Igår släpptes Thomas Bodströms bok om hans tid i Socialdemokratiska arbetarpartiet. Han rekryterades dit av Göran Persson, själv hävdar han i boken att det berodde på ett besök på Fårös enda svartkrog tillsammans med Per Nuder som innebar att partiet fick upp ögonen för honom.
Någon skrev i en kommentar här på denna hemsida att Bodström inte är socialdemokrat, och aldrig har varit det. Jag måste medge att jag själv haft funderingar i den riktningen utifrån införandet av den svenska varianten av The Patriot Act och bisysslor som deltagande i Pysslingens styrelse, men efter att jag har läst hela boken så förstår jag att han verkligen är sosse, låt vara med en del udda åsikter, men likafullt sosse.
Thomas Bodström är duktig på att skriva, det finns ett flyt i boken som bidrar till att göra den både lättläst och rolig att läsa. Den är skriven för dem med intresse för politik och de blir inte besvikna. Den är fylld av intressanta anekdoter, berättelser från en centralt placerad socialdemokrat som dessutom varit justitieminister. Det finns inte heller något som tyder på att han undanhåller läsarna en massa saker, trots att det givetvis måste vara så, på det hela taget känns boken ärlig.
Själv kommer jag återkomma till flera avsnitt ur boken, och för ovanlighetens skull så har den redan fått ett stort antal ”hundöron” plus att jag markerat vissa stycken med en färgpenna. Det är ett gott betyg, jag brukar normalt vara betydligt försiktigare med mina böcker.
Det finns inte heller någon anledning att tvivla på Thomas Bodströms engagemang, de gånger det hettar till i boken är då han kommer in på flyktingpolitiken, moderaterna och Sverigedemokraterna. Sedan kan man förstås kritisera honom för att hans politiska uppfattning kanske vilar på en bräcklig ideologisk grund, på samma sätt som han beskriver exempelvis Vänsterpartiet som en politisk sekt. Det innebär inte att han har helt fel när han kritiserar (V), men det tycks vara ett resultat av en alltför ytlig syn på andras politiska uppfattningar och politiska ideologi.
Det för mig in på den reservation som jag har mot boken, jag tycker inte att den är speciellt väl ideologiskt förankrad, han väljer ofta att raljera med olika företeelser. Samtidigt med den anmärkningen så misstänker att det just är därför som det blir både lättläst och roligt. Hade jag förväntat mig att läsa en skrift författad av Karl Marx så hade jag blivit besviken, nu gjorde jag inte det och tycker att det blev en både intressant och underhållande skildring av Socialdemokraterna från insidan. Sätt upp dig på lånelistan på ditt närmaste bibliotek! Läs också det jag skrev om mordet på en kossa..
Bok: Thomas Bodström, Inifrån – Makten, myglet, politiken. Förlag: Norstedts ISBN: 978-91-1-303496-6
it Andra om: Thomas Bodström, Inifrån, Politik, Böcker, The Patriot Act, Integritet ab123 ex123 svd12 dn123 gp svt sr
8 svar till “Thomas Bodström, Inifrån – Makten, myglet, politiken”
Jag har svårt med Thomas Bodström som person och ifrågasätter denne mångsysslares duglighet? Han bidrar starkt till att jag inte lägger min röst på Socialdemokratin men kanske kan boken öppna nya perspektiv? Om någon betalar mig 1000 spänn skall jag läsa den…
Bodström är sur på Juholt och hans ”kuppmakare”, vilket inte är konstigt. Här kommer en byfåne med löjlig mustasch inklampande bland sosseadelns kristallkronor. Och som man kan vänta sig av en sådan tycks han inte alls fatta vitsen med USA, friskolor, privatiseringar och utvisningar av suspekta araber.
Hm.. nu måste jag ju läsa Bodströms bok!
Herr Bodström har gjort bort sig för gott, och det har han gjort med flit, väl medveten om att högerfalangen (eller ”adeln” som du själv brukar uttrycka det) inom socialdemokratin misslyckats för ett stycke framöver. Då han är litet ”närig” passar han därför på att tjäna sig en slant eftersom varje liten nyfiken ”borgartant” (alla kön), en kategori som uppenbarligen utgör en stor del av den svenska befolkningen, naturligtvis kommer att köpa och gotta sig åt hans tydligen omfattande kriasamling.
Beträffande kuppmakeriet:
Hur var det nu, Jinge? Krävde inte du själv (och f ö många andra här på jinge.se) Salins avgång tämligen omgående efter valet kanske? Då var det minsann inte fråga om kupp, utan i stället helt nödvändigt att utkräva ansvar, eller hur?
Har du ändrat åsikt? Om så är fallet – Varför då?
Om så inte är fallet – vad är då din kommentar beträffande Juholt som kuppmakare?
Hur var det nu, Jinge? Krävde inte du själv (och f ö många andra här på jinge.se) Salins avgång tämligen omgående efter valet kanske?
Redan långt före valet faktiskt. Men även efter förstås..
Har du ändrat åsikt? Om så är fallet – Varför då?
??
Du måste blanda ihop mig med någon…
Hördu du du… sista raden.. vad?
Kvällsblaske-journalister känner sig vilsna med vänstersocialdemokratin har jag sett, de dagdrömmer sig nästan lustfyllt tillbaka till höger(s)tyret. Vad ska de nu tvingas skriva om? En massa tjafs om byggande av hyresbostäder till fattiga & riktiga avlönade arbeten i offentlig sektor, kanske? Slut med hund-lik lydnad när främmande makt visslar? Man kanske till och med måste använda ordet ”solidaritet” UTAN att få skriva ”förlegad nostalgi” efteråt. Vilken förbannelse för smygblå journalister, de har det inte lätt nu! Det måste vi faktiskt förstå.
Egypten och Tunisien har skakat av sig despoter som man trodde var fastsvetsade uppe på maktens tinnar, Christine Lagarde blir mycket troligt IMF-chef, Obama har börjat tala om tillbakadragande från Afghanistan, och som förste USA- president någonsin tagit orden ”67 års gränser” i sin mun, i Sydeuropa är gatorna smockfulla av demonstrerande, massmördarna Bin Laden och Mladic torskar, och här hemma har äntligen en vänsterkille blivit SAP-ledare, fasiken om inte Mumien håller på att vakna.