Mona och Lasse, problem för de rödgröna

Mona Sahlin har det sämsta förtroendet bland de kvinnliga partiledarna, hon har till och med sämre förtroende än centerpartiets Maud Olofsson. Lars Ohly, den tredje av de rödgrönas partiledare har sämsta förtroendet bland samtliga partiledare.

Ser man dessutom till antalet som helt saknar förtroende för partiledare så toppar Ohly listan tätt följd av Mona Sahlin, allt enligt den Sifomätning som Aftonbladet låtit göra. Det enda glädjeämnet i den undersökningen är att Fredrik Reinfeldt tappat 7 procent av sin stora ledning i förtroendeligan, men det är en klen tröst när två av de rödgröna partiledarna ligger i den absoluta botten.

Sifo gjorde undersökningen på ett representativt urval på 981 personer. Aftonbladet gör idag tre helsidor på denna historia och det är som vanligt Lena Mellin som är primus motor i sågningen av Sahlin. Av dem tidningen intervjuar om denna statistik säger ett flertal att det handlar om tobleroneaffären, Eva Franchell hävdar att socialdemokraterna har väntat för länge med att presentera ett alternativ till alliansen.

Dessa siffror är egentligen inte speciellt överraskande, tidigare undersökningar har visat på liknande resultat, möjligen borde

rödgrön

partierna valt annorlunda när det gällde vem som skulle bli partiledare i respektive parti, men det är så dags nu med mindre än sex månader fram till valet. Den enda ljuspunkten i mätningen är att den partiledare som det går allra bäst för i samtliga undersökningar är Maria Wetterstrand. Möjligen kan hennes position säkra en rödgrön valseger, men jag tycker att hon fortfarande är ett osäkert kort. För vad händer då alliansen ställer henne mot väggen i lite hårdare debatter? Det vet vi inte.

i Tags: , , , , , , ab ex svd dn

  14 comments for “Mona och Lasse, problem för de rödgröna

  1. 4 april, 2010 at 14:45

    Frågan är varför vi går på medias fokusering på person istället för att fokusera på vilken politik som man vill föra.
    Varför verkar den viktigaste frågan när det handlar om Sossarna vem som är partiledare, medan det i egentligen borde handla om vilken politik som de står för.

  2. Ola H
    4 april, 2010 at 14:45

    Jag tycker att Lasse Ohly är ett mähä. Han bara hummade när tidningarna intervjuade honom om antisemitismanklagelserna. Jag skämdes som vänsterpartist, och han har inte blivit ett dugg bättre. Visst säger han kloka saker mellan varven, men en ny partiledare behövs för att jag ska rösta V igen, helt klart.

  3. Gösta Berling
    4 april, 2010 at 15:49

    Jag tycker inte att Lena Mellin sågar Sahlin, hon bara presenterar stämningarna, precis som de är. Och jag tycker att arbetarrörelsens tidning gör rätt som publicerar detta. Det måste finnas en öppen debatt även internt. Och hur skulle en tidning som berömmer Sahlin bedömas, när de allra flesta, även av de egna anhängarna, saknar förtroende för henne ? Vad som gör det hela bekymmersamt är att så många inte tycker att själva politiken är viktigare än ledaren.

    Det är ett svalg mellan partiledningarna och deras partiers sympatisörer. Så är det nog inom alla partier men särskilt tydligt inom SAP. Skulle tro att hela s-etablissemanget (de som såg till att Mona valdes som partiledare) nu frågar sig vad det är som händer … Men hade de först frågat gräsrötterna så hade de fått klart besked, med Mona som partiledare försvåras chanserna att återta regeringsmakten. Orättvist ? Visst. Ty de rödgrönas politik är bra mycket bättre än alliansens. Men vad hjälper det om väljarna stuirrar sig blinda på partiledare med lågt förtroende, som Sahlin och Ohly.

    Däremot blev även jag förvånad över att det tydligen hos många fortfarande är tobleroneaffären som spökar, den borde vara glömd vid det här laget. Hos medvetna vänsterväljare torde det vara Monas dragning åt höger som gör att förtroendet är lågt… Enl min mening kommer all intern kritik mot Mona från vänster. Jag har svårt att se att det finns några som står t h om Mona … I varje fall utanför alliansen.

    • Sara G
      5 april, 2010 at 07:49

      Nog kan man betrakta Lena Melins skriverier om Mona Sahlin som kontinuerliga utfall, hon målar ständigt upp en enbart negativ bild. Själv är jag ingen beundrare av Mona Sahlin, men jag tycker att det är oerhört viktigt att vi får bort Fredrik Reinfeld och hans anhang från makten. Det väger tyngre än en något högervriden Mona S.
      Tobleroneaffären är en löjlig liten sak, när man betänker vad vissa ministrar i alliansen har trixat med…
      Jag förstår inte hur en sådan bagatell kan hänga med år efter år! Jag tror att det har med kön att göra…
      Är det t.ex inte värre att använda sig av en köpt sig akademisk examen i sin CV? Snudd på urkundsförfalskning, anser jag.

      • Gösta Berling
        5 april, 2010 at 10:41

        För klarhetens skull: Jag håller fullständigt med om att det särklassigt viktigaste är att få bort alliansen. Och jag föredrar Sahlin många gånger om, jämfört med Reinfeldt. Det hindrar inte att jag anser att det finns många socialdemokrater som vore bättre och mera representativa som statsministerkandidat än just Mona S. Och ”kontinuerliga utfall” … Kanske är det bara så att Mellin ”älskar den hon agar” …??? (OBS ett talesätt! Det är ju inte så att jag förespråkar aga…)

      • kalle kula
        7 april, 2010 at 15:34

        Hyfsa kommentaren! / Jinge

  4. Tom
    4 april, 2010 at 16:09

    Har Mona sagt något offentligt om Förbifart Stockholm ännu?
    Är det enbart Carin Jämtin som fått framföra ”kärleksbudskapet” att (s) utan att tveka kör över sina allierade i frågan och tillsammans med de borgerliga partierna kommer att rösta igenom Förbifarten oavsett hur en framtida riksdag ser ut?
    När Mona blir tvungen att gå ut och säga det lär väl förtroendet rasa ytterligare? Eller kan det bli åt andra hållet? Att förtroendet stiger eftersom hon visar ”handlingskraft”? I så fall kanske det blir fler överkörningar av alliansbröderna för att vinna (s)-röster och öka förtroendet?

  5. 4 april, 2010 at 22:44

    Mona Sahlin är tyvärr inte så superlyckad som statsministerkandidat, men precis som någon av de andra kommentarsskibenterna här uttrycker, så tycker jag att det är tragiskt att vi går på personhypen främst pådriven av media.

    Jag är dessutom av uppfattningen att Lars Ohly är den kanske allra bästa av partiledarna idag faktiskt.
    Jag är själv övertygad Miljöpartist och gillar våra språkrör även om jag gillar Maria bättre än Peter, trots detta är Lars Ohly den som jag tycker är den vassaste debattören och den mest principfasta och ärligaste av ledarna för riksdagspartierna. Jag förstår faktiskt inte människors avoga inställning till honom. Jag skulle nog vilja säga att media och de borgerliga är de största bovarna i detta drama. Att han angrips från borgerligt håll är väl naturligt, men det eviga tjatandet om kommunism och paralleller till Sovjetunionen, Nordkorea och Kina verkar vara något som människor dessvärre går på trots de uppenbara osanningarna.

    Att förtroendet är högt för statsministern är inget att bry sig om, så har svenskar alltid tyckt. Sittande regeringschef har högt förtroende från svenska folket av tradition. Att Mona däremot har sämre väljarförtroende än Maud Olofsson är kusligt. Jag är inget fan av Mona men det är väl ändå lite väl överdrivet att hon ligger under Olofsson? Maud är inte bara osympatisk och för dålig politik, hon är sällsynt dåligt insatt i de frågor hon har övergripande ansvar för och är enligt mig inte i närheten av den intellektuella nivå man kan kräva att en partiledare skall befinna sig på. Jag tycker faktiskt lite synd om Mona att hon hamnar efter denna kvinna i mätningar. Låt oss hoppas att väljarna trots allt struntar i partiledarfrågan och ser till att rösta på partierna med den bästa politiken, vare sig det partiet är Centern, Sossarna eller Miljöpartiet.

    • 5 april, 2010 at 20:48

      Sålde Ohly ut Telia?? :-)

      Ta och läs på lite, nästa ljug släpps inte fram.

    • 6 april, 2010 at 08:07

      Jag instämmer med Jan-Inge; Ohly sålde väl för rackarns inte ut Telia! Det verkar för övrigt om man läser ditt inlägg som om Lars Ohly har varit diktator under en kort period i Sverige eftersom han enligt dig helt på egen hand har avskaffat arvsskatt och gåvorskatt. Att han inte längre kallar sig kommunist har enbart med ordets klang att göra. Han har naturligtvis inte ändrat åsikter någonstans och bör heller inte göra det. Innebär principfasthet verkligen att man inte kan ändra sig, eller ångra beslut? Nej, du Tomas Andersson, ditt inlägg lyckas inte riktigt med sitt mål tycker jag om målet var att slå hål på mitt.

      • 6 april, 2010 at 08:10

        Fast bry dig inte Rasmus. Ett troll i raden av troll, inget mer dummerjönsinlägg från hans sida kommer att synas. Han får anstränga sig och skruva ner den provokativa nivån om han vill vara med i ngn diskussion.

  6. Martin Forsman
    5 april, 2010 at 01:08

    Ohlys förtroendesiffror har precis som alltid är fallet med (V)-ledare mest att göra med att högerväljare fortfarande ser (V) som ett ’kommunistiskt’ parti. Dock är det sannolikt att både Jonas Sjöstedt och Josefine Brink sannolikt skulle få något bättre förtroendesiffror hos både de egna och framförallt de andra partiernas sympatisörer.

    För övrigt har väl högerpartiernas ledare nästan alltid haft högre förtroende hos väljarna och då särskilt de som sympatiserar med högerns partier. Detta beror enligt mig på att vänsterväljare generellt är mer kritiskt granskande och ifrågasättande av de egna partiet, och partiledaren, än vad högerväljare är. Det faktum att Maud Olofsson överhuvudtaget har förtroende hos någon är för för övrigt ett fullständigt mysterium.

    • 5 april, 2010 at 02:49

      Fler har förtroende för Olofsson än Sahlin. Det är märkligt som attan…

  7. 6 april, 2010 at 08:09

    Ja det här med Olofsson är verkligen outgrundligt. Hon är den näst mest förtroendeingivande partiledaren av de borgerliga tydligen. I mina ögon så är hon ett rent skämt! Hon är okunnig, ”svamlig” och passar bättre in på platser mycket mycket långt ifrån Rosenbad.

Comments are closed.