Mosa Mona


Jag skrev för någon dag sedan att Mona-
bashingen startat på nytt, nu föranledd av det allt sämre opinionsläget, en situation som i första hand Mona Sahlin får skulden för.

AB: ”Och attackerna från kritiska partikamrater bara fortsätter. Mycket bottnar i den presskonferens med Miljöpartiet i oktober då Mona Sahlin slog fast att Vänsterpartiet inte var välkommet i samarbetet. Många varnade för att samarbetet med MP skulle försvåra en uppgörelse om energipolitiken. Men kritikerna tycker inte att de är motståndare till Sahlin. – Vi måste kunna diskutera politiken öppet utan bli anklagade för en ”Mosa Mona”-kampanj, säger Bo Bernhardsson.”

Jag tror att Aftonbladets skribent har rätt i orsakerna, men det är utomordentligt viktigt att också se till de borgerliga tidningarna agerar, och
– inte minst viktigt, t.ex. Aftonbladets politiska skribenter. Lena Mellin på Aftonbladet är möjligen den som går allra längst i sin kritik, hon påpekar saker om Monas utseende och bland annat att hon ska sluta ha en halsduk om halsen inomhus.

Det är anmärkningsvärda insikter som denna politiska reporter besitter och dessutom torgför i landets största tidning. En lustigare detalj är att hon ännu mindre skriver sina artiklar själv. Det är betydligt vanligare att andra journalister på Aftonbladet intervjuar henne, där hon då kan komma med sina mer eller mindre fantastiska råd till sin politiska samtid. Vad det är som gör att hon numera inte förmår skriva själv vill jag inte spekulera i.

Att drevet nu går mot Mona är klart, och nu har även Lars Ohly drabbats av det. Orsaken var att han läste fel blogg, en blogg som sionistlobbyn förklarat vara antisemitisk. Jag har inte velat skriva om det förut, men en del av de kommentarer som är tveksamma, eller som raderats direkt, är skrivna av svenskar i – Israel. Det tyder på att svenskar som är bosatta i Israel är antisemiter, eller också finns det andra orsaker till deras beteende. Möjligen är det samma orsak som gör att andra kommentarer i den riktningen är skrivna via anonymitetsservers.

Att högertidningar går igång på alla cylindrar är inte konstigt, det känns dock trist att vara ett redskap för deras Ohly-bashing. Miljöpartiet har, såvitt jag

vet, inte drabbats av någon grov medial motvind än, men alla ska dock vara klara över att den kommer i god tid före valet. Det är helt klart att det blir fula tag, tidningarna är till över 90 procent borgerligt ägda och det vi nu ser är bara inledningen av valkampanjen till år 2010.

När Bo Bernhardsson vädjar om tillåtelse att kritisera Mona genom att kalla det ”att diskutera politiken” så finns det all anledning att vara vaksam. Det är ingen hemlighet att en av Sahlins största brister är hennes kön. Hade en man gjort samma misstag som hon hade han fått en kamratlig dunk i ryggen och fått höra ett uppmuntrande tillrop, en kvinna får aldrig samma stöd. Monas motståndare är en mäktig grupp, en grupp huvudsakligen bestående av män.

Själv har jag aldrig imponerats av henne bortsett från i vissa debatter, som t.ex. den senaste partiledardebatten. Det beror på att min egen uppfattning om vilken politik som är bäst för landet, skiljer sig en hel del från den i praktiken genomförda politiken från (S). Men bortser man från genus-
perspektivet så riskerar man att hamna riktigt snett.

Andra om: , , , , , , , it AB1 SvD1 HD DN

[tags]Mona Sahlin, Mosa Mona, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Vänsterpartiet, Val 2010, Mediekritik, Politik[/tags]


12 svar till “Mosa Mona”

  1. Tidigare fullständigt förföljde Lena Mellin Göran Persson med sin kritik av hans politik och honom som person. (Han förtjänade kritik men inte den sortens.)Eftersom socialdemokraternas möjliga väljare mest läser Aftonbladet bland kvällstidningarna tror jag att detta i någon mån bidrog till valnederlaget. En sådan svartmålning i landets största tidning är hur som helst inte bra. Nu är det Mona Sahlins tur att utsättas för Mellins giftpenna.Detta med halsdukarna saknar motstycke i elakhet.Har ju inget med politik att göra. Eller med Monas ev. politiska missgrepp.Lena Mellin verkar dessutom helt förälskad i Fredrik Reinfeldt! Högermannen Reinfeldt får bara komplimanger från hennes sida.
    Detta i LO:s Aftonbladet. Och på ledarsidan prästvigda Helle Kleins kristna propaganda och hennes återkommande texter som kretsar positivt kring Svenska Kyrkan. En slags reklam i sig för detta samfund. Som LO således får betala. Dessa skribenter skämmer verkligen tidningen.
    Ulla Johansson

  2. Min uppfattning är att det är tre avgörande misstag som skett. Det första vara att bara göra upp med mp, det andra var under tvång med vp.
    Men det absolut största misstaget var att skapa den s.k. röd-fröna alliansen.
    I stället för att framhålla sin egen politik utan försöka plagiera borgarnas framgångsrecept visar på att det saknas tilltro för den egna politiken och visioner.
    Jag vill inte lägga hela skulden på Sahlin, även Wetterstrand, Eriksson och Ohly är medskyldiga till den stora taktiska tavlan. För de tre sistnämnda hägrade väl ministerposter så att deras omdöme förmörkades.
    Hade alla partirepresentanterna haft is i magen och sagt att valresultatet och regeringsförhandlingar får avgöra vem som bildar regering och vilka som blir ministrar och att det finns ingen anledning att kopiera borgarna, så hade förmodligen gapet mellan blocken fortfarande varit stort.

  3. Du skriver att ”tidningarna är till över 90 procent borgerligt ägda” men det är ju endast på ledarplats som det eventuellt syns. Journalistkåren är ju erkänt mer vänster än befolkningen i övrigt så det balanserar det skeva ägandet. Vanliga väljare läser väl dessutom knappast ledarsidan?

  4. Jag kan tänka mig följande:
    – Partiet(S) inser att man för att vinna nästa val måste behålla eller vinna över väljare som vacklar mellan mittenpartierna och Partiet.
    – Partiets motståndare är, för en ’normal’ S-väljare: ett rätt oaptitligt men oförargligt parti (KD), två som traditionellt legat nära Partiet (C, FP) och ett som traditionellt varit jämförbart med antikrist men som ingen vet var de hör hemma riktigt längre (M), medan
    – De andra partierna i vänsteralliansen är, för en sån där allmänmittenväljare som eventuellt borde kunna fås att vackla över till Partiet: ett mupparti av enfrågekaraktär (MP) och ett som är så historiskt belastat att det för många är fullkomligt omöjligt att ha med att göra (V).

    När nu S bundit sig så starkt till två så polariserade/polariseande partners, så har man i viss mening byggt en mur mellan sig och de vacklande mittenväljarna, vilka hellre äter mask än röstar på kommunister.

    Det kanske man kan leva med om man samtidigt har ett övertag som man kan behålla, genom att kärnväljarna blir tillräckligt entusiastiska.

    MEN, eftersom både MP och V genererar starka antipatier likväl som starka sympatier även inom Partiet, är det kört! Socialdemokrater kan lite hårddraget delas in i gäng efter vad de avskyr mest: V, MP eller Moderaterna. Och det är inte alldeles självklart vilken grupp som är störst.

    Sammantaget leder detta till att Vänsteralliansen läcker högerut medan läckaget i andra riktningen är litet eller obefintligt!

    Detta är ett stort dilemma för vänsterblocket! Men inte är det Monas fel. Den typ av partier som kompletterar S på vänsterkanten är helt enkelt partier som har/får starkt övertygade sympatisörer, men samtidigt ganska få.

  5. Det jag saknar framförallt är: Vilken politik vill (s) bedriva?

    Beror tystnaden från (s) på att man måste kompromissa fram politiken med v och mp eller beror tystnaden bara på att (s) är bedrövligt dåliga på att nå ut med sitt budskap?

    Skärp er (s) och tala om vad ni vill

  6. Det är väl inte märkligt att Mona Sahlin är orsaken till att vi väljare väljer bort Socialdemokraterna.

    För, med handen på hjärtat så upplever jag att Socialdemokratin är lika mycket ett nyliberalt högerpart som Moderaterna är.

    Se bara på Luciano Astudillos kommentarer om skåningar, om arbetslösa och sjuka.

    Vem vill ha tillbaka Alliansen efter nästa val? Till det säger nog ganska många av oss Nej tack till, även om Alliansens politik skulle komma i skepnad av Mona Sahlin och Socialdemokratin.

    Tack för mig!

  7. @KGH:
    du skriver ”det är ju endast på ledarplats som det eventuellt syns” – och jag kan inte låta bli att skratta. Att du uppenbarligen varken har läst Uppsala Nya Tidning eller Nya Wermlands-Tidningen kan ju bero på att de är lokaltidningar – men nog borde du ha träffat på Dagens Nyheter? Hursomhelst – tack för dagens garv! :-D

    Vad gäller reaktionen på samarbetet mellan Mp och S är jag helt förbluffad över att så många socialdemokrater blev ursinniga över att inte V var med. Med tanke på hur V blir överkörda i förhandlingar och allmänt behandlade som något katten släpat in, detta eftersom S vet att V inte kommer att rösta borgerligt i vilket fall som helst, så hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det fanns några varmare känslor mellan S och V. S har ju till och med tidigare drivit kampanjer för att få vänsterpartister avskedade och uteslutna ur fack-klubbar och jag vet inte allt – och så har vi ju IB-affären. Och med tanke på hur mycket större S är än V så verkar det inte finnas många inom S som röstar på V emellanåt… Det hela är fullkomligt förbryllande.

  8. Jag tro att det nya drevet mot Mona Sahlin styrs från höger. Alliansen är livrädd för en samlad och enig vänster.
    Själv är jag inte särskilt förtjust i Mona Sahlin och hennes alltför långtgående högersväng.
    Men det har gått troll i debatten när det närapå bara är hennes utseende och klädsel man så ingående och elakt diskuterar – och aldrig sakfrågorna. Jag börjar också undra över vart feminismen tagit vägen, så där skulle ingen vågat skriva om en kvinnlig politiker för bara några år sedan…