För mindre än en vecka sedan så skrev jag ett antal rader med rubriken ”Juholts val av Waidelich väcker frågor”, orsaken var den häpnadsväckande osäkerhet han visade upp i samband med en intervju i radions Studio Ett. Då gällde det den s.k. Euroobligationen en konstruktion som jag förstår enbart är till för att stödja Euron. Men jag kan förstås ha missuppfattat saken, det verkar ju så när man läser ledaren i dagens Aftonbladet i alla fall.
AB: ”Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich är 48 år gammal. I måndags sade Waidelich i en intervju till webbplatsen Europaportalen att ett svenskt medlemskap i EMU inte är aktuellt ”under min livstid”. Medellivslängden för män i Sverige är enligt SCB drygt 78 år. Därmed uteslöt Waidelich i intervjun svenskt EMU-medlemskap för de närmaste 30 åren. Det är lång tid. I politiken är det i praktiken som att säga att Socialdemokraterna numera är emot svenskt införande av euron. Tommy Waidelichs utspel väcker frågor om hans politiska omdöme och fingertoppskänsla.”
Personligen så uppskattar jag socialdemokrater som svarar klart och tydligt på frågor, men det gjorde uppen-
barligen inte Karin Pettersson på tidningen som jag citerar. Min bild av en alltför osäker politiker förstärks, en eko-
nomisk politisk talesperson ses ju med rätta som en blivande finansminister om socialdemokraterna vinner valet, men jag tror att man i så fall måste ändra laguppställning snart, mycket snart. Finns det inte någon lämplig person inom den socialdemokratiska ledningen så måste man rekrytera någon utifrån. Det har man som bekant gjort förr och jag tror att man måste göra det igen.
Personligen så gillar jag Leif Pagrotsky, han är inte bara klok som en pudel, han går hem i stugorna också. Möjligen är det den nämnda klokheten som gör honom ointresserad av en alltför framträdande plats i partiet, men vi är nog många så hellre hade sett honom på posten. Det vi definitivt inte vill se hos en ekonomisk-politisk talesperson är osäkerhet. Visst tyder det på känslighet och kan uppfattas som charmigt, men det väcker inte förtroende. (texten fortsätter..)
Men, och jag tror att det är viktigt, nu står Håkan Juholt inför en av de allra första svårigheterna som partiledare i (S). Vi är nog många som kommer att vara nyfikna på hur han klarar upp den här situationen. Och märk väl, det är inte de borgerliga ledarsidorna som gnäller, de sitter gärna still i båten i nuläget, de inser nämligen samma sak, ska man kunna sjösätta den här skutan så tarvas det en ny laguppställning, och Waidelich kan säkert användas i en kommande regering fast på en annan post.
it Andra om: Tommy Waidelich, Juholt, Socialdemokraterna, Pagrotsky, Val 2014, Politik ab1234 ex12 dn12 svd1 sr svt
10 svar till “Tommy Waidelich åter i hetluften”
Tyvärr är det nog så att Pagrotsky är för klok – han inser precis vad posten innebär och har nog en hygglig bild av vilka utmaningar han skulle ställas för som finansminister i en kris som kan växa. En mycket otacksam roll och bättre då att verka i bakgrunden och ge goda råd utan att ta personligt ansvar…
Nja, själv längtar jag lite tillbaka till den tid då politiker tillfrågades om vad de VILL. Den här nya grejen med att de ska avkrävas definitiva, icke kompromissbara besked om allting tycker jag är olyckligt. Om Waidelich, i den knepiga sits han sitter just nu, inte funkar så bra under sådana krav har han min respekt för det.
”Om jag fick bestämma skulle…” Så menar jag att enskilda politiker måste få ta ställning i stora, övergripande politiska frågor. Det har jag som väljare större nytta av än någon järnkansler som står och ryter: ”SÅ HÄR KOMMER DET ATT BLI!”
Socialdemokraterna befinner sig faktiskt i opposition. Inte ens den bäste ekonomiske talesmannen på jorden kan med säkerhet besvara vart Sverige är på väg i exempelvis eurofrågan. Han skulle kunna berätta vad han vill och tycker, men det blir ju en meningslös handling om medier och allmänhet sedan ändå sätter sig och tolkar vad detta ”definitiva besked” exakt betyder.
Sorgligt nog verkar det vara så med politiker i allmänhet att de förnuftigaste människorna som verkligen skulle kunna bidra med något vettigt är så kloka att de inser vad uppdraget som politiker innebär. Följden blir såvitt jag förstått att därför avstår dessa personer från att ens kandidera till de uppdrag där de skulle behövas. Det skulle väl möjligen kunna kallas ett politikens moment 22, man förstår och begriper så mycket att man skulle kunna vara en tillgång, men just därför att man har kunskapen och insikten avstår man.
Av ovanstående gnäll blir konsekvensen inte att, som det heter i studentsången, ’den ljusnande framtid är vår’ utan i själva värket är det förmodligen tvärsom nämligen ’den ljusnande framtid är inte vår’:-(
Vi har inte ens de politiker vi förtjänar utan istället de som anser sig så värdefulla att vi förtjänar dem. Ännu mer :-(
Aftonblajet längtar till EMU, man vill slippa störande inslag (folkstyre) i den ekonomiska politiken. Oerhört märklig längtan i den tid vi lever i. Aftonblajet drömmer sig nog tillbaka till en tid då befolkningen fick klara besked om att man bara kunde rösta på 2 sätt ang. EMU: Ja nu eller Ja senare. Det tycker antagligen aftonblajet är en lämplig sorts demokrati åt fölket.
Tror nog att TW är en eftergift till de s k ”förnyarna” (dvs ”moderat-falangen”) inom (s).
Hittills har TW mest gjort intryck av en lite ”fjunigt osäker” person, vilket ju i och för sig borde vara följdriktigt när man betänker de två senaste decenniernas vådliga färd på högerkanten och den ”uppkomna situationen”.
Tacksamt dock att han inte tycker att EURON är aktuell i den betydelse Karin P i Aftonbladet tydligen önskar. Är det någon som behöver förklara sig så är det väl just hon? Jag kan inte påminna mig om att någonsin sett någon så korkad propå som att i oppositionsläge ”öppna dörren” för ett för i alla fall för tillfället totalhavererat EU-projet. Det kan ju knappast enligt min mening beskrivas som att känna till politikens villkor.
Jag tolkade inte hennes artikel så. Hon konstaterar att TW har gått ut med en uppgift som strider mot tidigare beslut, och det är det hon upprörs över. Det må vara tillåtet trots att vi alla inser att TW har rätt, euron är bara en belastning.
Det borde verkligen inte vara så svårt att (få) dra de rimliga slutsatserna av vad som hänt i verkligheten gentemot vad som förväntades vid nämnda kongress och under 2003. Idag har vi ju facit. Men okej, man får väl se till att ompröva gamla kongressens beslut vid nästa kongress, om nu detta missades vid senaste ordinarie. Jag skulle inte bli förvånad om voteringsresutatet i frågan blir det omvända. Då kanske även Karin P skulle bli ”nöjd” ?
Jag påstår fortfarande att politikens villkor är att dra slutsatser av vad som händer i verkligheten. Som EMU ser ut idag är det i Sverige i varje fall inget vidare klyftigt att ens ”glätta på dörren”. Det vet även Karin P på Aftonbladet. Varför hon med sådan iver försöker låtsas som något annat tycker jag att hon kunde tala om för oss ”ovetande”.
Jag har förstås mina misstankar, men dom behåller jag tills vidare för mig själv…!
Numera kan väl ingen seriös politiker som anser att vi ska gå med i EMU och byta valutan till euro betraktas som seriös . Så jag förstår inte varför Waidelich hamnar i hetluften bara för att han uttrycker vad vilken sansad person som helst anser.
EU-projektet är väl inget annat än ett fiasko, såvitt jag förstår.
Ingenting annat än bankernas och finassektorns Las Vegas, där vanliga medborgare i ännu högre grad än annrs får stå för noterna.
omode
Det vore betydligt bättre om duon Reinfeldt och Borg hamnade i hetluften på grund av sina misslyckanden med ”arbetslinjen” och de växande klyftorna och de eskalerande utanförskapet.
Aftonbladet bör skärpa sig
Precis vad jag tänkte, bra rutet.
Aftonblajet tycker nog inte om den ”nya ordningen” med välfärds-(s) enligt gammal god modell som pratar jämlikhet. Borgare i röda kläder brukar älska att prata jämställdhet, för det är harmlöst. Men jämlikhet, huga. Då ryser nog tongivande krafter på aftonblajet. Man trivs nog inte riktigt i det nya. Då var det bättre under ”guldåren” 96-06, jag har sett att man ibland försöker lyfta upp denna neoliberala djupblå skittid, för vanligt folk, som något vi alla ska drömma oss tillbaka till. För aftonblajet trivs inte i den nya ordningen på vänsterkanten. Blir lätt så när den egna hemmiljön skiljer sig avsevärt från vanligt folks. Då brukar jämställdhet & ”ett bättre EU!” bli oerhört angelägna frågor.