[column width=”49%” padding=”2%”]
Den nya IPRED-lagen är ett fiasko från början till slut, ingen hade heller väntat något annat eftersom bevisläget är utomordentligt bekymmersamt för upphovsrättsindustrin. För hur ska man kunna bevisa att ”Kalle” verkligen fildelat om ”Kalle” har en router öppen och tillgänglig för alla grannar? Det är givetvis omöjligt och det enda ”Kalle” behöver göra är att neka till brott. Att industrin har det IP-nummer som han betalar för är inte ett bevis för någonting annat än att ”Kalle” har ett internetabonnemang.

DN: ”I morgon, torsdag, har det gått ett år sedan Ipredlagen trädde i kraft. Med den kan upphovsrättsinnehavare gå till domstol för att försöka få ut namn på abonnenter bakom de IP-adresser som används vid illegal fildelning. Ännu har inget fall avgjorts, men flera ärenden är aktuella och trots att bok-, film samt skivindustrierna hittills mött större motstånd än väntat hoppas de alltjämt på utslag i deras riktning: – Det är en klar besvikelse att det tagit så lång tid; ännu har vi inte sett de resultat i domstolarna som vi hade räknat med. Men det beror på att det här är nytt och svårt och ska hanteras seriöst. Vi tror att det kommer att gå fortare när det första ärendet är avgjort – när domstolarna satt reglerna, säger exempelvis Lars Gustafsson, vd på Ifpi som är skivbolagens branschorganisation.”

Visserligen tror sig upphovsrättsindustrin kunna se till att ett antal personer bötfälls framöver, men ingenting talar för att en vanlig fildelare någonsin kommer att dömas mot sitt nekande i en svensk domstol. Det hade varit bättre om man från början hade löst problemet med fildelning genom att internetleverantörerna hade fått ta ut en särskild avgift från dem som fildelar. Betalar man en extra hundralapp i månaden för
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]att få fildela så skulle en absolut majoritet skaffa sig den sortens abonnemang.

Men det är givetvis inte försent än. Man kan göra helt om på stället och begära av sina uppdragsgivare att de ska presentera en modell som passar bägge parter. Både film, musik och TV-serier har givetvis en kundkrets bland internetanvändarna, en kundkrets som sväller lavinartat för varje dag som går. Att industrin inte satsar på att fånga in dessa kunder är förvånande, särskilt med tanke på vilken enorm affär det skulle vara.

Men Fredrik Reinfeldt kommer inte undan dummerjöns-
mössan trots detta. Det var han som satt och sa i TV i förra valrörelsen att man inte skulle sätta igång att jaga en hel ungdomsgeneration, nejdå det gjorde de inte, de överlät jakten till näringslivet. Samtidigt öppnade han för den svenska versionen av The Patriot Act i och med att man antog FRA-lagen, något som innebar att Piratpartiet fick säte i EU-parlamentet. Egentligen borde PP få plats i landets riksdag nu i höst, om inte annat för att knäppa regeringen på näsan.

intressant Tags: IPRED-lagen, FRA-lagen, Högerregeringen, Politik, Val 2010, The Patriot Act, Upphovsrättsindustrin, Reinfeldt dn svd ab1 t
[/column]