[column width=”49%” padding=”2%”]
Att Mona Sahlin väcker känslor bland väljarna är knappast någon nyhet. Det har hon alltid gjort och det har både varit en fördel och en nackdel. Men det är inte bara normalväljarna som antingen är för eller emot, socialdemokratiska skribenter hamnar allt som oftast som åsnan mellan hötapparna. Jag väljer att citera två socialdemokratiska kvinnor som båda skrivit om Sahlin i Aftonbladet.

Katrine Kielos/AB: ”Vi vet alla att Mona Sahlin vill bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Vi kan alla ta reda på vad Socialdemokratin tycker i olika frågor. Men vem kan säga hur en statsminister Sahlin skulle regera landet Sverige? Man kan tycka vad man vill om Miljöpartiet, men de har just nu en tydligare idé än Socialdemokraterna – inte bara om att de vill ha makt (eller att regeringen är dum). Utan om hur och varför Miljöpartiet planerar att utöva makt i en rödgrön regering.”

Katrin Kielos syftar förstås på den undersökning som visar att Maria Wetterstrand har ett större förtroende bland väljarna än Sahlin i en av de många opinionsundersökningar som ständigt föreläggs oss. Någon tidning dristade sig också till att utnämna Wetterstrand till den vackraste kvinnan i Sveriges Riksdag, något som man knappast skulle ha gjort om man inte på det sättet trodde sig öka läsvärdet. Nisha Besara från Dagens Arena har dock en annan vinkel än Wetterstrands påstådda skönhet till MP:s framgångar i opinionen.

Nisha Besara/AB: ”Det är ingen slump att Miljöpartiet har så höga siffror i Stockholms innerstad. Där bor, just det, vi som lever ett bekymmersfritt liv med låga räntor, höga löner, härliga avdrag och som hellre sopsorterar och köper ekomjölk än bryr oss om uteliggarna intill våra knutar. Det gör ju Sahlin åt oss.”

Hon skriver att Sahlin ställer de ”knorvliga” frågorna till regeringen, något som Wetterstrand uppenbarligen inte gör. Dessutom bryr sig Sahlin om uteliggarna, något som passar rätt väl med tanke på att Sahlins lön är 128 033.- i månaden,

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
d.v.s. över 1,5 miljon om året. Hon har råd att bry sig om uteliggarna samtidigt som hon deltar i Stockholms Jetsetliv. Nisha Besara skriver att Sahlins jobb är att vara jobbig, något som vi rödgröna givetvis hoppas ska bära frukt i valet 2010.

Katrine Kielos skriver att Mona Sahlin inte har någon plan på Aftonbladets ledarsida, hon hänvisar till en statsvetare och hävdar att Sahlin inte har någon regeringsstrategi. Det är fullt möjligt att hon inte har det, men man kan i alla fall konstatera att sosseledaren har hyfsad lön. Drygt etthundratjugoåtta tusen kronor i månaden distanserar henne ordentligt från undersköterskorna i partiet, för att inte tala om uteliggarna. Visserligen tjänar statsministern ytterligare ett par tusenlappar varje månad, men han är ju redan statsminister.

Det är förstås intressant att konstatera att den blivande statsministern inte tycks ha något större förtroende bland ledarskribenterna i landets största tidning, men det spelar säkert ingen roll. Det är nog bara vi politiska nördar som läser vad de skriver. En annan sak som slår mig är förstås att feminismen tycks vara helt bortglömd bland de kvinnliga proffstyckarna. Spelar det inte någon roll att kvinnor över femtio tycks vara på väg att helt förlora sitt värde?

intressant Andra om: Besara, Kielos, Mediekritik, Socialdemokraterna, Feminism, Val 2010, Politik, , Sahlineffekten ab1 svd12 dn1ex t
[/column]