Själv gnöler jag titt och tätt om den politik som förs av Socialdemokraterna. Jag tvivlar på att partiets nuvarande ledning verkligen sympatiserar med partiets program, och att den ende som tycktes göra det numera är avsatt som partiledare.
Den nya partiledaren talar som en moderat light och kretsen runt honom uppfattar jag som en samling högersossar. Självklara socialdemokratiska ståndpunkter är inte längre självklara, ja de är inte ens ståndpunkter. Lyssnar man till sådant som Stefan Löfven säger så hör man en klar dialekt och förstår vem det är, men får man texten på ett A4-papper i sin hand så är det omöjligt att avgöra om upphovsmannen är en socialdemokrat eller en moderat.
Nu säger alla att det är nödvändigt för sossarna att de anpassar sig för att suga åt sig mitten- och storstadsväljare, men den sortens taktik har jag svårt för, för att inte säga mycket svårt. Om det bara handlar om retorik så är det fel, handlar det dessutom om en framtida politik i regeringsställning så är det minst lika fel. Är man yrkespolitiker så har man redan valt sida, man kan inte förändra färg och utseende som en kameleont bara för att man tror att omgivningen kräver det.
Det är fullt möjligt att socialdemokraterna har en reell chans att återta statsministerposten i Sverige, ja idag så tror jag att de flesta håller med mig om att det till och med är troligt att så sker. Men hur många chanser ska ett parti ha? Socialdemokraterna har gjort sig själva till tvåbenta driftkuckus flera gånger de senaste åren, folk ute i stugorna litar inte på dem längre. Och varför skulle de, klassklyftorna ökade redan under den tid då (S) var det parti som innehade statsministerposten, dåvarande statsministern var en storgodsägare och mångmiljonär. Att en sådan man skulle sätta ner foten för näringslivet var otänkbart, och han gjorde inte heller något försök.
Men jag bara gnöler och gnöler, varför ska man göra det när det finns större saker att oroa sig för. Man hade ju kunnat bo på en planet som omgav den sol som blev indragen i ett svart hål för 2,7 miljarder ljusår sedan…
DN/TT: ”Materieslukande svarta hål ligger vanligtvis vilande och oupptäckta i galaxernas utkanterna, men kan ibland spåras med hjälp av ”resterna” efter sina måltider.
Om en stjärna passerar alltför nära kan den slitas sönder av det svarta hålet. Skenet som den då avger kan avslöja hålets gömställe, i det här fallet i en galax långt, långt borta – närmare bestämt 2,7 miljarder ljusår bort.”
it Andra om: Stefan Löfven, Svarta hål, Politik, Semantik, Val 2014 dn123456 svd12345 svt12 sr123 gp1 ab12345
16 svar till “Löfven och det svarta hålet”
Å andra sidan anses(?) att svarta hål innehåller alla våra minnen,kanske även verkligheten,om den finns.
Löfven känns som moderat light.
Tanken att vänstern konstant förlorar mark till högern eftersom högern lyckas bättre med att ge folk det de vill ha, har inte slagit dig? Trots allt har ”högern” efter det att Timbro skapades steg för steg tagit över debatten, mer och mer satt agendan och kommit att dominera massmedia i allt större utsträckning.
Vänstern fortsätter med sitt ”klassamhälle”, ”orättvist klassamhälle”, klassgränser” och så vidare i stort set som man körde det redan då jag var ung trots att det inte säger folk så mycket i dag. Se på de diskussioner och debatter som finns. Timbro har på något märkligt sätt med uttryck ”satsa på dig själv” och gamla Lyckoslantens ”Var och en sin lyckas smed” lyckats skjuta vänsterns argumentation i sank. Och vänstern verkar ha svarat med HBT, HBTQ och annat som fått alldeles för framskjuten plats hos vänstern, och arbetarklassen har litet intresse i sådana frågor. Arbetaren vill ha en trygg tillvaro och den biten har hamnat mycket i bakgrunden hos vänstern.
Tiden arbetar för Timbro så länge vänstern inte slutar vara lekstuga åt akademiker.
Tanken att vänstern konstant förlorar mark till högern eftersom högern lyckas bättre med att ge folk det de vill ha, har inte slagit dig?
VA ?? En torsdag förmiddag? Kan du inte vänta till kvällen innan du skruvar av korken?
Nå man kan tycka vad man vill men nog har ”Surgubben” en poäng här. Alliansen har fokuserat på att ge folk ”mer pengar i plånboken efter skatt” och sånt går hem. Detta medan vänstern snöat in på sånt som egentligen inte intresserar den stora massan.
Som välfärden menar du?
Det var knappast det ”Surgubben” syftade på utan att den svenska vänstern har en tendens att ofta fastna i mindre pseudofrågor. Säkert inte småfrågor för de berörda men frågor som inte har högsta intresse för den stora allmänheten.
Ska vi prata om välfärd så har vänstern inte varit nog konkret. Det är lätt att säga att ”vi är en garanti för välfärden” och ”vi ska fixa jobben” men tyvärr är det alltför svepande formuleringar när alliansen kan visa att du får så eller så mycket mer i plånboken varje månad mha våra jobbskatteavdrag.
Nu vet både du och jag att vad folk vinner på gungorna i det fallet förlorar de på karusellerna och de sämst ställda bara förlorar och vinner öht ingenting. Problemet är att vänstern inte lyckats få ut att alla jobbskatteavdrag och annan ”skit” ger oss sämre skola, sämre sjukvård, sämre allmänna kommunikationer, ja sämre av allting som finansieras mha våra gemensamma skattemedel.
Vi har nu en sjukvård som går på knäna, en skola som i många kommuner är oacceptabel och ett tågnät som håller på att falla samman. Folk klagar men tyvärr verkar de inte ha förmågan att koppla ihop allt detta med skattesänkningar och alliansens mutor i form av jobbskatteavdrag. Vänstern har på många sätt misslyckats med att få ut dessa fakta på ett konkret sätt. Alliansen har varit betydligt konkretare i sina budskap och vänstern måste ta lärdom av det och formulera en mer konkret strategi som går hem hos folk annars är det kört inför nästa val.
Folk vill ha hårdporr också.
Nykter eller ej så pekar dock Surgubben på ett märkligt fenomen. Hur ska man förklara att så många fortfarande gillar alliansregeringens politik trots att alla har sett vilket elände den ställt till med ?
Ett av svaren tror jag ligger i att arbetarerörelsen mer och mer kommit att försumma studiearbetet. Och för all del, även det ligger väl ”i tiden”, folk tycker att studiecirklar är tråkiga, det är roligare att passivt titta på underhållning.
Men när arbetarerörelsen växte sig stark var studieverksamheten central. Man gick tillsammans, lärde sig orsakssammanhangen i samhället och världen, tog del av vad de olika ideologierna stod för. Alla deltog naturligtvis inte, långt ifrån, men ändå en betydande del. Och dessa i sin tur kunde uppväcka medvetande hos de mera passiva. Nu är det, som Surgubben skriver, Timbro som övertagit den rollen. Dock med ett helt annat syfte och slutmål …
Ett senare exempel, som även ledde till en märkbar (om än alltför kortvarig) samhällspåverkan, var FNL-rörelsen. De visste vad de talade om, de visste vad de kämpade för och de visste varför. Därför att de hade studerat.
I stort sett det mesta av detta är nu borta. Och vad har vi fått i stället ? En generation unga (dessvärre också många äldre) som bildligt talat gallskriker i högan sky när de hör ordet ”politik”, som tycker att det är urlöjligt och nördigt och som påstår sig ”hata” politik … De har helt enkelt inte kopplingen klar, de begriper inte att det är politiska beslut som på gott och ont har format och formar den omvärld de lever i och som även kommer att forma framtidens samhälle och värld … För att vara konkret : De ogillar fattigdom, utslagning, Fas 3, vanvård av gamla och sjuka, extrema löneskillnader osv osv men detta svävar liksom i luften på ett obegripligt sätt, de förstår inte att allt detta beror på politiska beslut som de hade kunnat påverka men avstod ifrån, eftersom politik var så tråkigt…
Jag vet inte vad som kan göras för att förbättra detta. Skall jag sätta upp ett anslag, ”Välkommen att studera samhället och världen” ?? Hur många skulle komma ? Någon alls ??
Ja FNL-rörelsen var alldeles speciell. Jag undrar hur många demonstrationer jag gått i, över 40 i alla fall..
Words! Det ligger oerhört mycket i det du skriver här. Vänstern måste bygga en ny strategi. Hur får vi människor (ungdomar) att bli medvetna och engagerade i vårt samhälle och vår omvärld?
Ja Löfven är helt klart högersosse och är det positivt eller negativt? Jag vet inte, det positiva med honom som nog är orsaken att sossarna går framåt är att han faktiskt vågar prata politik. Sedan Mona tog över och vidare med Juholt har sossarna bara tramsat runt och sagt absolut ingenting och verkat tro att pratar vi politik så kan vi få motargument och då händer kanske något farligt så det är bättre att bara kritisera andras politik och inte ge några konstruktiva förslag själv. Detta har ändrats nu och det tror jag är positivt. Man måste inte gilla det Löfven säger, men han säger i alla fall något och jag tror att han många gånger också säger det som lockar väljare. Jag är ingen högersosse och jag röstar inte på sossarna men i princip så lockar han de som inte vill ha nackdelarna av högerpolitiken men behålla åtminstone majoriteten av fördelarna. Är hans politik realistisk? Ja, det tror jag faktiskt och jag tror inte heller att han drivs av högerns ideal att av ren princip sparka på de som ligger så nog skulle jag placera honom i bättre men inte bra kategorin, än så länge.
Om S skall försöka sig på triangulera åt VP-håll så lär det inte bli så många nya väljare, dom rösterna är ju dessutom redan inmutade i det rödgröna blocket. Är målet att bli av med Reinfeldt 2014 så är det nödvändigt att ta röster i från högerblocket, annars är det fortsatt ökenvandring i opposition som gäller.
Prakt-kalkon nummer 2: tvångs-utbildning tills dess att 26-årsåldern befriar klienterna/de intagna/straffångarna. ”Omskolnings-läger” på riktigt, på fullt allvar! Man tror på tvång. En anti-frihets rörelse så tråkig & repressiv att stelnad klistergröt i en gammal tallrik som glömts kvar på en vind är fräschare..
I den borgerliga trygga tillvaron verkar det som svarta hål skrämmer mer än samhällets ekonomiska kollaps, anstiftat av högerns politik. Men eftersom man ideligen matas med ”trygga” nyheter, visade genom borgerliga glasögon, så är det kanske inte att undra på. Men verkligheten knackar på rutan utanför kranskommunsvillan; arbetslösheten stiger; arbetsförhållandena för de allt färre som har arbete försämras drastiskt; en allmän, fri, utbildning av alla är på väg att raseras (”högre krav på universitet” osv osv); det mesta blir dyrare; samhällen förråas, segregeras, marginaliseras; makten flyttas allt mer utomlands eller till storföretag utan insyn; kontrollsamhället breder ut sig. Mycket av det här är ännu svårt att se för en majoritet, men vad händer när allt slutligen inte längre kan döljas bakom fina politiska dängor, medialögner, högerns tankesmejdor och borgerliga nyord?
Jo, men allihop: kolla nu hur detta funkar!
Ta som exempel förslaget om ett nytt ”innovationsråd”. Direkt dyker det upp någon ung ignorant centerpartist och hävdar att ”nya innovationer inte kan toppstyras fram”. Redan dagen efter får han svar på tal från någon vattenkammad Svenskt Näringsliv-snubbe som påpekar att dåvarande näringsminister Olofsson faktiskt satsade två miljarder spänn på det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation – som mycket riktigt är tänkt att toppstyra fram innovationer i Norrlands inland.
Man må gilla detta eller inte, men det är så här politiska slipstenar kommer att dras en tid framöver. Det handlar om att lägga fram förslag och rita upp framtidsvisioner som motståndarna egentligen inte kan angipa (om man inte är en ung ignorant centerpartist, förstås). Det handlar om att lura meningsmotståndarna att strida internt.
Smutsigt spel eller genial strategi? Välj själv!