Jag tror att många med mig vet att de nidbilder som avses visa en blodtörstig jägarkår som skjuter varandra, sina hundar och sina bilar är måttligt överdrivna. Somliga skulle säga mer än måttligt, men då erinrar jag om det faktum att de flesta jakthundarna skjuts av husse, eller matte, detta med ett vådaskott.
Nu skriver Jan Guillou i sin kolumn i Aftonbladet och gör reklam för ett program i TV4 som lär komma i morgon, ett program som handlar om hur han och några till jagar tjuvjägare i Afrika.
Guillou berättar i sin spalt i AB: ”För övrigt anser jag att ledarsidan på Svensk Jakt faktiskt slagit sina svåröverträffade polemiska vulgärrekord när de avbildar vargjaktsmotståndare som en blandning av marscherande nazister och bögar (!) stöveltrampande under fanorna i rosa (!) uniformer.”
Den meningen fick mig att besöka Svensk Jakts hemsida, och intrycket var värre än vad jag hade befarat. Hemsidan handlar i princip bara om varg, hatet mot varg har blivit så manifest att man från Jägareförbundets sida helt har tappat koncepterna. Att vi som är motståndare till vargjakt beskrivs som en blandning av marscherande nazister och bögar (!) stöveltrampande under fanorna i rosa (!) uniformer kan jag leva med, i alla fall så länge som jägarkåren tar fram sin 30-06 som manbarhetssymbol när de inte längre förmår att manifestera sin manlighet på det traditionella sättet.
Själv tillhör jag dem som anser att det är viktigt att tillåta vargjakt, men först gäller det att rädda vargstammen. Jag tror att det minsta antalet djur i Sverige är fem hundra vargar, de kan också behöva vara ett tusen. Jakten blir då ett viktigt medel för att vargen ska behålla sin naturliga rädsla för människan, men innan stammen nått ett rimligt antal så ska givetvis bara skyddsjakt tillåtas.
Nu tillhör jag ju en av de förhållandevis få som mött vild varg i naturen, jag och min dåvarande sambo stötte på varg i Nordrämmen i den värmländska delen av Bergslagen, och jag skäms än idag för att min kamera med tillhörande teleobjektiv låg i bilens bagagelucka.
Själv ska jag ta mig en promenad i min rosa uniform för att försöka mig på att hitta några fanor att vandra under..
it Andra om: Varg, Canis lupus, Jägareförbundet, Mörner, Vargjakt, Tjuvjakt, Politik, Natur ab12 dn12 svd12 ex12
Tweet
17 svar till “Jag och min rosa uniform..”
Vad tänkte du när du mötte vargen? Blev du rädd?
:-) Nej inte ett dugg, men jag blev rejält häpen. Även om man är i Värmland så är inte vargmöten något man kan räkna med, älg möjligen. Vargen blev lika häpen och vände och lufsade tillbaka samma väg, vände sig och kollade så att vi inte kom efter den..
Har spenderat en hel del tid i väntrum för tandläkare och läkarmottagningar här i Norrland väntandes på familjen, då har jag läst mycket av de tidningar som inte handlar om vimmelfester i stockholm och det har varit uteslutande olika jakttidningar. Mycket nonsens om vargen och mycket beräkningar gjorda på vargen som om den existerade i ett vacuum och som om vargens existens är en renodlad pekuniär fråga. Man blir ganska trött. Vi här bekymrar oss inte så mycket för varg när vi är ute och går i skogen. Björnarna står för de flesta skador på människa när denne rör sig i skogen och här är det inte långt mellan björnskitarna. Så vargen kan komma, våra barn lär sig skogsvett. Vet att många norrlänningar varit aktiva i att driva vargfrågan och jag har länge undrat vad det är för sillmjölkar som går rädda i skogen och inte kan lära sina barn naturvett.
Ja det är mycket att ställa sig frågor omkring. Jag vore inte rädd om vi skulle få ett vargrevir här i Haninge, men jag skulle bli lite försiktig om vi hade ett tiotal björnar här. Då skulle jag göra som jag har gjort ett antal gånger uppe i Kaitum, jag skulle väsnas när jag gick stigarna efter älven..
Jag skulle iofs inte ”klappa vovven” heller om jag mötte varg, men det skulle vara en odelat positiv upplevelse, vargen är en som inte skulle ha samma sorts känslor. ”Fyy faan, tänkte den, är MÄNNISKA! Bäst att dra järnet!!”
Vet inte hur många björnar vi har här, men det är tillräckligt för man ser spår av dem vid varje skogspromenad och varje år kommer de ned i bebyggelse. Elljusspåret här, där barna tränar skidåkning är ett populärt tillhåll för björn. :)
Men lära sig vissla en trevlig melodi är inte för mycket begärt, en behaglig syssla som närmast höjer glädjen man känner vid en skogspromenad. En annan sak som höjer en skogspromenad är att se sig omkring och inte gå med blicken i marken framför sig. Ibland smyger man för att försöka få syn på lite djur, men då kompenseras den ökade risken med ökad uppmärksamhet, svårare än så är det inte. Men när man hela tiden läser om beväpnade jägare som lyckas bli överfallna av björn så undrar man lite hur det är ställt med den svenska jägarkåren, sover de på passen?
Jag har sett alla stora, men inte björn. Jag TYCKTE att jag såg en björn vid laxselet i Kaitumälven, men ”tyckte” räknas inte.. :-)
Björn har jag sett. Ett ovanligare djur i min omgivning är den varghatande jägaren, aldrig sett en sådan i verkliga livet och då är många i släkten jägare och varje granne här är jägare. I vargfrågan rycker de på axlarna.
Jag misstänker att det är med vargfrågan som med så många andra frågor, det är en liten högljudd grupp som ligger bakom.
Rika stockholmsjägare med prisbelönta rasrena jakthundar, godsägare med vilthägn och olagligt inplanterade vildsvin, storbönder med stora fårjordar.
Det finns några rejäla vilthägn, hägn som är så stora att ägarna inte upptäcker om tio kronhjortar saknas… :-)
Jägareförbundets förfall till en ynklig lobbyklubb mot vargen är bedrövligt! Att dra av dem futtiga 900 000 kr av de cirka 50 milj. de får för sitt ”allmänna uppdrag”, när de vägrar samarbeta i vargfrågan är för lite. De verkar ju ta det med en axelryckning. 5 mille skulle svida!
Hellre femtio!
Rosa/röda uniformer är faktiskt en smart uppfinning. För älgen ska tydligen vara färgblind. Så går lika bra att göra kamoflagekläder i rött/rosa som i grönt. Med fördelen att man syns så mycket bättre för andra jägare. Fast av någon anledning har rosa/röda jaktkläder ändå inte slagit igenom hos jägarna.
De tycker väl att det ser fjolligt ut… :-)
Jag säger bara: tassles! Everything is nicer with tassles!
Som jag har förstått det finns det något slags ilsket konkurrentförhållande mellan de båda jägarorganisationerna – Svenska Jägareförbundet (störst) och Jägarnas Riksförbund. Konkurrensen innebär bland annat att båda organisationerna anklagar varandra för att inte vara tillräckligt aggressiva i vargdebatten.
I normala fall brukar intresseorganisationer kunna gå i spetsen för en mer sansad retorik och debatt i laddade stridsfrågor. Så icke i jaktsammanhang alltså, där de båda bittra konkurrenterna snarare sporrar varandra till ständigt nya övertramp. Särskilt Jägareförbundet, med sin tidning Svensk Jakt, verkar ha spårat ur helt och hållet.
Om man vill ha lite kul, googla gärna på ”Jakt & Jägare” (den mindre organisationens tidning) och leta reda på deras sida med regler för läsarkommentarer. Texten börjar rätt normalt men när man läst en stund inser man att reglerna är skrivna för inte helt balanserade människor. Bland annat rabblas en massa bisarra exempel på vad man får skriva och inte. Min favorit är:
Kommentarer som refererar till tredje person, utan möjlighet att kontrollera vad tredje person gjort eller sagt, stoppas. Exempel: ”Jag såg hur Olof Liberg pussade en varg på nosen när han trodde att ingen såg”. /…/ Däremot går det bra att skriva (förutsatt att det inte är helt fel förstås): ”Miljöministern sa i TV att Norrland ska läggas ned”.
Det skulle ju vara klädsamt om dessa organisationer såg till att tjäna sina medlemmar, det gör de inte i nuläget. Älgar kan man skjuta TROTS vargen. Balans i debatten, och lag och ordning vore något för dem att eftersträva.
Läs texten innan du kommenterar! / Jinge