Idag skriver Patricia Hedelius en artikel på SvD Näringsliv en artikel som handlar om det kommande sammanbrottet för den valuta som många länder gjorde misstaget att ansluta sig till, Euron. I princip finns det bara två vägar att gå menar chefsekonomen hos Royal Bank of Scotland:
SvD: ”EU:s valutasamarbete håller inte länge till. Det spår Royal Bank of Scotlands chefekonom Pär Magnusson. Ska man tro honom är det dags att börja fundera över vilka länder som är på gång att lämna valutaklubben frivilligt. Den hetaste kandidaten är Finland.
Toppmöten om skuldkrisens lösning har satt börsagendan och dikterat nästa politiska steg. Nu är det dags igen. På det planerade EU-toppmötet den 9 december ska förslagen till skuldkrislösning ligga på bordet. Men liksom inför tidigare möten är det svårt att ta detta på allvar.
Obalanserna inom valutaunionen är för stora. De rika länderna i norr mot de djupt skuldsatta i södern innebär spänningar som ingen politiker i världen kan slå broar mellan. Det går inte heller att bedriva en vettig penningpolitik från centralbankens sida.
– Eurosamarbetet kommer inte att hålla som vi känner det idag. Antingen går man snabbt mot gemensam finanspolitik och därmed gemensam statsbildning, eller så är det är bara en fråga om när och hur EMU bryts upp, inte om, säger Pär Magnusson.”
Jag var inne på det här ämnet för några dagar sedan och det enda som har hänt sedan dess är att vi har kommit ytterligare ett par dagar närmare den stora finalen, den dag då Euron får nådastöten. Tyvärr så kommer det att innebära betydande problem för oss här i Sverige, stora exportaffärer hotas, dessutom kommer all handel att gå på sparlåga ett bra tag.
En annan sak man kan undra över är förstås hur många länder som har tryckt upp sedlar och mynt så att de kan växla in medborgarnas Euro. Och hur går det med banker vars enda egentliga tillgångar är buntar med papper som förställer de lån som bankerna har. Oavsett hur det går så kommer folk att permitteras i Sverige, en stor del av vår tillverkning som normalt går till andra EU-länder kommer inte komma iväg, kunderna har inte råd att ta emot varorna.
I praktiken betyder det att vi kommer att få en ökande arbetslöshet, i bästa fall bara tillfällig, men det kommer säkert att röra sig om femtio- till hundratusen personer. Recessionen är då ett faktum, då om inte förr så är det dags att binda fast hatten på huvudet. Själv undrar jag vilka effekter som jag själv bortser ifrån, som jag inte ens anar.
it Andra om: Euro, EU, Recession, Valutakris, Politik, Europa, Depression svd1 sr1 dn1 ab ex
Tweet
7 svar till “Låter det när Euron rasar?”
Hur och på vilket sätt skall varje land ställa om till nationella valutor? Hur lång tid kommer det att ta och vad händer med det monetära systemet lokalt under tiden? Valutakurserna kommer i så fall att vara flytande och det innebära inte mindre spekulation, utan mer. Hur blir det med det enorma sydeuropeiska skuldberget? Får borgenärerna tillbaka vad gäldenärerna är skyldiga dem? Hur skall förtroendet för en nationell valuta kunna skapas när inte Euron klarar det – om ingen litar på papperspengar blir det hyperinflation.
Usch! Ett par ord i blogginläggets citat får mig att rysa, förhopppningsvis är det något som aldrig komer att ske; ”snabbt mot gemensam finanspolitik och därmed gemensam statsbildning”. Vad händer om makthavarna försöker göra detta till verklighet? Vår egen regering lär ju följa i lydnad känns det som. Idén har väl från första början varit ett EU´s förenta stater med gemensam riktpolitik.
Det kommer inte att ske. Då blir det revolution.
Intressant, ytterligare ett av Nej sidans argument slår in exakt och Ja sidans påståenden visar sig vara lögn, igen. Man kan tro att de som ville ha med oss i Eu och som villa ha med oss i Euro är ena riktiga skojare, de har aldrig haft rätt.
Om det kommer att låta?
Jag tar mig friheten att citera Lars Forsell (De fattigas piano)
”Så skall världen sluta, inte med
en smäll utan med en snyftning.”
Jag gissar mer på nåt pfffffffft, som en pyspunka ackompanjerat av ljudet av snabbt tassande fötter när makthavarna smyger iväg för att sätta sig i säkerhet med sina tillgångar.
Politikerna har satsat för mycket prestige i euro-projektet, dom kommer troligen att slåss för euron till sista blodsdroppen. Tyvärr kommer det också att innebära att den rikare norra Europa får pumpa in ytterligare många friska miljarder euro in i PIIGS-länderna utan att få någonting tillbaka. Vi har ju bland annat givit mycket åt franska vinbönder och EU-parlamentets flyttcirkus till Strassburg för Frankrike kräver ”prestige” som något slags herreland, 200 miljoner euro årligen kostar den franska flyttcirkusen. Fy sjutton! EU är en koloss på lerfötter!