    23 september, 2011 at 23:46

    Jägarnas motiv är nog inte främst konkurrens om vilt, utan grundar sig nog mer på sadistiska fantasier om allmakt. Man har ”gone savage” som det heter på utrikiska. Likt gudar vill man riskfritt & ostört kunna döda på avstånd, ”allmakts-fantasierna” störs av diverse regelverk. Man är i skogen för att roa sig & dricka sprit. Man skjuter för att döda, ”viltvårdar” för nöjes skull. Många skulle vilja gå längre. De skulle vilja krigsmåla sig med blod & sätta varg-skallar på pålar. Aggressiva hel & halvpsykopater, med omfattande kunskaper om vapen, kan i dessa miljöer leda sina egna ”paramilitära trupper”. Media förmår inte att granska dessa våldsverkare, man skriver om jaktmys & visar bilder på lustmördade kadaver som vore det rekordstora svampar som hittats (antagligen för att så många själva deltar eller vill delta eller har släkt som deltar eller inte vågar skriva kritiskt). JAG SÄGER TVI.

    • Malin
      24 september, 2011 at 04:22

      Bra sammanfattning av mångas åsikter! Dessutom har de fått för sig att det är ett manlighetstecken, men lukta gärna på en jägare. Vi kvinnor gillar inte doften av svett och skitiga kalsoner, vi gillar män som doftar tvål. Tror de att de är karlar bara för att de gillar att döda så tror de fel.

  8. Leif Kjellberg
    25 september, 2011 at 10:40

    Nu råkar jag vara född och uppväxt i norrländska skogsmarker. Farsan var skogsarbetare och älgjägare, fiskare och bärplockare. Jag är uppfödd på älgkött, kanske inte alltid skjutet på laglig tid, utan mera då det behövdes mat på bordet.
    Vid farsans frånfälle tog morsan över som vald ledare för det lokala jaktlaget.
    Jag lärde mig hantera en älgbössa då jag var stor nog att stå för rekylen.
    Vi kan och bör skjuta vad vi vill äta, och möjligen extremt svåra skadedjur, i övrigt lev och låt leva!

    • 25 september, 2011 at 10:48

      Jepp, så är det.

    • Leif Kjellberg
      25 september, 2011 at 10:58

      Ett mycket starkt minne är hur jag, 8-10 år gammal bärande ett laddat luftgevär, gick med farsgubben i skogen och han pekade på en ekorre på en trädgren över oss och föreslog att jag skulle skjuta den. Mitt skott smällde hörbart in i grenen mellan ekorrens fötter. Fan vet vem som var gladast av oss tre. Farsan förstod mig efteråt och jag vågar gissa att han också tänkte om beträffande nöjesjakt.

      • 25 september, 2011 at 11:11

        Själv var jag inte lika hedersam. Jag gick ut som 13-14-åring med ett Crossman kolsyregevär (dubbla långa kolsyrepatroner) det var 5,6 mm kulor och på en elledning satt det en fågel. Jag träffade klockrent som det blev ett litet moln av småfjädrar, när jag kom fram till fågeln som fortfarande levde så kom tårarna… Jag skäms fortfarande för att jag betedde mig så infernaliskt korkat, och det har trots allt gått mer än femtio år sedan dess.. :-(

        • Leif Kjellberg
          25 september, 2011 at 11:17

          Vi hade på 60-talet nägot år med en jävla massa åkersork. Jag sköt fler än vad jag orkar räkna, Skulle inte göra det idag.

          • 25 september, 2011 at 12:04

            Ptja, efter min hjärtoperation 1999 så har jag inte ens fiskat. Jag har svårt att tänka mig att döda, även om en del av det jag köper från affären är ”dödat”. Jag försöker se till att undvika att trampa på myror när jag är ute och går… :-I

            • Leif Kjellberg
              25 september, 2011 at 12:55

              Jag är inte vegetarian och har inga planer på att bli vegetarian.
              Sist som jag hanterade något nydödat var det en hyfsat stor gädda. Jag var den ende i sällskapet som hade mage att rensa fisken och göra en middag av den.

              • Leif Kjellberg
                25 september, 2011 at 13:15

                Resten av sällskapet höll sig naturligtvis borta från köket då det äckliga jobbet gjordes, men alla åt med god aptit fisk.
                Mattips: Stek gädda i skivor som laxkotletter!

                • Joakim
                  25 september, 2011 at 23:46

                  Jag har bott hela livet i de djupa norrländska skogarnas närhet, i min gröna ungdom såg jag många gånger traktens ”viltvårdare” posera med blodiga har-lik & en del av dem övade sig inför höstens ”nöjen” genom att panga vilt iförda cowboy-hattar. Det här är inga upplevelser jag anser vara fina & genuina. Det vittnar om antingen slentrianmässigt eller korkat eller blodtörstigt barbari. I köttdisken finns massor med ”anständigt” kött att köpa. Man behöver inte skjuta något alls. Ingenting. Och för den som ändå måste finns det lerduvor & skytteföreningar med, antar jag, trivsam gemenskap med vapenfixerade män som gillar SD:s politik & ogillar ”kommunist-kärringar” (allt till vänster om moderater).

Comments are closed.