Jag har tangerat ämnet förut och jag gör det igen. En bekant hävdade att jag var plågad enbart på grund av opinionsläget, och att det varit helt annorlunda om det hade varit omvänt.

AB: ”Statsministerkandidaterna pressades hårt om Sverigedemokraternas inflytande i SVT:s superduell på söndagskvällen. Hur blir det om Sverigedemokraternas opinionssiffror står sig?, frågade programledaren Karin Hübinette. – Jimmie Åkesson kommer aldrig att stödja mig som minister. En minoritetsregering med Sverigedemokraterna i riksdagen är inget bra alternativ, sade Mona Sahlin. Fredrik Reinfeldt uttryckte samma avsky mot Sverigedemokraterna och räckte samtidigt ut en vädjande hand mot Miljöpartiet. – Om vi tvingas regera i minoritet söker vi stöd av Miljöpartiet, sa han.”

Diverse spindoctors har givetvis rekommenderat Reinfeldt att dra in (MP) i diskussionen, självklart eftersom det är ett verksamt medel för att så missmod i det rödgröna lägret. Det känns lite som om det är läge att gråta lite över spilld mjölk, eller något i den vägen. Annars tycker jag att Sahlin klarade sig bra i debatten mot Reinfeldt igår.

Jag kan inte sluta förundras över det faktum att tidningarna nu har tagit in ”retorikexperter” för att låta dylika kommentera politikernas skicklighet i debatter. Ett givet ämne att skriva om blir automatiskt ”Vad gör retorikexperterna mellan valen”? Jag undrar om jag inte ska försöka ta reda på det.

En effekt av denna valrörelse ser ut att kunna bli att den här sortens samarbete punkteras för lång tid framöver. Blir det så är trots allt en del klarhet vunnen, samtidigt kan man konstatera att den socialdemokratiska dominansen i politiken troligen inte är annat än sådant vi får läsa om i historieböckerna. En nåd att stilla bedja om vore väl ändå att i samma veva bli av med Centerpartiet?

it Politik, Val 2010, Reinfeldt, Sahlin, Miljöpartiet, Rödgröna, Främlingsfientliga, Retorikexperter, Spindoctors ab ex dn svd