Sahlineffekten

Att Mona Sahlin väcker känslor bland väljarna är knappast någon nyhet. Det har hon alltid gjort och det har både varit en fördel och en nackdel. Men det är inte bara normalväljarna som antingen är för eller emot, socialdemokratiska skribenter hamnar allt som oftast som åsnan mellan hötapparna. Jag väljer att citera två socialdemokratiska kvinnor som båda skrivit om Sahlin i Aftonbladet.

Katrine Kielos/AB: ”Vi vet alla att Mona Sahlin vill bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Vi kan alla ta reda på vad Socialdemokratin tycker i olika frågor. Men vem kan säga hur en statsminister Sahlin skulle regera landet Sverige? Man kan tycka vad man vill om Miljöpartiet, men de har just nu en tydligare idé än Socialdemokraterna – inte bara om att de vill ha makt (eller att regeringen är dum). Utan om hur och varför Miljöpartiet planerar att utöva makt i en rödgrön regering.”

Katrin Kielos syftar förstås på den undersökning som visar att Maria Wetterstrand har ett större förtroende bland väljarna än Sahlin i en av de många opinionsundersökningar som ständigt föreläggs oss. Någon tidning dristade sig också till att utnämna Wetterstrand till den vackraste kvinnan i Sveriges Riksdag, något som man knappast skulle ha gjort om man inte på det sättet trodde sig öka läsvärdet. Nisha Besara från Dagens Arena har dock en annan vinkel än Wetterstrands påstådda skönhet till MP:s framgångar i opinionen.

Nisha Besara/AB: ”Det är ingen slump att Miljöpartiet har så höga siffror i Stockholms innerstad. Där bor, just det, vi som lever ett bekymmersfritt liv med låga räntor, höga löner, härliga avdrag och som hellre sopsorterar och köper ekomjölk än bryr oss om uteliggarna intill våra knutar. Det gör ju Sahlin åt oss.”

Hon skriver att Sahlin ställer de ”knorvliga” frågorna till regeringen, något som Wetterstrand uppenbarligen inte gör. Dessutom bryr sig Sahlin om uteliggarna, något som passar rätt väl med tanke på att Sahlins lön är 128 033.- i månaden,

sahlin
d.v.s. över 1,5 miljon om året. Hon har råd att bry sig om uteliggarna samtidigt som hon deltar i Stockholms Jetsetliv. Nisha Besara skriver att Sahlins jobb är att vara jobbig, något som vi rödgröna givetvis hoppas ska bära frukt i valet 2010.

Katrine Kielos skriver att Mona Sahlin inte har någon plan på Aftonbladets ledarsida, hon hänvisar till en statsvetare och hävdar att Sahlin inte har någon regeringsstrategi. Det är fullt möjligt att hon inte har det, men man kan i alla fall konstatera att sosseledaren har hyfsad lön. Drygt etthundratjugoåtta tusen kronor i månaden distanserar henne ordentligt från undersköterskorna i partiet, för att inte tala om uteliggarna. Visserligen tjänar statsministern ytterligare ett par tusenlappar varje månad, men han är ju redan statsminister.

Det är förstås intressant att konstatera att den blivande statsministern inte tycks ha något större förtroende bland ledarskribenterna i landets största tidning, men det spelar säkert ingen roll. Det är nog bara vi politiska nördar som läser vad de skriver. En annan sak som slår mig är förstås att feminismen tycks vara helt bortglömd bland de kvinnliga proffstyckarna. Spelar det inte någon roll att kvinnor över femtio tycks vara på väg att helt förlora sitt värde?

intressant Andra om: , , , , , , , , ab1 svd12 dn1ex t

  5 comments for “Sahlineffekten

  1. nature
    4 december, 2009 at 11:54

    Det jag tror människor i allmänhet känner av är att Mona är tämligen narcissistisk (älskar uppmärksamhet runt sin egen person; på bekostnad av sakfrågorna …). Det skiner igenom allt som oftast, oberoende vilken politiskt debatt hon är närmar sig, att debatten alltid slutar att handlar om henne själv, som person istället för sakfrågorna.

    Ja vill hellre se en knastertorr ämbetsman, än en narcesistisk uppmärksamhetsberoende kandidat som dessutom ligger under normalfördelningen i begåvning.

    Det enda som talar för Mona är att hon är den första kvinnliga partiledaren för landets största parti. Tråkigt dock att det år 2009 skall spela roll om man heter Åsa eller Åke!

    Fast egentligen borde vi tala om Socialdemokraternas svek mot sina trogna väljargrupper.

  2. 4 december, 2009 at 13:01

    Kolla in Anna-Lena Ahlströms bilder:

    http://www.annalenaahlstrom.se/

    lägg märke till hennes teknik att med softad ljussättning styra hudtoner…till skillnad från andras skarpa ljus.

    • 4 december, 2009 at 13:05

      Duktig, men jag gillar inte bilderna.

      Jag föredrar din bild som förställer en 53-årig kvinna, helt utan retuschering i Photoshop.

  3. 4 december, 2009 at 17:51

    Bor du i Stockholms valkrets och vill hjälpa till att bli av med Mona nästa år?

    1. Rösta miljöpartiet, kryssa Maria Wetterstrand. Du ökar då hennes chans att bli statsminister.
    2. Rösta socialdemokraterna men kryssa vem som helst UTOM Mona Sahlin. Du kan då se till att Mona missar sin riksdagsplats och vi väljare kan få en statsminister som vi förtjänar.

    Hoppas att väljarna visar civilkurage och kryssar bort Mona!

  4. Martin Forsman
    5 december, 2009 at 13:43

    Du har förmodligen rätt angående en del av (S)-väljarna, men jag vill hävda att även många andra partiväljare lider av samma problem. Detta är baksidan av representativ demokrati, nämligen att personer som lätt kan duperas eller helt enkelt inte bryr sig kan avgöra vem/vilka som kommer till makten. Detta är anledningen till att (Sd) kan ta sig in i Riksdagen genom en blandning av mytbildning och ren skräckpropaganda.

    Att Alliansen vann det förra valet på dels Perssons ointresse och dels myten om ‘1000-lappen’ utan att behöva offra något är ett faktum. Att vi arbetande idag mycket riktigt har fått inte bara 1000 kr mer i plånboken utan ofta ännu mer är förvisso sant men nog har vi fått offra mer en någon trodde var möjligt som samhälle. Utanförskapet ökar dagligen i form av: ökad arbetslöshet, ökad främlingsfientlighet och ökad fattigdom.

    Behovet av att kontrollera massorna verkar redan ha nått DDR-nivåer genom FRA/STASI och diverse inskränkningar i de olika friheter som alltid varit hörnstenar i det moderna Sverige. Flyktingar som integrerats perfekt i Sverige skickas hem utan några trovärdiga anledningar till länder där krig och religösa/politiska mord är värdagsmat. Vad hände egentligen med det humanistiska Sverige som i varje fall jag trodde vi en gång hade. Är det också en myt kanske ?

Comments are closed.