Jag brukar tänka på det ett par gånger varje sommar då jag besöker de centrala delarna av Stockholm. Vår gamla kära Vattenfestival som besöktes av så många. Tragiskt att bli påmind om det när det händer en allvarlig olycka i Kambodja, men jag påminns om saknaden av vår egen hur underligt det nu än kan låta.
Jag har för mig att det var pengabrist som satte stopp för vår egen festival, men jag minns inte helt säkert. Visst finns det en ökad olycksrisk när man samlar en kopiös massa människor på en begränsad yta, men många av oss känner nog samma som undertecknad.
Som turistjippo var det säkerligen perfekt, att knalla runt och titta på alla sevärdheter, lyssna på band, äta konstig mat och sedan avsluta kvällen med ett mäktigt fyrverkeri, det är väl livet på en pinne?
Det är möjligen lätt makabert att komma på detta, och dess-
utom skriva om det, i samband med en tragisk olycka i ett annat land. Men det är ju just nu som jag kom på det, vinden visslar i fönstren och i de södra landsdelarna snöar det för fullt.
Var det möjligen socialdemokrater som regerade i Stadshuset då man lade ner Vattenfestivalen?
it Vattenfestivalen, Stockholm, Turism, Fyrverkeri, Miljö, Kultur, Politik, Fest ab ex dn svd svt
4 svar till “Jag vill ha tillbaka Vattenfestivalen”
Förmodligen var det M+FP+KD som regerade eftersom dessa partier hade 50 mandat i valet 1998, festivalens sista år var 1999. Enligt wikipedia så anger man att festivalbolaget lades ner 1999 för att man hade för stora åretruntkostnader.
För övrigt saknar även jag vattenfestivalen som jag brukade besöka medans jag studerade i Uppsala och befann mig relativt nära.
vattenfestival med snökanoner har startat på torneälven och bygge av ishotellet i Jukkasjärvi
http://www.flickr.com/photos/icehotel/sets/72157625216001334/with/5104153735/
Jag bodde lite vid sidan av Stockholm dåförtiden och såg hur festivalen ändrade hela stans uteliv till det bättre.
Före festivalen fanns knappt en uteservering och stockholmarna var rätt trista figurer. Efter festivalen är allt mycket lättsammare.
Stockholmarna visste inte om de skulle skratta eller gråta åt alla inavlade landsortsbor som lullade omkring med gapande munnar och bar sig åt på ett sätt som gjorde att jippot snart kom att benämnas ”kasta vatten- festivalen”. Som ovan sagts blev det till slut för dyrt att städa upp efter packet.
Men fyrverkerierna saknar man ju.