5000 gånger fler dödade i mord än av muslimsk terrorism i USA efter 11 september


strong>Detta blogginlägg kommer från ett tips min läkarkollega Leif Elinder som är barnläkare i Uppsala med intresse för miljö, mänskliga rättigheter och öppenhet inom forskning. Han har tidigare publicerat flera blogginlägg här, bland annat ”Släpp Guantanamo-fångarna loss – till Sverige”. Dagens blogginlägg baseras på en intervju med siten ThinkProgress 9/9.

Charles Kurzman, som är professor i sociologi vid University of North Carolina är författare till en ny bok med titeln ”Missing Martyrs: Why There Are So Few Muslim Terrorists.” (De saknade martyrerna: Varför det finns så få muslimska terrorister?) Kurzman försöker ”sänka volymen på terrorism debatter” och hävdar al-Qaida och dess medlemsförbund har ”misslyckats så kapitalt” eftersom de inte kunnat locka många – särskilt muslimska amerikanska rekryter – till sin sak.

Han berättade att enligt ”bevis hittills under det senaste decenniet har hotet om terrorism begånget av muslimer inte har ökat. Kurzman omfattande analys av terroristincidenter sedan 9/11 2011 visar att 186 muslimer hade radikaliserats mot våldsanvändning. Sålunda finner han att trots att muslimska medborgare i USA deltar i terroristhandlingar oftare än deras andel av befolkningen så är det övergripande hotet från muslimska terrorismen är ”mycket, mycket lågt.”Medan omkring 3000 människor dödades 11 september 2011 så har 33 personer dödats av muslimsk terrorism i USA sedan dess. Under samma period har det varit mer än 150.000 mord i USA 14.000 15.000 mord varje år. Terrorism av amerikanska muslimer svarar alltså för en mycket mycket liten andel av det totala våldet i USA.

Kurzman menar att hans forskning visar att det muslimska amerikanska samhället (muslimerna i USA) har varit av central betydelse i att bekämpa terrorhot. Av de terroristplaner där forskarna har kunnat identifiera ett tips bakom planen kom ungefär en tredjedel av tipsen från det muslimska amerikanska samhället. Det tyder på ”att muslimer själva arbetar aktivt för att förebygga radikalisering”, menar Kurzman. Titta på det :

Som rapporten från Center for American Progress (CAP) ”Fear – rötterna för islamofobiska nätverk i Amerika” beskriver så framträder en liten grupp så kallade ”experter” på konferenser, i TV och radio, och skriver på olika webbplatser för att ”hetsa mot islam och misstänkliggöra amerikanska muslimer” allt i avsikt att övedriva hotet från det muslimska amerikanska samhället.

I en reaktion på agendan för islamofoba nätverk menar Kurzman att ”Jag tror att vårt mål bör vara att öka samarbetet med icke -radikala muslimer – med andra ord att öka känslan av delaktighet samverkan – snarare än att blåsa upp vår rädsla för denna mycket lilla grupp till misstankar gällande en mycket större grupp som inte deltar alls.”

Jag tycker att detta inlägg reser också frågan vad en ”terrorist” och vad ”terrorism” är. Jag fortsätter med en diskussion om detta. Varför kallas vissa handlingar av en viss organisation kallas för terrorism, medan motsvarande handlingar av en annan organisation inte gör det. Vilka bestämmer, vilka sätter agendan för hur man använder ordet ”terrorism”. En intressant analys av detta svåra begrepp ges av Michael Brenner, professor i International Affairs Vid Pittsburghuniversitetet i Counterpunch.

Ofta används ”terror” för att uppnå politiska syften. Det kan handla om en rebellgrupp försöker störta en befintlig regering eller en regering eller ockupant som försöka undertrycka en oppositionsrörelse. Båda angriper civila med våldsamma medel. Den önskade effekten är ofta att urholka tilltron till att myndigheterna kan ge trygghet och stabilitet.

Rebeller i Syrien (New York Times)

Detta har varit logiken bakom terrorismen som strategi på många ställen: bland annat i Irak, Afghanistan, Vietnam, Somalia, Iran, Kashmir och Sri Lanka. Å andra sidan kan myndigheten som har makten använda liknande våld för att straffa civilbefolkningen om den ses som tillmötesgående mot de upproriska. Detta syftar till att skrämma och få fram budskapet att om upprorsmännen slår sig ihop med med civila riskerar de senare också att bli offer. Detta mönster har varit tydligt i USA:s ockupation och åtgärder mot uppror i Irak, Afghanistan, Pakistan, Jemen och Somalia samt massivt i Vietnam.

USA har i denna mening bedrivit terror i alla dessa länder.
Definitionerna av terror som Washington gör är tvetydig. USA:s regering har stiftat lagar (t.ex. Patriotic Act, Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA), National Defense Authorization Act (NDAA) som är grundade på breda formuleringar av vad som utgör terroristhandlingar och inkluderar kategorin medhjälp till terrorism.
Frihetsgudinna gråter bild

Dessa lagparagrafer är så löst formulerade att rent praktiskt är en terrorist någon som myndigheterna vill kalla en terrorist. För vetenskapliga och analytiska syften används termen ”terrorismen” så allmänt att den blir värdelös. För etiska bedömningar är dessa breda formuleringar meningslösa eftersom de inte redovisar frågorna om normer, ansvar och redovisningsskyldighet på något användbart sätt.

Mot denna bakgrund är det vanliga antagandet att terrorism är något som karakteriserar rebeller, kvalitativt skiljt från våldet av etablerade regeringar eller ocukpanter inte hållbart. Det är sant att alla stater idag fördömer terrorism och fördömer attacker mot civila. Det råder konsensus om förbud mot att inleda eller stödja terroristhandlingar, men detta har liten betydelse då en uttrycklig definition på terrorism saknas. Båda terrordåd av icke-statliga aktörer, och de som utförs av aktörer erbjuder svåra och analytiska utmaningar – och härrör delvis från intresse hos parter att undvika tydliga definitioner.

Det första hindret är dilemmat som ligger i det vanliga uttrycket att den som är terrorist för en person är en frihetskämpe för en annan.
Ett andra hinder kan ställas som en fråga: Spelar det någon roll vem som håller i avtryckaren? Detta väcker subtila frågor om offentlig etik. Det inte gör någon skillnad för offret. Dessutom, om agenten kunde agera tack vare att någon annan skapar tillåtande eller nödvändiga förutsättningar, då har den sistnämnda parten del av skulden. Att skuldbelägga under dessa omständigheter blir en politisk process mer än en analytisk.

Tänk på användningen av drönare. USA:s regering vet mycket väl att den rutinmässigt dödar oskyldiga civila. Den kanske inte riktar in sig på just dem, men det godtar dessa offer som oundvikliga för att uppnå de önskade målen med drönarattacker. Detta beslut har både en praktisk och en moralisk sida. Praktiskt genom att USA betalar ett politiskt pris på marken, och diplomatiskt, vilket USA är berett att acceptera. Moraliskt i den meningen att det innebär att man accepterar att ändamålen helgar medlen som motivering för att försvara sitt agerande. Dessutom är även frågan om uppsåt inte kristallklar. Varför? Civila offer är inte alltid bara en oavsiktlig kostnad. De kan också räknas som en vinst när man vill avskräcka civila från kontakt med skurkar (”bad guys”) och motverka att skurkar sätter släktingar eller vänner i riskzonen.

Drönare 8usa
Det finns ytterligare avgränsningar som bör ske. I ansvarsbedömningen av en terroristattack, bör vi skilja planerare från organisatörer och från de som utför attacken? Detta är en fråga som ofta uppstår i mer vardagliga brottmål. Ska man koncentrera sig på att fokusera på planerarna och anstiftarna, eller störa dess operativa förmåga (fokusera på logistik och skickliga operatörer) eller försöker man förhindra terrordåden. I Sydvietnam, försökte USA alla tre metoderna (utom att lönnmörda den kommunistiska ledningen i Hanoi), brände och förstörde hela landsbygden men misslyckades ändå.

I dagens politiska klimat trivs våra ledare i dunkel. Detta tillåter att verkliga motiv och motsägelser döljs liksom ansvar för underlåtenhet och fel. Val ska vinnas och memoarer ska framstå som trovärdiga. Då avfärdas uppgifter om våldshandlingar lätt med ”terrorism.”

i Andra om: , ,, , , , , , , , ,
href=”http://bloggar.se/om/imperialism” rel=”tag”>imperialism

Thinkprogress 10/9 M Brenner i CounterpunchAnna-Lena Lodenius Konflikt 22/3 Konflikt 22/5 DN Brennan SvD GuardianDN 4/12 Wolodarski i DN 4/11 Scoop Nya ZeelandNyhetsbanken 18/1 Guardian 17/12 Bureau of Investigative Journalism Express Tribune 12/8 2011 Democracy Now 15/3 2012 The Atlantic 24/10 2012 DN 16/12 Afghanistan.nu Undersökningen i USA Rapport om drönare SvT AB 16/12Expressen USA-bloggen Anders Svenssons bloggAH Rudberg SvD 15/12Guardian om USA:s barnamord Military Times Antawar blog Kära Tomten Hemlycka DN 4/10 DN 1/10 Blodig attack mot NATO i Afghanistan DN 21/8 DN 1/10 Drönare från USA dödar DN om kvinnor i KabulFIB-K om AfghanistanveckanSvD 1/10Expressen 1/10
Aftonbladet
Sveriges Radio
DN:s huvudledare 19/8 AB Guillou 19/8 SvD SvT Expressen Afghanistansolidaritet

  2 comments for “5000 gånger fler dödade i mord än av muslimsk terrorism i USA efter 11 september

  1. Gösta Lilja
    5 oktober, 2013 at 12:18

    Terrorismens första huvudsats är väl att avsändarens identitet inte kan ifrågasättas? En terrorhandling där avsändaren namn skrivs av den drabbade medan den utpekade säger att namnteckningen är falsk innebär att någon ljuger. Längre än så har vi inte kommit vad gäller 11 september 2001. Det finns händelser som förvisas till den parallellvärld där lögnen härskar oinskränkt. Eller med Olof Lagercrantz ord om 1900-talet, ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen”, vilket gäller fullt ut också i dag. I den världen bor politiska mord, False Flag-operationer och medians beskrivning av verkligheten i t. ex. Libyen, ”Kadaffi bombar sin egen befolkning”.
    Nedan ett satiriskt utdrag från Stefan Anderssons blogg:

    Vad diktatorn och tyrannen Gaddafi gjorde för sitt folk blir allt mera känt bit för bit. Här är en lista över en del av hans grymheter, under vilka libyerna har lidit i fyra decennier.

    1. Det fanns inga elräkningar i Libyen. Elektricitet var gratis för alla medborgare.
    2. Det fanns ingen ränta på lån. Statliga banker gav lån till alla medborgare till noll procent ränta enligt lag.
    3. Att ha ett eget hem ansågs vara en mänsklig rättighet i Libyen.
    4. Alla nygifta i Libyen fick $ 50.000. Dessa pengar skulle göra det möjligt för folk att köpa sin första lägenhet. Regeringen ville bidra till att starta en familj.
    5. Utbildning och medicinska behandlingar var fria i Libyen. Innan Gaddafi kom till makten kunde bara 25 procent av libyerna läsa. Idag är siffran 83 procent.
    6. Libyer som ville göra karriär inom jordbruket fick åkermark, bostadshus, utrustning, utsäde och boskap för en snabb start för sina gårdar, helt gratis.
    7. Om libyerna inte kunde hitta den utbildning eller medicinsk utrustning som de behövde, hade de möjlighet att åka utomlands med hjälp av statliga medel. De fick betalt av staten med $ 2300 per månad för att klara boende och bil.
    8. Bilköp subventionerades till 50 procent med statliga medel.
    9. Priset på bensin i Libyen var $ 0,14 (cirka 0,10 euro) per liter.
    10. Om en libyer inte fick ett arbete efter examen, betalade staten den genomsnittliga lönen för det yrke som man sökte jobb inom, tills en adekvat sysselsättning hittades.
    11. Libyen hade ingen utlandsskuld och dess reserver uppgick till $ 150 miljarder pengar och guld som nu ockupationsmakterna har fördelat mellan sig.
    12. En del av inkomsterna för libysk oljeförsäljning gick direkt till räkenskaperna för alla libyska medborgare.
    13. Mödrar som födde barn, fick $ 5.000.
    14. 25 procent av libyerna har universitetsexamen .
    15. Gaddafi lanserade ” Great Man – Made River-projektet ” (eller GMMRP GMMR, det stora konstgjorda flod -projektet) i Libyen. Det är världens största dricksvatten- pipelineprojekt för bättre vattenförsörjning till befolkningen och jordbruket.
    Tack och lov att Nato (USA) och rebellerna har befriat det libyska folket från detta. Sveriges insats med JAS-plan har också del i denna hjälp, Libyska folket är troligen mycket tacksamma!
    Slut citat.

    Terrorismen har alltså många ansikten. Skräckkabinetten som befolkar västvärldens regeringsbyggnader, parlament och mediehus bör fundera över terrorismens andra huvudsats – håll dig till sanningen.

  2. 5 oktober, 2013 at 19:02

    Tack for mycket viktig kommentar! Hoppas manga leser och tanker efter (Er i Sete, Frankrike)

Comments are closed.