Jag har i morse riktat kritik mot de hårda sanktionerna av USA och EU mot Syriens befolkning med utgångspunkt från en FN-rapport och FN-stadgan, som förbjuder sådana sanktioner. Men USA:s och EU:s politik är mer mångfacetterad. Läs gärna denna artikel som publicerades för exakt ett år sedan.

Dess viktiga kunskap bör vidmakthållas och spridas!

Artikeln
Denna intressanta intervju med Alastair Crooke (AC); fd. officer i brittiska underrättelsetjänsten, MI6, och EU:s säkerhetspolitiska rådgivare av Sophie Shevarnadze (SS) på RT, 26 februari 2016 har vänligen översatts av Jan Nybondas. Den är mycket intressant och ger en betydligt mer realistisk bild av läget och krafterna i Syrien än vanliga, ganska ytliga och oftast USA-anpassade massmedia. Titeln på intervjun är ”Turkey uses refugees to blackmail EU into compliance – ex-MI6 agent”

SS: Innebär avtalet om eldupphör början av ett slut på kriget i Syrien ?

AC: Jag befarar att det inte gör det. Är nästan säker på det. Först måste vi fråga oss: vill parterna verkligen ha ett eldupphör ? Och här menar jag USA. Man bör fråga sig huruvida de inte genom eldupphöret vill skapa omständigheter där de kan beskylla Ryssland och Iran för att bekämpa och bomba vad de vill beteckna som ”moderata styrkor”, men som de facto är grupper som samarbetar med jihadisterna.
(Bilden föreställer USA:s försvarsminister Ashley Carter).

SS: Vilket inflytande utövar USA på olika rebellgrupper på marken och i vilken utsträckning kan de sätta press på dem.

AC: Minimalt, och det vet jag av erfarenhet, för många år sedan var jag stationerad i Afghanistan, och ansvarade för operationer med de afghanska mujahedinerna. Uppgiften var att ge dem hjälp eller instruktioner, efter trettio minuter var allt som bortblåst och de gjorde precis vad som föll dem in. De som har inflytande över rebellgrupperna är Turkiet, närmare bestämt den turkiska underrättelsetjänsten och i viss mån Qatar och Saudiarabien. Amerikanerna har allt mindre inflytande över dessa grupperingar.

SS: Enligt Wall Street Journal har ledande beslutsfattare i USA, försvarsminister Carter och CIA- chefen Brennan sagt att de vill se åtgärder som tillfogar Ryssland kännbar smärta och att de vill se mer vapen i händerna på rebellerna som bekämpar Assad. Saboterar de inte utrikesdepartementets strävanden med sina utspel ?

AC: Här måste vi fråga oss vilka intentioner parterna har. En sådan är att få en paus, så att ens egna mellanhänder – USA:s, Turkiets och Saudiarabiens mellanhänder – kan omgruppera, få nya vapen och förbereda sig för strid. Jag tror att vi ser en time-out och inte en början på slutet utan ett nytt kapitel. De vill fylla på med nya vapen för att slå tillbaka de snabba framsteg som koalitionen, ledd av den syriska armén, har gjort över hela Syrien. Framstegen måste stoppas för att ge motparten en bättre förhandlingsposition, för att de skall ha något handfast att förhandla om. För närvarande försämras deras förhandlingsposition för var dag som går, och om de syriska styrkorna når fram till Raqqa kommer rebellerna inte att ha mycket kvar. Syrierna måste hindras från att nå fram till Raqqa, annars kommer det inte att finnas något att förhandla om. Det sker nämligen ”förhandlingar” på slagfältet dagligen, i trakten av Idlib och Aleppo.

SS: Ser vi en koordinerad aktion från USA:s toppgarde, eller finns det fraktioner med olika intressen när det gäller Syrien ?

AC: Vi kan se varierande positioner inom administrationen. Vi har sett hur försvarsdepartementet har intagit en annan position än CIA, vi kan se t.ex. i Idlib hur USA -stödda kurdiska grupper i själva verket bekämpar grupper som CIA har utbildat. Med andra ord så har vi grupper stödda av USA, som strider mot grupper stödda av USA. Svaret på frågan måste således bli att det finns olika synsätt inom den amerikanska administrationen.

SS: Att beväpna rebeller har inte varit någon framgångssaga för USA, eftersom vi ser att vapnen hamnar i händerna på extremister, då det finns så få moderata grupperingar. Varför fortsätta en politik som efter fem år inte haft framgång ?

AC: Säg inte det, det har kanske fungerat bättre än vad som offentligt kan medges. General Flynn skrev år 2012 något där det klart uttrycktes att man avsiktligt lastade vapen på ett löpande transportband i full vetskap om att vapnen längre fram på bandet hamnade i händerna på Al-Nusra och liknande grupperingar. Det är talande att USA även nu har insisterat att Al-Nusra som är Al-Qaida inte skulle ha inkluderats bland de mål som fortsatt kan angripas trots eldupphöravtalet. Den Fria syriska armén blev ett slags Walmart, en stormarknad för vapen. De levererades vapen av USA, som kunde säga ”vi beväpnar endast moderata krafter”, och sedan vidarebefordrade FSA vapnen tills de i slutändan hamnade hos Al-Qaida och IS, och detta gjordes avsiktligt eftersom USA och Storbritannien och deras bundsförvanter accepterade idén om att ett kalifat skulle skapas eller, om man så vill säga, ett Sunnistan, i östra Syrien och i delar av Irak.

SS: Låt oss diskutera Assads ställning. Är eldupphöret bra för honom. Han har sagt att armén har segern inom räckhåll. Varför stanna upp nu?

AC: Jag tror att Assad besitter strategisk förmåga och det är riktigt att armén haft betydande framgångar. Men samtidigt är det viktigt för president Assad och för Ryssland att få ett politiskt övertag och att de därför är beredda till ett eldupprör, vilket gynnar president Assads ambition att få igång en politisk process i Syrien. Det är viktigt för många grupperingar i Syrien som är beredda att komma in nu och byta sida och ställa sig på den syriska arméns och koalitionens sida i kampen mot jihadisterna. Jag tror att det är viktigt för honom att visa god vilja, både internt och internationellt, och att han är beredd att anpassa sig för att uppnå politiska framsteg.

SS: Kan han återta hela Syrien eller kommer landet att förbli fragmenterat?

AC: Jag tror att de har en riktigt god chans. Det är något komplicerat, eftersom det inte endast handlar om en kapplöpning till Raqqa utan både till Raqqa och Mosul på samma gång. Bägge måste intas och Turkiet är mycket angeläget om att lägga beslag på Mosul, eftersom de alltid har hävdat att Mosul är en del av Turkiet. Därtill vill USA att deras trupper intar Mosul. Det vore synnerligen viktigt om icke-amerikanska och icke-turkiska styrkor kunde inta både Raqqa och Mosul. Detta skulle sätta stopp för planerna att skapa en kil i form av en sunnistat i Mellanöstern, som skulle befinna sig under inflytande av Turkiet och Saudiarabien och fungera som en spärr mellan Iran och Medelhavet och Iran och Syrien.

SS: Är USA och Gulfmonarkierna och Turkiet redo för en lösning där Assad sitter kvar som ledare.

AC: Nej, det tror jag inte, men man bör särskilja mellan Gulfmonarkierna där vissa är mer beredda på detta. Men det finns inga som helst tecken på att Saudiarabien skulle vara intresserat av någon annan lösning än att störta Assad och den syriska staten. Det gäller inte enbart Assad, det är den syriska staten som skall störtas och jag tror att Turkiet har samma målsättning. Det finns inga utsikter till politisk lösning på detta stadium.

SS: Och USA ?

CA: USA har vid denna tidpunkt alltmer närmat sig sina allierade men håller även på att bli alltmer bekymrat. De ser Turkiet agera på ett planlöst, oberäkneligt och farligt sätt och de ser en större fara – de vill inte inleda ett krig mot Ryssland, de vill inte att Turkiet drar in NATO i en storkonflikt i regionen.

SS: Några detaljfrågor om eldupphöret. USA och Ryssland har markerat områden där striderna är tänkta att upphöra, men i alla områden förkommer grupperingar av olika valör. Innebär detta ett riskmoment för eldupphöret?

CA: Jag har erfarenhet av övervakning av eldupphör i palestinska områden, därför är jag bekymrad. Djävulen gömmer sig i detaljerna och om man inte har en klar överenskommelse, är det lätt att skylla ifrån sig eller beskylla motparten för att de bombar moderata krafter. Jag kan inte se annat än att den syriska armén och dess bundsförvanter kommer att fortsätta mot IS, mot Al-Nusra men klagoropen från Turkiet och andra kommer att ljuda och de kommer att försöka skapa situationer där Ryssland och Iran kan beskyllas för beskjutning av moderata rebeller.

SS: Rebeller kan ena dagen vara FSA och andra dagen del av IS Hur kan man utföra bevakning under sådana förutsättningar.

AC: Det är omöjligt, därför att dessa grupper växlar flagg från ena dagen till den andra. Det går inte att sätta upp en förteckning över vilka som är moderata och i själva verket finns det inga moderata, om man säger så, i Syrien.

Det finns inga som är moderata, om man med moderat avser någon som är anhängare av västerländsk demokrati och politiskt system. Alla dessa grupperingar tror på kalifatet, på sharialag och de motsätter sig västerländsk demokrati.

Det finns ingen som kan beskrivas som moderat som är beredd att sitta ned vid förhandlingsbordet och debattera olika förordningar eller frågor om konstitutionen. Allt sådant motsätter de sig. Så vi har inga moderata, utan vi har jihadister vilkas syfte är att upprätta ett kalifat i Syrien och helt omstörta ordningen. Det är något som är raka motsatsen till vad som alltid varit i Syrien. Den levantinska arten av sunni-islam har aldrig haft wahabistisk karaktär. Wahabismen har gjort sitt intrång i Levanten under de allra senaste åren, från att ha börjat i Tripoli, mer eller mindre kring år 1947. Inriktningen saknar helt rötter i Levanten.

SS: Hur kommer kampen mot IS och Al-Nusra att fortsätta. Kommer de att föra var sin offensiv som den syriska armén måste bekämpa separat ?

AC: Det militära läget är helt klart. Under hela denna tid har det framförts kritik mot att det ryska luftvapnet och dess allierade inte uppnått framgångar på marken. I själva verket har det hänt saker som undgått uppmärksamhet i väst. I väst har man vant sig vid spektakulära operationer, sådana som ”Shock and Awe” mot Bagdad, men iranierna och den syriska armén har avancerat ett litet steg i taget, och vi har nu nått en punkt där dominobrickorna börjar falla. De har praktiskt taget intagit Aleppo, de har tagit samtliga större städer under sin kontroll, endast Raqqa återstår, som är en tämligen oviktig stad mitt i öknen men som spelar en politisk och symbolisk roll. Jag tror att vi får se den militära kampen gå vidare i samma riktning.

SS: Men vi såg nyligen ett angrepp mot regeringens förbindelseled till Aleppo där rebeller och IS attackerade samfällt. Kommer vi att få se fler koordinerade attacker när det militära trycket ökar.

AC: Det ställer sig svårt, eftersom IS varit mycket tydliga med att antingen är ni med oss eller emot oss. Al-Nusra och Al-Qaida har intagit en helt annan position, som finns i kärnan i deras ideologi, de har välkomnat väststödda grupper för samarbete, eftersom de trott att detta skyddar dem från angrepp, vilket har visat sig vara en korrekt bedömning. Men vad vi har erfarit på sistone i Kalamun -området är häftiga strider mellan IS och Al-Qaida, där Al-Qaida halshuggit infångade IS-krigare. Vi ser ett arv från tidigare fientlighet mellan Al-Qaida och IS som återgår till kriget i Irak och redan tidigare och detta utvecklas på ett sätt som gör det svårt att samverka. Lokalt kan det vara möjligt men strategiskt är skillnaderna mycket betydande.

SS: Turkiet är en central aktör. De deklarerar att de fortsätter med angrepp mot syriska kurder. Kurderna får hjälp av den USA-ledda koalitionen och samtidigt beskjuts de av Turkiet. Hur kommer de övriga aktörerna att bemöta Turkiet.

AC: Hittills har de tittat åt annat håll. Av två skäl, för det första, efter bakhållet mot det ryska planet sade president Obama att ”Turkiet har rätt till självförsvar”. Ett synnerligen anmärkningsvärt uttalande, som tidigare förbehållits israeliska handlingar. Detta tyder på ett stark uppslutning bakom Turkiet. Européerna befinner sig i en annorlunda situation, de känner desperation inför den växande flyktingvågen. De ser denna som en politisk och social kris som är handlingförlamande. Därför gör man allt för att behålla Turkiets välvilja, man har precis gett Turkiet en muta på tre miljarder euro för att de skall bromsa tillflödet av flyktingar, och Turkiet vet exakt hur de skall dra fördel av sitt inflytande och utöva utpressning gentemot Europa.

SS: Den illegala oljehandeln och tillförseln av vapen och förnödenheter över den turkisk-syriska gränsen ser ut att fortsätta utan att Ankara ingriper. Kommer Turkiet att utnyttja eldupphöret för att beväpna och stärka stödet till rebellstaten ?

AC: Jag tror att frågan gäller huruvida Turkiet avser att utnyttja situationen i sin helhet, och det avser de helt säkert. Deras ilska och bombangreppen mot Azaz-trakten handlar om att hålla försörjningslederna öppna, framför allt till IS. Turkiet har understött, försörjt och underlättat för IS genom hela kriget. Det ingår i deras ambition att införliva med Turkiet delar av Syrien som de alltid gjort anspråk på som sina, på ett nyottomanskt vis. Frågan är huruvida vi får se turkiska trupper gå över gränsen.

SS: De har övervägt detta och de har redan sänt trupp till Irak. Vad händer om de skickar trupper till norra Syrien ? Hur ställer sig NATO till detta ?

AC: Enligt artikel 5 i NATO-fördraget är de övriga medlemmarna skyldiga att bistå en medlem som befinner sig under attack. Men NATO har gjort klart för Turkiet att en turkisk attack mot Syrien inte utgör en attack mot Turkiet och därför bör man inte räkna med något stöd från NATO. Vad som händer om turkiska styrkor tränger in och möter rysk trupp eller ryskt flygvapen kan dock vara en annan fråga. Men jag anser att NATO gjort klart för Turkiet att det krävs en hel del övertalning för att få dem att tro att Turkiet befinner sig under attack. Med andra ord, NATO är inte angeläget att bli indragna och dessutom behövs ett majoritetsbeslut i NATO-rådet för att man skall bistå Turkiet militärt. Jag tror inte att det blir lätt att komma till ett sådant beslut trots ansenlig påtryckning från Washington.

SS: Är det ett realistiskt scenario, att Turkiet invaderar norra Syrien ?

AC: Det tror jag inte. Ryssland har full kontroll över det syriska luftrummet. Rysslands SU 35-or utklassar de F-16 -plan som Turkiet har. Viktigare är därtill att Ryssland kontrollerar radiosändare, radar och målsökarsystem i det syriska luftrummet. Så om Turkiet går in i Syrien utan försäkran om stöd från NATO, kommer man att sakna flygvapenstöd och man kommer att möta kurdiska men också iranska styrkor och därtill den syriska armén. Det är inte helt klart om de klarar en sådan konfrontation. De har upprätthållit ett rykte om att vara starka, men deras erfarenhet bygger mest på att trakassera de egna kurderna i de sydöstra delarna av Turkiet.

SS: Vad händer om IS finner sig besegrade i Syrien och Irak, kommer de att gömma sig bland civilbefolkningen eller kommer en långvarig terrorkampanj att bli följden ?

AC: Det är vad man ständigt får höra, att ett nederlag för jihadisterna inte skulle betyda ett slut på kriget. Men om vi betänker de scener vi kunnat bevittna när byarna nära den turkiska gränsen befriats, jublande människor, ofta befriade av Hizbollah eller den syriska armén, glädjen är gränslös. Jag tror att det är svårt för Al-Nusra och andra, även om de skulle försöka, att smälta in bland lokalbefolkningen. Syrien har en effektiv underrättelsetjänst och många av dessa människor som sett vad som hänt i deras byar med kurder, kristna och andra, de hatar jihadistera och kommer att ange dem och de kommer att fångas in och avrättas inom loppet av ett år eller så. Det finns självfallet en risk att självmordsbombare fortsätter med sina dåd. Jag tror att IS för att rädda sig måste byta territorium och kanske dra till Nord-Afrika.

SS: Vi har sett USA bomba IS -mål i Libyen. Hur långt kan man utvidga interventionen i den riktningen ?
AC: Interventionen i Libyen är en separat historia helt olik den i Syrien. Parallellen till Syrien är missvisande. När Ryssland intervenerade militärt i Syrien hade landet en regering, ett ledarskap och statliga institutioner. Dessa kan ha varit något ansträngda, men de fanns där. Landet hade en armé och en underrättelsetjänst. Allt detta saknas i Libyen. Där finns inget man kan arbeta med. Västmakterna medger att de inte vet vem som är vem, vilka som accepterar dem och vilka som bekämpar varandra. De skickar dit folk för att skaffa information men dessa har inget att arbeta med. Ingen armé, inga statliga institutioner, inga underrättelser. Det är inget framgångsrecept utan vägen till fiasko. Risken finns att missriktade åtgärder leder till att konflikten sprids vidare till Algeriet, Tunisien och Marocko, de länder som man hoppas kunna skydda.

SS: Är interventioner som leder till misslyckanden avsiktliga eller har vi att göra med dålig planering och brist på information ?
AC: I viss mening låg det ett avsiktligt beslut bakom frånvaron av planering. Man förlitade sig helt på den psykologiska chockeffekten. ”Shock and Awe” mot Irak förmodades med sin kraft kunna omskapa hela Mellanöstern, jag var själv involverad i arbetet år 2003. Man trodde att en psykologisk gnista skulle omstöpa mentaliteten i hela regionen, Hamas skulle förändras, Hizbollah försvinna och regionen skulle bli ett amerikanskt annex. Detta var en komplett felbedömning, att ett dramatiskt jätteslag skulle leda till att hela regionen skulle börja konvergera mot västerländska värderingar och att vi skulle få ett slags ”slutet på historien”. Föreställningar som alltjämt lever kvar.

SS: Tack så mycket, det var ett nöje att samtala med er.

i Andra om: ISIS, imperialism,massmedia, desinformation, Syrien, USA, politik, al-Nusra, Ryssland, terrorism, Ryssland, demokrati
Intervjun i RT Boston Globe Attentat i Ankara Attentat i Ankara II Intervu med PKK:s ledare Eva Bartletts hela artikel Eva Bartletts blogg DN 30/10 M Wallström Syrian Observatory Barrel bombs i Syrien – med referenser Rapport om civila dödsoffer Synapze-artikeln Newsnow McCain SvD 1/10 Globalresearch 1/9 2015 Guardian 28/9 Washington Post Holland om Putins fredsplan Guardian DN 27/9 Press TV 21/9 Counterpunch 23/9 Ryssland planerar flygattacker mot ISISRyska uttalanden 24/9 Foreign Policy SR Bo-Inge Andersson 25/9 Pål Steigan 19/9
Blogginlägg 13/9 Ryssland hjälper Syrien New York Times 17/9 Opednews DN 3/9 Russia Today Christian Science Monitor 8/9 The Guardian ABC News Pål Steigan 1/9 DWN USA & Co stödjer ISIS! Intervju med general Flynn Pål Steigan 3/8 Senator Black Todayszaman Aftonbladet 28/7 EU-observer 28/7 Pål Steigan 27/7 Al-monitor Pål Steigan 29/7 Globalresearch om DIA-rapporten Zero-hedge om DIA-rapporten Om DIA-rapporten Pål Steigan 25/5 Daily Mail 26/5 DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg