Wikileaks pressanka?


Vi är nog många som fortfarande väntar på de kioskvältande nyheter som förklarar hur och på vilket sätt Wikileaks uppgifter skulle ändra på den globala historien. Det är Julian Assange själv som har använt dessa ord och än så länge har det inte framkommit någonting som höjer betraktarnas ögonbryn.

Att Saudiarabiens kung uttalar sig om Irans Ahmadinejad och ber USA om hjälp för att ”hugga huvudet av ormen” är visserligen kärnfullt, men det finns inte en levande varelse som överraskas. Despoterna i Mellanöstern är i de flesta fall amerikanska lakejer som har en stark inhemsk opposition av diverse mer eller mindre militanta islamistiska grupper.

Att Abdullah uttrycker sig så är självklart, vi själva får antagligen vara tacksamma för att slippa att läsa vår egen monarks uttalanden i olika sammanhang, det går säkert att skriva en bok om dem också.

För att ändra den globala historien krävs rimligen att omskakande nyheter presenteras för världsopinionen, men det som läcker från Wikileaks överraskar ingen som intresserar sig för den politiska situationen på ”den arabiska gatan” som man brukar säga. USA och Israel har utbildat och beväpnat en stor paramilitär polisstyrka på Västbanken, allt för att skydda den israelisk/amerikanska lakejen Mahmoud Abbas, en styrka som dessutom får sin lön från samma länder. Ett resultat av detta är förstås att Hamas växer sig starkare, och på samma sätt förhåller det sig i Egypten. Muslimska brödraskapet finns i allt högre utsträckning i de egyptiska fängelserna, samtidigt som allt fler palestinier sitter i israeliska fängelser.

Saudierna bemödar sig nog mindre om att låsa in oppositionella eftersom de ofta drar åtgärderna till sin yttersta konsekvens. Att Ahmadinejad upplevs som en skurk är givet, han företräder ”fel” sorts Islam sett ur saudiskt perspektiv, och att kung Abdullah uttrycker sig som han gör förvånar absolut ingen som intresserar sig för Mellanöstern. Fråga Carl Bildt om ni inte tror på mig.

Möjligen så har USA på något sätt förmått media att hänga upp nyhetsförmedlingen på uttrycket ”ändra den globala historien” för att uppnå den effekt som detta inlägg förmedlar. Det enda ordet som kommer upp i mitt huvud är – antiklimax. Eller möjligen att – det bidde inte ens en tummetott.

Uppgifterna om att USA bett sina diplomater att hjälpa till med insamlande av faktauppgifter samt DNA och fingeravtryck är visserligen häpnadsväckande, men vi som tillhör den första efterkrigsgenerationen förvånas inte så lätt. Det är ingen nyhet att diplomater spionerar, även om de själva sällan använder ett så konkret språk.

Själv har jag umgåtts med funderingar på om inte dessa ”läckor” snarare är planterad information från Vita Huset. Hillary Clintons reaktion är överdriven samtidigt som Wikileaks ännu inte presenterat en enda nyhet som är värd att hamna på en löpsedel. Min egen slutsats lutar alltmer åt att informationen är tvättad, att den redan i förväg godkänts av amerikanska myndigheter. För även om USA bett sina diplomater att samla in DNA så kommer ord att stå emot ord.

Än så länge konstaterar jag att Wikileaks avslöjande inte är annat än en anka, låt vara en fet anka, men likafullt en anka.

it , , , , , , ab123 ex12 svt1 dn123456 svd12


4 svar till “Wikileaks pressanka?”

  1. Cyberattacken är bara en metod att hjälpa Wikileaks att framstå som mer trovärdiga. Jag tror som du, detta är inga nyheter och varför blir det då sådant pådrag?

  2. Mer förvånande är medias något avogda inställning till Wikileak; orsaken är att Wikileak gör det som medierna inte vill göra – nämligen att avslöja makthavarna. Detta då makthavarna ÄGER medierna.

    Allt som oftast när man bevakar medias rapportering om Wikileak, så är det ägarnas röst man hör när tidning efter tidning fördömer Wikileak och dess grundare. PATETISKT är ordet. Vad som än kommer fram så är ett klart, nämligen att medierna INTE GÖR SITT JOBB. ALLS.

    Om jag vore journalist, med ett uns av självaktning, så vore det mitt jobb att använda varje till buds stående medel för att avslöja och dra ner byxorna på makthavarna när dessa begår brott eller på annat sätt avslöjas med fingrarna i syltburken.

    Anders Pihlblads metod att hångla upp makthavarna, på fyllan, är en utmärkt metod för att få ut information om hur ministrarna sköter sig i regeringen. Varje journalist med självaktning bör gå så långt som det är möjligt vid varje enskilt tillfälle för att få ut så mycket information som möjligt.

    Det Svenska folket inte har fattat, är att riksdagen har gett journalister i uppdrag att GRANSKA MAKTHAVARNA – ja ni läste rätt – den svenska riksdagen alltså! Det är journalisters uppdrag att göra detta. Inget annat.

    Gör ett jobb istället för att fördöma Wikileak.

  3. Det går envisa rykten ute på nätet om att Julian Assange i själva verket går CIA:s ärenden. Jag vet att du inte tycker om rykten och påståenden utan verkliga källor. Men detta antiklimax talar ju för att något är skumt. Sedan kan man ju undra varför han – om det är så – ändå tillåts skada USA. Om än bara litet. Jag sitter vid mitt köksbord och spekulerar och det väger ju inte så tungt! Men händelseförloppen som de redovisas i media kan man ju ändå försöka tolka. Läsa bakom rubrikerna.
    Ulla Johansson