Ibland ter sig verkligheten grotesk. Idag beskriver Aftonbladet i artiklar, dels hur direktörer ofta tjänar mer än femtio gånger mer än arbetare i samma företag, och dels hur regeringen ska dela ut pengar som den inte har. Femtio gånger mer i lön blir faktiskt en arbetarens årslön i veckan. (!) Ekot hade ett inslag om dessa löneskillnader i morse och berättade att i vissa företag, t.ex. riskkapitalbolag, så är det över två hundra gångers skillnad. En arbetares årslön på en arbetsdag.
Det skulle kanske varit bra om inte regeringen redan gett dem som har det gott ställt enorma skattelättnader. Förmögenhets- och fastighets- Egentligen borde Aftonbladet sprida ut gracerna lite. Två artiklar om dagen räcker om de finns i tidningen varje dag. Tyvärr så kommer regeringens alla åtgärder betyda att i slutänden så är det dem med lägsta inkomsterna som kommer att få subventionera högerns överbudspolitik. För vi hade haft råd med denna politik om vi hade haft kvar |
samma sorts skatteintäkter som under förra regeringens tid. Och då är att märka att socialdemokraternas lönepolitik sedan decennier varit med och omfördelat skattepengarna till dem som redan har. Att högerpartierna är generösa är väl annars skojigt, problemet är att det inte är ur deras plånböcker som pengarna tas. Andra om: Kapitalism, Högerregeringen, Anders Borg, Val 2010, Arbetarfientlig, Omfördelning, Arbetslinjen, Subventioner, Överklass, Nyliberal, Politik AB12345 it DN1 SvD [tags]Kapitalism, Högerregeringen, Anders Borg, Val 2010, Arbetarfientlig, Omfördelning, Arbetslinjen, Subventioner, Överklass, Nyliberal, Politik[/tags] |
19 svar till “Sådan är Kapitalismen”
Jag har läst tre artiklar om inkomstförändringarna för respektive grupp. Som jag minns det var ovan citerade nära medel. En av artiklarna hävdade att skillnaderna var mycket större…
Fast jag opponerar mig en del mot illustrationen. Övervikt är också i högsta grad en fattigdomsfråga idag, enligt WHO är det fler överviktiga än svältande på jorden idag. Och även övervikten drabbar naturligtvis främst personer som tvingas äta den sämsta och billigaste maten.
Jo jag vet. Men den illustrerar skillnaden mellan u-land och i-land oxo. Det underlättar ju inte heller att jag blir på dåligt humör av idiotierna! :-I
Det är underligt vad tragedier upprepar sig, varje gång vi får en borgerlig regering går det åt helvete.
Egentligen handlar det om att för borgarna är det alltid kartan som gäller och inte verkligheten.
Det andra man kan fråga sig, är det de vill ha en låneekonomi som i us, där folk till och med köpte dojorna på krita.
Mer pengar till bankerna som tydligen lånar ut mer än någonsin verkar inte särskilt konstruktivt.
Jag tyckte när reinfeldt satte i hop sin regering att det var rena b-laget, men det är ju för fasen rena gärsgårdsserielaget.
Jag tjänar till räckligt för att försörja 4 barn och en fru, och jag gör det på runt 16000 i månaden.
Jag hör fler och fler säger att de kan inte försörja sig på dubbla löner och med även högre lön en jag.
Hörde att det var svårt att försörja sig på 36000 efter skatt som en vän till mig har och han är singel.
Jag tror det är svårt att leva på en årslön i veckan också. För man anpassar hur man spenderar efter vad man har i lön.
Många lever på mindre en en dollar dagen.
Jag tror helt enkelt att vi alal lider av en av de 7 dödliga synderna, GIRIGHET.
Det kan inte vara mer en girighet om man har mer än en årslön i veckan och vill ha mer.
Det är inget nytt under att vissa direktörer får skyhöga bonusar och tjänar för mycket pengar för arbetet de utför.
Dock tycker jag att LOs rapport är mest propaganda och dessutom en aning missvisande. Till att börja med så säger snittlön inte ett dugg utan ger bara felaktig statistiska slutresultat – medianen är väl ändå intressantare.
Dessutom har man tagit toppen av isberget. Resten av Sverige ser inte ut på det sättet. Enligt en annan bloggare så har löneklyftorna (enl. statistik från SCB) minskat en del under 2000-talet.
Enligt vilken bloggare då Marcus? Källa?
”De som tjänar 240 000.- per år har knappast fått något eftersom inflationen ätit upp deras skärv. Och de är extra drabbade av högre kostnader för a-kassa och fackföreningsavgifter.”
– Jag köper att en stor del av skattesänkningarna för låginkomsttagare i praktiken ätits upp av prisökningar och annat (den genomsnittlige låginkomsttagaren har för övrigt fått mellan 10-15% i sänkt skatt, enligt jobbskatteavdrag.se).
Men detta:
”Tyvärr så kommer regeringens alla åtgärder betyda att i slutänden så är det dem med lägsta inkomsterna som kommer att få subventionera högerns överbudspolitik. För vi hade haft råd med denna politik om vi hade haft kvar samma sorts skatteintäkter som under förra regeringens tid.”
– Lika höga skatter idag som före regeringsskiftet hade inneburit att låginkomsttagare haft 10-15% mindre pengar att röra sig med än de har idag. Subventionerad a-kassa i all ära, men du kan väl ändå inte mena att folkflertalet skulle haft det bättre ställt med en socialdemokratisk skattepolitik?
Inflation och prisökningar befann sig i en uppåtgående spiral innan regeringen Persson avgick.
#8 Jinge – Jag lyssnade på http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1581754&BroadcastDate=&IsBlock= och dök sedan in på den ena debattörens blogg och läste det där. Jag har mailat killen om länkar till källorna; att hitta på SCB är som att hitta en nål i en höstack ibland och jag sitter på jobbet och är upptagen med annat just nu. (även om jag har tid att läsa din blogg då och då ;)
George, var lugn för att skatterna kommer höjas för alla, skälet är enkelt. Statsfinanserna töms nu av nyliberala politiker och den skadan de gör måste repareas.
Titta på us där de i dag talar om att de måste höja skattnivån till ca 42 – 45% om de ska kunna klara ut sin kris och utveckla sin infrastruktur.
Skatter som vore lämplig återinföra är förmögenhetsskatt, progressiv skatt och begränsa möjligheten att använda sig av caymanöarna och liknande, det sistnämnda är lätt om regeringarna i us och europa vill det.
Det skulle kunna betyda att låg- och medel-inkomsttagare inte beskattas så hårt och inte behöver leva ur hand i mun.
Med en sådan skattepolitiken så blir det inte så intressant att ha fantasilöner på 10- 100- miljontals kronor, euro, dollar etc.
Med en annan lönefördelning så är det också möjligt att det enskilda sparandet ökar, så folk får möjlighet att leva upp till den borgerliga klyschan att ha minst två månadslöner på sparbanken.
År 2000 var ett toppår för inkomstklyftor, det mest extrema sedan 1975. 2006 var det näst mest extrema året 1975-2006. Tidsjämförelser på SCB:s hemsida under ombyggnad slutar tyvärr år 2006 så vad som har hänt efter det får någon annan fylla i.
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____163550.aspx
Alla har en benägenhet att titta uppåt. ”Se på dem, de tjänar orättvist mycket”.
Och sedan kräva utjämning. Men jag minns en djupare diskussion med en kamrat till mig som pratade mycket om hur viktig solidaritet är! Jämna ut i Sverige, jämna ut i Europa, jämna ut orättvisa löner i västvärden…. Men när vi kom till att vara solidarisk med ”resten av världen” – alltså att jämna ut totalt, inkludera alla kineser (de som lever på landet), indier och afrikaner som lever på några dollar om dan – Oj, hoppsan då blev det inte så intressant längre. Skulle ju inneburit att genomsnittslönen skulle bli någon/några tusenlappar i månaden….
Jag tror att alla inser att globaliseringen är nödvändig och att levnadsförhållanden ska vara jämlika oavsett var man bor. Det är inte genomfört på en kvart, men tecknen i skyn tyder inte heller på att något sker i den riktningen.
Till Martin – jag tror att man måste se problemet som en procentuell ökning av levnadsstandarden.
A. direktör rik, tjänar en normal årslön i veckan. Ska denne känna av en ökning krävs en dubblering, två årslöner i veckan. Hu, det blir många pengar…
B jag, med normal årslön på ett år. Jag känner faktiskt av en ökning med 10%. De flesta med normala årslöner kan då spara kanske en tredjedel av höjning, konsumerar resten.
C Den riktigt fattige i tredje världen höjer sin levnadsstandard enormt om det finns bra vatten och hyfsat käk. En ökning från $1 till $ 1.50 innebär en enorm skillnad.
Och varför har då ekonomin gått åt fanders – enkelt! Lönegapet i Sverige för 75% av alla förvärvsarbetande ligger mellan 15-30 000:- Varje löneförhöjning ligger i inflationsnivån. Denna grupp är konsumenter, de spara inte i våldsamma aktieaffärer, så när ekonomin stryps det minst försvinner komsumtionen i de breda lagren=rejält konjunkturfall.
Hade vi haft en regering som inte strypt a-kassa, sjukförsäkring mm hade fallet troligen inte blivit så hårt. ”Det fixar sig…” och så har man gått på nästan som förr.
Tillbaka till solidariteten med tredje världen – inga problem. Makt- och kapitalkoncentrationen det sista halvseklet har varit exceptionell. De runt 50 000 rikaste i världen äger över 90% av världens tillgångar, och makten koncentreras för varje dag. För varje miljardär som världen ser tas pengarna nånstans ifrån. De alstras inte i de rikas plånböcker. Forbes räknade ifjol med över 1000 dollarmiljardärer. OCh vi pratar runt $ 100 000 000 för de som ligger på platserna runt 50 000 i förmögenhetsligan i världen.
De finns även en beräkning att vid en förmögenhet på $ 5 000 000 och uppåt ändras inte levnadstandard i stort set hur rik man än är. Tanke-experiment – skulle världens 50 000 rikaste skänka 10% av sin förmögenhet så skulle alla i hela världen få runt $ 1000 var… Vi pratar mao inte alls om någon tusenlapp i månaden i svensk lön.
Det kanske börjar klarna vilken extrem kapitalkoncentration världen sitter på.
Ha en skön helg!
Elon Melon har rätt, pengarna är koncentrerade och har tyvärr alltid mer eller mindre varit det – även om en revolution snabbt ändrar på VEM som är innehavare så är det en kortsiktig lösning – vips vaps så är det en ny elit – syftar på goda Sovjet och t.ex. Nordkorea. Nu är det förvisso ett tag sedan Sovjetunionen rasade samman men på slutet där så var det, liksom här, kraftiga löneklyftor. Om jag inte missminner mig så var klyftorna större där än någonstans i dåtida västvärlden. För individer spelar det stor roll att systemen byts (speciellt för de som avrättas, men det gör mindre helheten…
Vill med detta säga att tanken är fin, men även med ”rätttänkande” stater så spårar systemen ur (Kuba, Sovjet, Nordkorea m.fl arbetarstater) – Svårt att säga att ena eller andra sidan är bäst… Gott om fel och brister i alla system, eller!?
Jag börjar bli mer och mer osäker kring motivet girighet nämnt ovan.
Jag tror att dessa personer i toppen fallit offer för sitt eget system. I grunden handlar det om att känna uppskattning och hur man mäts i sin omgivning som påverkar. Systemet är pengar. Löner och ersättningar slutar någonstans att vara ersättning och medel för levnad och mer en måttstock. Hade systemet värderat insats på annat sätt hade man eftersträvat detta istället. I andra sammanhang är ju detta redan ett faktum. Även om pengar blivit en del av idrott slår guld- och os-medaljer högre i värdeskalan. Drivkraften är då inte nödvändigtvis girighet sett ur pengar. Man kanske kan likna det samma stävan som driver idrottare att nå framgång/omvärldens beundran.
Hursomhelst tycker ändå jag vissa händelser runt oss just nu är historia som skapas på flera plan. På sätt har vi en förmån att vara med i detta. Är det kapitalismens fall? Kanske, men jag är inte så säker på att det som komma skall nödvändigtis är lösningar från historien utan nått helt annat, det är det som gör vår tid så spännande.
Läst Wanja Lundby-Wedins klagomål idag över överbetalda direktörer.En direktörslön uppgår visst till 48 arbetarlöner. Ställer mig genast frågande till hur många underköterskolöner det går på Wanjas lön? Eller är detta en opassande fråga.
Det är inte bra att löneklyftorna ökar, men siffrorna är från 2007, vilka har styrt under tiden klyftorna ökar. Varför spyr Ni galla över den nuvarande regeringen då? Sen skall man göra skäl för sin lön, men det är en annan sak.
Läs bloggposten en gång till! Eller sätt på dig glasögonen!