Idag kan vi konstatera att det svänger om svensk inrikespolitik. Det gamla Centerpartiet är på väg ut ur Riks-
dagen, och skulle det faktum att vi har en minoritetsregering skapa en situation med ett nyval så riskerar två borgerliga partier att åka ut ur Riksdagen, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Situationen för statsministern är därför akut och Miljöpartiet visar tydligt att de gärna byter ut sina gamla kamrater.
Katrin Kielos/AB: ”Någonting har onekligen hänt med miljöpartiet. När det senast var budgetdebatt i riksdagen inledde den dåvarande ekonomiska talespersonen Mikaela Valtersson med att prata om ensamstående arbetslösa mammor. I veckan stod i stället Per Bolund i talarstolen. Då var värdeorden budgetregler, f-skattesedlar och eurokris orsakad av sydeuropeiska länder som inte ”skötte sig” (finanssektor och bostadsbubblor verkade inte ha med saken att göra).
Tre dagar tidigare hade Bolund tvingats förklara i radio varför han på lång sikt vill se platt skatt på lön i Sverige. Skatt ska alltså inte utjämna inkomstklyftor och förutom de nyliberala delarna av centerpartiet finns nästan ingen i svensk politik som antagit en sådan extrem högerposition. Bolund förklarade utspelet (som för övrigt görs i en antologi publicerad av arbetsgivarorganisationen Almega) med att det är viktigt att som politiker ”tillåta sig att lyfta blicken”.”
I media spekuleras det om vem som ska efterträda Andreas Carlgren som anses vara helt förbrukad efter att ha svängt i kärnkraftsfrågan och som inte längre är naturvän. Han har blivit kärnkraftsförespråkare och vill dessutom utsätta utrotningshotade arter för jakt, och han talar öppet i TV-intervjuer om att lura den Europeiska Unionen för att slippa undan sådana besvärligheter som EU:s habitatdirektiv. Igår beslöt Hovrätten att ge Saab ytterligare en chans till rekonstruktion trots att den gamla misslyckats så totalt. Många tror att regeringen var indirekt inblandad i det mycket märkliga beslutet.
Tidningarna och radio/TV hade inte väntat sig ett sådant utslag, och på nätet påstods det att det var karriärer som stod på spel, och att hovrätten säkerligen visste om det. Att Maud Olofssons karriär är över förstår alla, men det viskas om att centerpartiets nya ordförande Annie Lööf är aktuell för posten som ny miljöminister. Regeringschefen är dock medveten om Centerpartiets usla opinionssiffror och han har därför fört samtal med en av stöttepelarna i det nedlagda rödgröna samarbetet, ett parti som i ett samarbete garanterar att Reinfeldt får behålla jobbet. (forts nedan..)
Det är i det sammanhanget man ska se de citat som presenteras av Katrine Kielos i Aftonbladet. Miljöpartiets kursändring är ett faktum och de nya språkrören vill givetvis ha betalt i form av platser i regeringen vid den regerings-
ombildning som många väntar sig ska komma inom kort.
it Andra om: Åsa Romson, Gustav Fridolin, (M)iljöpartiet, Politik, Nyval ab123 ekot ex12 svd12 dn123 om MP igår
Tweet
10 svar till “det nya (M)iljöpartiet”
Var det inte du som skrev att du funderade på mp om inte v hyfsade till sig?
Nu var det väl inte riktigt så jag skrev, det var dessutom då det fortfarande fanns ett rödgrönt samarbete…
Det här kommer att gynna vänstern, nu när miljöpartiet också vill spela på den högra planhalvan. Det blir för många partier som slåss om samma väljare.
Men ser vänstern detta? Och tar de chansen? Jag vet inte…
Det tror jag nog…
Ja nu har MP gjort bort sig och det rejält!
Har de? Om de sätter miljöpolitiken framför eventuella höger/vänsterfrågor så kan ett samarbete med de borgerliga partierna just nu vara det smartaste de någonsin gjort. De har ju inte så stor chans att få något gjort utanför regeringen.
Är själv tveksam till om verkligen miljöpartiet vill slänga bort all sin miljöpolitik och slänga sig i famnen på de bevisat miljöfientliga moderaterna. Tror det först när jag ser det, och då är det den dagen jag slutar rösta på miljöpartiet. Är övertygad om att miljöpartiets ledning vet att de kommer att förlora många väljare på att flytta över till moderaternas allians och att de inte har några moderata ”stödröster” att vinna på flyttet heller, dom är reserverade sedan flera år tillbaka till kristdemokraterna som hållit sig flytande tack vare moderata stödröster. Nu kommer centern också behöva dela på stödrösterna, börjar på högersidan bli trångt hos ”kamrat 4 %”.
Tyvärr är det bara moderaterna som vinner på att den rödgröna oppositionen grälar sinsemellan. ”Divide and Conquer”. Moderaterna har ju trots allt lyckats lura c, fp och kd att sluta upp i samstämmighet, dvs att moderaterna sätter agendan. ”Divide and conquer”.
Jag skulle vilja tillägga att även s, åtminstone kortsiktigt, har en del att vinna på splittring inom det gamla rödgröna samarbetet. Det är ju dessutom så att när det kommer till tillväxtfrågan, står s och m betydligt närmre varandra än de gör till mp.
Ser man till just tillväxtfrågan, som för min del är central när det gäller mitt mp-engagemang, blir samarbete med s nästan lika osannolikt som samarbete med m.
JA egentligen borde ett samarbete V – MP – (eventuellt även något mindre alliansparti) vara det bästa för att få igenom en tillväxtkritisk politik. Man skulle säkert med ett sådant kunna uppnå minst en vågmästarroll och få igenom mer än man får på att ingå i alliansen. Man vinner även kvar sina väljare och sitt eget samvete.
Det här kan oxo riskera bli spiken i kistan för valdeltagandet. De som haft inställningen att det går nästan inte att lita på vad politikerna säger och gör, de kan nog komma att stanna hemma på kommande valdag. För dem som redan tyckt att det inte går at lita på politiker blir det här bekräftelsen.
(m)s väljare däremot kommer gladeligt att gå till urnan och rösta på ’sitt’ parti som bara ger dem mer och mer från dem som snart inte har något alls kvar. Så visst finns det stora risker med det steg som (m)iljöpartiet nu tagit.