Politikens kräftgång i Sverige

Det är en lätt absurd framsida på Aftonbladet idag, dels hävdar man att United Minds kommit fram till att SD är det tredje största partiet, samtidigt står det i raden ovanför att tidningen följer rättegången mot Breivik.

Det är en händelse som känns bestickande. Dels följer man rättegången mot en islamofobisk massmördare, dessutom berättar man att Sveriges islamofobiska parti gått framåt i väljaropinionen och blivit landets tredje största parti när United Minds frågar. Samtidigt så bygger Aftonbladets rubriksättare sina påståenden på en uppgift som visar att SD i praktiken har tappat 0,8 procenten-
heter sedan den senaste undersökningen.

Ser man då till den Novusundersökning som jag skrev om igår så har det vägda stödet för SD sjunkit till 5,7 procent, 0,7 procent sämre än i United Minds undersökning. Visst, både Annie Lööf och Göran Hägglunds partier åker nog ut ur riksdagen som United Minds siar om, men dessvärre så kan de flesta plocka ut siffror ur dessa undersökningar som stöder den egna uppfattningen, i alla fall om man bortser för Lööfs och Hägglunds anhängare förstås.

Men visst, jag tror inte att vi kommer ha en opinionsmässigt stabil tid fram till valet i september 2014. Till att börja med har vi internationella problem i form av krigshets mot Syrien och Iran, dessutom finns det risk för att det faktiskt blir krig, och har vi inte sett terrorism tidigare så tror jag att vi får göra det då. Sedan har vi problemen inom EMU, något som kan få hela EU på fall.

Det kan göra sverigedemokraterna till ett riktigt stort parti, kanske till och med över tjugo procent, och när väljarna kommer underfund med att socialdemokraterna tänker föra samma politik som moderaterna så kommer antagligen många missnöjesrösta. Långt fler än vad partistrategerna drömmer mardrömmar om..

it Andra om: , , , , , , , , ab123 gp12 sr dn123 svd12

  8 comments for “Politikens kräftgång i Sverige

  1. Jens O
    4 juni, 2012 at 09:34

    Själv kan jag tycka att de där plötsliga rycken i opinionsmätningarna är märkliga. Som förklaring anges Uppdrag Gransknings imamreportage och Reinfeldts ”etniska svenskar”-uttalande. Det låter trovärdigt, men vilka är dessa människor som sitter och är beredda att låta sina partisympatier tillfälligt påverkas av sådant?

    Jodå, jag begriper att många av dem tillhör den politiska opinionens soffliggare. De ambivalenta, osäkra och de som egentligen inte gillar något parti. Det är förstås de som emellanåt ser något på TV, tänker ”nä fy!” och så råkar det ringa en opinionsmätare strax efter. Men ändå…?

    Jag betvivlar dock att hela 20 procent av väljarkåren fungerar på detta sätt. Möjligen uppemot 10.

    • 4 juni, 2012 at 09:57

      Du måste ju oxo tänka på att man bara kollar med tusen pers, det betyder att tio personer är en hel procent.

      Men jag undrar om inte SCB:s mätning kommer endera dagen, gör den det så får du troligen veta sanningen +/- 0,5 procent, det är så det brukar vara.

      • Jens O
        4 juni, 2012 at 10:08

        …och när man talar om trollen. Jag förmodar att du bloggar speciellt om den och avvaktar med kommentarer. (Det är nästan lite synd om United Minds.)

        • 4 juni, 2012 at 11:33

          Jepp, jag kommer med en bloggning om ett par timmar..

      • Marcus R
        4 juni, 2012 at 11:45

        1000 personer räcker långt i en statistisk undersökning så länge urvalet är bra nog.
        Problemet med United Minds undersökning är väl just urvalet dock.

  2. Billy Eriksson
    4 juni, 2012 at 10:27

    SCB kom i dag. Mätningen visar opinionen för maj månad. Där går SD bakåt i förhållande till valet 2010. SD kan dock öka under de 27 månader som återstår. Det finns en grogrund bland lågavlönade och utsatta arbetare och arbetslösa för SD. Det är enklare att ställa grupp mot grupp inom samma klass mot varandra än att svälja det faktum att under de senaste 20 åren så har den tiondel med lägst inkomst fått 1,7 procent i inkomstökning medan den tiondel med högst inkomst har ökat sin inkomst med 63 procent.
    De politiska partiernas medlemsantal har minskat och diskussionerna om politik begränsas till interna möten där man tror att alla tycker likadant som den egna politiska kyrkan. Istället koncentrerar man sig till medierna och med hjälp av konsulter förpacka politiken till ett lämpligt varumärke. Men politik handlar om relationer mellan människor. Denna utveckling lämnar fältet fritt för SD. Deras akillehäll blir regeringsfrågan. Många som sympar med SD hatar samtidigt Reinfeldt.
    Åkesson har tidigare sagt att man aldrig tänker stödja en socialdemokratisk statsminister. Med den nya grundlagen måste statsministern få ett aktivt majoritetsstöd. Extremhögern i Europa har där de fått chansen alltid jobbat tillsammans med den mer rumsrena högern. Inget tyder i dag på att SD skulle bryta det mönstret.

  3. 4 juni, 2012 at 11:49

    Jag stänger kommentarerna här beroende på att SCB:s stora undersökning just kom. Jag återkommer med en ny bloggning om den..

Comments are closed.