Vilka partiledare avgår frivilligt?

Fem av partierna i Riksdagen gick bakåt, i procent och mandat enligt följande, sorterade efter minskning:

Sahlin -4,2 %, -17 mandat
Olofsson -1,3 % -7 mandat
Hägglund -1,0 % -5 mandat
Björklund -0,4 % -4 mandat
Ohly -0,3 % -3 mandat

Att redan små partier tappar mandat är förstås alltid en katastrof, men inom varje parti säger man att partiledaren ska bli kvar och att man ska analysera den uppkomna situationen. Det är en självklar reaktion och det hade överraskat mig mycket om någon av partiledarna hade vinkat adjö under valvakan igår, eller på morgonen idag.

Funktionärerna håller ihop och säger att vi nu ska bita ihop och ta nya tag, och de har givetvis inget annat val. Ingen av partisekreterarna eller partiledarna kommer säga något annat under de rådande omständigheterna. Man kommer att slicka såren och prata ihop sig om den närmaste utvecklingen och den nya strategi man tvingas välja.

Ett inte alltför oävet tips blir ändå att Socialdemokraterna tvingas ta till något överraskande för att gjuta hopp i sina medlemmar, och är det någon av de övriga partiledarna som hänger löst så är det väl Maud Olofsson. Centerpartiet har tappat sju mandat samtidigt som miljöpartiet tagit sex nya och blivit landets tredje parti i storleksordning.

Även om sossarna idag sluter upp bakom sin partiledare så tror jag att (S) är det parti som kommer att genomföra de största förändringarna, personligen gissar jag att det handlar i första hand om en kongress och eventuellt byte av partiledare. Centerpartiet är, enligt mitt sätt att se saken, det enda parti

Rödgrön

som kanske följer socialdemokraternas exempel. De har gjort ett mycket dåligt val och eftersom de själva utger sig för att vara ett miljöparti så kommer man tvingas göra en politisk rockad.

Visst, tro ska man göra i kyrkan heter det, men själv har jag mycket svårt att förställa mig att (S) ser likadant ut nästa val som de gjorde i detta. Själv tycker jag att Mona Sahlin har överraskat mig många gånger som talare, hon går fram bra i radio och TV, men kommer det att räcka för S-medlemmarna? Jag tvivlar.

it , , , , , , , , , , ab1 ex12 svd1 dn1

  58 comments for “Vilka partiledare avgår frivilligt?

  1. Gösta Berling
    20 september, 2010 at 09:22

    Det har ju gått rätt så bra för S i kommuner och landsting men i riksdagsvalet blev det rena katastrofen. Nog måste väl även S:s partiledning kunna avläsa så extremt tydliga signaler ! Har skrivit det förut och gör det igen : På många sätt orättvist mot Sahlin som har många starka sidor. Men det hjälps inte när så stor andel av väljarkåren hatar, föraktar och misstror henne. Vilket de kommer att göra hur länge som helst. Sanningen är att när det gäller den yttersta partiledningen så blev Mona Sahlin rökt för all framtid redan för 15 år sedan. Ty folk glömmer inte och förlåter inte.

    • 20 september, 2010 at 09:44

      Men det hjälps inte när så stor andel av väljarkåren hatar, föraktar och misstror henne. Vilket de kommer att göra hur länge som helst. Sanningen är att när det gäller den yttersta partiledningen så blev Mona Sahlin rökt för all framtid redan för 15 år sedan. Ty folk glömmer inte och förlåter inte.

      Jo.

      • Gösta Berling
        20 september, 2010 at 10:06

        Jo du och jag kanske. Men alltför många gör det inte, det tycker jag är bevisat nu. (Jag talar nu om Mona som partiledare och statsministerkandidat, de flesta kanske kunde acceptera att hon var med på nivån snäppet under.)

        • Westergren
          20 september, 2010 at 16:50

          Samtidigt ska man komma ihåg att den negativa mediabevakningen av Sahlin har varit massiv. Folk har helt enkelt inte tillåtits glömma det dåliga hon gjort, samtidgt som man undvikit(?) att publicera det bra.

          Undrar om det är något vi ska vänja oss vid. Att oppositionspolitiker (läs:vänsterpolitiker) granskas hårdare av media än ministrarna i regeringen, alltså.

          • Krille
            20 september, 2010 at 18:14

            Glöm mediabevakningen. Mona Sahlin har haft katastrofalt usla popularitetssiffror från dag ett trots att fokus då låg på Reinfeldts ministerkandidater, höjda fackavgifter och ändringar i socialförsäkringarna.

            Inte ens bland (s)-anhängare har hon varit populär. Enda anledningen till att hon fick ta över som partiledare är att man prompt skulle ha en kvinnlig partiledare och det var ingen annan som ville ställa upp.

    • Marcus R
      20 september, 2010 at 09:48

      Ty folk glömmer inte och förlåter inte. – Gösta: Genomsnittlige Svensson glömmer efter under mindre än ett år när det gäller politik. Det skulle jag kunna sätta en månadslön på. :P

      • Marcus R
        20 september, 2010 at 09:49

        Hoppsan, nu glömde jag ett / i inlägget… min ena shift-knapp är lite trasig. :7

      • Gösta Berling
        20 september, 2010 at 10:11

        Jo, när det gäller Sahlin. Tror du alla socialdemokratiska valarbetare ljuger när de vittnar om hur många som kommit till valstugorna och vittnat om att de hade kunnat rösta på partiet om det haft en annan ledare ?

        Men när det gäller den andra sidan har du helt rätt, det gick t ex jättesnabbt att glömma Reinfeldts folkfientliga politik …

        • åggepågge
          20 september, 2010 at 11:51

          jag var en av många socialdemokratiska valarbetare som stått i valstuga varenda dag de senaste veckorna. Inte en enda gång har någon klagat på Mona. De senaste veckorna har folket i min stadsdel i Huddinge varit oerhört positiva till både Mona Sahlin och det rödgröna samarbetet. Vi ökade också vårt väljarstöd både i absoluta tal och relativt.
          Är det någon som klagat så var det väl jag som var Monanegativ fram till Almedalen då hon äntligen skärpte till sig. Hennes insatser fom augusti var strålande. Hon framträde med tydlig vänsterprofil, med skärpa och målmedvetenhet. Kajalpennan användes inte så mycket och hon lät en mogen kvinnoröst ersätta den irritirande småskollärarinna hon tidigare låtit som.
          Jag och mina partikamrater kommer att ge henne allt stöd hon behöver under utvärderingarna.

          • Gösta Berling
            20 september, 2010 at 12:30

            Jaha då måste det i så fall vara den demokratiska socialismen det är fel på ? Du må ha dina erfarenheter, men allting annat talar ett helt annat språk. Alla dessa hata Mona-sidor på Internet t ex. Och tidningarnas omröstningar och betygsättningar på deltagarna i TV-debatterna. Enl dem skulle Mona aldrig någonsin ha vunnit en enda debatt mot sina motståndare, och det måste ju sakligt sett vara helt omöjligt. Men det är en massa monahatare som reflexmässigt trycker bottenbetyg på henne och toppbetyg på motståndarna.

          • helene
            21 september, 2010 at 08:26

            då hon äntligen skärpte till sig. Hennes insatser fom augusti var strålande. Hon framträde med tydlig vänsterprofil, med skärpa och målmedvetenhet. Kajalpennan användes inte så mycket och hon lät en mogen kvinnoröst ersätta den irritirande småskollärarinna hon tidigare låtit som.

            Instämmer. Tyckte bara att detta hände den sista veckan.

  2. nature
    20 september, 2010 at 09:50

    Glöm inte att stödet för Moderaterna är mycket större än vad valresultat gav vid handen, ty många moderater har taktikröstat på Maud Olofsson. Så talar vi om ett katastrofval så är det Centern som vi ska tala om.

  3. XZPQ
    20 september, 2010 at 10:00

    Ingen som tror att det kan vara sossarnas politik som är problemet?

    Sedan skulle det vara mycket intressant om Mona Sahlin självmant gick med på att ta in V i den rödgröna alliansen, eller om hon övertalades (eller tvingades) till det av andra i S-toppen!

  4. Sören
    20 september, 2010 at 10:02

    Personligen anser jag att både Sahlin och Ohly ska ställa sina platser till förfogande nu. Sahlin mest uppenbar, saknar det stöd en sosseordförande behöver ha. Ohly därför att han är färgad av historien han också. Man behöver någon som inte är komprometterad av en massa smålögner /minnesfel/ och gärna en kvinna. Finns det ingen sådan så är Sjöstedt ett bra alternativ.

    • Gösta Berling
      20 september, 2010 at 10:14

      Vill ha Hillevi Larsson som s-ledare och Jonas Sjöstedt sm v-ledare …

      • åggepågge
        20 september, 2010 at 12:01

        Svar ja, eventuellt , kanske…… Hillevi kan bli en framtida ledarfigur på en post längst fram men hon har steg kvar att ta. Den enda i partiledningen som idag skulle kunna kliva in och dessutom få ett stort stöd är Sven-Erik Österberg. Alla andra måste växa lite till.
        Jonas Sjösted – oh, ja . det är Maria Wetterstrandklass på honom. men det förutsätter en mindre revolution inom vänslingspartiet.

    • nature
      20 september, 2010 at 10:14

      Sjöstedt skulle kunna axla den rollen, ja! Men då MÅSTE han driva partiet bort från Socialdemokraterna först! När jag var och talade med diverse vänstermänniskor i valstugorna strax innan föra valet 2006, så håll med, i mjugg, att de skulle kunna bli större utan S. Varför, varför håller de fast så krampaktigt fast vid en kapitalistiskt högervridet som kallar sig socialistiskt? Det är en gåta???

    • Thomas E
      20 september, 2010 at 10:45

      Alla människor har sagt och gjort saker som med en illvillig tolkning är en oförlåtlig dumhet. En partiledare för vänsterpartiet kommer att granskas och allt han eller hon säger eller har sagt kommer att tolkas illvilligt av den borgeliga pressen, Lena Mellin och Janne Josefsson.

      Ett färskt exempel är SVTs partiledarutfrågning, Ohly gjorde väldigt bra ifrån sig men gjorde misstaget att säga det lustiga ordet bröstpump. Vad handlade kommentarerna om utfrågningen om?

      Det är möjligt att t.ex Josefin Brink skulle appellera mer till Vs kärnväljare, offentliganställda kvinnor, men var säker på att det skulle dyka upp riktiga eller påhittade dumheter om henne när hon blivit partiledare.

      • 20 september, 2010 at 12:08

        Fullt möjligt även om hon är ball och klädd i näbben… :-)

  5. Sniff
    20 september, 2010 at 10:09

    Om inte Sahlin och Olofsson är borta som partiledare kommer min tilltro till politiker falla totalt. Att inte fatta tjuren vid hornen och visa med en avgång att nydaning är på gång är bara uselt.

    • nature
      20 september, 2010 at 11:08

      Orsaken till att Göran Persson avgick på valnatten, vid förra valet, var väl för att näringslivet slet i honom – något knappast lär vara fallet med Mona Sahlin eller Maud Olofsson. Det är väl den enda orsaken till att de så krampaktigt håller sig kvar. Maud kan väl möjligen i bästa fall få en position inom Frälsningsarmén, i någon gudsförjätna byhåla någonstans? Mona lär väl inte särskilt attraktiv hon eller för näringslivet. Fast det är klart, Alliansen ser väl till att Maud blir Lanshövding, som tack för trogen miljöfintlig tjänst och solen går upp samt går ner över maktkorruptionens Sverige.

      • åggepågge
        20 september, 2010 at 12:24

        försöker du vara rolig så missar jag skämten,
        annars är du bara snurrig
        Det finns knappt någon politiskt aktiv som värderar de tre partiledarna så som du gör.
        Persson borde ha avgått något år tidigare, som bekant. Han var helt enkelt avbränd som ledare och hade slutat å producera politik. Sen hade han drabbats av den anstrykning av storhetsvansinne som många framgångsrika politiker smittats av och därmed börjat missbedömma sin omgivning. Både de egna o motståndare.
        Hans missbedömning av arbetsmarknadspolitiken, skolpolitiken och socialförsäkringarna har kostat socialdemokratin vår ledande position inom svensk politik. Dessutom raserade han vår utrikespolitik och förvandlade oss ”till ett land bland andra”.
        Maud Olofsson kommer från näringslivet och är tveklöst deras ledande företrädare i regeringen idag. Den moderata tokhögerns roll har flyttat till centerpartiet som överlämnat sansad centerpolitik till moderaterna. En briljant politisk rockad
        Mona kommer säkerligen att uppmanas sitta kvar av en stor partimajoritet om hon skulle ifrågasättas på något viktigt vis.

        • 20 september, 2010 at 14:52

          Han skulle ha avgått tidigare, men som bekant så blev Anna Lindh mördad och GP tvingades kvar.

  6. Christer W
    20 september, 2010 at 11:01

    Varför var vp som störst med Schyman som partiledare? Även om inte klockan går att vrida tillbaka skulle en analys av de åren kanske ge svar på vad som har förändrats.

    • 20 september, 2010 at 11:07

      Det finns inget parti som heter ”vp”. Ska man skriva förkortningen så är det (V) eller V som gäller… :-/

      • Christer W
        20 september, 2010 at 11:12

        Nu håller jag mig till vp för vänster för mig kan vara betydligt större än vp.

        • 20 september, 2010 at 11:21

          Jo fast kollar du TT:s språkstandard så är det (V) som gäller, vp är formellt fel. Strunt samma, men det kan vara bra att veta.

      • Christer W
        20 september, 2010 at 11:16

        Vänsterpartiet ser gärna nog att folk skriver vänster och vänstern om dem eftersom det begränsar utrymme för alternativ.

        • 20 september, 2010 at 11:22

          Vad (V) vill bortser jag ifrån. TT sätter standard för tidningstext och (V) är standard, precis som (MP) och (S). Så avser du Vänsterpartiet så är ”vp” med gemener helt fel…

          • Christer W
            20 september, 2010 at 23:41

            Nu är jag hemma igen, det har varit en lång dag.
            Jo, jag skriver alla partiförkortningar med liten bokstav eftersom det bekvämast. ( ibland är det skönt att vara lite lat)

  7. 20 september, 2010 at 11:26

    ”Själv tycker jag att Mona Sahlin har överraskat mig många gånger som talare, hon går fram bra i radio och TV”

    Sant. Hon var briljant de sista veckorna. Den enda som riktigt kan ta debatten mot Reinfeldt; vass och varm i samma replik. Hoppas att den vind som växte stark – särskilt på nätet – de sista dagarna innan valet (den hann inte ut i landet tycks det som) nu fortsätter och att det allvar som situationen har skapat ger ett större och nytt politiskt engagemang.

    Hur funkar ett nyval? Hur mobiliserar man de som inte gick och röstade?

    • nature
      20 september, 2010 at 11:38

      Det måste till en (miss)förtroendeomröstning innan nyval; alternativ att talmannen ger det största blocket, eller partiet, i uppdrag att bilda regering och de återvänder till talmannen med beskedet att det inte finns en parlamentarisk möjlighet för att bilda en regering. I det detta ex så får Alliansen det uppdraget. Misslyckas det går turen till Socialdemokraterna, som då är det största partiet, och så håller det på. Finns det ingen som kan ta ansvar för landet, måste en nyval till – typ, som jag fatta det i vart fall …

      • XZPQ
        20 september, 2010 at 12:00

        Tror att talmannen har tre försök på sig. Säger Riksdagen nej till tre regeringsbildare så blir det nyval. (Förresten; heter det inte omval?)

        Normalt tycks talmannens uppdrag lyda ungefär ”X får i uppdrag att bilda regering med representanter för partierna P1, P2, P2 och P4”. Så kanske kan uppdraget då gå till samma person tre gånger? Teoretiskt.

        • Marcus R
          20 september, 2010 at 12:28

          Tror att talmannen har tre försök på sig. Säger Riksdagen nej till tre regeringsbildare så blir det nyval. (Förresten; heter det inte omval?)

          – 4 försök, och man utlyser ett extra val i Sverige så det kallas varken nyval eller omval.

          http://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringsformen

  8. 20 september, 2010 at 11:47

    Det skulle kunna uppstå en omvänd situation – mot nu – med andra ord? Där de rödgröna – om Reinfeldt inte lyckas bilda regering – kan söka parlamentariskt stöd hos exempelvis Folkpartiet?

    • Blogo
      20 september, 2010 at 14:09

      Folkpartiet skulle aldrig våga lämna Alliansen. Deras politik är för snarlik (S) och borgerliga väljare skulle lämna dem valet efter. När de började gå åt vänster under Westerberg och Leissner landade man ju till slut på 4,7% 1998 – farligt nära spärren. Leionborg ändrade sen tillbaka kursen och lyckades lyfta dem igen. Men nu när (M) paketerats som Moderat-light har (M) i princip tagit den maktposition (FP) hela tiden försökt få, men aldrig fått.

  9. åggepågge
    20 september, 2010 at 11:55

    Inte en chans Samman,
    Damberg representerar en chattering av stockholmssossar som endast har stöd av sig själva, ett gäng apparatnijks. Om han skulle få en dominerande position så spricker partiet.

  10. Gösta Berling
    20 september, 2010 at 12:44

    Jag är lite tveksam inför ”förnyelse”. För sossarna tycks det i praktiken innebära att man försöker föra en i grunden borgerlig politik, fast med de värsta stötestenarna nedslipade … Men de vinner knappast några högerröster på det eftersom det alltid kommer att vara de borgerliga som är bäst på att föra borgerlig politik, inte socialdemokrater ..

    • Kamelsilaren
      20 september, 2010 at 23:21

      Ja, men att ge mer betalt till den som jobbar hårt än den som spelar luffarschack på jobbet, inga mobiler i klassrummet, flytta på hänsynslösa mobbare i stället för mobbade, ge adekvata straff åt förrövargäng som sitter och hånflinar åt sina offers föräldrar som gråter alldeles förtvivlade i rätten, det är ingen borgerlig politik, det är bara vanlig anständighet. När sossarna får in sådant elemntärt gods i skallen kan de börja jobba med vänsterpolitik, det var länge sen sist.

  11. Gunnar
    20 september, 2010 at 13:05

    Moderaterna har lyckats med att ändra sin marknadsföring, i begränsad utsträckning sin politik och i ingen utsträckning ändrat sin ideologi. Över tiden hoppas jag att politik är mer än marknadsföring och att vi bedömmer innehåll istället för presentation.

    Socialdemokratiska partiledare har sedan Tage Erlander av den borgerliga pressen beskrivits som katastrofer. Tage Erlander beskrevs om jag kommer ihåg rätt som givandes intryck av att vara mindre vetande. Jag tror att S kommer att ställa upp bakom sin partiledare bland annat beroende på att det inte finns så många kandidater som är beredda att ta över.

  12. Torsten (orginalet)
    20 september, 2010 at 13:37

    Sossarna har förmodligen en kandidat på jäsning just nu:
    Ilija Batljan

    Linjen är klar. Först till landstinget ett par år, inklusive en valrörelse, så han kan få bli lite rikskänd. Sedan övertagande av partiledarposten c:a 2 år innan nästa val. Allt i lugn & ro med både blommor och blåsorkester.
    Han var omättligt populär i Nynäshamn när det begav sig och är en riktig kompromissare.

    Problemet är väl att han politiskt får Sahlin att framstå som rent revolutionär. Och på så vis lär han bekräfta tesen att sossarna inte kom med i ”Alliansen” för att det redan var upptaget.

    • 20 september, 2010 at 13:40

      Ja den står till höger om Maud Olofsson.

      • Gunnar
        20 september, 2010 at 14:23

        Till höger om Maud Olofsson är det en avgrund

    • Ebert
      20 september, 2010 at 19:01

      Ilja Batljan företräder sig själv, han tillhör falangen sossar som inte tvekar att lägga sig till höger om M bara det genererar mer röster. Ilja Batljan började engagera sig politiskt efter att han stört sig på hur dåligt pendeln mellan Nynäshamn och Stockholm fungerade, då kollade han upp hur det fungerade med partipolitiken. Jag tror han sa att han valde S för att det låg honom närmast, men det är ju uppenbart att han valde det parti som var lättast att göra karriär inom.

      han hade ju nyligen ett utspel om att privatisera Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Förhoppningsvis håller han sitt löfte och flyttar härifrån när de förlorade. Opposition är ju inte något som passar iljas karriärambitioner.

  13. Blogo
    20 september, 2010 at 13:57

    Först och främst måste väl sossarna gå tillbaka 4 år i tiden och starta upp projekt ”rådslag” igen, men denna gång på allvar. Senast kom ju projektet av sig eftersom man dels satte det gamla gardet på att styra processen och dels att man trodde att det inte längre skulle behövas när Alliansens popularitet sjönk som en sten 2007. Men (S) måste nog bestämma sig: ska man tävla på vänsterkanten eller tävla i mitten? Labour i England bestämde sig för mitten, satsade på New Labour och vann så det bara stänkte om det. Det är ju medelklassväljarna i mitten som måste vinnas ifall man vill slå moderaterna, att gå vänsterut efter vänsterväljare kommer enbart att innebära att (V) tappar och åker ut. För att ha en chans 2014 måste (S) släppa vänsterprofilen till (V), skaffa en karismatisk ledare med ”rent” förflutet och anamma en politik som t ex Bengt Westerberg stått för. Fortsätter man utan ändrad inriktning kan man vara på 15%-nivån 2020.

    • Gunnar
      20 september, 2010 at 14:12

      Du beskriver ett marknadsföringsproblem inte en politik Avgörande är hur socaildemokratin kan beskriva drömmen om det starka samhället och ett fungerande och rättvist socialt trygghetssystem. I och för sig är den socialliberala positionen i svensk politik ledig sedan korpal Björklund tog över FP. Men, återigen det handlar inte om regeringsmakt till varje pris. I slutändan bedömmer väljaren politiken inte marknadsföringen.

    • Torsten (orginalet)
      20 september, 2010 at 15:21

      Den politik du talar om behövs inte. Den pysslar redan moderaterna med och det får räcka.
      Kan inte S bättre, saknar de existensberättigande och bör lägga ner verkstaden.

  14. Lisa
    20 september, 2010 at 13:59

    Tragiskt att SD skulle komma in i riksdagen. Jag tror att alla som kommit in kommer från VAM och liknande organisationer. Tragiskt att det blivit en sådan vändning i svensk politik, fascister i riksdagen… :-(

  15. 20 september, 2010 at 15:20

    Nu har kommentarsfältet blivit en fortsättning på medias Mosa-Mona-kampanj. Så himla trist.

    • 20 september, 2010 at 16:57

      Här?

      • 20 september, 2010 at 18:24

        Ja! Det är mer fruktbart att diskutera sak istället för person. Sossarna har ett jättejobb framför sig om de ska kunna hitta rätt färdriktning i politiken. Det är ju inte bara dagens valresultat som är ett nederlag för socialdemokratin utan det har ju pågått ett bra tag nu. Nedförsbacken med alltmer minskat förtroende.

  16. 20 september, 2010 at 15:59

    Vänsterpartiets röster ÖKADE, alltså de fick fler röster i år än år 2006. Dock runt 4 tusen, men ändå en ökning. Men de tappade mandat iallafall.

    • Marcus R
      20 september, 2010 at 18:02

      Vänsterpartiets röster ÖKADE, alltså de fick fler röster i år än år 2006. Dock runt 4 tusen, men ändå en ökning. Men de tappade mandat iallafall.

      – Mjo, matten bakom vår demokrati var värre än jag trodde. När Bush vann ett av sina val trots att han hade färre röster än motståndaren så skrattade man åt det Amerikanska systemet. Tydligen är det inte mycket bättre här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/oren-matematik-kostar-alliansen-tva-mandat_5366247.svd

    • 20 september, 2010 at 20:02

      :-), Antalet som rostar (och folkmangden) har okat sen 2006

  17. Christer W
    20 september, 2010 at 23:47

    Ett är som är nödvändigt för de röd-gröna nu är att hålla ihop sin allians till och med nästa val. Ett sammanbrott nu får ett sådant symbolistisk och propagandistisk minusvärde så skadan blir i det närmast oreparabel för lång tid framåt.

    • Joop
      21 september, 2010 at 03:38

      Håller inte riktigt med … i den meningen att den här röd-gröna alliansen var ett misstag från början. Framförallt gäller detta för Vänsterpartiet och SAP.

      I alliansen blir V tvungen att tona ner valrörelsen för att den ska passa SAP och vice versa … och egentligen det gäller för Miljöpartiet också. Deltagarna i den rödgröna alliansen kan inte ”rally” sina kärnväljare. Sedan är det förstås en fråga om Miljöpartiet är ”vänster” överhuvudtaget, men det är ju en annan debatt.

      I vilket fal som helst, borgerligheten har alltid varit splittrat och vänsterns styrka har varit i att det behövs bara 2 partier som kan rally sina kärnväljare. Sahlin beskylls för mycket, men skulle tro att det här alliansformatet som borgerligheten har mer erfarenhet av gynnar borgarna när vänstern försöker kopiera den. Summan av alliansen (V+SAP+MP) blir mindre än V+SAP+MP.

      Men det splittrade upplägget på den borgerliga sidan är också den i rörelse; det börjar bli så att Moderaterna ser ut som det ”big Tory” i mångas ögon samtidigt som Socialdemokraternas ställning som ”big Labour” försvagas.

      Som helhet tycker jag att framförallt småpartiernas ordföranden har det kärvt i det här upplägget, där det är bäddat för ”big Tory” Moderaterna. Att SAP inte kunde ta rollen som ”big Labour” har mer med vänsterns oerfarenhet med alliansformatet att göra.

      • Christer W
        21 september, 2010 at 16:15

        Du har kanske inte sett att jag tidigare i flera inlägg har skrivit att den röd-gröna alliansen var ett misstag och att s, mp och vp underskattade sina egna väljares attityder gentemot de andra partierna.
        Nu har de egentligen inget val när det gäller partisamarbetet annat än att fortsätta, för allt annat kommer ses som att de inte kan samarbeta och att de därmed inte är regeringsdugliga.
        Det enda partierna nu har råd med är att göra förändringar i både partitoppen och i partiet, till det har de drygt två år på sig.

  18. Nisse med kavajen
    21 september, 2010 at 08:34

    Nu pågår förstås en del omräkningar och tillrättalägganden i mandatfördelningen.
    Igår kunde man höra, att det var osannolikt, att alliansen – även efter omräkning – skulle få majoritet.
    Idag tidigt på morronen var chansen 50-50, att alliansen skulle få egen majoritet. Efter ytterligare ett par timmar var chansen, enligt en av alla dessa statsvetare, ganska stor, så …
    Problemet med SD kanske löser sig.

Comments are closed.