Som jag tidigare berättat så sade det ”Klonk” i min brevlåda vid lunchtid, det var Thomas Boströms bok ”Inifrån, makten, myglet, politiken” som damp ner på hallgolvet. Jag har redan kunnat konstatera att den är intressant och tämligen välskriven, och dessutom är den fylld av anekdoter som rör politiker, många av dem kommer säkert beskrivas i media.

Själv ska jag skriva en sammanfattning av mina egna åsikter om hans alster när jag har läst den färdigt, men det ser ut att tidigast bli sent i morgon eftermiddag. En god gissning är nog ändå att den är intressant och läsbar, i vart fall för dem som är intresserade av politik.

Bodström har ett kapitel som han kallar ”Okända misstag” som tål att avslöjas nu när hans politiska karriär är över. En intressant händelse, som han kallar för ett misstag, var när han tillsammans med mor och syskon stod i en linbanekabin i Innsbruck. Han var nio år gammal och linbanan färdades uppåt toppen, han kände sig instängd bland alla vuxna som stod och beundrade utsikten så han tittade nedåt inne i kabinen. Han upptäckte en lucka och bredvid luckan stod en korg fylld med stenar. Han petade upp luckan lite, och lyfte ut en av stenarna och lät den falla fritt.

På något sätt så kunde han följa den fallande stenen med blicken och konstaterade efter en stund att stenen träffade en kossa mitt i ryggen. Den föll givetvis ihop – stendöd, om uttrycket tillåts. Själv undrar jag förstås hur många år det tog innan han berättade detta för sin mor, liksom jag undrar hur han tänkte när han sade nej på Göran Perssons fråga om han hade något skelett i garderoben, något som skulle riskera att dras fram i ljuset när och om han fick jobbet som justitieminister. Men barndomssynder räknas väl inte dit..

Jag har själv åkt linbana några gånger högt uppe i de österrikiska alperna, men eftersom det har varit i vuxen ålder så har jag aldrig reflekterat över möjligheten att ta ihjäl alpböndernas boskap då jag färdats över kor och andra kreatur, mest har jag fascinerats över att dessa djur faktiskt kan ta sig så otroligt långt upp på sidorna av bergen, för att sedan till mjölkningen återvända ner till ladugårdarna som ofta ligger många hundra meter längre ner.

Är historien sann så kan man tycka synd om bonden som aldrig kan ha förstått att det var en svensk illbatting som mördade en av hans kor, men mest synd är det ändå om kossan, trösten kan väl vara att kossan aldrig hann begripa något. (Tyvärr så hann Expressen före med uppgiften, jag som hittade en bra gammal bild på en Texas longhorn och allt…)

it Andra om: Bodström, Socialdemokraterna, Politik, Kor, Integritet, Böcker ab1 ex123 dn svd sr svt gp Läs också: annarkia 1 2 zaramis 1 2 claes 1 radikalen goodbad