Idag var Lars Ohly gäst i Ekots lördagsintervju, en intervju vars inledning kom att domineras av diskussionerna runt det samarbete som Mona Sahlin presenterade tillsammans med miljöpartiet den 8 oktober. Ohly sade att var ett mycket svårt politiskt misstag, något som alla kan hålla med om idag. Han var också klar över vad det är som är den främsta orsaken till de rödgrönas opinionsras.

HD: ”- Jag tror att den viktigaste förklaringen är det självmål som socialdemokraterna och miljöpartiet gjorde när de gick fram själva utan vänsterpartiet, säger Ohly. Enligt vad Svenska Dagbladet erfar har s och mp nu lagt förberedelserna om en gemensam politik inför nästa val på is. Det har också bekräftats av Sahlin. Men rörigheten ökar av att Peter Eriksson är av helt annan uppfattning. Han säger tvärtom till tidningen att s och mp bestämt sig för att ”fortsätta precis som planerat”.”

På en punkt var Ohly kristallklar. Vänsterpartiet kommer att rösta mot Mona Sahlin som regeringsbildare i händelse av att man inte kommer överens i samarbetet. Även om ett sådant agerande leder till nyval. Det beskedet var utomordentligt välkommet. Samtidigt kan jag se ett ytterligare problem, ett problem som möjligen blir mycket svårare framöver. Godtar man Mona Sahlins tal om sin egen ”klantighet” så har man likafullt ett betydande problem. Problemet består inte i att miljöpartiet är ett borgerligt parti, det vet alla redan om. Problemet består snarare i att det inte går att lita på partiet.

Bara det faktum att Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har framhärdat i sitt avståndstagande mot vänstern gör att det känns motigt att överhuvudtaget samarbeta med partiet. Mona Sahlins ”klantighet” är inga nyheter för någon, och det skulle vara ett internt problem enbart för socialdemokraterna om det inte vore för miljöpartiet. De gör uppenbarligen allt de kan för att distansera sig från vänstern, och det belyses väldigt klart av Ohly när han berättar att det var länge sedan partiledarna träffades. Juni var senaste gången, berättade han.

Det framgick med all önskvärd tydlighet att Lars Ohly var mäkta irriterad på miljöpartiet, och om inte Mona Sahlin spelar något slags dubbelspel så måste miljöpartiet sätta sig med vänstern och reda ut alla misshälligheter. Dessutom tarvas det en trippelpudel från miljöpartiets sida. Och – jag har svårt att tänka mig att vi får se en trippelpudel med mollbergare och pik. Vad det leder till i förlängningen kan jag vare sig bedöma eller gissa, men klart är att det är oroande. Inte för att vänsterpartiet skulle förlora på det, men man försätter partiet i en knipa. Visst, man kan säkert trösta sig med ett bra valresultat, men vad hjälper det när vi får behålla högerregeringen i ytterligare fyra år?

För det är vad Maria Wetterstrand och Peter Eriksson lägger i potten. Och vad jag förstår så har inte Mona Sahlin övertygat vänstern om något annat, Lars Ohly säger att han utgår ifrån att Sahlin agerar korrekt, men det är han antagligen den enda som gör. Personligen anser jag att den kvinnan är utomordentligt opålitlig, men förhoppningsvis har hon insett att den linje hon tänkte trumfa igenom föll platt som en pannkaka. Lars Ohly sade för någon vecka sedan att man måste vara framme vid ett beslut om två veckor. I intervjun menade han att han nog hade sagt tre veckor, vilket ger honom två veckor från idag.

Problemet med en sådan tidsgräns är förstås att han binder upp sin egen svans. Medlemmarna i vänsterpartiet skulle knappast acceptera att partiet

förödmjukades ytterligare av socialdemokrater och miljöpartister. Det innebär på kort sikt att de närmaste veckorna kommer att bli spännande. Hur en vänsterstrategi skulle se ut om inte de tre rödgröna partierna samarbetar vet inte jag, men jag är övertygad om att miljöpartiet kommer att få ta den värsta smällen. Att sossarna går tillbaka till 30 procent utplånar givetvis inte partiet, men blir miljöpartiet skurken så kan ju alltid Eriksson återgå till kommunalrådsposten där i Nordmaling, eller var han nu bor någonstans.

Och med handen på hjärtat, jag skulle faktiskt inte sakna dem det minsta. Samtidigt kan man konstatera att kristdemokraterna åker på ett gigantiskt nederlag när det gäller lagen om samkönade äktenskap. De ligger på, eller under, fyraprocentsspärren i de senaste partisympati-
undersökningarna. Man kan med visst fog säga att de hänger på gärdsgården, något som också är statistiskt säkerställt.

Som det nu ser ut så kommer Lars Ohly endera veckan att sätta ner foten rejält för allt tramsande från Wetterstrand, Eriksson och Sahlin. En sådan sak skulle givetvis orsaka en hel del turbulens, samtidigt så tror jag att vänsterpartiet skulle tjäna stort på det och Ohly personligen skulle troligen få en viss hjältestatus hos partiets medlemmar och bland deras väljare och sympatisörer. Det skulle bli ett Schymanskt drag över partiet.

Ekots Lördagsintervju HD SDS DN AB it

[tags]Lars Ohly, Vänsterpartiet, Lördagsintervju, Ekot, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Val 2010, Klanta, Högerregeringen, Opinion, Politik[/tags]