USA:s ”Plan B” för Mellanöstern. Ockupation av en tredjedel av Syriens territorium

Denna artikel av professor Marcello Ferrada de Noli, ordförande i SWEDHR, Swedish Doctors for Human Rights har publicerats i The Indicter The Indicteroch Globalresearch Globalresearch. Större delen av texten har översatt till svenska av Björn Nilsson, som har den intressanta bloggen ”Björnbrum.” Björnbrum. Stor tack för det.

Artikeln.
TV-nätet RT bad mig om en kommentar kring det senaste besöket i Raqqa av USAID:s programchef tillsammans med CENTCOM:s befälhavare. [1]

Innan vi behandlar den humanitära situationen i Raqqa i samband med återuppbyggnadsfrågan (80 procent av bostäderna i Raqqa är ”obeboeliga” enligt FN) kommer jag att fokusera på den nuvarande amerikanska geopolitiken i området, mot bakgrund av den framväxande amerikanska ’plan B ’för Syrien. Hittills har genomförandet av denna nya design betecknat den faktiska ockupationen av nästan en tredjedel av Syriens territorium. Ett kännetecken för situationen består av den olagliga ockupationen av syriskt territorium av amerikanska trupper.

Det första projektet av USA i Syrien syftade till att få en regimförändring. Det var ganska mycket en ”standard” -politik som USA tillämpade i Mellanöstern under Obama / Hillary Clinton-administrationens tider. Delar av dess mekanism har beskrivits av Senator Dick Clark.
Syrien 180204 senator-dick-black-on-clinton-middle-east
Se videon.

Strategin för ”regimbyte”, som vi kan kalla ”USA:s Plan A för Syrien ”, misslyckades.

Den syriska regeringen – med hjälp av sina allierade Ryssland, Iran och Hizbollah – fortsätter i stället segerrikt och oförtröttlig i strävan att återta full suveränitet över Syriens territoriums.

Ur humanitär synvinkel medförde misslyckandet av nämnda Plan A katastrofala konsekvenser. Antalet dödsfall på grund av kriget i Syrien har nått 400 000. Till det måste läggas en massiva flyktingströmmar.

Vidare, sett i geopolitiska och militära termer, var strategin att skapa, finansiera, beväpna och träna en blandad jihadistisk opposition också en motgång, eller till och med rekyl – eftersom det slutade genom att stärka ISIS-styrkornas kampförmåga, genom amerikanska vapen som tog sin väg till ISIS-händer. (Se The Hill-rapporten i rutan nedan).
Syrien 180204 Bild 2 what-is-fast-and-furious
Den optimism som växte fram när Donald Trump blev USA:s president blev kortvarig. Hoppet om ett eventuellt stopp på USA:s inblandning i Syrien, som grundades på Trumps uttalanden medan han fortfarande var kandidat, försvann när president Trump meddelade att han hade delegerat uppgifterna till Pentagon och sin försvarsminister Mattis att profilera och ge uttryck för USA:s militära handlingar utomlands. [2]

Till skillnad från situationen under Obama-administrationen är det nu upp till Pentagon att bestämma specifika mål och omfattning av militära operationer.

Ur ett mänskligt rättighetsperspektiv har Pentagons nya ”fria händer”-status förorsakat en stor mängd av civila offer som ett resultat av USA: s omfattande bombning i Syrien.

Föregripande den humanitära katastrofen i de syriska områden som utsätts för den amerikanskledda koalitionens bombardemang rapporterades i New York Times i april 2017 att den amerikanska militären redan hade ökat de civila offren i Somalia och Jemen som ett resultat av Pentagons nya ”fria” doktrin. [3]

80% av Raqqa blev ”obeboeligt” – FN

Som en följd av de här nya ”reglerna för engagemang” av USA-bombning har den civila befolkningen i Raqqa och runtom i norra Syrien drabbats av stora förluster.

Nya uppgifter behandlade av Airwars angående dödsfall bland icke-stridande, orsakade av den USA-ledda koalitionen 2017, resulterar i siffror på upp till ”6 102 civila uppskattas dödats”. [4] Organisationen anmärker att de civila dödsfallen år 2017 utgör 65% av alla civila dödsfall som orsakas av koalitionen registrerade av Airwars sedan 2014.

Denna statistiskt signifikanta ökning av epidemiologiska dödsfall bland civila i områden som bombarderas av den amerikanskledda koalitionen visar effekten av den nya Trump-doktrinen att ge ”fria händer” till militären (som nu själva uppskattar risken för civila olyckor orsakade av deras verksamhet).

Enbart i Raqqa var, under den utdragna koalitionskampanjen för att återta staden från ISIS, saldot en uppskattning på 1 800 civila offer. [5] Och enligt en FN-rapport var 80% av Raqqa ”obeboeligt” efter slaget. [6]

Prioriteringarna i ”återuppbyggnaden” av den ödelagda staden och kringlandet är istället militära

Det senaste besöket i Raqqa av chefen för USAID-programmet, Mark Green, tillsammans med chefen för US Central Command, General Joseph Votel, tolkades i vissa medier som en utvärdering på plats för en framtida återuppbyggnadsplan för Raqqa – att göras av USA:s regering. Det noterades i övrigt att besöket utgjorde ”den högste amerikanska civila tjänstemannen vid Trump-administrationen” i Raqqa, efter ISIS-nederlaget. [1]

Faktum är att mediernas rapporter om besöket huvudsakligen fokuserade på deklarationer av general Joseph Votel, som framträdde som delegationens centrala gestalt.
Syrien 180204 Bild 3 yweet-on-stabilization-vs-destabilization-peter-ford
Vad de västerländska medierna underlät att nämna är att det tre dagar före besöket av Votel och Green var det känt att USA: s militär hade initierat återuppbyggnaden av den tidigare syriska flygbasen vid al-Tabqa, som ligger nära Raqqa. Således kan studiebesöket i Raqqa och omgivande områden ha haft betydelse huvudsakligen för bedömningar av konstruktion / rekonstruktion av nämnda usurperade militära flygbas i al-Tanf, vilken är Syriens rättsliga egendom.

Den militära flygbasen Al-Tabqah är inte den enda militära anläggning som USA ensidigt har bestämt sig för att etablera. Den andra militära basen ligger i Al-Tanf, nära gränsen till Irak. [7]

När det gäller typen av projekt som USAID skulle vara benägen att stödja i området kommer de definitivt att vara knutna till det nuvarande geopolitiska projektet i USA. Det är vad USAID handlar om.

Propagandamässigt vilar det ”geopolitiska projektet” Plan B på två premisser som är under uppbyggnad. En är kollapsen av fredssamtalen i Genève (och motsvarande bojkott i Sochi-mötet) – se nedan. Den andra premissen är ett förväntat internationellt stöd för ett direkt militärt ingripande i Syrien (nästan en fördjupning av de operationer som redan har börjat) motiverad i iscensatta ”kemiska attack”- massakrer. [8]

Ett avgörande element i iscensättandet av dessa falskflaggade ”kemiska attacker” är närvaron av ”Vita Hjälmar” i dessa områden. De vita hjälmarna och andra ”humanitära” organisationer som finansieras av USA har varit kanalerna för att leverera ”vittnesmålen” från de iscensatta scenarierna.
white-helmets-al-qaida
Poängen är att USAID är en viktig finansieringskälla för de vita hjälmarna och liknande ”humanitära” organisationer som arbetar i propagandakampanjen mot Syrien. [9] Naturligtvis kan ett liknande initiativ förväntas implementeras av USAID i de syriska zonerna nu under direkt amerikansk militär kontroll eller påverkan.

En annan klassisk roll av USAID i den typen av ”rekonstruktions”företag har varit att främja och / eller samordna amerikanska profitabla företagsinvesteringar i sådana krigsberörda områden – krig som USA tagit initiativ till att understödja. [10] Och förstås främjande av export av amerikanska produkter, även om detta har medfört en negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen i de ”hjälpta” regionerna. [11]

Under tiden i Washington tillkännages USA: s ”Plan B” på Syrien officiellt

David M. Satterfield, fungerande biträdande statssekreterare för Mellanöstern, är en representativ röst för Trumpadministrationen. Han fick bland andra i uppdrag att leda den amerikanska delegationen till fredsförhandlingarna om Syrien i Kazakstan, september 2017. [12] Så när han nu förklarar för den amerikanska kongressen att USA redan har en ”alternativ plan” i fallet fredsförhandlingarna om Syrien skulle inte lyckas måste vi tillskriva meddelandet stor relevans. Satterfields deklarationer bör ses som toppen av isberget angående USA:s Plan B för Syrien.

Moon of Alabama rapporterar: [13]

”I vittnesmål inför senatens utrikeskommitté på torsdagen skissade David Satterfield, fungerande biträdande statssekreterare för Mellanöstern, USA: s mål i Syrien för att göra slut på IS, stabilisera nordöstra Syrien och motverka iranskt inflytande. ”

Och Siver Times [14], liksom Kurdistan 24, rapporterar: [7]

”På torsdagen avslöjade fungerande biträdande statssekreteraren för Mellanöstern, David Satterfield, inför senatens utrikesutskott att USA hade en alternativ plan för Syrien, ifall FN-sponsrade samtal i Genève misslyckades med att skapa en överenskommelse. ”

Mr Satterfield kunde i stället mycket väl ha sagt ”när de FN-sponsrade samtalen i Geneve misslyckas”.
Jag var i Geneve den 28 november när fredssamtalen återupptogs. Från vad jag kunde finna verkade USA-administrationen snarast stödja deras ombuds ”dialog-är-inte-möjlig”-ståndpunkt
Och vad beträffar samtalen i Sotji, som verkligen är en möjlighet för en slutlig fredsuppgörelse om Syrien har Mr Satterfield varit framstående i kampanjen som motsätter sig denna händelse, fastän hans argument faktagrundat har tillbakavisats och demolerats av Maria Zacharova [talesperson för ryska utrikesdepartementet. öa.] Och just som Zakharova kunde förutse redan den 22 januari har den ”syriska oppositionen” idag tillkännagivit att de inte kommer att delta i Sotjisamtalen.
Maria-Zakharova-mid.ru_

Som jag tolkar det behöver USA ett sammanbrott i fredssamtalen som ursäkt för att avancera och konsolidera sin ockupation av Syrien. Genom att ge den kurdiska administrationen tanken på suveränitet i det ockuperade området, och få sina ombud till att ”bjuda in” USA-styrkorna, planerar Pentagon att lösa det svåra juridiska problemet med deras oauktoriserade militära kvardröjande i Syrien.
Det slutliga geopolitiska målet är emellertid ytterligare utnyttjande av det fragmenterade området (som omfattar ungefär en tredjedel av Syriens territorium). När väl ett ”lagligt” status har uppnåtts i norra Syrien kommer USA att stanna för att genomföra sina mål att inte bara destabilisera Syrien, utan också Iran, och omvandla Mellersta Östern till sin egen nya bakgård.
Och om denna strategi i Syriens norra områden skulle misslyckas – exempelvis beroende av hur den turkiska offensiven utvecklas – kommer USA att försöka gå in i Syrien söderifrån, mest troligt med hjälp av ”false flag”-attacker i området. Det är min tolkning efter Tillersons tillkännagivande att USA inte kommer att tolerera ”fler kemiska attacker” av Syrien.

* Sista delen av artikeln har ej översatts. Hoppas och tror att det går bra att läsa den.

That the Trump administration, or to put it more appropriate, that the Pentagon has decided to aggressively confront Iran is not a speculation. The U.S. government has unequivocally declared that its troops will remain in Syria, regardless if ISIS would be completely defeated. [17]

The military occupation covering a third of Syria’s territory
Syrien 180204 Bild 7 Anadolu-Agency-map-US-forces-in-syria-1
The yellow part is about an area comprising estimated 11,583 square miles, which is the equivalent of a third of the territory of Syria.

Raghida Dergman, founder and Executive Chairman of Beirut Institute, recently wrote in Huffington post: [19]

“US presence in Syria is massive and involves thousands of troops in several strategic bases…The richest one-third of Syria’s territory is effectively under US control.”

A closer demographic look indicates that in the area lives nearly a quarter of the population of Syria.

How many U-S- troops are already in Syria is not possible to ascertain. When the U.s. government officially reported that there were 500 troops, the figure was instead 2,000 –as later acknowledged. Now that the official figure become 2,000 one could just wonder how many thousands that figure could mean in reality.

According to Orient News Net, which sourced its information in the Turkish Anadolu Agency, the above map would show the ten sites were U.S. troops were stationed by July 2017: “Two airbases, eight military points in PKK/PYD-controlled areas. US Special Forces located in military points in Hasakah, Raqqa and Manbij.” [18]

Another map published by Anadoluy Agency, dated 12 October 2017.

The RT questions

1. The Coalition said it will focus on restoring the basic needs in Raqqa (demining, clearing the roads, getting electricity, sewage and water). Do you think it’s enough for the refugees and former resident to return and come back to normal life in the city?

Svar: To clear out landmines and reestablish water and electricity is of course good, but way far from enough. The UN estimates that 80% of the houses were Raqqa inhabitants lived is now, I quote, “uninhabitable”. [6] People cannot sleep over an electric wire or cover themselves with water. What the people need is the reconstruction of their houses, they need a roof, walls, etc. And it is not only about private dwellings. Services have to be restored, hospitals, schools, etc., which imply a profound reconstruction effort.

Michele Kelemen, NPR correspondent who traveled in Raqqa with the USAID program head, Mr Mark Green, and CENTCOM Commander, General Joseph Votel, declared in an interview, “They don’t call it nation building anymore. That’s for sure. They say that it’s stabilization.” [20]

My comment is that “Stabilization” is a geopolitical notion implying the ending of hostilities or at least the obtaining of a status quo. But what the US is doing in northern Syria is clearly the opposite, it is destabilization, and even implementing the territorial fragmentation of the country.

2. How the international community should approach the reconstruction of Raqqa?

Svar: The issue should be taken at UN different bodies, not only at the Security Council. Secondly, foreign-aid institutions at different richer countries, in Europe for instance, should be channel aid to a reconstruction fund established and administered by the EU.

3. Up to 80% of the city had been destroyed during the liberation from ISIL. In your opinion, who should bear the burden and lead the effort of rebuilding it?

Svar: A direct responsibility should be placed on those countries participating in the military coalition that bombed Raqqa and contributed to the destruction of 80% of the city dwellings.
To argue that is was ISIS the primarily responsible for the destruction of Raqqa, because the fight aimed to recapture the city from ISIS hands, it can hardly take away the responsibility of those who ordered the bombing. An aerial bombing and artillery that – viewing the destruction results– targeted residence houses and community institutions in a massive, seemingly indiscriminate fashion.

Another relevant issue here is to assess what responsibility the powers that decimated Raqqa had directly or indirectly in the establishment of ISIS and even in its weaponry.

Marcello 170417 4,5Prof. Marcello Ferrada de Noli
Prof. Marcello Ferrada de Noli is professor emeritus of epidemiology (research focus on Injury epidemiology), medicine doktor i psykiatri (PhD, Karolinska Institute), and formerly Research Fellow at Harvard Medical School. He is the founder and chairman of Swedish Professors and Doctors for Human Rightsand editor-in-chief of The Indicter. Also publisher of The Professors’ Blog, and CEO of Libertarian Books – Sweden. Author of “Sweden VS. Assange – Human Rights Issues.”

Notes

[1] Lesley Wroughton, “U.S. aid chief visits Raqqa amid stabilization push“. Reuters, 22 January 2018.

[2] Simon Tisdall, “Donald Trump’s hands-off approach gives US military free rein“. The Guardian, 14 June 12017.

[3] Helene Cooper, “Trump Gives Military New Freedom. But With That Comes Danger“. The New York Times, 5 April 2017.

[4] Alex Hopkins, “Airwars annual assessment 2017: civilians paid a high price for major Coalition gains“. Airwars.org, 18 January 2018.

[5] Samuel Oakford, “More than 1,800 civilians killed overall in defeat of ISIS at Raqqa, say monitors.” Airwars.org, 19 Octobre 2017.

[6] Andrew Illingworth, “US-backed forces succeed in making Raqqa 80 percent “uninhabitable”. AMN, 20 Octobre 2017.

[7] Lurie Mylroie, “US to establish two military bases in eastern Syria as tensions with Turkey rise.” Kurdistan 24, 17 January 2018.

[8] M Ferrada de Noli, “From Timisoara to Khan Shaykhun. Part I: The Staged-Massacre Routine for Regime Change“. The Indicter Magazine, 24 October 2017.

[9] “A closer look: Delivering critical supplies to Syrians“. Devex, 8 September 2015.

[10] Andrey Panevin, “Corporations Are The New Conquistadors : Ukraine“. MintPress News, 19 February 2015.

[11] Julie Lévesque, “Haiti, Five Years After the Earthquake: Fraudulent Reconstruction Under Military Occupation“. Global Research, 15 January 2015.

[12] U.S. Dept of State, Office of the Spokesperson, “Acting Assistant Secretary of State David M. Satterfield Travel to Astana, Kazakhstan for Talks on Syria“. 12 September 2017.

[13] “Syria – U.S. Traps Itself , Commits To Occupation, Helps To Sustain The Astana Agreement“. Moon of Alabama, 15 January 2018.

[14] “Iran denounces USA ‘conspiracy’ against Syria“. The Siver Times, 17 January 2018.

[15] See “Remarks by David Satterfield, Acting Assistant Secretary of State, Bureau of Near Eastern Affairs”, in “Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Moscow, January 12, 2018“.

[16] Sara Elizabeth Williams, “Rex Tillerson blames Russia for Syrian ‘chemical weapons’ attacks“. The Telegraph, 23 January 2018.

|17] Gardiner Harris, “Tillerson Says U.S. Troops to Stay in Syria Beyond Battle With ISIS“. The New York Times, 17 January 2018.

[18] “AA’s map of US bases in Syria infuriates Pentagon“. Orient News Net, 20 July 2017.

[19] “The point of separation between the US and Russia in Syria”. Huffingtonpost.com, 13 January 2018.

[20] Michele Kelemen, “What The U.S. Presence Is Doing In Raqqa Despite Wishes Of Syrian Government“. NPR – National Public Radio, 22 January 2018.

Ett femtiotal artiklar här om kriget i Syrien

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , ,

  6 comments for “USA:s ”Plan B” för Mellanöstern. Ockupation av en tredjedel av Syriens territorium

  1. Thing
    5 februari, 2018 at 20:24

    Kurderna erbjuder onekligen möjligheter att eliminera den ryska imperialismens landvinningar i den ockuperade urkristna kyrkan första territorium. Vad ska man tycka om det? De kan väl begå harakiri? Javisst ja, ett annat folk, med andra sedvänjor. Så rörigt allt är. Kan det bero på att vi tittar på fel sak?

    • 6 februari, 2018 at 13:40

      Ja, du bortser helt från att detta väsentligen är ett krig från USA:s sida via allierade och proxies, särskilt USA-stödda terrorister. Beskrivs i ett stort antal artiklar här med fakta och källor. Kriget i Syrien: Några artiklar

    • Benny
      6 februari, 2018 at 18:03

      Thing tittar inte bara på fel sak utan tror på det MSM rapporterar…Att MSM redan åtskilliga gånger bevisats vara ”fake news” och lögnare verkar gått Thing förbi totalt! Men visst måste man erkänna att MSM:s propaganda fungerar på sådana som Thing som ju tycker att världen blir rörig om man får veta sanningen.

  2. Jan Nybondas
    6 februari, 2018 at 12:38

    ”När samtalen i Geneve misslyckas”. Det är träffande sagt. Geneve-processen har från början varit riggad till ”oppositionens”, rättare sagt till de extrema krafternas förmån. FN har även i denna fråga frångått den roll som organisationen en gång i tiden var tänkt att utöva och har blivit USA:s ombud. Skall syrierna få fred bör de befria sig från denna tvångströja och försöka att separat gå vidare med den dialog som etablerades i Sotji.

    Observera att delstatssenatorn Richard ”Dick” Black inte skräder orden då han antyder att penningflödet från oljeschejkernas valv till Hillary Clintons konton spelat en väsentlig roll bakom det kaos som USA skapat under demokraternas styre i Washington.

  3. 6 februari, 2018 at 18:00

    Kurderna har lurats att ta hjälp av Washingtons träskkrokodiler, men träskkrokodilerna är inte där för att hjälpa kurderna, lika lite som de hjälpt några andra folk i världen. Kurderna kommer förmodligen snart bli varse om den saken.

    Washingtons träskkrokodiler är där av giriga och geopolitiska skäl, kanske rentutav åt Israel-lobbyn som förmodligen vill krossa Syriens demokrati för att Israel ska kunna invadera ytterligare en bit av Syrien, förutom Golanhöjderna som de redan stulit.

    För att hjälpa både kurder, syrier och demokratin i området är nog det bästa att fokusera på källan till problemet, tror jag, d.v.s. de monopolkapitalistiska mediernas lögner.

    Själva källan till problemet sitter enligt min mening i att många folk i världen är grundlurade av monopolkapitalets medier. Det är samma problem vi har i Sverige och i nästan hela västvärlden.

    Israel-lobbyn och Washingtons träskkrokodiler som är djupt insyltade i monopolkapitalisternas militärindustriella komplex, är det problem som naturligtvis borde avskaffas genom demokratin i USA, till det amerikanska folkets och alla andra folks stora glädje.

    Därför bör kanske hoppet sättas till de som företräder fred bättre i USA, tror jag. Det amerikanska folket bör fokusera på de partier i USA som tydligt tar ställning för ett fredligare USA och det är tydligt att Gröna partiet, med Jill Stein i spetsen, verkar vara den som driver detta hårdast och jag tror att de demokratiska socialisterna i USA, med Bernie Sanders i spetsen, också skulle kunna driva den linjen hårdare. De skulle faktiskt kunna gå samman i en regnbågsallians för fred, mot de Wallstreet-korrumperade Demokraterna och Republikanerna.

    Det som talar emot dem är att dessa båda ledare skulle kunna vara israel-lobby-vänliga, p.g.a. sin bakgrund och p.g.a. rädsla för Israel-lobbyns makt i USA, men det finns naturligtvis även andra kandidater som man kan välja istället för dem om de skulle visa sekteristisk svaghet på det planet.

Comments are closed.