Kriskommissionen

När jag läser och lyssnar till rapporter som gäller de slutsatser som socialdemokraternas kriskommission kommit fram till blir jag lite ledsen. Det tycks som den i allt väsentligt uppfyller mina negativa förväntningar, ingenstans framgår det vad partiet vill ändra på, allt tycks vara genomsyrat av en enda sak, längtan tillbaka till makten.

Katrine Kielos/AB: ”Den socialdemokratiska kriskommissionens rapport som släpptes i går innehåller ingen analys av varför Socialdemokraterna förlorade valet 2010. Den innehåller inte heller någon idé om hur Socialdemokraterna ska kunna ta tillbaka makten 2014. Däremot innehåller den 120-sidiga rapporten en hel del annat… …Den som vill läsa en analys av varför Socialdemokraterna tappade väljare till Moderaterna på ena hållet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna på två andra håll, samt hur det kan hänga ihop – den får leta någon annanstans.”

Nu tror jag att många aktiva socialdemokrater redan vet, har man under decennier arbetat helt och enbart med sikte på att behålla sina taburetter och poster inom kommun och landsting, eller sina löner från fack och andra arbetarrörelseorgan, så blir målet ett annat, det blir inte folkflertalets bästa utan den egna försörjningen som blir huvudmålet. Detta förhållande blev extra tydligt i den senaste socialdemokratiska regeringen som leddes av godsägare Persson.

Katrine Kielos/AB: ”Analysen handlar inte om samtiden, utan försöker identifiera mönster från de senaste trettio åren. I deppig ton och med ganska mycket tyngd bakåt. Rapporten handlar väldigt lite om politikens nyare frågor. Integritetsfrågorna som med FRA-debatten definierade en hel ungdomsgeneration, är fullständigt frånvarande. Globaliseringen analyseras som ett hot mot nationalstaten. Inte som en process vilken genom den nya tekniken och kommunikationen har förändrat vanliga människors liv. Systemperspektivet är i den meningen tydligt. Ordet ”väljare” nämns inte en enda gång.”

Jag tror tyvärr att Katrine Kielos har rätt, för i förlängningen så är kriskom-
missionens uppgift att se till att partiet återfår makten, inte att skissera på politiska mål och varför partiet ska sitta i regeringen. Mona Sahlin har vid ett flertal tillfällen talat om viken av ett brett samarbete, och det talet handlar inte om att se till att utjämna balansen mellan höger och vänster i politiken, det handlar mer om att ersätta de borgerliga partier som ramlar ut ur riksdagen i nästa val, siktet är inställt på att samregera med moderaterna.

Många aktiva sossar protesterar säkerligen mot den slutsatsen, men det är bara att titta på de nya socialdemokratiska stjärnskotten, de har ofta åsikter som förefaller stå långt till höger om moderaternas, allt för att få ner en slev i maktens gryta. Man är beredd att köpa den förda politiken i alla delar, det gäller både utförsäljning av statlig verksamhet och den s.k. ”arbetslinjen”. Ideologin är mindre viktig, ett antal ministerposter är viktigare i ett läge där man av egen kraft inte kan få alla.

it , , , , , dn12345 ab1234567 ex12345 svd12 svt12

  16 comments for “Kriskommissionen

  1. nature
    16 februari, 2011 at 08:53

    Bra jinge att du gjorde socialdemokraterns logga blå!

    Göran Persson och Mona Sahlin har betytt en sak för partiet – katastrof. Ty bägge dessa har dragit partiet hopplöst mycket höger ut. Nu är det kört för partiet.

  2. Sniff
    16 februari, 2011 at 09:25

    Mycket bra med den blå S-loggan! Önskar klistermärken med blå ros och texten ”NWO sosse? Nej Tack!” eller ”Socialdemokrati utan verklighetsförankring? Nej Tack!”
    Rapporten är en besvikelse, ja absolut! Är den en överraskning? NEJ det är den verkligen inte!
    Att jobba politiskt i S idag är att berika sig i from av makt, nätverk eller pengar, inte en fråga om att följa en ideologi, solidaritet eller medmänsklighet. Detta var tydligt redan på 90-talet och man fick inte vara sen att haka på den blå falangen inom socialdemokratin, det var vägen uppåt. De jag känner som är S säger att makthungern gjorde att man var villig att kompromissa och prostituera sig för blå ideal närsom. Problemet blev dock att väljarna till slut insåg med hjälp av masshjärntvätt från media att det nya-arbetarpartiet var i verkligheten lika med S.
    Individualismen är klart dominerande över kollektivismen. När barn/ungdoms/familjen idag knappt ens äter ihop eller har semestern ihop eller gör aktiviteter ihop, hur sjutton skall man hindra att alla bara tänker på sig själva?

    • nature
      16 februari, 2011 at 09:58

      ”När barn/ungdoms/familjen idag knappt ens äter ihop eller har semestern ihop eller gör aktiviteter ihop, hur sjutton skall man hindra att alla bara tänker på sig själva?”

      Men en återgång till kärnfamiljen är väl knappast en vänsterfråga???
      För övrigt så äter vi alltid ihop jag och mina barn, och alla är vänster.

      • Sniff
        16 februari, 2011 at 12:34

        Håller med dig att kärnfamiljen inte är en vänsterfråga dock är icke-umgänget i familjen en del av marschen mot ett individualistiskt och asocialt beteende. Anser att KDs familjepolitik är en patriarkal kvarleva med kärnfamiljen som någon slags individ.
        Solidaritet förmågan att känna och lyssna på andra förmedlas inte genom böcker utan genom interaktion med främst sin familj. Själv känner jag flera familjer där det endast på initiativ av mamman i familjen blir måltider ihop, då under protester, annars träffas de knappt. Barnen äter på sina rum när de vill, familjefadern äter det mesta i vardagsrumssoffan. Samtliga barn/familjemedlemmar har en stereo/tv, i vissa fall tom kylskåp på sina rum så de slipper gå till köket för en macka. Samtliga i familjerna söker egna kickar/karriärer med andra ord de bor ihop inte mer. Jag vet inte vad de stoppar i valurnan men hur de agerar, pratar, beter sig pekar på att de röstar åt höger.

  3. Christer W
    16 februari, 2011 at 10:30

    Eller så ska du se analysen som en perfekt avbild av socialdemokratin. Ibland kan frånvaro av väsentligheter vara talande och säga oss mycket, mer än vad avsändaren avser.

    • blingbling
      17 februari, 2011 at 03:58

      Knivskarpt.

  4. 16 februari, 2011 at 10:48

    Att söka makt för maktens skull är vägen till maktlöshet. Framtidspolitik kan inte ersättas av maktsträvan utan annat innehåll än just sin egen maktsträvan.

  5. Christer W
    16 februari, 2011 at 11:01

    För övrigt får jag alltmer känslan av att Sahlin manövrerar i bakgrund för sin återkomst. Skälet till detta är att allt fler ledande sossar i partiet och ssu blir alltmer svävande om hennes framtid.

    • nature
      16 februari, 2011 at 11:43

      vilken skräll det skujlle vara? He he … Ajö för alltid i så fall.

  6. Bengt Nilsson
    16 februari, 2011 at 11:46

    Det finns bara en person som kan rädda socialdemokratin, nämligen Lena Sommestad som vill återföra socialdemokratin till den klassiska socialdemokrati som fanns mellan 1945 till 1975 och som gjorde Sverige till den högst rankade nationen i världen på UNDHP:s välståndslista.

    Jag måste citera den brittiske historiken Tony Judt som avled förra året:
    ””En oreglerad marknad är sin egen värsta fiende, skriver Judt. Gång efter gång råkar den i kris och då duger det plötsligt med statlig inblandning, som det senaste stödet till bankerna…
    Mot detta ställer Judt det samhälle som byggdes upp efter kriget. I den generationen fanns det en bred koncencus om hur ett gott samhälle skulle byggas – genom offentliga investeringar, långsiktigt ansvarsfull planering och en balans mellan stat och marknad. Detta ledde till det som fransmännen kallar ”les trentes glorieuses”, de oöverträffade åren 1945-1975! Sett i ett perspektiv på tusen (1.000) eller tiotusen (10.000) år, är det en unik period i historien – aldrig tidigare har välstånd, rättigheter och utbildning varit så jämnt fördelade över hela befolkningen (och där Sverige under socialdemokratiskt styre var bäst i världen på välstånd!) [Min komm.].
    I motsats till välfärdssamhällets arkitekter är dagens politiker för Judt en samling ”pygmeer”. Den gamla generationens politiker lyfte samhället ur slummen – vår generations politiker har, vare sig de själva förstått det eller inte, styrt in samhället på vägen till en framtida slum (och en svensk läsare kan säkert komma på några egna namn att lägga till Judts Thatcher, Blair och Brown (jajaminsann: Reinfeldt, Borg.[min komm.])).””

    Bengt Nilsson, klassisk socialdemokrat

  7. freddy
    16 februari, 2011 at 12:38

    S är totalt kört i botten bortom all räddning av sin elit. Det enda som finns att göra för de vettiga som finns kvar är hoppa av och starta nytt, eller hoppa in i vänstern. Som f.ö. också håller på att sabbas av sin elit.

  8. John
    16 februari, 2011 at 13:56

    Jag känner inte till detta så mycket så att jag kan släppa fram kommentaren. / Jinge

  9. Gösta Berling
    16 februari, 2011 at 15:26

    Men vad hade ni väntat er ? Jag är ändå relativt nöjd, det är ju en tydlig vänstervridning i kriskommitténs slutsatser, de strävar bort ifrån den på senare årtionen förda politiken, de underkänner den ju så det formligen blixtrar och dånar ! Och önskar, vad jag förstår, en klassisk socialdemokrati lämpad för nutida förhållanden. Visst fattas det konkreta förslag men färdriktningen är ju ändå justerad, vilket är det viktigaste. Och bör ses positivt av hela vänstern.

    • Christer W
      16 februari, 2011 at 16:52

      Färdriktningen är inte klar förrän kongressen är överstökad, förresten inte ens då är det säkert. T.ex. har jag inte sett eller hört någon sosse mer än Bengt Göransson uttrycka kritik mot Feldts ekonomiska politik.
      Om Feldts ekonomiska politik ligger fast så blir det ingen förändring.

  10. Apan
    16 februari, 2011 at 17:45

    ”Problemet blev dock att väljarna till slut insåg med hjälp av masshjärntvätt från media att det nya-arbetarpartiet var i verkligheten lika med S.”

    Detta citat symboliserar allt som är fel med S. När väljare har andra åsikter än partiet har de ”fel”.

  11. Martin Forsman
    16 februari, 2011 at 20:01

    (S) kommer dö sotdöden om man inte inser att det är ’fullt’ på högerkanten. Felet (S) gör är att man försöker anpassa sina åsikter efter vad man har hört av media att ’väljaren’ vill att de ska tycka. Förr i tiden handlande politik om opinionsbildning, numera har det blivit till nån j-vla Idoltävling.

    Sveriges väljare har nu insett att idelogierna tillfälligt (?) verkar ha avvecklats och då är det tyvärr inte överraskande att en så pass stor del börjar rösta efter plånboken och i o m detta så kan Allianzen ’köpa sig’ valsegrar genom deras eminienta satsning på 2/3-samhället.

    Svensk Vänster, och jag räknar fortfarande (S) dit, måste komma tillbaka till opinionsbildning igen. Det är ingen tillfällighet att Allianzen gör allt man kan för att förminska det svenska folkets kunskaper om politik, ideologi o s v. De vill ha en foglig röstboskap som fortsätter rösta med plånboken och tycker att det lekprogram är att föredra framför dokumentärer och samhällsprogram.

Comments are closed.