Samling runt Putin


Som komplettering till diverse rapporter om valet i Tyssland publiceras denna av Rysslandsforskaren Björn Ditlev Nistad
Björn Ditlev Nistad

Artikeln.
Vladimir Putin har som forventet vunnet det russiske presidentvalget i 2018. At Putin ville bli gjenvalgt var det aldri noen tvil om. Putins mål skal angivelig ha vært 70×70, altså å vinne med 70 prosent av de avgitte stemmene ved et fremmøte på 70 prosent. Han oppnådde 76,6 prosent av stemmene ved et fremmøte på ca 67 prosent.

Valglokalene har vært videoovervåket Videoövervakning, og valgresultatet er i samsvar med flere meningsmålinger. Presidentvalget er altså utvilsomt et uttrykk for det russiske folks politiske preferanser. Hva forteller det?
Anders: Enligt Sputniknews fanns videoövervakning på 40 000 vallokalerna, de allra flesta? Samma i Sverige?
Ryssland 180319 russisk-presidentvalg-i-2018
For det første forteller det selvfølgelig at det overveldende flertall av russerne mener at Putin er den rette personen til å lede dem – eller at de ikke ser noe alternativ til den sittende presidenten. Den underlige historien britene rykket ut med to uker før presidentvalget om et angivelig drapsforsøk på en tidligere russisk agent og alt bråket denne historien utløste, har utvilsomt bidratt til å øke Putins popularitet. Et par prosent kan Putin også ha tjent på at valget fant sted på årsdagen for Krims gjenforening med Russland. Men seieren ville uansett ha vært knusende.

Dernest forteller valgresultatet at dersom det i det hele tatt finnes et alternativ til Putin og hans politikk, består dette av mennesker som lengter tilbake til tryggheten de hadde i sovjettiden. Kandidaten for kommunistpartiet, Pavel Grudinin, fikk 11,8 prosent av stemmene. Og høyrenasjonalisten Vladimir Zjirinovskij som appellerer til de samme velgerne som kommunistene, for eksempel misfornøyde pensjonister, fikk 5,6 prosent.

Det betyr at minst 20 prosent av befolkningen, trolig langt flere, er kritiske til dagens hyperkapitalistiske Russland – mange som støtter Putin som en sterk leder, er kritiske til myndighetenes markedsorienterte økonomiske politikk. Skulle det oppstå en økonomisk krise eller andre alvorlige problemer, vil denne gruppen selvsagt kunne øke.

Et liberal-demokratisk alternativ til Putin finnes ikke. Den samlede oppslutningen for de to sosialliberale kandidatene Ksenia Sobtsjak og Grigorij Javlinskij og den høyreliberale næringslivslederen Boris Titov er ca 3,5 prosent.

Vestlige kommentatorer har gjort et poeng ut av at den opposisjonelle bloggeren Aleksej Navalnyj ikke fikk delta ved valget siden han er idømt en betinget straff for korrupsjon, noe de velger å fortolke som en politisk motivert dom. Navalnyj har utvilsomt en viss oppslutning i Moskva og St Petersburg, men at han på landsbasis skulle makte å oppnå mer enn 4–5 prosent av stemmene er tvilsomt.

En person som i en video sammenlikner kaukasiere med kakerlakker og oppfordrer russere til å skyte dem, kan knapt heller karakteriseres som liberal. Navalny talar

Man kan like det eller ikke, men i dagens Russland er oppslutningen om liberal-demokratiske personer og partier i høyden 5 prosent, altså toppen en fjerdedel så stor som oppslutningen om venstre- og høyrepopulistiske grupperinger som lengter tilbake til tiden med en sterk stat som beskyttet befolkningen.
Ryssland forente-russland-valgplakatValaffisch för förenade Ryssland
Alternativet til den liberal-konservative moderate nasjonalisten Putin – derom det i det hele tatt finnes et alternativ – er ikke et vestvennlig, liberalt regime som gir tilbake Krim, overlater befolkningen i Øst-Ukraina til sin egen skjebne og søker medlemskap i Nato, slik vestlige kommentatorer synes å tro, men anti-vestlige, hypernasjonalistiske venstre- og høyrepopulister. At vestlige land i en slik situasjon forsøker å undergrave Putins posisjon ved hjelp av økonomiske sanksjoner og støtte til subversive elementer fremstår som mildt sagt lite gjennomtenkt.

Endelig forteller presidentvalget at russere har et annet forhold til politikk enn folk i Vesten. I Vesten ønsker folk forandringer nær sagt til enhver pris, og de krever at politikken skal ha et betydelig element av dramatikk og underholdning – jevnfør det politiske kaoset vi i disse dager er kastet ut i her på berget. Russerne, derimot, ønsker ro og stabilitet, og de har åpenbart ingen betenkeligheter med å la seg styre av samme person i et kvart århundre.

Forklaringen er trolig at oppløsningen og røverkapitalismen på 1990-tallet gav folk et sjokk som ennå sitter i ryggmargen, og at de derfor for enhver pris vil unngå alt som kan true stabiliteten og den økonomiske oppgangen de har opplevd siden Putin kom til makten i 2000. Kaoset og borgerkrigen i Ukraina tjener dessuten som en advarsel mot alle former for radikalisme.
Erlander, Gerhardsen och HC Hansen
Les om hvorfor Putin kan oppfattes som en russisk utgave av den trauste norske landsfaderen Einar Gerhardsen. Statsministrarna Einar Gerhardsen,HC Hansen och Tage Erlander
Kommentar: Nistad berättar här att Gerhardsen var statsminister i Norge i 20 år efter Andra Världskriget, och påminner om Roosevelts presidentperiod 1932-1945 och om de Gaulles långa sammanlagda period som ledare i Frankrike. Längs satt dock Tage Erlander som statsminister i Sverige, från 1946 till 1969, under en period med stor ökning av BNP och välstånd i Sverige.

i Andra om: , ,, , , , , , ,


12 svar till “Samling runt Putin”

  1. Stackars Margot Wallström kontrasterar. Hon säger beträffande nervgiftscirkusen i Salisbury att Ryssarna borde svara på Britternas frågor och förklara vad det var för ngt… med en mening som liksom tonade ut. Hon menade alltså att Ryssland skulle förklara vad det var för ett gift utan att detta hade lämnats ut från Britterna! Om det överhuvudtaget fanns ngt.
    En total intellektuell självförnedring för Sverige.

  2. Hur kommer det sig att du är så förtjust i Putin Anders! Är det ngt speciellt du är imponerad över som du kan berätta för oss andra? Är du en ”oreserverad” beundrare, eller finns det -något- som Putin sagt/gjort som du har uttryckt kritik om?

    • Ryssland för en självständig utrikespolitik mot USA:s brutala, folkrätttsvidriga krig och då främst i Syrien. Där gör Ryssland en viktig, folksrättsligt legal insats i kampen mot terrorism, som stöds av USA enligt bl.a. Newsweek,Reuters,BBS,Süddeutsche Zeitung, USA-generalet etc. Pga detta utsätts Ryssland för en exempellös demonisering och smutskatsning, noga dokumenterad för svensk del i boken ”Björnen kommer” av Mattias Göransson (Filter), samt även här. Detta är farligt och ökar definitivt risken för krig.
      Har du inte uppfattat detta?
      Rysslands inrikespolitik kommenterar jag sällan.

    • Ja det är märkligt. Han försvarar övergrepp på oppositionen, kontroll av massmedia, är tyst om den orättvisa ekonomiska politiken som skapat större klyftor än i de flesta andra länder, misstänkliggör Pussy Riot genom att återge smutskasting av dem, ger en överdriven bild av den ryska ekonomin m.m.

      De senaste inläggen om valfusket som genomfördes är signifikant. Det måste kunna vara möjligt att både kritisera den högernationalistiska regimen och USA-imperialismen.

      • Jag försvarar INTE övergrepp på oppositionen, kontroll av massmedia, är tyst om den orättvisa ekonomiska politiken som skapat större klyftor än i de flesta andra länder, ger en överdriven bild av den ryska ekonomin m.m. Däremot har jag anfört kritik av Pussy Riot. Vilka är ”Pussy Riot”? Stöds av USA-etablissemang

        Korruptionen i Ryssland – och i andra länder

        De senaste inläggen om valfusket som genomfördes är signifikant??? Behandlar inte dessa frågor. Jag visst är det ”möjligt att både kritisera den högernationalistiska regimen och USA-imperialismen.” Ordet ”regim används särskilt av USA-imperialismens & Co:s på regeringar som de ogillar.

      • Du skriver om Netanyahu och Israel, eller hur? Betänk detta no pussy riot goes bananas for Palestine – det folk som lever under värsta förtrycket! Undrar du över den styvmoderliga pussy cirkusen? Sannolikt sväljer du Fejk Stream Media lögnen rakt av! Löjeväckande

  3. För västvärlden är ryssarna vad judarna var för tyskarna. Utan bevis kan de beskyllas för vad som helst och när denna inställning slagit rot tror man själv på vad man vräker ur sig. Västvärldens maktelit får folket att springa dess ärenden liksom folket i Tyskland sprang storindustrins ärenden.

    Ryska medier är styrda ? Ja, hur borde det annars se ut ? Oligarkägda medier som fortfarande har en stor marknadsandel och som sjunger samma propagandavisor som CNN, BBC och NBC ? Det är ju det Sverige har, statlig TV som ställt sig på västoligarkernas sida emot det svenska folket. Total självcensur på SVT. Vore det inte för alternativa medier skulle landet ligga i kompakt mörker.

    Demokratin i väst är ett tomt hölje, demokratiexporten till den övriga världen är ett svepskäl för att gå in och kapa deras styre och lägga det i händerna på marionetter som Jeltsin. Putins maktposition är Made in USA, det är bara att hålla tillgodo. Krisen 1993, när Jeltsin hyllad av Clinton och Bildt sköt granateld in i parlamentet, fick USA att komma till Jeltsins hjälp och skriva om författningen till presidentmaktens förmån.

    Det finns mycket att rätta till inom den ryska inrikespolitiken. Presidenten redovisade i sitt tal hur inkomstklyftorna återigen börjat vidgas. Sanktionerna har lett till en mycket stram finanspolitik som skadat dem som har det knappt, men huruvida man skjutit över målet får andra bedöma.
    President Putin har den folkligaste bakgrunden av alla kända stormaktsledare, inte sant. Trumps pappa var mångmiljonär och titta på de patetiska stackarna ur den brittiska överklassen som tror sig råda över ett imperium. Och dem älskar Sverige ? Den svenska ”vänstern” är längre ingen vänster, den förordar våldspolitik mot folken i Mellanöstern – alla de onskefulla diktatorerna. Titta på Syriana Analysis hur Assad ensam med kameraman kör i liten personbil ut till Östra Ghouta, utan livvakter – där har den svenska ”vänstern” funnit sin senaste diktator, som måste störtas och varför inte dödas för att deras ”värderingar” skall kunna införas, likt i Irak, Libyen och Jemen. Och tittar ni på videon, läs även kommentarerna som kommer från hela världen – alla låter sig inte längre luras.

  4. Håller med här. I en världsordning under förändring gäller inte gamla förenklingar. Framförallt vänstern borde skaffa sig reformerade perspektiv som närmare överensstämmer med en ny verklighet om man vill kunna locka morgondagens väljare till sig.

  5. Nyhetsbanken rapporterar att många ledare i världen gratulerat Vladimir Putin till segerna i presidentvalet i Ryssland. Dock inte Sveriges inkompetente utrikesminister. Min bedömning av Margot Wallström går c:a 20 år tillbaka i tiden då hon och jag hade en radiodebatt om Sveriges alkoholpolitik. Samt på hennes framträdande på Alkoholpolitiskt Forum ungefär vi denna tid.

    Nyhetsbanken rapporterar 22/3
    Nyhetsbanken

    Vad är det för förfärligt som Margot Wallström ser i Putins valseger som inte följande statsledare och regeringschefer har sett?

    22 mars:
    Vladimir Putin mottog gratulationer från presidenten i Folkrepubliken Algeriet Abdelaziz Bouteflika, premiärminister i Antigua och Barbuda Gaston Browne, federala kanslern i Republiken Österrike Sebastian Kurz, kung Norodom Sihamoni i Kambodja, premiärminister i Kungariket Kambodja Hun Sen, presidenten i republiken Tchad Idriss Deby Itno, presidenten i Demokratiska republiken Kongo Joseph Kabila Kabange, Islands president Gudni Thorlacius Johannesson, presidenten i republiken Irak Fuad Masum, Iraks premiärminister Haidar al-Abadi , Vice president för republiken Irak Nouri al-Maliki, presidenten i republiken Madagaskar Hery Rajaonarimampianina, presidenten i de eniga mexikanska staterna Enrique Pena Nieto, sultanen av Oman Qaboos bin Said Al Said, presidenten i Republiken Portugal Marcelo Rebelo de Sousa och presidenten i republiken Sierra Leone Ernest Bai Koroma.

    21 mars:
    Vladimir Putin mottog gratulationer från presidenten i den islamiska republiken Afghanistan Mohammad Ashraf Ghani, presidenten i den argentinska republiken Mauricio Macri, utvalda presidenten i Armenien Armen Sarkissian, kung i Bahrain Hamad bin Isa Al Khalifa, ordförande för Folkrepubliken Bangladesh Abdul Hamid, presidenten i Förbundsrepubliken Brasilien Michel Miguel Elias Temer, Republiken Burundis president Pierre Nkurunziza, presidenten i Centralafrikanska republiken Faustin Archange Touadera, Republiken Cyperns president Nicos Anastasiades, ordförande för Republiken Estland Kersti Kaljulaid, Republiken Gabons president Ali Ben Bongo Ondimba, Republiken Guineas president Alpha Conde, Republiken Makedoniens president Gjorge Ivanov, presidenten för republiken Mali Ibrahim Boubacar Keita, presidenten i Mongoliet Khaltmaagiin Battulga , presidenten i republiken Rwanda Paul Kagame, presidenten i federal R Somalia Mohamed Abdullahi Mohamed, Republiken Turkiens premiärminister Binali Yildirim, Förenta arabiska emiraternas president Khalifa bin Zayed Al Nahyan, Kronprinsen i Abu Dhabi och Biträdande Högsta Commander of Förenade Arabemiraten Försvarsmakten Mohammed bin Zayed Al Nahyan, generalsekreterare för det kommunistiska partiet i Vietnam Nguyen Phu Trong, VD för den socialistiska republiken Vietnam Tran Dai Quang, generaldirektör för FN: s organisation för livsmedels- och jordbruksorganisation Jose Graziano da Silva, ordförande för Internationella Judo Federationen Marius Vizer och OPEC:s generalsekreterare Mohammad Sanusi Barkindo.

    20 mars:
    Utöver de tidigare mottagna meddelandena gratulerades Vladimir Putin av premiärministern i den islamiska republiken Afghanistan Abdullah Abdullah, premiärminister för folkrepubliken Bangladesh Sheikh Hasina, ledamot av ordförandeskapet i Bosnien och Hercegovina Dragan Covic, republikens president av Bulgarien Rumen Radev, Sultan av Brunei-Darussalam Hassanal Bolkiah, Republiken Kamerunens president Paul Biya, Republiken Kroasiens president Kolinda Grabar-Kitarovic, Tjeckiens president Milos Zeman, Republiken Djiboutis president Ismail Omar Guelleh Presidenten i Eritrea-staten Isaias Afwerki, presidenten i Demokratiska republiken Etiopien, Mulatu Teshome, Republiken Finlands president Sauli Niinisto, förbundsrektor i Förbundsrepubliken Tyskland Angela Merkel, premiärminister i Grenada Keith Mitchell, ordförande för Republiken Guinea-Bissau José Mário Vaz, Greklands president Prokopis Pavlop Oulos, Greklands premiärminister Alexis Tsipras, Irans president Hassan Rouhani, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, Italiens premiärminister Paolo Gentiloni, Konung av det hashemitiska kungariket Jordanien Abdullah II, Ledare för Demokratiska Folkrepubliken Korea Kim Jong-un, Republiken Koreas president Moon Jae-in, Emir av staten Kuwait Sabah Ahmad al-Sabah, Storhertigdömet Luxemburg Henri, Storhertigdömet Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel, Malaysias premiärminister Najib Razak, presidenten i Republiken Maldiverna Abdulla Yameen Abdul Gayoom, kung av Marocko Mohammed VI, presidenten för republiken Myanmariska unionens förbund Htin Kyaw, presidenten i Demokratiska republiken Nepal Bidhya Devi Bhandari , presidenten i republiken Nicaragua Daniel Ortega, premiärministern av Konungariket Norge Erna Solberg, presidenten i palestinska staten Mahmoud Abbas, presidenten i republiken Filippinerna Rodrigo Duterte, Republiken Seychellernas president Danny Faure, Republiken Senegals president Macky Sall, Republiken Sydafrikas president Cyril Ramaphosa, Spaniens premiärminister Mariano Rajoy Brey, VD för Demokratiska republiken Socialistiska republiken Sri Lanka Maithripala Sirisena, Arabrepubliken Syriens president Bashar al-Assad, Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europarådets generalsekreterare Thorbjorn Jagland, ordförande för Fédération Internationale de Football Association (FIFA) Gianni Infantino, högsta patriark och katoliker av alla armeniska Karekin II och före detta premiärminister i den italienska republiken Silvio Berlusconi.19 mars: Vladimir Putin hade telefonsamtal med presidenten i Armenien Serzh Sargsyan, presidenten i Azerbajdzjan Ilham Aliyev, presidenten för Vitryssland Alexander Lukashenko, presidenten för Folkrepubliken Kina Xi Jinping, premiärminister av republiken Indien Narendra Modi, Japans premiärminister Shinzo Abe, president för Kirgizistan Sooronbay Jeenbekov, president i Tadzjikistan Emomali Rahmon och presidenten i Uzbekistan Shavkat Mirziyoyev.

    19 mars:
    Gratulationer har mottagits från Folkrepubliken Kinas president Xi Jinping, Republiken Abkhasiens president Raul Khadjimba, VD för Armenien Serzh Sargsyan, Azerbajdzjans president Ilham Aliyev, Vitrysslands president Alexander Lukashenko, VD för Boliviens pluralismsstat Evo Morales, statsrådets president och ministerrådet för Kuba Raul Castro, förbundskansler i Förbundsrepubliken Tyskland Frank-Walter Steinmeier, Ungerns premiär Janos Ader och Ungerns premiärminister Viktor Orban, Italiens president Sergio Mattarella, VD för Kazakstan Nursultan Nazarbayev, Kirgizistans president Sooronbay Jeenbekov, president för Lao Peo ple Demokratiska republiken Bounnhang Vorachith, presidenten i Moldavien Igor Dodon, presidenten i Serbien Aleksandar Vucic, presidenten för republiken Srpska i Bosnien och Hercegovina Milorad Dodik, presidenten i Sydossetien Anatoly Bibilov, presidenten i Tadzjikistan Emomali Rahmon, ordförande av Turkmenistan Gurbanguly Berdimuhamedov, president i Uzbekistan Shavkat Mirziyoyev och president för Bolivarian Republic of Venezuela Nicolas Maduro.