Krigshetsarna i Washington vinner mark – men inte i Europa?

Jag skrev nyligen optimistiskt om mjukare tongångar från USA:s utrikesminister Kerry vid toppmötet i Sochi i mitten av maj, och anförde uttalande av Rysslands utrikesminister Lavrov, en artikel i New York Times om diplomatiska framgångar för Putin.
Troligen hade jag (och NY Times, och Lavrov) fel. Snart anlände vice utrikesministern, höken Victoria Nuland för samtal i Kiev. Samma dag tonade utrikesdepartementets talesman Jeff Rathke ned de positiva tongångarna från Sochi. 21 maj beslöt Ukrainas regering att blockera pro-ryska enklaven Transnistrien och 29/5 utnämndes NATO-höken, Georgiens president Mikhail Saakashvilli till guvernör i Odessa oblast. Julianne Smith, en tidigare topp nationell säkerhetsrådgivare till vicepresident Joe Biden, klagade i New York Times att Kerrys resa till Sochi var ”kontraproduktiv”.
Lavrov och Kerry
15 maj godkände USA:s representanthus möjlighet för president Barack Obama att skicka Ukraina dödliga vapen, med röstsiffrorna 269 ledamöter mot 420.
Obama har ännu inte verkställt beslutet som skulle kunna skapa en spricka mellan USA och dess viktigaste allierade, i synnerhet Tyskland och Frankrike, vid en tidpunkt
då Obama-administrationen försöker visa en enad ståndpunkt i väst i frågan om förlängda sanktioner mot Ryssland. Bilden är inte enhetlig, dock. USA har också beslutat att tillhandahålla vapen, utbildning och annat stöd till Ukrainas militär. Ukraina ville att detta skulle innefatta den nynazistiska ukrainska milisen, Azovbataljonen. Men USA:s kongress sa nyligen nej till detta efter en insats av två kongressmän, demokraten John Conyers från Michigan och republikanen Ted Yoho från Florida. I ett pressmeddelande efteråt menar Conyers att Azov-betalajonen är nynazistisk och fascistisk.
Obama hök untitled
Men förra veckan beslöt Washington att sända avancerade vapen till de baltiska länderna och att placera 5.000 man, dvs. nära Rysslands gränser. Antag nu att Ryssland deponerade 5.000 man nära USA:s gräns – vad skulle då hända? Vem hotar vem? USA och EU beslöt också vid G7-mötet förra veckan att förlänga de olagliga sanktionerna mot Ryssland.
Det verkar alltså som att hökarna åter har initiativet, till nackdel för befolkningen i Ukraina, Europa och världen.

Krigspolitiken har föga stöd i Europa.
Ryska posten rapporterar 15/6 att en stor opinionsmätning av opinionsinstitutet Pew Research Center i Washington funnit att européerna inte stöder sanktions- och krigspolitiken mot Ryssland. Huvudfrågan var om Natos medlemsländer bör utkämpa ett försvarskrig mot Ryssland, ifall Ryssland ”hamnade i en allvarlig militär konflikt med ett av sina grannländer som är vår Natoallierade.” (Vilket artikel 5 i Natostadgan föreskriver).
Trots den ledande frågeformuleringen svarade 58 procent av tyskarna, 53 procent av fransmännen och 51 procent av italienarna nej till att gå i krig med Ryssland för att skydda en Nato-medlem.

På frågan om Nato ska beväpna Kievregimen mot Ryssland, svarar majoriteten av alla europeiska folk nej, utan Polen, där 50 procent stöder vapenleveranser till Kiev.
Hela 77 procent av tyskarna motsätter sig detta och bara 19 procent stöder det.
Motsvarande siffror i Italien är 65 procent resp. 22 procent, i Spanien 66 resp. 25 procent, i Frankrike 59 resp. 40 procent och i Storbritannien 45 jämfört resp. 42 procent i Storbritannien.
Merkel och Hollande
Polsk topp-politiker avslöjar.
Förra sommaren betecknas den polska relationen till USA som ”värdelös”, enligt f.d. utrikesministern Radoslaw Sikorski i en hemlig inspelning som magasinet Wprost kom över. Enligt en transkription av samtalen på tidningens sajt anser Sikorski att relationen till och med kan vara skadlig eftersom den invaggar polackerna i en falsk känsla av trygghet. ”Det är skit! Vi kan hamna i en konflikt med Tyskland, med Ryssland, och vi kommer att tro att allt är lugnt för att vi har sugit av amerikanerna.” Läckan är den senaste i raden av avslöjanden som skakat den polska regeringen. Förre utrikesministern, numera före detta talmannen, Radoslaw Sikorski (tvingades avgå pga ”olämpligt ordval”, dvs könsmetaforen i det sagda), som jag alltid trott vara extrem USA-lakej (polare till Bildt, tillsammans med honom initiativtagare till EUs erbjudande om ”partnerskap” för östländer som Ukraina m.fl-) och hök visavi Moskva,
Poroshenko och Obama. images4YUZEIHV
Ukrainas regering är impopulär.
Enligt Pew undersökning vill mer än dubbelt så många ukrainare lösa konflikten med Donbass genom förhandlingar (47 procent) som med militära medel (23 procent).
* Ukrainas president Petro Porosjenkos politik i dessa frågor är impopulär: 57 procent av befolkningen Ukraina motsätter både hans hantering av
konflikten i östra Ukraina konflikten och hans hållning gentemot Ryssland.
* 60 procent ogillar premiärminister Arsenij Jatsenjuks politik.
* 94 procent av ukrainarna anser att Ukrainas ekonomiska situation är ”dålig”.
* 55 procent anser att Kievregimen inte respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna.
* 69 procent av ryssarna och 34 procent av ukrainarna säger att upplösningen av Sovjetunionen var dålig för deras land.
wsws.org 11/6

intressant.se Ukraina, , , , , , , ,

Pål Steigan 12/6 Beslut om Azov Wrost Washington blog Steigan 14/5 Steigan 17/5 DN 13/5 New York Times 16/5 Nuland i Kiev Post Pepe Escobar i Globalresearch Pål Steigan 27/4 Pål Steigan 21/4 Grardian 16/4 Expressen 21/4 DN 14/4 DN 17/4 Pål Steigan 14/4 Pål Steigan II 14/4 DN Kolumnen 7/4 Pål Steigan 6/4 Information från Ukrainas försvarsdepartement Namnuppropet Krypskyttarnas massaker på Majdan Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2

  18 comments for “Krigshetsarna i Washington vinner mark – men inte i Europa?

  1. Thomas Åkerblad
    22 juni, 2015 at 02:35

    Detta är ju inte en speciellt smart jämförelse:
    ”Men förra veckan beslöt Washington att sända avancerade vapen till de baltiska länderna och att placera 5.000 man, dvs. nära Rysslands gränser. Antag nu att Ryssland deponerade 5.000 man nära USA:s gräns – vad skulle då hända? Vem hotar vem?”
    USA placerar ju ut dessa trupper på de baltiska ländernas uttryckliga önskan. De vill ha ”boots on the ground” för att stoppa det ryska hotet. Detta är ju inte något som USA egentligen vill göra utan som drivits fram av de baltiska länderna. Dessutom förstår jag inte inställningen att fria stater inte får skaffa defensiva resurser utan att fråga Ryssland om lov?
    För din jämförelse – var skulle Ryssland placera sina 5.000 män? Det måste ju finnas någon realism i en jämförelse för att den ska vara användbar.

    • Peter Grafström
      22 juni, 2015 at 17:39

      Thomas Åkerblad
      De baltiska ländernas ’fria’ etablissemang är i hög grad Usa-programmerade marionetter eller tom cia/nsa personal. ’Fel’ sorts ledare sett från Usas synvinkel, i länderna runt Ryssland får mycket mindre ekonomiskt stöd eller störtas eller mördas.
      1.Estlands
      President Toomas Hendrik Ilves växte upp i New Jersey och anställdes som chef för Estlandsdelen av CIA-linked Radio Free Europe.
      Ilves’s första äktenskap var med en amerikanska och deras två barn är amerikanska medborgare. Ilves’s bror, Andres Ilves, var också anställd i CIA- finansierade rundradiosändningar , inkl the Afghanistan Bureau of Radio Free Europe/Radio Liberty, från Prag, and Radio Farda, the U.S. Broadcasting Board of Governors-funded radio station som sänder i Farsi till Iran. Andres Ilves har också arbetat med att destabilisera Serbien på National Endowment for Democracy-funded och George Soros-linked National Democratic Institute and sysslar nu med politiska operationer i sydafrikas KwaZulu provins, som syftar till att störta African National Congress government of President Jacob Zuma.
      2.Litauiske
      Tvåfaldige President Valdis Adamkus var amerikansk medborgare och tjänade som underrättelseagent för ”Fifth U.S. Army’s reserve intelligence corps” känd som ”U.S. Northern Command” och ansvarar, vid behov, för undantagstillstånd(martial law) i Usa och Kanada.
      3.Lettlands
      förre Premiärminister Valdis Dombrovskis och nuv ”European Commissioner for the Euro and Social Dialogue”, var ”PhD student at the A. James Clark School of Engineering at the University of Maryland in College Park”, nära National Security Agency (NSA), och Clark engineering school sysslar med intensiv forskning och utveckling för NSA’s nästa-generation av övervakningssystem. Förbindelsen mellan campus, College Park, och NSA är så intima att en ”sitting Information Assurance (IA) Director at the NSA”, Michael Jacobs, också är ”Mayor of College Park”.

    • Benny
      22 juni, 2015 at 21:34

      Har man genomfört en folkomröstning i de baltiska länderna i sakfrågan? I så fall redovisa var man kan läsa om detta. Thomas du kommer bara som vanligt med en massa lösa påståenden utan substans…det är den USA-styrda eliten i dessa länder som tillåter USA:s militär där, jag tror inte ett dugg på att en majoritet av befolkningen vill konfrontera eller stöta sig med Ryssland, detta är ett projekt som drivs av USA och hökarna i Washington, inget annat!

  2. 22 juni, 2015 at 11:10

    USA:s placering av trupper i dessa stater – på deras formella begäran – bör ses mot bakgrund av USA:s allmänna upprustning, byggandet av militärbaser runt Ryssland, sveket från början av 1990-talet att inte utvidga NATO österut. I Ukraina finns enligt officiella uppgifter över 1000 USA-militärer. USA & EU-stödde fascistinspirerade statskuppen i Kiev. Erfarna USA-politiker som förre utrikesminister Kissinger och ledande utrikespolitiske strategen, förre Moskvaambassadören G Kennan varnar för USA:s Rysslandspolitik och efterlyser större förståelse för Rysslands rimliga krav på säkerhet.

    Var placera trupperna? Ett tänkt exempel: Nära ligger stater i Sydamerika, Mexiko etc. Men det finns historisk erfarenhet:
    1962, då USA hade stora, kärnvapenbestyckade militärbaser i Tyskland med långt över 100 000 soldater och missiler- definitivt ett hot mot Sovjetunionen, fick man reda på att Sovjet tänkte installera missiler på Kuba med samtycke av Kubas regering. Dvs. att sätta USA i ungefär liknande situation som Sovjet var.
    Vad hände? USA hotade uttryckligen med kärnvapenanfall mot Sovjetunionen, som klokt vek ned sig. I USA:s officiella säkerhetsdoktrin deklareras inledningsvis att USA måste leda ”säkerhetspolitiken” runt om i världen. Inte FN? Vilka valde USA att göra det? Gjorde ens USA:s väljare det?
    Det exakta citatet finns i tidigare blogginlägg.

  3. 22 juni, 2015 at 11:46

    Förre försvarsministern och förre talmannen i Sveriges riksdag publicerade nyligen en mycket bra artikel ur utrikespolitisk synvinkel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/kultur/article20984299.ab).

    Thage G Peterson skriver ”Denna framgång för stabilitet och fred i norra Europa förnekas i dag av dem som vill föra in Sverige i Nato. Man vill inte höra talas om att neutralitet och alliansfrihet varit till fördel för vårt land och folk. Sveriges militära alliansfrihet har bidragit till att befästa stabiliteten i Nordeuropa och Östersjöregionen. Men det förnekas eller förtigs.

    Rysskräcken har tagit överhand. Nato-anhängarna eftersträvar att nya militära gränslinjer dras genom vår kontinent. Vår historia och våra erfarenheter lämnas åt sidan och kastas på skräphögen. Bortblåsta är de goda erfarenheterna av neutralitet och alliansfrihet. Är vi svenskar verkligen så historielösa?”

    ”Vi är i dag inne i en ond tid med krigshets och en olycksbådande väntan på krig. I stället för att tala om freden, så är det krig man talar om. I stället för att kalkylera med fredliga konfliktlösningar, så är det lösningar genom krig det spekuleras om”

    ”Jag tycker att det är anmärkningsvärt att när Ryssland och dess politik diskuteras, så saknas det från västligt håll nästan alltid självkritik och insikt om konsekvenserna av EU:s och USA:s egen politik mot Ryssland. Jag tycker inte att man kan utesluta att det är västs eget agerande som har framkallat de hårda motsättningarna. När det så kallade östra partnerskapet tillkom bad man faktiskt om en kraftig rysk motreaktion.

    Det går inte heller att bortse från Rysslands historia. Det finns en röd tråd genom Rysslands historia efter andra världskriget. Aldrig mera krig på ryskt territorium. Facit av andra världskriget har satt sina spår. Miljontals ryssar fick sätta livet till. Stalingrad glöms inte bort i första taget.

    Jag försvarar inte president Putin och hans agerande. Jag är ingen ovillkorlig Rysslandsvän. Ryssarna är på gott och ont som alla andra.”

  4. Mats Larsson
    22 juni, 2015 at 11:49

    Intressant film av Simon Ostrovsky:

    https://www.youtube.com/watch?v=2zssIFN2mso&feature=youtu.be&app=desktop

    Smart av Ostrovsky att välja en burjat (mongolfolk som bor i södra Sibirien i Ryssland). Jag tog emot en stor delegation burjater för en 4-5 år sedan och minns hur förvånade mina ryska och vitryska doktorander blev. De hade aldrig sett en burjat, och den som rest i Vitryssland och Ukraina vet att man inte träffar på burjater där.
    Jag hörde ryktena om burjater av mina ukrainska medarbetare (med vänner som stridit vid fronten på regeringssidan) redan för flera månader sedan och nu har Ostrovsky gjort en övertygande kartläggning.

    Jag har stått som värd för ett par ukrainska vetenskapliga delegationer under de senaste veckorna, med goda insikter i vad som pågår i Donbass. Området börjar bli laglöst land. Stora mängder vapen och droger i omlopp, som nu börjar läcka över den ryska gränsen. Den ryska säkerhetstjänsten kan förmodligen hantera detta, men det kan bli ett bekymmer. Jag har också haft en vitrysk delegation på besök och de berättade att man är bekymrade i Vitryssland över att vapen läcker in genom den tämligen porösa gränsen med Ukraina.

    Jag noterar att Jinge skriver ”Kievregeringen”, inte ”kuppregeringen” eller ”juntan”. På Pervyj kanal (Rysslands största TV-kanal, som vänder sig till en rysk publik och är enbart på ryska och givetvis i nyhetssändningarna helt styrd av Kreml, men tillgänglig genom ComHem) har man under senare tid tonat ned propagandan riktad mot Ukraina. Som jag nämnde för en av de ukrainska delegationerna: 9-nyheterna från Pervyj började två dagar i rad med inhemska ryska nyheter, något som var helt otänkbart för ett tag sedan, när propagandan låg på sin mest högintensiva nivå.
    Å andra sidan meddelade nyheterna (alias Kreml) på midsommardagen att Ryssland nu beslutat att tillåta vapenleveranser till Ukraina. Det kan betyda att det finns planer på en offensiv. Enda möjligheten för Putin att åstadkomma ett genombrott t ex i riktning mot Krim är att sätta in reguljära ryska förband. De så kallade ”folkrepublikernas” manskap har inte den disciplin och kunskap som krävs för att öppna en landkanal till Krim.

    • 22 juni, 2015 at 12:53

      Tack för informationen. Den folkvalde (i av OSSE prisat val) Janukovitj störtades i en fascistinspirerad kupp – det är helt klart. Den nuvarande regeringen, med utlandsfödda medlemmar har tillkommit efter val. Detta val hade lågt valdeltagande, och mycket lågt i östra delarna av landet, till och med lägre än i USA:s plutokratiska val. Ett vänsterparti som i tidigare val haft över 10 % av rösterna var förbjudet att delta.

      Det finns mig veterligen inga belägg för att Ryssland planerar någon militärinsats. Ingår nog i demoniseringen av Ryssland. Ryssland står tillsammans med Tyskland och Frankrike bakom Minsk 2-avtalet, vilket är bra.

      Tacksam för mer information på vilket sätt Pervyj är helt styrd av Kreml. Ryssland har verkligen sin rätt att framföra sina åsikter, särskilt i ett politiskt och militärt pressat läge. Runt Ryssland ligger NATO- och USA-baser med kärnvapen. Läs gärna förre Moskvaambassadören Sven Hirdmans kloka artikeln om säkerhetspolitik i DN Debatt 18/6, och Thage G Petersons i Aftonbladet nyligen.

      • Mats Larsson
        22 juni, 2015 at 14:20

        Jag har pratat med flera ryska medborgare som är tillräckligt gamla för
        att ha upplevt Sovjetunionen. De säger enstämmigt att propagandan
        under Ukraina-kriget nått samma nivåer som under Brezjnev-tiden.

        Jag vet inte om du sett Pervyj Kanal, som är påkostad och mycket
        professionell, och med program jag gärna skulle se i svensk TV
        (nu senast dramaserien om Ljubov Orlova, Stalins favoritskådespelerska).
        Men nyheterna är noggrant regisserade. På ett ytligt plan så räcker
        min restaurang-ryska något för att hänga med, men det finns många
        sofistikerade uttryck och tonfall som en rysktalande noterar. Ukrainarna
        har f ö analyserat den ryska nyhetsförmedlingen i detalj.

        Jag har också jämfört nyhetsförmedlingen i Vitryssland och Ryssland.
        I Vitryssland hade man redan från början en mer nyanserad förmedling
        av nyheter om Ukraina än i Ryssland.

        Jag tror att Putin håller möjligheten för en sommaroffensiv öppen. Därför
        är det extra intressant att försöka tyda nyhetsförmedlingen från Pervyj.
        Vad innebär det att man släpper nyheten att Ryssland nu får leverera
        vapen till Ukraina?

        Jag ägnar mig inte åt demonisering av Ryssland och försöker undvika
        att läsa sådant material. Har självklart läst Hirdman, och passat på
        att lyssna på honom vid ett par tillfällen.
        Håller på och förbereder en resa till Ryssland, där jag i föredrag kommer att presentera unikt arkivmaterial för ryska forskare.

        • 22 juni, 2015 at 16:38

          Kanske har propagandan från Washington också nått samma höjder som under kalla krigets dagar?

          Sommaroffensiv? Från vem?

          • Mats Larsson
            22 juni, 2015 at 17:35

            Donbass är av ringa strategiskt värde för Ryssland, i motsats till Krim.
            Om Ryssland ska ha någon nytta av sina investeringar i vapen och
            insatser av reguljära förband i Donbass så skulle det vara en korridor
            till Krim.

            Den ukrainska regeringen har ringa intresse att återerövra områden
            i Donbass och kommer inte att gå på offensiven. Separatisterna testade
            vid Marinka häromveckan, men slogs tillbaka. Min gissning är alltså
            att Ryssland åtminstone överväger en offensiv nu under sommaren.
            Om sedan blir någon är en annan sak, men man håller optionen öppen.
            Har inget hänt till slutet av augusti tror jag inte det blir någon offensiv.

        • Peter Grafström
          22 juni, 2015 at 17:53

          Mats Larsson
          Kan Rysslands klartecken till vapenleveranser möjligen ha ett samband med att Soros, ~talesman för anglosaxarna(?), trycker på för en tredje offensiv mot Donbass?. (Enligt Soros finns inget folk i Donbass som gör motstånd utan det är ”den ryska invasionen”)
          Passar på att skjuta in att Usa säljer Boeingplan för 7,5 miljarder till Ryssland samtidigt som deras marionetter i EU självstympar Europa. Anglosaxarna är på väg att lyckas trasa sönder Europa. Och ni som försvarar dom självstympar oss likaledes.

    • Martin Kullberg
      23 juni, 2015 at 14:22

      Jo, jag såg den filmen. Jag såg fram emot att få någon klarhet i Bellingcat, huruvida det finns någon trovärdighet i det eller inte. Men filmen var en enorm besvikelse, den stannar precis kort om målet den säger sig ha. Efter allt de bygger upp till i filmen så lämnas tittaren med en journalists ord och några bilder från en skum social-mediasite. De hade lagt ned massor med resurser på inspelningen, rest tusentals kilometer och traskat runt i Ukraina och Ryssland i jakt på landmärken från bilder. Men när man hittat den påstådda soldaten och hans hem, så får man en röst på en telefon, en okänd kvinna och sedan en sammanfattning av journalisten själv om vad slutsatsen skall vara.

      Med det enorma arbetet de lade ned, de resurser som de satsade på att skapa denna film, så stannar de precis kort av storyns klimax. De hade kunnat vänta utanför en port, de hade kunnat hitta hans föräldrars hem och filmat där. De kunde ha fått ställa en rysk soldat emot väggen och visa upp att de kopplat ihop Bellingcats rapporter med något som fanns på riktigt, men de gjorde inte det, de valde att kasta allt arbete och alla resurser de lagt ned i sjön för ett reportage som är i praktiken värdelöst, ett reportage som bara innehåller några bilder från en skum site på internet.

      Det är sånt som gör Vice News till en mycket dålig källa för någon som helst kunskap. När blev det OK att reffa Vice News? När blev det en seriös källa?

  5. Zokrates
    22 juni, 2015 at 13:27

    Mycket bra inlägg av Thage. Angående artikeln och polens dubier; lakejer och hundraprocentig ”agens” är knappat regeln, snarare undantaget. V*4 ländernas militarisering och konsolidering med NATO (i polens fall privatiseringen av f.d statsägda polska vapenproducenter) är faktorer som bidragit till att man gradvis inlemmats i ett högt säkerhetspolitiskt spel. Förmodligen inträder en sur eftersmak när man får smaka amerikanernas oefterhärmliga protektionism, lägg till detta att man blöder nyckelpersoner till privat sektor.

    En annan polsk ”faktor” är att man tränat lågintensiva spjutspetsar på polsk mark (som sedan använts i Konfliktzoner inuti Ukraina och i högsta grad på Maidan. man har även låtit USA-pansar paradera på polska gator. Inte att förglömma har man ”kompetensen” redan på plats eftersom man under lång tid upplåtit polsk mark för CIA-tortyrcenter [ett av många (pregnanta) nav i lågintensiv krigföring och utbildning]. Ett longitudinellt projekt som endast fick bakslag gentemot den polska regeringen!

    • Peter Grafström
      22 juni, 2015 at 18:06

      Polens president Radoslaw Sikorski, tidigare utrikes och försvarsminister, är tidigare anställd av neokonservative mediamogulen Rupert Murdoch. Sikorski är gift med Ann Applebaum, an obrottslig supporter av Bush-Cheney administrationens krig i Iraq och Afghanistan och själv en genuin neoconservativ. Sikorski, liksom andra amerikanska inflytandeagenter, erhöll ett stipendium vid ”the neoconservative American Enterprise Institute”, en ökänd uppbackare av ett nytt kallt krig med Ryssland.

  6. Mats Larsson
    25 juni, 2015 at 15:01

    Om nu Simon Ostrovskys film blev en besvikelse för några läsare av denna blogg så bjuder BBC på en verklig höjdpunkt: en intervju med Viktor Janukovytj, något som borde glädja blogginnehavaren, som framhållit Janukovytjs legitima rätt till makten vid ett antal tillfällen. Och kanske en del andra skribenter här som
    skrivit om Ukraina vid olika tillfällen.

    Jag har hittills inte träffat en enda ryss, vitryss eller ukrainare som har haft något positivt
    att säga om Janukovytj; tvärtom, för att uttrycka sig milt. Möjligen har blogginnehavaren och
    andra skribenter här gjort det.
    Putin släpper honom inte till Moskva och visar sig inte med honom, Lukasjenko i Vitryssland avskyr
    honom. (Den som är road kan försöka hitta bilder på en leende Lukasjenko tillsammans med Janukovytj.)
    En bandit och total politisk nolla som nu medger visst ansvar för massakern på Majdan.
    ”But the members of the security forces fulfilled their duties according to existing laws. They had the right to use weapons,” he said.

    Vad som är intressant är att Pervyj Kanal släppte fram en intervju på ca 4-5 minuter på dagens kvällsnyheter med Janukovytj, såvitt jag vet det mesta ryssarna sett av mannen på TV sedan hans flykt från Ukraina. Att det bidrog till att reparera hans rykte i Ryssland tror jag inte ett ögonblick på, men att lämna BBC-intervjun helt okommenterad gick ju inte heller.

    • 25 juni, 2015 at 15:14

      Jag har inte sett någon av filmerna. Oliver Stone planerar en film om/med Janukovits. Se blogginlägg 12/1 och 13/1. Jag försvarar knappast personen Janukovits som har sina brister, sannolikt inte alls i samma storleksordning som Poroshenko.
      Om andra vill eller inte vill ses tillsammans med en person säger inte allt. Många har velat bli fotograferade tillsammans med Obama, vars brott mot demokrati och folkrätt är ofantligt mycket större än J:s.

      Utdrag ur mitt blogginlägg ett år efter Maidan 20/2. 2015 http://jinge.se/mediekritik/anmalan-till-granskningsnamnden-maidan-ett-ar-seger-for-imperialism-och-fascism-forlust-for-folket-demokratin-och-ekonomin.htm)
      1. Janukovitj valdes till president 2010 i ett val med närmare 70 % valdeltagande. OSSE prisade valet som en ”imponerande uppvisning i demokrati”.
      2. I sitt installationstal som president 2010 sa Janukovitjs ville se Ukraina ”… som en bro mellan öst och väst och samtidigt en integrerad del av både Europa och det forna Sovjetunionen kommer Ukraina att välja en utrikespolitik som låter vårt land dra maximal nytta av jämställda och ömsesidigt gynnsamma relationer med Ryska federationen, EU, USA och andra länder som påverkar världslägets utveckling”. Hans första utlandsresa som president gick till Bryssel, den andra till Moskva.
      4. Massmedia har knappast rapporterat den viktiga informationen att EU erbjöd 600 miljoner dollar i stöd i november 2013, medan Ryssland erbjöd sig att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder dollar – 25 gånger mer – och sänka gaspriserna, återuppta oljetransporterna utan politiska krav. New York Times noterade dock EU:s låga bud, samt att ett utlovat IMF-lån hösten 2013 innebar dåliga villkor för Ukraina. Vore det inte närmast ansvarslöst av en statschef att i detta läge anta det avsevärt sämre budet?
      5. Protesterna på Maidan mot korruption, oligarkernas makt, vanstyre är förståeliga, men baserades delvis på desinformation. Dominerade av fredliga demonstranter men med ökande inslag av beväpnade högerextremister.
      6. 20/2 ingick en överenskommelse mellan demokratiskt vald president och opposition med stöd av USA, EU. Överenskommelsen hade kunnat bana vägen för minskade spänningar mellan olika sociala och etniska grupper, minskat inflytandet från högerextremister, och gett bättre utvecklingsmöjligheter med Rysslands ekonomiska stöd som var 25 gånger större än EU:s bud. Dagens Nyheter skrev på bästa nyhetsplats ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovitj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Timosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter. Det blir mycket svårt att svika de givna löftena. Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen.”
      7. Det var för bra för att vara sant. Överenskommelsen accepterades inte av högerextremisterna bland alla demokratiskt sinnade på Maidan, när den presenterades där. Följande dag skedde en statskupp, där presidenten flydde, hotad till livet. Statskuppen stöddes genast av USA & EU, som därmed svek demokratin, liksom dominerande massmedia.
      Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen.

      Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades.
      8. I den nya regeringen fick fascistpartiet Svoboda 4 ministerposter, bl.a. som vice premiärminister och än mer extrema Högersektorn fick också män på ledande poster. Den nye riksåklagaren kom från en av dessa partier, där ledande företrädare uttalat sin uppskattning av Goebbels.
      9. Statskuppen och Svoboda har hyllats av bland andra naziststämplade ”Svenskarnas parti” samt av ”Nationaldemokraterna”.

    • Peter Grafström
      25 juni, 2015 at 19:43

      Mats Larsson
      Janukovytj har skuld bla därför att han inte begärde hjälp av de reguljära militära styrkor som erbjöd sig att återställa ordningen. Det var en statskupp organiserad av främmande makt och det naturliga vore att detta hot mot nationens säkerhet framkallade en skyddsinsats från landets försvar. Kanske var J rädd att det skulle provoceras fram något värre och tvekade. Det är inte helt oförståeligt att en ledare tvekar speciellt i ljuset av Usas ständiga omstörtande verksamhet.

    • Peter Grafström
      26 juni, 2015 at 12:46

      Mats Larsson
      BBC-intervjun av Janukovytj du inte refererar närmare var nedklippt så engelskspråkig publik fick aldrig höra hela och väsentliga delar utelämnades därigenom.
      Vidare Poroshenko säger nu enligt http://sputniknews.com/politics/20150620/1023639521.html att avsättandet av J var olagligt. Och P säger att Js titel som Ukrainas president därför gäller för evigt.
      Juridiskt är detta alltså en fråga om själva titeln, inte makten. Så det berör även P själv om han avsätts genom en liknande illegitim kupp. Cyniska kommentarer antyder att P tar upp det för att själv kunna titulera sig president på livstid om han kuppas bort.
      Låter som något som väst skulle gilla att ha i bakfickan för att älta i propagandan.

Comments are closed.