Aftonbladet berättar nu att de ”rödgröna” har gått om alliansen i opinionsmätningarna, och det rejält. Man gör det utifrån en opinionsmätning som omfattar drygt tusen personer men man glömmer att berätta att med så få intervjuade så är tio personer en hel procent, och en enda person 0,1 procent. Med andra ord så är det moderata tappet på 0,8 procent ett resultat av att 8-9 personer inte sagt sig stödja (M) längre.
AB: ”Enligt Carl Melin kan de senaste månadernas uppgång bara jämföras med historiska siffror från 80-talet.
– Det är häpnadsväckande. Det går inte att hitta något motsvarande i modern tid. Det enda jag kommer på är Palmemordet och sympatierna efter det, men det var ju exceptionellt.
– Nu verkar det mer handla om en kombination av en trött regering som har interna problem och en opposition som faktiskt framstår som ett alternativ och som säger exakt det som mittenväljarna vill höra.
Med Stefan Löfven i ledningen når S siffror som överstiger valresultaten från 2006 och 2010.
En stor del av sympatisörerna verkar vara mittenväljare som gick till M i valet 2006. Men också mer traditionella vänsterväljare som lämnade S för V under förre partiledaren Håkan Juholts mest turbulenta tid, tycks komma tillbaka.”
Att opinionsmätningar är opålitliga är ett faktum, endast en undersökning byggd på långt större antal är egentligen intressant, och den enda undersökning som kan ha anspråk på att vara korrekt är den som kommer ske i september år 2014. Men man kan alltid använda den här typen av förbilligade intervjuundersökningar som underlag för långtgående spekulationer så därför sällar jag mig till skaran av dem som spekulerar vilt, precis som Aftonbladet.
Att Socialdemokraterna gått framåt kan nog anses vara statistiskt säkerställt trots allt. Främst beror det på att Löfven, Damberg och de andra högersossarna inte tänker ändra på den moderata politiken, det blir ingen återställarpolitik vilket betyder att diverse jobbskatteavdrag, rutavdrag och andra åtgärder som drabbat de sämst ställda blir kvar – oförändrade. Det måste de givetvis bli om man inte är beredd att höja skatterna för att åstadkomma en bättre jämställdhetspolitik. Socialdemokraterna tänker fullfölja utförsäljningen av LKAB, dessutom påstår (S) att vi måste sälja vapen och vapenfabriker till diktaturer, och inte ens utrikespolitiskt väntar några förändringar. Med andra ord, byter vi statsminister 2014 så betyder det inte att vi byter politik.
Det betyder att soldaterna blir kvar i Afghanistan, Sverige fortsätter att vara adjungerade medlemmar i Nato och att landet lyder minsta vink från USA. I förlängningen kommer svenska ungdomar sändas till Syrien eftersom ett angrepp från ”FN” är högst trolig innan utgången av år 2012. Jag kommer antagligen fundera lite på vad det betyder för Vänsterpartiet, men det återkommer jag till i så fall.
it Andra om: Socialdemokraterna, LÖfven, Högerpolitik, Jobbskatteavdrag, Rutavdrag, LKAB svt ab123 dn svd1 gp
34 svar till “Sossarna fortsätter med moderatpolitik”
Hmm… Syfilis-aliansen eller gonoré-sossar?!? Vad väljer man? ;-)
Jag är inte speciellt förvånad då en kursändring från den inslagna moderata politiken innebär, i alla fall nu, ett politiskt självmord. S har inte råd med detta. Det är nog lämpligt att inte gunga på båten utan man måste bygga upp en större bas med vettigt funtade väljare som förstår att uppoffringarna behöver göras och att en nu politik inte kan komma över en natt.
Varifrån ska man få den kategorin väljare då? De som nu säger sig ”gå över” till S är ju moderatväljare i första hand. Vad tror du händer om Löfven tillkännager att marginalskatten ska höjas ett snäpp, liksom förmögenhets och fastighetsskatten?
Jag tror inte ”vi” har nått botten än. Det finns idag massor med M-väljare som inte förstått hur deras sk. trygghet undergrävs och att det i det långa loppet ej gynnas av M-politik. Det kommer absolut finnas ett tapp om marginal-förmögenhets och fastighetsskatten höjs eller börjar pratas om att höjas för tidigt.
Sverige bevisar tyvärr igen att det är extremernas land.
Om man skulle välja att föra fram en ny, modern, forskningsbaserad, socialdemokratisk politik som gynnar i stort sett alla som arbetar, så skulle man kunna få ungefär 50% av rösterna i ett val, det är jag övertygad om. Om man skulle börja lyssna på sina egna socialdemokratiska politiker, som Lena Sommestad, och börja samarbeta med socialdemokratiska istället för liberala ekonomer, så skulle de kunna gå hur långt som helst. Det är vad deras valanalys kom fram till efter Sahlins nederlag 2010 också. Istället väljer man att föra samma politik som Alliansen. Jag antar att det helt enkelt beror på att ledningen har en liberal grundsyn, och för den politik de själva tror på.
Anders, jag tror du har rätt. Bland sossarnas gräsrötter tror jag att det är många som delar Sommestads värderingar. Tyvärr är det ett helt koppel med sossar som kastar sig över henne och kräver förklaringar så fort hon uttrycker sina åsikter, antagligen för att hon hotar den rådande ordningen.
Jag har fått uppfattningen att hon är respekterad även av liberalerna inom partiet, men att de helt enkelt inte delar hennes ideologi. Om det vore sant att partiets gräsrötter tycker som hon, så förstår jag inte varför det inte avspeglas i partiledningen. Har de inte kongresser precis som Vänsterpartiet, där medlemmarna är representerade och skriver motioner om sakfrågor och röstar fram vilken politik som ska föras? Om de inte är nöjda med partiledningen så behöver de ju inte rösta på valberedningens förslag, osv. Antingen så verkar majoriteten av medlemmarna dela ledningens liberala grundsyn, eller så finns det en kultur av att man inte ska ifrågasätta ledningen, trots att man inte håller med.
Sossarna är i allra högsta grad ett toppstyrt parti, det tillhör inte partikulturen att gräsrötterna ifrågasätter vad partiledningen håller på med, det ska mycket till för att de ska göra något. Det är det vanliga i alla stora partier i Sverige (och förmodligen världen tyvvär).
För oss arbetare är (S) framgångar inget och hurra för. Politiken med (M) är i det närmaste snarlik. Varför inte bilda allians, S <3 M liksom.
Kan du definiera ”arbetare”?
Nix, det är inte antalet som är det viktigaste i exempelvis väljarundersökningar, utan att urvalet av personer är representativt och svarsfrekvensen tillräckligt hög. Har inte siffrorna i huvudet, men jag har för mig att 800 pers skall räcka för en tillförlitlig undersökning. Men då måste man ha en bra fördelning i åldrar, geografi, kön etc., vilket bra statistiker har till yrke att fixa. Det viktiga är att undersökningen förbereds på ett genomtänkt sätt, sedan är själva frågandet bara rutin.
Sant kanske, men hur representativ tror du att denna lågprisundersökning var?
Sedan är siffran 800 för låg, man kan inte utan vidare multiplicera resultatet med över 12250 och tro att det blir representativt.
3-4000 med ett noga kontrollerat underlag kanske, men det spelar ju ingen större roll ändå eftersom det är undersökningen i september 2014 som gäller.
Du har rätt Jinge vi ställde frågan om statistisk betydelse/signifikans vid opinionsundersökningar när jag läste matematisk statisk. Läraren sa att det ofta är totala feltolkningar.
Rent statistiskt: En sample på 800 ur en total 7 miljoner röstberättigade har ingen statistisk signifikans om man går från 47% till 50%! Ökningen måste vara hela 4%-enheter för att statistisk signifikans skall finnas! Jag kan ha fel men det känns rimligt. ;-)
(Sample på 3500 ur en total 7 miljoner har statistisk signifikans om man går från 47% till 49%! Dock ej till 48%!)
De siffrorna gäller för ett så kallat obundet slumpmässigt urval, men i det här fallet hoppas man få bättre siffror genom ett representativt urval. Problemet är att de inte verkar klara av att beräkna sin signifikans, och man kan ju tycka det är poänglöst att förbättra sin undersökning om man inte klarar att redovisa hur mycket bättre den är.
Håller med du Anders. Du sa det HOPPAS. Representativt urval => bias (påverkan) om man inte redovisar exakt hur urvalet skett => värdelösa slutsatser som kan bevisa eller visa på vilka trender man vill. :D
Har läst/opponerat flera vetenskapliga artiklar där man mer eller mindre avsiktligt ej redovisat hur det sk. representativa urvalet gått till, ofta har man inte rådfrågat en statistiker eller frågat men dragit sina egna slutsatser. Kan lova att man är väldigt obekväm när man vill ha reda på mer om urvalet.
Det svar jag fick från Carl Melin när jag frågade var att de inte redovisar felmarginalerna för att det ”inte är möjligt att ange en korrekt felmarginal” när man inte har ett obundet slumpmässigt urval. När jag påpekade att det självklart går att anställa en statistiker som kan göra en uppskattning av felet, även om man kanske inte kan hitta metoden i första kapitlet i en bok från grundkursen i statistik, så fick jag, inte helt oväntat, inget svar. Så sanningen är väl att man inte kan dra några slutsatser alls av den här undersökningen.
Ingen aning om hur representativ en enskild undersökning kan vara, men kvalificerade sådana görs av proffs och kostar pengar och tid. Därmed är de något som inte spottas ut i massomfattning varenda dag. Det är något annat än om blaskorna eller en bloggare lägger upp en mätare där folk kan trycka för sina preferenser. Sådana får automatiskt slagsida åt något håll på grund av publikens sammansättning, och är förmodligen möjliga att manipulera för att gynna/missgynna olika intressen.
Jag vidhåller att för en undersökning med pålitligt utfall behövs inte så många tillfrågade, däremot måste man noggrannt välja ut vilka som tillfrågas.
Läs oxo Sniffs kommentar..
United Minds redovisar aldrig sina felmarginaler, så deras undersökningar betyder egentligen ingenting. Jag har skrivit och frågat varför de väljer att inte uppskatta sina fel, men de svarar inte. Jag kan inte tänka mig att några av förändringarna i den här undersökningen är statistiskt säkerställda.
Ett par ”lågt hängande frukter” för Löfvén att plocka ner:
1. Förbjud vinster i vård, skola och omsorg
2. Avsluta Afghanistan-insatsen
3. Reversera lagförslaget om sänkt skatt på kapitalinkomster för riskkapitalister
Känns som upplagt för promenadseger för (S), varför hänger ”frukterna” kvar???
För att sossarna sedan länge infiltrerats av ”liberaler” som sitter i friskoleledningar och i allra högsta grad är inblandade i både riskkapitalbolag som vapenindustrin och dessutom själva har stora investeringar som de tjänar multum på.
Jag påstår ingenting, men jag konstaterar att United Minds ingår i pr-byrån Prime. Den som googlar på United Minds/Prime/Svenskt Näringliv behöver inte anstränga sig för att få fram ganska omfattande information om kopplingarna mellan dessa tre (och ett antal högersossar).
När Juholt skulle bort låg United Minds opinionssiffror för honom ofta lägre än andra så kallade opinionsinstituts.
Det är ingen tillfällighet att det just nu är vänsterfalangen inom S som saknar och efterlyser ett tydligt alternativ till borgarnas politik.
Dessa kopplingar som ju inte ligger moderaternas kopplingar till PR-byråer och näringsliv långt efter skrämmer en gammal socialist. Så till den grad att jag skäms över att både röstat och ägnat stor del av livet åt detta parti. När blev det så här, ok vi visste att Feldt var högersosse men när lierade sig topparna i partiet med näringslivet? Om Shyrman kunde fiffla med reseräkningar så är det enligt logiken likadant i det partiet. Vad skall man då rösta på, förslag någon?
Henrik Ekengren Oscarsson, forskare på SOM-instututet, uppdaterar regelbundet sin ”Mätningarnas mätning” som är en s.k. Poll of polls av partisympatier. Den ger ett viktat genomsnitt av opinionsmätningar från Sifo, Demoskop, Ipsos, Novus och SCB.
Alltså ett genomsnitt av de seriösa. Lägg ett bokmärke på den sidan. Gå sedan dit och jämför när olika amatörmätningar dyker upp!
http://www.henrikoscarsson.com/
Vilken politik Socialdemokraterna kan bedriva, i händelse av en valseger 2014, är ju helt beroende av det parlamentariska läget vid samma tid. Det går inte att sia om nu, vare sig baserat på hur opinionsvinden blåser för tillfället eller på vilka åsikter man då och då lyckas beslå Löfven med.
Sossarnas traditionella roll i svensk politik har alltid varit största möjliga bredd. Ju större bredd desto hårdare angrips de både från vänster och höger. Under några år har partiet räknats ut i detta avseende, men de senaste opinionssiffrorna visar att ett återtagande av rollen ligger väl inom räckhåll. Löfven tycks ha det som krävs för att förmedla detta – men Moderaternas allmänna inbromsning på olika plan har förmodligen också hjälpt till.
Kan man inte låta sig nöjas med detta? Regeringsskifte, någon?
Instämmer Jens, och om Vänsterpartiet ligger allt för skrynkligt till vid valet får det bli kamrat fyra procent.
Det allra viktigaste nu är ett regeringsskifte.
Det säkerställs lättast genom att locka mittenväljarna.
Därefter kan sossarna sakta men säkert rätta till alla Moderaternas stora misstag.
Går sossarna ut stenhårt med ”återställare” så blir det mycket svårare att vinna då Moderatmedia isåfall kommer att kasta sig över dem.
Nu håller de käft då det inte finns något direkt att kritisera.
Så låt Löfven hållas till efter valet tack.
”Högerpolitikstrategin” för att locka mittenväljare har man försökt med de senaste två valen.
Det finns ett ”problem” med att försöka locka mitten väljare och det är att vänster väljare väljer sofflocket och leder till dåliga val resultat för social demokraterna. Tror också att så kallade mitten väljare är en myt att de skulle vara en viktig grupp. För politiken som har förts har radikaliserat på både höger och vänster sida tack vara media. Så vi är i en position som liknar den i USA, där majoriteten är antingen eller och det finns inget att tala om, det finns ingen mitten väg.
Kanske behöver mittenväljarna definieras på ett lite annorlunda sätt. Det finns en stor, och tydligt växande, väljargrupp som har lättare än andra att röra sig över den politiska skalan. Kalla dessa väljare vad du vill, ”ambivalenta” eller måhända ”pragmatiska”.
Förr fångades denna grupp upp av, förutom Socialdemokraterna, C och FP. Vilket bland annat ger en bra förklaring till de många historiska fallen av blocköverskridande samarbete just dessa partier emellan. Men sedan de två senare partierna marginaliserats, och i någon mån fått konkurrens av MP, har väljargruppens rörelser utvidgats.
Detta är mer eller mindre exakt den analys Nya Moderaterna gjorde när de beslutade justera sin retorik och framtoning mer åt ”mitten”. Med känt resultat.
Att konstatera att mittenfrågor är en myt är möjligen lätt för exempelvis en vänsterpartist. Eller kanske en kristdemokrat. Men för Socialdemokraterna ligger denna rörliga väljargrupp i högsta grad inom deras tänkta aktionsradie. De kan inte bara låtsas som om det inte skulle finnas väljare som faktiskt kan rösta både antingen och eller.
Borde det inte finnas stenhårda riksdags-regler som fastslår att: ”Om politisk opposition slutar bedriva oppositions-politik & istället passivt tänker låta åren gå, oavsett anledning, taktiska överväganden eller ren lathet, så må lönenivåerna för samtliga inblandade bli 4300 kr före skatt, med eventuellt beviljande av försörjningsstöd”?? Det borde man inte tillåtas av rent demokratiska skäl. Ingen vet någonting om nya (s) annat än den hopplösa borgerliga inställning som kan anas. Förtroendet sägs vara skyhögt! För vadå? Svensk politiks egen tysta Titanic som ligger prydligt ankrad vid bryggan. Jätte-populär! Verkar ha en ”isbergs-magnet” monterad i fören. Den väljer aftonblajan & övrig vänsterpress att inte kommentera. För alla vet ju vilka succér tidgare höger-(s) regeringar gjort…eller hur var det nu med den saken?
:-) :-)
[…] Igår tog jag upp Aftonbladets senaste opinionsundersökning där man drog långtgående slutsatser på en undersökning där drygt tusen svenskar skattat socialdemokraterna högre än moderaterna. […]
Minnet är kort. De här fina opinionssiffrorna hade både Sahlin och Juholt, men när politiken skulle presenteras försvann de fina siffrorna fortare än en avlöning.
Det där är inte riktigt sant. Både Sahlin och Juholt föll på helt andra omständigheter än politiskt sakinnehåll. Den läxa som Lövfen emellertid tycks ha lärt av deras misslyckande är att man inte kan rusa ut och försöka presentera politik bara för att medierna, alliansen eller det tillfälliga opinionsläget kräver det.