Nu är jag ingen operavän, i alla fall om man bortser från några lättillgängliga verk på notblad märkta med Wolfgang Amadeus Mozarts namn.

Att opera betraktas som finkultur har jag givetvis förstått, jag undrar om inte skattebetalarna sponsrar varje enskilt besök på Operan i Stockholm med tusentals kronor. Man kan tycka vad man vill om det, med SvD:s Claes Arvidsson har uppenbarligen ingenting emot att bli sponsrad av skattemedel, men så arbetar han också åt en tidning som är den största mottagaren av statligt socialbidrag, eller presstöd som det också kallas. Nu har således en journalist som delvis får sin lön av skattebetalarna sett en opera som bekostats av skattebetalarna och vederbörande beskriver denna opera inledningsvis som följer.

SvD/CA: ”För regissören Renaud Doucet och scenografen André Barbe handlar historien ”om striden mellan judar och palestinier”. Man säger sig vilja ställa frågor, problematisera genom att leka med omvända roller med judarna som ett kuvat folk utan land eller vapen”

Det är en helt strålande idé. Jag funderade på exakt samma sak för ett par år sedan då jag hittade ett antal mycket otäcka bilder från ett israeliskt angrepp på en grupp terrorister. Dessa låg i slamsor och ingen av dem såg ut att ens ha börjat skolan. Bilderna var för otäcka för att kunna visas på en hemsida så jag grunnade på hur jag skulle bete mig, därav tanken på att vända helt på situationen och hävda att det var israeliska barn. Jag kom så långt att det var färdigskrivet och färdig-
redigerat men sedan valde jag bort och tryckte på Delete. Blodiga bilder blir inte mindre otäcka av att man byter identitet på offren. Men vem vet, jag kanske tar upp idén igen fast med en något lindrigare vinkling.

Det skulle vara intressant att skriva om de palestinska bosättningarna i Israel, bosättningar där innevånarna gav sig ut på mordräder, dödade israeliska bönder och deras djur, och plöjde upp deras olivodlingar. Detta samtidigt med att den palestinska armén skyddade dessa mördare och på kommando gick till angrepp mot israeliska kvinnor och barn. Idén är för bra för att bara nonchalera.

Claes Arvidsson skriver bra, något som gäller alla på SvD:s ledarredaktion, fattas bara annat. Men de vore väl inte högermänniskor om de inte var tämligen ensidiga i sina försök att beskriva verkligheten. Nu vet jag inte om Claes text tillhör en av dem som jag är mest kritisk till av alla som kommer från de bidragsberoendes sida, men visst känner jag lust att balansera intrycken.

SvD/CA: ”Till bilden hör arabstaternas vilja att vid tre tillfällen (1948, 1967, 1973) med våld utplåna Israel. Här ingår också att den palestinska terrorismen i första hand har riktats mot civila (ja, att man inte gör någon åtskillnad mellan civila och militära mål)”

Att den palestinska terrorn riktar sig mot de civila är helt klart. Men bilden visar att det är exakt samma sak från israeliskt håll. Den unge mannen på bilden är ingen soldat, han är bara palestinier. Bilden visar en människa som just är i färd med att dö, det finns ingen som helst möjlighet att ens en färdig och beredd operationsavdelning skulle ha kunnat rädda honom, rädda honom från resultatet av en israelisk attack.

Så när man talar om att palestinska terrorister angriper civila så bör man också berätta att de israeliska terroristerna också angriper civila. Sedan bör man i opartiskhetens namn berätta hur många civila som palestinierna dödat de senaste åren och samtidigt berätta hur många de israeliska terroristerna har dödat. Gör man det, ja då har man lyckats att opartiskt skildra en av mellanösternkonfliktens centrala frågor, frågan om vem som är mest terrorist och vilka som är de vanligaste offren.

Men så långt räckte antagligen inte det statliga socialbidraget, bläcket i pennan tog tydligen slut. –> SvD1 SDS1 AB DN it

[tags]Terrorism, SvD, Mellanösternkonflikten, Mediekritik, Israel, Palestina, Genevekonventionen, Mänskliga rättigheter, Krigets lagar, Apartheidstaten, Politik[/tags]