Det börjar så sakteliga sjunka in i folks medvetande att vi har fått in ett främlingsfientligt parti i Sveriges Riksdag, det märks ännu inte så mycket, i vart fall om man undantar tidningsskriverier och nyhetsprogram i Radio och TV.

Anna Dahlberg/Expressen: ”Sverigedemo-
kraterna har blivit en stinkbomb som högern och vänstern kastar mellan varandra… …Vi var nog många som drog en suck av lättnad när Sverigedemokraterna tågade ut ur Storkyrkan i veckan. Redan på riksdagsårets andra dag föll masken och partiets ledamöter avslöjade sig som de oslipade hatmånglare de är. Det mesta har annars gått SD:s väg sedan valet… …Plötsligt satt de där, uppkrupna i folkhemmets soffa, och myste i stugvärmen. Normaliseringen har gått rekordsnabbt, och den har underlättats av två parallella skeenden. Det ena är Sverigedemokraternas skickliga ansvarscharad och det andra de etablerade partiernas kollektiva ansvarsflykt.”

Anna Dahlberg har givetvis rätt när hon liknar SD vid en stinkbomb. Partiledarna har varit konsekventa, de rödgröna har pekat anklagande mot högerpartierna och sagt att de kommer att samarbeta med de främlingsfientliga. Höger-
partierna har gjort samma sak och ingen ger intryck av att begripa att partiet kommer att finnas med i svensk politik fram till den 14 september 2014, i vart fall om det inte blir nyval dessförinnan.

Det finns tydliga tecken på att partierna drabbats av beröringsskräck, nog så förklarligt för dem som känner till partiets bakgrund. För hur mycket än Åkesson försöker tona ner partiets historia så är vi många som minns resultatet av deras inspiratörers agerande i Europa under trettio- och fyrtiotalen. Nu försöker de ikläda sig en helt ny roll, och bitvis har de lyckats. För borta är kängorna, symbolerna och den extremt kortsnaggade frisyren, håret har växt ut och de bär skjorta och slips.

Taktiken tycks ha lyckats eftersom de idag har tjugo mandat och därmed inte ens är Riksdagens minsta parti. Men det faktum att tjugo av partimedlemmarna nu tvingas vara politiskt korrekta, något som de alltid anklagat andra för att vara, så kommer de andra medlemmarna och sympatisörerna knappast klara av denna förvandling. Det betyder att man knappast behöver leta efter skandaler att skriva om framöver, de kommer som ett brev på posten.

Det är olyckligt att alla partier på olika sätt försökt, eller uttalat tveksamhet, inför att låta de främlingsfientliga omfattas av de demokratiska spelregler som gäller riksdagen och dess ledamöter. Även om partierna tycks ha sansat sig så är det bestående minnet av SD:s inträde att man diskuterade om de skulle få vara med i utskotten. Vissa anklagades för att inte ens hälsa på SD-ledamöterna eller vägra att använda samma skinkloge.

Nu tycks den typen av misstag vara åtgärdade och därmed kan alla skriva om partiet på ett normalt sätt, det kommer att betyda att de får färre artiklar skrivna om sig, mindre uppmärksamhet på bloggar och andra sociala medier. De kommer helt enkelt att få den uppmärksamhet de förtjänar, en god sak att se fram emot.

it Sverigedemokraterna, Högerextremism, Riksdagen, Politik, Mediekritik, Främlingsfientlighet ex1 ab12 svd12 dn12