Anders Romelsjö på jinge.se

Vänsterpartiet ur askan – i elden?

[column width=”49%” padding=”2%”]
När nu allt fler opinionsundersökningar visar på möjlig-
heterna för en rödgrön valseger i september 2010 så går mina associationer ett steg längre. För vad händer om Ohly och någon mer vänsterpartist hamnar i en kom-
mande regering, kommer Vänsterpartiet att överleva en sådan utveckling?


Även om Vänsterpartiet alltid stöttat socialdemokraterna i den viktiga frågan om vilket parti som ska få uppdraget att bilda regering, så har det samtidigt varit en tämligen riskfri uppgift. Man har stött Socialdemokraterna i frågan och även haft ett samarbete med regeringen precis som Miljöpartiet under Göran Perssons sista mandatperiod.

Men både Socialdemokraterna och Miljöpartiet är borgerliga partier, och någon återställarpolitik kommer inte den kommande regeringen ägna sig åt. Visst, man kanske tar ett steg bakåt när det gäller skattepolitiken, men huvuddelen av de skattesänkningar som högerregeringen beslutat om blir kvar ograverade. Man kan också tänka sig att det blir kosmetiska förändringar av sjukförsäkring och a-kassa, men knappast mer än ren kosmetik.

Det som istället kommer att bli tydligt för vänsterväljarna är hur Vänsterpartiet i regeringsställning kommer att tvingas genomföra en, i allt väsentligt, borgerlig politik. Mona Sahlin har gjort sig känd som högersosse, något som i princip gäller hela ledargarnityret i det Socialdemokratiska ”arbetarpartiet”. Väl inne i en regering så kan situationen bli kritisk om väljarkåren bara gett (V) någon enstaka procent fler röster än vad som krävs för att bli kvar i riksdagen.

Marginalerna för att åka ut ur den lagstiftande församlingen är så liten att även den minsta förskjutning åt det negativa hållet placerar Vänsterpartiet i kolumnen ”Övriga partier”.

Jag har personligen ett rätt stort förtroende för dem som med största sannolikhet kommer att toppa riksdagslistan, jag vet bara en person som jag kommer stryka om den möjligheten finns. Men de andra är absolut sådana som jag vill ha i vår Riksdag. Men vad händer med den församlingen om de tvingas sitta och administrera en borgerlig politik som drivs i första hand av socialdemokrater och miljöpartister?

Jag minns kohandeln under Göran Perssons tid, partiet röstade med Persson i ett antal märkliga beslut som t.ex. att skänka 700 miljoner till utvecklingen av ett förarlöst flygplan. Även andra beslut offrades på kompromissernas altare. Man kom undan med det eftersom man inte satt i regeringen, en blivande regeringsmedverkan för (V) tar definitivt kål på en sådan förklaring. Ska Ohly & Co tvingas försvara vart och vartannat beslut fattat av en regering ledd av Mona Sahlin så kommer förtroendet smälta som glass i solsken.
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]nejlika

En gång går det bra, troligen även två. Men när man för tredje gången ska motivera varför man fattar beslut som går käpprätt mot partimedlemmarnas åsikter, och troligen även partiprogrammet, vad händer då?

På sjuttiotalet brukade man tala om att vänstern förökar sig genom delning. Det har varit vissa tendenser åt det hållet flera gånger, olika fraktioner inom partiet har varit missnöjda med sakernas tillstånd och har drivit en egen linje. Det har till och med varit tal om att bilda ett helt nytt parti, och frågan är om inte Feministiskt Initiativ delvis är ett resultat av en splittring som till viss del påminner om något sådant. Johan Lönnrots Vägval Vänster var det definitivt.

De övriga partier som av delvis oklara anledningar kallar sig för socialistiska, eller t.o.m. kommunistiska, är så marginaliserade att de knappast kan nå över en promille i faktiska röster i ett riksdagsval. De riskerar att få sällskap av ett parti som har suttit länge i den svenska Riksdagen, ett parti som fått tolv procent av väljarnas röster senast år 1998.

Jodå, det går utmärkt att kalla mig svartsynt, dysterkvist, olyckskorp, bakåtsträvare, eller precis vad som helst i liknande ordalag, men jag kommer inte ifrån att jag känner onda aningar, något som förstärks och känns mer aktuellt för varje opinionsmätning som dyker upp i media. Jag säger inte att politiken med en regeringssamverkan är fel, men den inger också ett antal mycket goda skäl att känna oro.

intressant Andra om: , , , , , , , , , , , , , dn1 svd1 ex1 ab1 gp t
[/column]

Jinge

, ,
, , , , , , ,

27 svar till “Vänsterpartiet ur askan – i elden?”

  1. Tungt inlägg. Ja vi är många som funderar i de här banorna, problemet är att vi inte kan kika i facit. Hoppas att partistyrelsen har kunnat det.

  2. I bästa fall innebär detta Exit-V vilket skulle vara bra på sikt. En riktig vänster kanske skulle se dagens ljus.

  4. Det är väl ganska många kamrater som resonerar som så att det bästa kanske vore att vi åkte ur. Partiet har mycket att fundera över nu när det lättas allt mer kring frågor som exempelvis EU och Afghanistan. Ett alternativ behöver inte ju handla om någon sekteristisk bokstavskombination, men däremot en vänster som vågar föra en vettig vänsterpolitik utan att skämmas. Jag tror vi har skjutit oss själva i foten allt för många gånger vilket går ut över trovärdigheten till slut.

  5. Vem f-n är inte orolig?! Och visst riskerar regeringsmedverkan att skada Vänsterpartiet. Saken är bara den att alternativet – att på förhand ställa sig vid sidan av det rödgröna regeringsprojektet (eller vägra svara på frågan om vi kan tänka oss en regeringsmedverkan) med all säkerhet skulle marginalisera oss effektivt och för lång tid. Den strategiskt viktiga alliansen mellan Vänsterpartiet och vänstern inom fackföreningsrörelsen – i dag en politisk, om än inte formell, realitet som s-ledningen inget kan bortse från – skulle bli helt irrelevant. Det som behövs nu är självförtroende och mycket mer av rörelse underifrån som ställer krav på och ökar förväntningarna på en röd grön regering.

      • Han är nog orolig. Eller så inser han att du har inflytande och kan minska konkurrensen

        • Jag har inte för avsikt att redogöra för om jag ska ska stryka en man eller kvinna från listan. F.ö. har inte bloggar så stort inflytande, möjligen skulle fler lyssna mer om jag skulle basunera ut det nu, innan kongressen.

          • Att bloggare generellt sett kanske inte har så stort inflytande förhindrar ju inte att enskilda bloggare kan ha mycket stort inverkan i vissa lägen, t.ex. en persons politiska karriär. Det har vi ju sett exempel, eller hur.

  7. Jag skulle väl säga att man även tidigare har ”försvarat” en massa tokiga beslut genom att fortsätta stödja sittande (s)-regering. Skillnaden nu är att man kommer kunna påverka redan när förslagen utformas. Inte enkelt det heller men att det på något sätt skulle vara bättre att sitta utanför och bidra till att sämre förslag går igenom men sen två sina händer med ”vi sitter ju inte i regeringen” tror jag inte alls på. (V) borde ju definitivt fundera på varför en massa väljare som egentligen ligger mer åt vänster i den ekonomiska politiken än (mp) ändå röstar på dem. Jag tror det har att göra med vilket parti som framstår som moderna och framåsyftande och som inte bara har kritik men även lösningar som betraktas som realistiska, men jag kan mycket väl ha fel.

    • Så skulle jag oxo önska att jag kunde se det Anders. Tyvärr så är det inte så enkelt. (V) har aldrig suttit i regeringsställning, behövt ta det politiska ansvaret för vad man beslutar om. Men den resan innehåller mängder av fallgropar, det är inte bara ansvaret för ekonomin, att låta bli att återställa högerns skattelättnader. Det finns många fler frågor att bita i, låter ordet ”Afghanistan” bekant på något sätt? :-)

      Högerpartierna har använt mycket av biståndsbudgeten till annat än den varit avsedd för, nu har Reinfeldt lovat bort åtta miljarder av sådana pengar till stöd för fattigare länders miljösatsningar. Man har tagit slantar därifrån till styrkan i Afghanistan, vad händer när försvaret behöver mer slantar till sina krigiska ambitioner?

      En fortsatt satsning på den flygande jordfräsen Jas Gripen vill Saab och familjen Wall Enberg se. Kruxet med en sådan sak är att när sedan Jas säljs (om nu ngn är så korkad UTAN mycket feta mutor) då vill Investor och andra delägare inte dela vinsten med staten.

      Och hur ska partiet förklara för sina medlemmar att man tillåter export av robotar och andra vapen till USA och andra krigförande stater? Strimlandet av muslimer i Irak och Afghanistan sker ofta med varor från Bofors m.fl.

      Efter ett år i regeringen så kommer allt vi nu suckar över och klagar på att vara rödgrön politik. Men kommer väljarna inse att det är en borgerlig högerpolitik som fortfarande släpar efter två år efter att en rödgrön regering tillträtt?

      Och hur i hela friden ska Lars Ohly kunna motivera fortsatta trupper i Afghanistan ett år efter valet? Två år efter?

      Nej, skulle man ägna några timmar åt att spekulera i allt som kan gå åt pipsvängen så fick man ihop till en bok i ämnet.

  8. Det är ju bara att kolla på hur det har gått för KD efter tre år i ”alliansen”. KD och V har inte mycket gemensamt, men de är båda de som står ut mest i sina respektive block och som har haft/kommer att få det svårast att få igenom de frågor som deras väljare tycker är viktigast. Fast för V skulle det kanske vara lättare att få taktikröster från sossar om det behövs än vad det skulle vara för KD att få det från moderater som förhoppningsvis måste oroa sig för centerpartiet också.

  9. Det finns naturligtvis områden där Vänsterpartiet får svårt att hävda sina ståndpunkter, men jag tror inte Sveriges krigföring utomlands blir det stora problemet när det gäller att hålla kvar väljarnas förtroende, även om det utgör ett sorgligt kapitel i sig.

    Det är bara Vänsterpartiet som för fram krav på en klart förbättrad sjukförsäkringspolitik, ett område där S och Mp tycks ha en mera borgerlig syn på människovärdet. Från deras sida är man inte beredda att t.ex. återinföra tidsbegränsad sjukersättning för att ge sjuka och skadade människor en vettig chans till återhämtning innan de tvingas lämna allt vad de äger och har. S och Mp har en ganska kortsiktig ekonomisk syn på detta område.

    Här har Vänsterpartiet en mycket tydligare linje, som jag hoppas man ställer ultimatum kring. Det har stor betydelse för lönebildningen att arbetsmarknaden inte översvämmas av människor som, trots sjukdom och handikapp, påstås stå till arbetsmarknadens förfogande. Det utgör alltså en viktig fråga för dem som nu har ett arbete, men som vid sjukdom riskerar att bli utförsäkrade och tvingas söka socialbidrag istället.

  10. Tror nog snarare att problemet för v är som du är inne på att många av de som förstod effekterna av en global ekonomi och globala företags makt kontra lilla nationalstaten Sverige lämnade v, som t.ex. nämnde Johan Lönnroth. Det är den tyngsta förlusten för v. Ohly må vara en bra retoriker men hans ekonomiska politik har liten verklighetsförankring. Johan Lönnroth m.fl. har svar på frågorna om hur man kan ge ett alternativ till dagens globala jätteföretagskapitalism – Ohly har det inte.

      • Det är mer än jag vet, han kanske är kvar, men han stod åtminstone bakom Vägval Vänster som i mitt tycke ligger närmare verkligheten än Lars Ohly.

      • Han är ju pensionär numera, så det är kanske pensionärspartiet som gäller. ;)
        Jag skulle tro att han är fortfarande medlem och då framför allt i Gbg av personliga och vänskapsskäl.

  11. Vill man rösta på ett parti som är obefläckat av den politiska vardagen kan man rösta på någon av de överlevande bokstavkombinationerna, eller, om de inte passar, hitta på en egen. Bokstavskombinationen kommer garanterat att vara lika obefläckad inför nästa val … .

    Eller så röstar man på ett parti som har en möjlighet till inflytande.
    För partiet handlar politiken om makt att få genomfört det man kämpar för, lite slängigt uttryckt. Om det inte går kanske man kan få gehör för någon hjärtefråga, eller åtminstone påverka något i rätt riktning. Det är praktisk politik, och det lämnar inte något parti utan blessyrer.

    Vänsterpartiets val är rätt enkelt. Antingen får man något gjort, vilket både kostar och skitar ned.
    Eller så får man nöja sig med att tala om hur bra allt skulle vara i ett Sverige som styrdes efter vänsterpartistiska principer, beklaga att så inte sker, och vara lika obefläckade som jungfru(?) Maria enligt den Västasiatiska motsvarigheten till Eddan.

    Så vänsterpartiet kanske måste ur askan i elden, och ta sig genom den. Och det kan man. Kan man visa att det man vunnit i hjärtefrågor varit värt det man givit upp får man respekt, och ökat stöd.
    De man förlorar till Alfabetet är mycket färre än de man har att vinna bland människor som lever i verkligheten, inte i teorin. Söker man vinna, och behålla, Alfabetet kommer mer verklighetsanknutna människor att välja ”näst bästa”.

    Så vad har jag med detta att göra? Jag har ju inte röstat på (v) sedan i börja av 80-talet, mest blankt men i senaste valet liberalt (Just det. Skyll på mig, allt är mitt fel.)! Att rösta på partier som anser att min inkomst i stort sett tillhör det allmänna, där jag av nåder får behålla några tiotal %, känns verkligen inte aktuellt.

    Men vad ska jag rösta på nu när de liberala(?) partierna i alliansen infört lagar som Erich Honecker skulle varit stolt över? Man har ju inte reformerat A-kassan eller avskaffat värnskatten heller? (Även om jag själv varken är arbetslös eller högavlönad)
    Ett obefläckat val ur Alfabetet, PP eller FI eller rent av blankt?
    Anti-Kristdemokratena eller Anti Jimmie Åkessonpartiet?
    Det blir ett svårt val!

    Men eftersom denna post handlar om vad som händer sedan, dvs efter valvinst för salladen 2010 och till valet 2014, kan jag påstå följande.
    Om Vänsterpartiet gör kravet ”Sverige ut ur Afghanistan” till en hjärtefråga, och med stöd av en allt starkare opinion lyckas med det, på bekostnad av mycket annat, är det väl värt en röst 2014 från mig. Och det blir från fler än mig.
    Man kan gå in i en regering med det kravet, vara tydlig med att man kommer att driva det (jfr folkpartiet och kärnkraften). (s) & (mp) får ju stöd från (m) m.fl. om de absolut vill ha trupperna kvar. 2014 kommer de att få betala.
    Skulle (v) dessutom lära sig att man löser inte alla problem genom att höja skatter och pytsa ut pengar, utan först se till vad man får för pengarna och hur de förvaltas vore det ännu bättre.

    För att förekomma eventuella kommentarer om att kasta sten i växthus. Jag är bra på det. Dessutom är jag ren om händerna. Jag har bara använt tvättade stenar! ;>))]

    • Haha, stilpoäng för ”Alfabetet” …

      Visst är det bedrövligt att vänsterpartister känner sig tvungen att antingen indirekt godkänna en halvborgerlig politik eller rösta på ett betydelselöst bokstavsparti. Men så är det för ”verklighetens folk”.

      Vid ett val på 90-talet röstade jag faktiskt på ett socialdemokratiskt protestparti! Minns inte vad det hette men det var principfasta sossar (från Dalarna tror jag) som inte längre kunde ställa upp på moderpartiets högervridning. I mitt tycke hade de ett ganska bra program men i valet blev det ett promilleparti …

  12. För att inte tala om att när det står klart för allt fler att S-blocket fortsätter som Alliansen, i stort sett, så kommer framför allt SD att växa till. Det skulle inte förvåna mig om detta parti kommer upp i 15-20% i valet 2014 om det blir som man fruktar och har goda skäl att frukta.