Väst har själva skapat bilden av ett ociviliserat och alltmer barbariskt islam, alltmer styrt av religiösa dogmer. Det hävdar den ryskamerikanske världsrapportören Andre Vltchek i denna essä, skriven direkt efter attacken mot Charlie Hebdo i Paris. Andre Vltchek är filmare och undersökande journalist. Han har länge på plats bevakat krig och konflikter i dussintals länder, bl a Indonesien och länder i Latinamerika, Mellanöstern och Afrika. Från en historisk exposé från medeltidens korståg för han oss till Indonesien. Världens folkrikaste islamska stat där majoritetsbefolkningen nu lever i misär, i total skugga av en liten explorativ västallierad kristen överklass.

Västs totala arrogans gentemot andra kulturer – om än en gång aldrig så utvecklade – bär skulden för dagens islamska extremism, menar Vltchek. Efter 11 septemberattacken är nu ISIS är det allra senaste barbariska monster man skapat för att visa upp för väst. Översättning av artikel i Counterpunch 9-11 januari, med klamrade kommentarer, har utförts av journalisten och skribenten av Åke W Bergh (*-märkta från Vltcheks tidigare rapportering).

Artikeln av Andre Vltchek.
”För hundra år sedan vore det otänkbart för muslimer att spränga sig själva i luften och döda oskyldiga civila på kaféer och bussar – eller massakrera personalen på en satirtidskrift i Paris. Detta hade varit en omöjlighet!
Genom att läsa Edward Said eller prata med gamla män och kvinnor i östra Jerusalem, blir det tydligt att den stora delen av det palestinska samhället förr var helt sekulärt och högst moderat. Man brydde sig mer om livet, kultur, och till och med mode, än om religiösa dogmer.

Detsamma kan sägas om många andra muslimska samhällen, däribland Syrien, Irak, Iran, Egypten och Indonesien. Gamla fotografier talar för sig själva. Det är därför det är så viktigt att noga studera gamla bilder, om och om igen. Islam är inte bara en religion; det är främst en betydande kultur, en av de största som berikat mänskligheten med några av de mest betydelsefulla vetenskapliga och arkitektoniska landvinningar, och med otaliga rön inom det medicinska området. Muslimer har skrivit fantastiska dikter och skapat vacker musik.

Framför allt har man utvecklat några av mänsklighetens första sociala institutioner, inklusive stora offentliga sjukhus och de första universiteten, såsom universitetet al-Qarawiyyin i Fez i Marocko.
Idén om ”socialism” sågs naturlig för många muslimska sentida politiker. Om kristna väst inte intervenerat och störtat moderata muslimska regimer, och i dess plats tillsatt sina brutala allierade till makten i London, Washington och Paris, skulle nästan alla muslimska länder, däribland Iran, Egypten och Indonesien nu sannolikt vara socialistiska, ledda av främst sekulära regimer.
***
Efter andra världskriget fanns muslimska ledare som stod upp mot västs världsordning. Såsom den indonesiske presidenten Ahmet Sukarno med sin antikoloniala vänsterideologi. Sukarno skapade även en global antiimperialistisk rörelse, den icke-allierade rörelsen, som klart definierades under Bandung-konferensen i Indonesien 1955. Detta i slående kontrast till den konservativa, elitorienterade kristendomen, vilken oftast känt sig bäst hemma hos fascistiska härskare och forna kolonialister, med sina kungar och affärsvärldens oligarker.

För dagens härskande Imperium var folkligt populära, progressiva muslimska ledare i Mellanöstern eller resursrika muslimska Indonesien något helt oacceptabelt. Om de kom att använda sina länders naturrikedomar för att höja levnadsstandarden hos sitt eget folk, vad skulle då bli över för väst och dess imperiedrömmar? Det måste stoppas med alla medel. Islam måste splittras. Taktiken var att infiltrera med ”radikaler” och antikommunistiska kadrer och affärsmän som inte kunde bry sig mindre om välfärden för folken i dessa nya ”avkoloniserade” länder.
***

Nästan alla radikala rörelser i dagens islamska värld är idag knutna till wahhabismen, en ultrakonservativ, reaktionär sekt av sunniislam, som nu styr det politiska livet i Saudiarabien, Qatar och andra västallierade islamska länder.
För att citera Dr Abdullah Mohammad Sindi:
”Historien visar att utan brittisk hjälp skulle varken wahhabismen eller huset Saud existera idag. Wahhabismen är en brittisk-stödd fundamentalistisk islamsk rörelse. Genom sitt försvar av huset Saud stöder USA nu wahhabismen direkt och indirekt – oberoende av terrorattackerna den 11 september 2001. Wahhabismen är våldsam, ultrakonservativ, extremt reaktionär, sexistisk och intolerant… ”

Väst gav sitt fulla stöd till wahhabismen på 1980-talet. De engagerades i Afghanistan, betalades och beväpnades i ett bittert krig mot Sovjetunionen som varade från 1979 till 1989. Som ett resultat kollapsade Sovjet, utmattat både ekonomiskt och mentalt. Mujahedinkrigarna som bekämpade Sovjet liksom vänsterregeringen i Kabul, uppmuntrades och finansierades av väst och dess allierade. De kom från alla hörn av den muslimska världen för att i ”heligt krig” nedkämpa den otrogna kommunismen.

Enligt amerikanska UD:s arkiv:
”Kontingenter av så kallade afghanska araber och utländska krigare som ville föra jihad mot de ateistiska kommunisterna strömmade till. Bland dem en ung saudier, Usama bin Ladin, vars arabiska grupper så småningom utvecklades till al-Qaida.”

Muslimska radikala grupper infiltrerade sedan olika muslimska länder [och orsakade bl a ett långt blodigt inbördeskrig i Algeriet]. Förutom al-Qaida på senare tid också ISIS (även känt som ISIL). ISIS är en extremistisk armé som fötts i ”flyktingläger” i de syrisk/turkiska och syrisk/jordanska gränstrakterna, finansierade av Nato och väst för att bekämpa den syriska sekulära regeringen Bashar al-Assad.
Dessa extrema implantat har redan tjänat flera syften. Västvärlden använder dem som ombud i de krig de utkämpar mot sina fiender – det vill säga länder som ännu står i vägen för imperiets totala världsherravälde. Sedan, någonstans på vägen, tappar man kontrollen över dessa extremistarméer, men kan sedan fungera som fågelskrämmor och som motivering för ”kriget mot terrorismen”. Eller, efter att ISIS intog Mosul, som en ursäkt för att på nytt skicka västerländska trupper till Irak.
Skildringar om denna radikala muslimska grupp är ständigt på tidningarnas förstasidor eller visas på TV för att påminna folk i väst ”hur farlig världen egentligen är”, ”hur viktigt västs engagemang verkligen är för att bekämpa dessa krafter”. Och därmed hur viktig övervakning är, hur oundgängliga all säkerhet är och det nödvändiga med enorma försvarsbudgetar och krig mot otaliga skurkstater.
***
Från en stillsam civilisation, ofta med sin egen form av socialism och omfattande välfärdsbyggen [såsom Gadaffis Libyen] fann dessa länder sig plötsligt invaderade av våldsamma utländska religiösa och ideologiska implantat, av västs ideologer och propagandister omvandlade till ”enorma hot” och symboler för terrorism och intolerans.
Situationen är rent grotesk, men ingen skrattar – alltför många har dött och för mycket har förötts!

Indonesien är ett av de mest slående exemplen på hur sådana destruktiva mekanismer för förstörelse av progressiva muslimska värderingar fungerar: under 1950-talet och början av 1960-talet började USA, Australien och väst i allmänhet oroa sig för den progressiva antiimperialistiske presidenten Sukarno och kommunistpartiets (PKI) ökande popularitet i Indonesien. Än mer oroade man sig över det upplysta socialistiska inriktningen på den indonesiska modellen av islam.
Kristna antikommunistiska ideologer och intrigmakare, inklusive den ökända jesuiten Joop Beek, sattes att infiltrera Indonesien. Man satte upp hemliga organisationer, från ideologiskt verkande till paramilitära grupper för att bistå väst att planera den kupp som 1965 kom att störta Sukarno och skörda mellan en och tre miljoner indonesiers liv.
Formad i väst spreds den extremt effektiva antikommunistiska och antiintellektuella propagandan av Joop Beek och hans kohorter för att hjärntvätta medlemmar av stora muslimska organisationer – och i samband med kuppen hetsa dem till massmord av vänstern. Lite anade de att deras islamska tro, inte bara kommunism, var den egentliga måltavlan för den västvänliga, kristna femtekolonnen i Indonesien. Eller mer exakt, målet var just liberala islam med sina vänsterideal.
Efter kuppen 1965 använde den västsponsrade fascistiske diktatorn general Suharto Joop Beek som sin främste rådgivare. Hans ideologiska lärjungar blev det ideologiska rättesnöret. Ekonomiskt stödde sig regimen främst på kristna affärsmän, inklusive Liem Bian Kie, en kinesisk-indonesisk ideolog med egen tankesmedja och verksam inom inhemsk högerpress.

. Deras ”opålitliga” politiska partier förbjöds av diktaturen, deras politiska och ekonomiska liv sattes under strikt kontroll av en västvänlig kristen minoritet. Till denna dag regerar denna klick ohämmat med ett nätverk av antikommunistiska krigare. [I väst på sin höjd uppmärksammad i 80-talets Hollywoodrulle ”Brännpunkt Jakarta” med Mel Gibson och Sigourny Weaver.] Med en brutal militär knuten till affärskarteller och maffior [som lever stort på att sälja ut örikets regnskogar med omväxlande skogsbränder och översvämningskatastrofer som följd*] . Med sina mediamonopol och ”pedagogisk” hjärntvätt i privata religiösa skolor med korrupta religiösa predikanter (många även aktiva i 1965 års massakrer) och andra kollaboratörer. [Överklassens lingua franca i sina glänsande finanspalats i Jakarta utgörs av en slags pidginamerikanska, en styrande ”elit” med mer gemensamt med den amerikanska såpa-kulturens lyxkonsumism än med sina muslimska landsmän.**]

Indonesiska Islam har reducerats till en tyst majoritet, främst fattiga utan makt att påverka. [Minns ni ”upprorsledaren” i Ache i samband med tsunamikatastrofen 2004? Han som befanns i landsflykt, i exil i en av Stockholms betongförorter(!)] Det skapas bara rubriker i västmedier när frustrerade militanta muslimer går bärsärkargång i turistbarer, eller när dessa extremister, många relaterade till Mujahedin och kriget i Afghanistan, spränger nattklubbar, hotell eller restauranger på Bali och i Jakarta.

Eller gör de ens det egentligen? Tidigare Indonesiens president, den progressive muslimske prästen Abdurrahman Wahid (borttvingad av den nya eliten), anförtrodde mig en gång: ”Jag vet vem som sprängde Marriott Hotel i Jakarta. Det var inte en attack av islamister; det gjordes av de indonesiska säkerhetstjänsterna för att påminna väst om sin existens i dess ”krig mot terrorismen.”
***
”Jag vill påstå att västerländska imperialismen inte så mycket smitt en allians med extrema muslimska fraktioner, utan de facto själva skapat dem”, anförtror mig i London en vän, den ledande progressiva muslimska intellektuelle Ziauddin Sardar:
”Vi måste inse att kolonialismen gjort mycket mer än att bara förstört muslimska nationer och kulturer. I förtrycket ingick utraderandet av de muslimska kulturernas kunskap och lärande, tänkande och kreativitet. Den västerländska kolonialismen tillgodogjorde sig tidigt islams läror och kunskaper, vilka kom att lägga grunden för den europeiska renässansen och senare upplysningen – och nyttjade sedan detta till att utrota denna kunskap och lära. Detta skedde genom fysisk eliminering, man upplöste muslimska läroanstalter, förbjöd vissa typer av inhemsk kunskap och utrotade bokstavligen motspänstiga lokala tänkare och forskare. [Väst nya oljeshejkdömen behövde dem inte längre. Det sägs att kolonialminister Churchill drog upp gränserna för ett nytt brittiskt Irak under en lunchpaus.] Men inte minst genom att skriva om själva Historien, nu som en historia om den västerländska civilisationen där alla övriga civilisationers historia kom att underordnas”.

[Övsättarens kommentar: mer Hollywood – minns ”Lawrence av Arabien” med Peter O´Toole som den förfinade brittiske officeren i den filmiskt oförglömliga scenen vid brunnen mitt ute i öknen. Där en påtagligt bitter Lawrence läxar upp Omar Sharifs arabiska prins som just dräpt hans arabiske vägvisare: ”Ni är ett grymt och primitivt folk, som aldrig kan enas och därför aldrig kommer någon vart!” Detta alltså sammanfallande i tiden för ett brinnande första världskrig där hans överlägsna civilisation just slaktar varandra i miljontals hemma på Europas slagfält! Och för den delen, vad gör en engelsk officer i den arabiska öknen? ”Är England ett ökenland?”, undrade hans arabiske guide i sin monumentala okunnighet.]

Så ett hopp i tiden till efter andra världskriget och dagens katastrofala läge – vilken lång och fruktansvärd resa det varit! Den muslimska världen, nästan alltid på defensiven, är nu sargad, förödmjukad och förvirrad.
Missförstådd av världen och ofta även av sitt eget folk som tvingas förlita sig på den västerländska, kristna synen på världen.
Det som gjorde den islamska kulturen så attraktiv – tolerans, lärande och omtanke om sitt folk har amputerats från den muslimska sfären, har förstörts utifrån. Det som återstår är bara ”religion”.
Idag styrs de flesta av de muslimska länderna av despoter, militärer eller korrupta eliter. Alla nära förbundna med väst och dess globala intressen. På samma sätt som stora civilisationer tidigare förintats i Nya världen och Afrika, har västerländska inkräktare och kolonisatörer nu även lyckats förinta stora muslimska kulturer.

Vad som ersatt dem är girighet, korruption och brutalitet. Det verkar som om allt baserat på icke-kristna fundament måste reduceras till damm av västerländska imperier. Endast de största och tuffaste kulturerna kan överleva. [Jfr. uråldriga Kinas fall och häpnadsväckande comeback!]

När helst muslimer försöker återvända till sitt inre väsen, marschera sin egen väg, socialistisk eller socialt orienterat – vare sig Iran, Egypten, Indonesien, eller senare Irak, Libyen eller Syrien – blir de brutalt förstörda.
Själva viljan hos dessa folk är nu bruten, demokratiskt uttryckta val manipulerade eller ogiltigförklarade.
Under decennier har Palestina förnekats frihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Både Israel och västs imperium spottar på dess rätt till självbestämmande. Palestinierna är låsta i ett ghetto, mördas och förödmjukas. Religionen är allt de har kvar.

Den ”Arabiska våren” spårade snart ur, från Egypten till Bahrain, de gamla regimerna och dess militär tillbaka vid makten. Liksom de afrikanska folken betalar muslimer ett fruktansvärt pris för att vara födda i länder med rika naturresurser. Ett öde man tidigare delade med Kina, den största civilisationen i historien, som överglänste alla kulturer i väst.
***

Det kristna väst plundrade och förgrep sig mot islam redan under korstågen. Sultaner såsom den store Saladin stod emot inkräktarna och försvarade de stora städerna Aleppo och Damaskus, Kairo och Jerusalem. Men i det stora hela har islam genom hela sin historia varit mer intresserade av att bygga sin civilisation än att kriga.
Idag vet knappast någon i väst något om Saladin eller den muslimska världens stora vetenskapliga, konstnärliga och sociala landvinningar – men är desto mer ”välinformerade” om ISIS. Man känner ISIS bara som en ”islamisk extremistgrupp”, inte som ett västerländskt verktyg som används för att destabilisera Mellanöstern.
Såsom nu ”Frankrike sörjer” de döda journalisterna hos satirtidskriften Charlie Hebdo (onekligen ett fruktansvärt brott!) avbildas islam återigen som brutalt och militant i väst. Alltså inte väst med sin korståg och kristna fundamentalistiska läror som attackerat och slaktat moderata, sekulära och progressiva muslimska länder – och nu överlämnat de muslimska folken i händerna på rubbade fanatiker.
***
Under de senaste halvseklet har cirka tio miljoner muslimer mördats då deras länder vägrat tjäna västs ekonomiska intressen – inte tjänat helhjärtat, eller bara stått i vägen. Offren är indoneser, irakier, algerier, afghaner, pakistanier, iranier, jemeniter, syrier, libaneser, egyptier, och medborgare i Mali, Somalia, Bahrain och många andra länder.
Väst har skapat de värsta monstren, öst dollarmiljarder över dem, beväpnat och tränat dem och släpper dem sedan lösa för att gå bärsärkargång. De ”muslimska” länder som främst avlar denna terrorism, Saudiarabien och Qatar, är några av de närmast allierade till väst. De har aldrig ifrågasatts, än mindre straffats för sin terror i den muslimska världen.

Framträdande sociala muslimska rörelser som Hizbollah, för närvarande är engagerat i dödlig kamp mot ISIS, men även i sitt motstånd till israeliska invasioner av sitt hemland Libanon, är terrorstämplat av väst. Sett från Mellanöstern, verkar det som om väst, precis som under korstågen, siktar på en slutlig totalförstörelse av den muslimska världen och dess kultur.
När det gäller den muslimska religionen accepterar väst bara den fårskalliga sorten – den som anammar extrem kapitalism och västs globala dominans. Den andra typen skapas av väst själva och dess allierade vid Persiska viken – utsedd att bekämpa framsteg och social rättvisa; den som slukar sitt eget folk.

i Andra om:islam, al-Qaida, muslim, Charlie-Hebdo, imperialism,Frankrike, IS, kultur, USA, politik, terrorism, extremism, demokrati

Counterpunch-artikeln Le Monde Pål Steigan SvT Nyheter Counterpunch SvD 11/1 Globalresearch 11/1 AL Lodenius 10/1 Le Figaro 10/1 Pål Steigan 11/1 New York Times – I am not Charlie Hanna Söderströms blogg Feministiskt initiativ Anna-Lena Lodenius Birger Schlaug I Birger Schlaug II Knut Lindelöfs blogg 7/1 Pål Steigans blogg 8/1 DN8/1 DN 7/1Expressen 7/1 Lenins tomb Le Figaro SvT 7/1 Joe Bidens medgivande M Chossudovsky New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6