Vad är en rödgrön politik?

Välkomna till Bryssel, skriver Aftonbladet idag på sin ledarsida, med underrubriken ”Wetterstrand och Ohly, ni behövs i EU-politiken.” Ledarartikeln är osignerad vilket är ovanligt i Aftonbladet, något som gör det svårt att lista ut om artikeln är ett beställningsarbete från Sveavägen eller Norra Bantorget.

Igår skrev jag ett inlägg om Vänsterpartiet och svekdebat-
ten, i morse innan frukost upptäckte jag närmare trettio mail i min inkorg, e-post från medlemmar, i Vänsterpartiet som alla uttryckte kritik mot, ett par frågade mig vad egentligen det röd-
gröna är för något.

Medlem: ”När Göran Persson hade kört partiet i botten och det enda alternativet till ny partiledare var Mona Sahlin så blev läget akut. För att få tillbaka platsen vid maktens grytor måste man göra som alliansen, bilda en allians. Då blev det de partier som fanns kvar, Miljöpartiet och efter ett tag även Vänsterpartiet. Men Sahlin skulle ha gått i koalition även med hin håle, bara sossarna kom tillbaka till maktens grytor. Det rödgröna samarbetet är inget annat än kulisser, kulisser som partiet (vänsterpartiet) ställer upp på utan vidare.”

Andra riktar kritiken mer direkt, man ifrågasätter demokratin och medinflytandet. Medlem två beskrev hur partiledningen agerade på kongressen för att vidarebefordra ett beslut som gick dem emot till partiets verkställande utskott, där det sedan begravdes i pappersbuntarna.

Medlem 2: ”Om vi ser till förhandlingarna mellan s-v-mp på central nivå, så är det politiska som kommer ut därifrån inte förankrat hos medlemmarna. Det partiet centralt gör är att man ringer runt till distriktsordförandena, i vilken omfattning, eller vid vilka tillfällen det sker är svårare att säga. Vi medlemmar får alltså inte ens möjligheten att vara med och bestämma vilka krav vi skall driva i förhandlingarna, vi får inte veta vilka frågor partiet centralt tänker driva i förhandlingarna, vi får inte veta något om något – tills det ligger klappat och klart… …Jag tycker att väljarna borde ha rätt att se hur saker ser ut i ett parti som de säger sig vilja rösta på/organisera sig i. Själv börjar jag bli så jävla trött på allt vad partiet heter. Den kritik som riktas mot partiet om att överge sin själ är korrekt. MEN det är främst partiledningen som nästan gör sitt bästa för att det ska ske. Risken är att partiet går under. Ibland är det svårt att komma på bra argument kring varför det inte är lika bra att låta så ske.”

Samma tongångar som från medlemmen ovan har hörts i många av de e-postmeddelanden jag har fått. Flera av brev-
skrivarna hävdar att avståndet mellan partiledningen och medlemmarna har ökat enormt och till min stora överraskning så har det inte kommit ett enda e-postmeddelande som kritiserar gårdagens inlägg. Jag hade väntat mig att åtminstone någon skulle morra om att jag går högeralliansens ärenden i och med att jag släpper fram kritik.

Att det inte har skett beror givetvis på att en blogg som denna bara läses av något tusental personer dagligen, men det beror säkerligen också på att inget i kritiken är nytt. Man känner till de synpunkter som medlem ett och två ger uttryck för ovan, och man kan inte göra något för att motverka kritiken i och med att man har samarbetet i en koalition att ta ansvar för.

i , , , , , , , ab1 ex1 dn1 svd t

  6 comments for “Vad är en rödgrön politik?

  1. 28 juni, 2010 at 08:16

    Vi är nog många medlemmar som anser att partiledningen har begått stora misstag. Själv har jag dragit ner mitt eget engagemang nästan helt, och jag vet inte ens om jag kommer att vara med i valarbetet i nuläget.

  2. Pelle
    28 juni, 2010 at 10:42

    Jag var nog inne på att V skulle få min röst trots allt. Men efter denna uppgörelse som bland annat innefattar uppslutning bakom NATO-samarbetet är det uteslutet. Den som går ärenden åt åt USA-imperialismen kan jag inte stödja. Uteslutet var ordet.

  3. Kenta
    28 juni, 2010 at 11:31

    Problemet med ”rödgrön politik” är att den knappt innehåller ett skit rött men en helvetes massa blåsvart och och kanske en del grönt.

    På sjuttiotalet när jag börja bli intresserad av samhällsfrågor var det ändå så att det hos sossarna fanns nån sorts socialistisk insikt. Då vågade man fortfarande komma med förslag som i alla fall på nåt sätt kunnat förändra maktförhållandena i samhället. Meidners löntagarfonder var faktiskt intressanta men här blev sossarna så byxis att dom sket på sig när kapitalet började morra och fixa ”demonstrationer” genom att bussa ihop en massa jävla småborgare.

    Sen dess har det bara gått snett. När en sossegubbe som Östros ska försöka sig på att försvara att vi har företag som vi äger gemensamt snackar grabben om att det är ”goda investeringar” och inte ett medel att bygga ett bättre samhälle. Det visar bara hur förbannat indoktrinerade sossarna blivit av kapitalism och nyliberalism. Nu är därför sossarna inget annat än vilket jävla borgarparti som helst som kliar kapitalet på ryggen.

    Hela det här förbannade rödgröna projketet är därför en enda stor bluff från första början där maktkåta sossar på ett helt sanslöst sätt lurat både skjorta och brallor av Ohly och gänget. Att det nu är många av oss gräsrötter, som faktiskt tror på socialismen, som fått nog är inte så märkligt. För mig blev Afghanistan och EU-skiten den sista droppen…

    Aftonbladet hånar oss nu, är det inte dax att ge igen? Fy … vad jag blir förbannad.

  4. åggepågge
    28 juni, 2010 at 13:13

    Nåja, även ovanstående kommentarer visar ju att (v) inte har så mycket att komma med. Den politiska svagheten hos vänsterpartiet är generande för alla i arbetarrörelsen oberoende av vad man kallar sig. (V) har rasat ner till nivån som vi på 70-talet kallade 55-örespolitik. Om LO krävde 55 öre mer i timmen så brast VPK ut i radikal vrede och krävde 55. Eftersom SAP också är politiskt svaga pga att man förlorat sin socialistiska drivkraft så kan man endast värpa fram grön radikalism pga att där finns en bärare.

    • Kenta
      28 juni, 2010 at 14:03

      Sossarna en del av arbetarrörelsen? Skojar du åggepågge? Om det nu fanns kvar något hos sossarna som hade med arbetarrörelse att göra så försvann det så fort herr godsägare Persson blev boss. Efter det har sossarna varit kapitalets lydiga tjänare precis lika jävla mycket som moderutterna, gödseldängarna, hallellujakillarna och folkpajsarna.

      Sanningen är att sossarna inte kommit med ett enda jävla förslag som haft med socialism och arbetarrörelse att göra på 30 år.

      • åggepågge
        29 juni, 2010 at 13:03

        Jag håller med dig Kenta om att politiken inte är så mycket att hurra för vad gäller demokratisering av maktförhållandena. Arbetarklassen har förlorat mycket under många år. Sossarna bär huvudansvaret för nedskärningspolitiken, i varje fall dess utformning. Budgetunderskotten som framtvingade dem skapade borgerligheten. Nedskärning via kommunaliseringar av statlig och landstingsverksamhet är dessvärre en ren sosseidé som aldrig hade kunnat genomdrivas utan fackens försvagade ställning inom politiken.
        Vem och vad som hör till arbetarrörelsen beror ju inte på vad du eller jag tycker, Kenta ! Men utan den anknytningen skulle de rödgröna knappast driva viktiga återställare i a-kassan och sjukförsäkringen. Det åtminstone är politik för arbetarklassen.

Comments are closed.