Vad gör vi i Afghanistan?


[column width=”49%” padding=”2%”]
Idag kan vi återigen konstatera att media kommer att fyllas av rapporter från och kring Afghanistan på olika sätt. Eventuellt kommer de dödade soldaterna hem till Sverige för att tas emot med tal, honnörer och flagg-
viftningar, något som de av lätt insedda skäl inte kan tillgodogöra sig. Oavsett vad de själva kan ha uttryckt om uppdragets vikt så skulle ingen av dem ha tyckt att det pris de fått betala var i linje med vad de förväntat sig.

I morgonekot, eller om det var programmet P1-morgon, så var det en hurtfrisk polis som berättade om det viktiga uppdraget att utbilda polisen i Afghanistan, något som uppenbarligen svenska poliser är inblandade i. Polismannen som intervjuades berättade att de poliser man utbildade vare sig var läs- eller skrivkunniga. Det är givetvis en intressant uppgift, särskilt utifrån det faktum att svenska poliser inte kan tala något av de lokala språken.

Mannen som sköt svenskarna var enligt vissa uppgifter polis, i vart fall så var han klädd i en polisuniform. På mig gör det intryck av någon sorts skyddad verkstad där lärarna och eleverna vare sig kan prata med varandra, än mindre räkna med att motparten är läs- eller skrivkunnig.

De bilder som visas från Afghanistan är ofta bilder på fullt stridsutrustade soldater, ibland har de tagit av sig hjälmarna och sitter på huk och hälsar på barn. Barnen är påtagligt skrämda men ser också glada ut när de lyckas övervinna sin rädsla och skakar hand med någon soldat. Att soldaterna också ser glada ut är självklart, barnen är inte stora nog för att kunna gömma en Kalasjnikov i kläderna, skulle de vara det så hade soldaterna gömt sig i sina pansarfordon och inte släppt dem inom skotthåll.

Om jag träffar på en polis idag så vet jag att vederbörande är både läs- och skrivkunnig. Jag förstår också att personen

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]taliban

ifråga anses ha tillgodogjort sig sin eftergymnasiala utbildning på Polishögskolan. Jag kan dessutom utgå ifrån att den uniformerade polisen är som folk är mest, även om veder-
börande har ett ur allmänhetens synvinkel märkligt yrke. Är det en man så kan jag anta att han inte är en våldtäktsman, även om vissa polisbefäl tycks ha glömt både lagar och yrkesetik. Men ingen svensk polis kan skylla sina tillkortakommanden på att hon eller han inte kan läsa eller skriva.

Att vi sänder polispersonal, som inte kan tala språket, till ett land för att utbilda analfabeter i polisyrkets svåra konst är märkligt. Att vi sänder militär personal som, när TV-kameror finns i närheten, tar av sig sina hjälmar och hälsar på småbarn är minst lika märkligt. Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt deras närvaro skulle vara fredsbefrämjande, eller fredsfram-
tvingande, de kan ju inte ens tala med varandra.

intressant Tags : , , , , , , , , , , ab12 svd123 dn1234 t
[/column]


25 svar till “Vad gör vi i Afghanistan?”

  1. I DN har en svensk polis på plats i Kabul uttalat sig, han vill främst ha kraftiga automatvapen (som han med all sannolikhet inte är utbildad att använda). Man får ju misstanken att den svenska polisen helt enkel har skickat i väg poliser som de av olika skäl vill bli av med till Afghanistan, det är ju uppenbart att det finns gott om Evert Bäckström typer inom den svenska polisen.

    • Poliser som talar om kraftiga automatvapen, framföralt då de ska utbilda andra poliser, har inte de missuppfattat någonting då?

    • När polisen testade flashbangs så fick dom snabbt världsrekord på användandet av detta vapen,granaterna flög som konfetti genom den svenska etern….med detta fakta i bagaget borde man nog vara väldigt väldigt väldigt restriktiv när utomlandsstationerade polismän börjar skriva tunga och snabba knallpåkar på önskelistan…….varför inte en språkkurs?Vardagsfarsi för tillfälliga besökare istället.

  2. Bra artikel. Jag önskar att fler kunde läsa den här bloggen än tidningar som dagens nyheter. Där får de bara maktens åsikter, dem vet vi redan!

  3. Jag är förvånad att det inte varit mer rabalder beträffande Sveriges roll i Afghanistan än det varit. Nu börjas det väl föras lite debatt runt detta men förvånansvärt lite ändå. Jag säger varken att det är rätt eller fel att Sverige blandar i sig i ett krig men det borde väl åtminstone föras en diskussion om hur vi ska ha det med våran sk. neutralitet. Ibland får jag känslan av att dagens svenskar är helt ointresserade av allt som heter politik. Det finns inte längre någon vidare politisk övertygelse som är värd att kämpa för. Det kan aldrig varit så smärtfritt för en svensk regering att bedriva utrikespolitik som i dagens Sverige. Folk skiter blanka fan i vad vi gör i andra länder och många är inte ens intresserade av vad vi VERKLIGEN fyller för funktion i Afghanistan. Och detta trots att Sveriges regering är usla på att förklara för den svenska befolkningen vad deras tanke är med trupperna i Afghanistan. Trots att knappt någon ens förstår vad vi gör i Afghanistan och värdet i det så är det tydligen ok att Svenska unga människor dör eller riskerar att dö i kriget. Utsätts våra svenska soldaters liv för livsfara så borde väl rimligtvis agendan vara solklar för det svenska folket. Igår såg jag programmet debatt på tv och förvirringen verkade vara stor om våran roll och varje enskild debattör verkade ha sin egen syn på Sveriges roll i kriget. Dock verkar det ju inte vara ett större problem för regeringen för intresset för kriget uppfattar jag som ljummet.

    • ”Jag är förvånad att det inte varit mer rabalder beträffande Sveriges roll i Afghanistan än det varit. Nu börjas det väl föras lite debatt runt detta men förvånansvärt lite ändå”

      Egentligen inte, vi har helt enkelt samma typ av ’rättning i ledet’ attityd som präglat den amerikanska debatten enda sedan deras förnedrande nederlag i Vietnam. Nu när våra soldater dessutom kommer börja återvända i strid ström i likkistor p g a otillräckligt material och utbildning i så kommer alla som kritserar krgsinsatsen att stämplas som fosterlandsförädare. Det är för övrigt intressant att vi är så kvicka att göra våra egna dödsoffer till martyrer när vi samtidigt kritiserar andra grupper när de gör detsamma med sina soldater.

      Jag ska dock säga att OM Afghanistan hade en demokratisk folkvald regering utan krigsherrar, drogbaroner och diverse annat pack så skulle min inställning till kriget vara helt annorlunda. Jag kommer dock ALDRIG att kunna stödja en insats, vare sig det är krigs- eller ’fredsbevarande’ om den hjälper en vidrig regim kvar vid makten. Huvudproblemet i debatten kring Afghanistankriget är att rädslan för religös extremism har fått våra makthavare att helt okritiskt sluta upp bakom en odemokratisk och direkt kriminell regim i form av Karzais regering.

      • En intressant tanke det där med fosterlandsförärade. Det är möjligt att det är så det mänskliga psyket är funtat för många av oss.

  4. Jag ser till min besvikelse, men blir dock ej förvånad, att Jan Eliasson, utrikesminister i den senaste S-regeringen, i dagens AB skriver en stor debattartikel: ”Därför ska Sverige stanna i Afghanistan”. Ett av hans bärande argument är detta: ”Den svenska truppen är i Afghanistan på uppdrag Förenta Nationerna. FN-mandatet är glasklart” (slut citat). Jag skulle gärna se att någon/några här på Junges blogg en gång för alla exakt faktamässigt reder ut detta, hur det förhåller sig med detta påstådda FN-mandat. Ty för alla krigsvänliga krafter är detta FN-mandat de hela tiden med en papegojas envishet upprepar. Jag blir irriterad över att ständigt höra detta argument utan att konkret veta hur det ligger till. Tacksam för svar på detta av någon/några som vet mer om detta.

    • FN-mandatet är ett bekymmer i argumentationen men kom ihåg några saker. 1) Det är stormakterna i säkerhetsrådet som står bakom, vana att vrida folkrätten till sin fördel eller strunta i den när det passar. 2) USAs bombningar och förberedelserna för Isaf-styrkan inleddes INNAN det fanns något FN-mandat. USA & Co skulle knappast ha avbrutit ockupationen om det inte blivit nåt mandat. 3) FN, särskilt säkerhetsrådet, har inte alltid rätt. Vi bör frigöra oss från den nästan religiösa tron på FN. Minns hur säkerhetsrådet snabbt utpekade ETA som ansvariga för Madrid-bmbningarna eftersom det gagnade Spanien. 4) Sverige är inte förpliktade att skicka soldater även om en operation har FN-mandat.

    • Envisa svenska papegojor har lärt sig läxan från Bush. ”You got to catapult the propaganda.” För att vinna civilbefolkningens ”hearts and minds”. Se så rart de svenska soldaterna spelar fotboll med afghanska grabbar. Var har vi sett det förut?

  5. Det finns ett kameleontlikt FN-mandat som förändras varje gång det förnyas. I den första instansen fick endast områdena runt Kabul patrulleras och enbart för att skydda den egentillsatta interrimsregimen fram till val hållits. Nu är det bara en gummiparagraf som kan betyda i princip vad som helst. Tror ingen kan säga vad mandatet egentligen går ut på. Glasklart kan vara en som först tömt glaset påstå det vara.

  6. Vi är där för att stödja USAs geopolitiska intressen, allt annat som låter bra och talar till folks moral är bara sådant som tas till för att göra opinionen medgörlig. Det finns en orsak till att stormakter härjat i Afganistan närmast oavbrutet sedan 1800-talet. Det är många generationer afganer i sträck som inte sett annat än oroligheter, korrupta politiker, stormakters marionetter till makthavare osv.. Turkar, Britter, Tsar-ryssar, Tyskar och Sovjet, tro inte att USA skulle ha någon annan anledning än de tidigare. Det räcker med en titt på världskartan för att inse Afganistans strategiska betydelse, alla stora natur och energiresurser på ena sidan, större delen av världens befolkning på den andra. Denna geopolitiska realitet har varit sann ända sedan vi började överge häst och vagn på landbacken. Ryssland, Kina, Indien och mellanöstern med Afganistan och några andra arma länder som vattendelare mitt i.. Maktspel med svaga länder utan reell suveränitet som spelpjäser, gärna med despoter i ledningen som kan köpas genom att stilla deras begär av positioner.

  7. Man ska inte påstå saker här utan att lämna referenser till sina påståenden. / Jinge

  8. Håll er inomhus och ducka, råder Nato civilbefolkningen i Afghanistan inför kommande största anfallet hittils. I Sverige förväntas 2 (två) dödade svenska soldater lägga sordin på all opposition mot vår medverkan i Ockupationen av Afghanistan – på obestämd tid. Är den någon oundviklig naturkatastrof, en mini-tsunami, som drabbat Oss Svenskar? Har order gått ut om att även vi ska hålla oss inomhus och ducka??

    ”To make a difference”.

    Ännu ett slitet amerikanskt uttryck som vi tagit till våra svenska hjärtan.
    (Our hearts and minds)?

    Att göra skillnad.

    Är Sverige på fredsuppdrag i Afghanistan?

    Svar: Vi gör skillnad.

    Ett svar som upprepades minst ett trettiotal gånger i onsdagens Kvällsöppet, TV4.

    Progamledaren: Är det inte en aning diffust..?

    Tydligen anser Beslutsfattarna att det är Tydligt nog.

    Vi måste ju vara ”tydliga”.

    – Let’s be clear, upprepar Obama.
    – Let’s be clear, upprepade Bush.

    Så det är oerhört tydligt att vi gör en skillnad i Afghanistan.

    Men desto mer otydligt i vilken riktning.

    Två dödade soldater är ”Hjältar”.

    500 dödade soldater är ”tragisk statistik”.

    Tusentals utländska civila är en notis.

    – Men så tydliga får vi ju inte vara.