Ideologiernas förtunning

Bland dem som kommenterar ofta på bloggen syns en klar tendens till kritik av de politiska partierna inom den rödgröna koalitionen. Mest handlar det om Vänsterpartiet som man anser är konturlöst och utslätat, en hel del frågar efter en ny vänster. En sak som ständigt återkommer är det rödgröna samarbetet, som vissa anser bestå i att partiet tar avstånd från den egna ideologin till förmån för ett antal ministerposter i den regering som ska efterträda Reinfeldts.

Själv är jag gammal nog för att minnas 1968 och de närmast följande åren. Den politiska debatten gick het och på de marxistiska studiecirklarna var det sällan någon som tvivlade på att revolutionen var nära… Det var en tid då jag själv ägnade mig åt politiskt arbete i en eller annan form praktiskt taget dagligen. En period då det fanns mängder av obskyra bokstavskombinationer som sades visa vilken sorts socialism eller kommunism som anhängarna av respektive bokstavskombination företrädde.

Idag är det annorlunda. För någon dag sedan var det en person som hävdade att SKP, Sveriges Kommunistiska Parti, var ett alternativ till Vänsterpartiet i kommande valet i september. En annan av besökarna visste att berätta att de i förra valet fick 438 röster i riket, ett klart övertag över Kalle Anka-partiet som bara fick 198.

Så visst seglar vänstern i motvind. Partiet ligger under sex procent i opinionsmätning efter opinionsmätning, och den lilla vänstertidningen Flamman har en upplaga på omkring 3000 exemplar i veckan. Min blogg har fler unika besökare varje dygn och utslaget på en vecka så rör det sig om långt fler.

Bland vänsterpartiets medlemmar så är det många som ifrågasätter det rödgröna samarbetet. Det jag ser och hör är frågan om EU, socialdemokraternas inställning till kriget mot afghanerna och det ständigt upprepade – att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet är borgerliga partier. Man mer än antyder att (V) fått ge avkall på sin ideologi och att det är det pris man får betala för att få en eller ett par vänsterpartistiska ministrar. Många av de vänsterväljare som läser denna sida har också i olika sammanhang gjort gällande att man hellre röstar på Piraterna än att lägga sin röst på ett parti som är Socialdemokrater (light).

Det handlar inte heller om en händelsestyrd kritik eller om något som bara dyker upp då media veckovis berättar om den senaste opinionsundersökningen, det är ett lika manifest som permanent inslag bland dem som kommenterar här. De gånger jag har låtit besökarna ställa upp på en lokal opinionsundersökning på hemsidan så har det visat sig att mellan 35-40 procent skulle lägga sin röst på Vänsterpartiet. Den sortens undersökningar har inte någon större statistisk signifikans, men den visar ändå att det är många vänstersympatisörer som dagligen läser sidan, något som också bekräftas av kommentarerna.

Jag ska givetvis inte dra alltför långtgående växlar på vad besökarna skriver i kommentarer, eller hur de väljer att kryssa i en lokal opinionsundersökning, men jag törs ändå drista mig till att relatera en ofta återkommande synpunkt. Många menar att Vänsterpartiet nu missar sin möjlighet att påverka politiken. Genom att stå utanför ett regeringssamarbete så hade man kunnat behålla utträdeskravet ur EU, och man hade också kunnat hålla en klar politisk linje gentemot en regering bestående av miljöpartister och socialdemokrater.

Om det är ett rimligt resonemang eller inte behöver jag lyckligtvis inte ta ställning till. Själv vacklar jag i frågan och tycker att det stämmer ibland, och ibland tycker jag att en regeringsmedverkan är eftersträvansvärd. På samma sätt förhåller det sig med kritiken mot Lars Ohly. Själv tycker jag att han är en imponerande debattör medan andra klagar på det faktum att han vill ändra på partiets framtoning i EU-frågan, något som de anser vara en eftergift inför ett eventuellt regeringssamarbete. Man menar att det bara är en början till mängder av eftergifter som i slutändan leder till ett tvåpartisystem och en evig förvisning av Vänsterpartiet in i – historieböckerna.

Ser man till händelser som den i Vellinge och dagens opinionsundersökning så har vänsterpartiet en femteplats bland de partier som finns i Sveriges Riksdag, eller klappar på dess port. Redan i nästa vecka så kan partiet ha halkat ner till en sjätteplats i den här sortens undersökningar. Visst är det ett glädjeämne i sig att både Centerpartiet och Kristdemokraterna ligger ännu sämre till, men det känns inte riktigt som om vänsterpartister ska behöva hämta sin enda förtröstan i det faktum att andra har det ännu sämre.

intressant Andra om: , , , , , , , , , , , svd1 dn1 ab1 ex t

  40 comments for “Ideologiernas förtunning

  1. Micke F
    15 november, 2009 at 10:14

    Ska Lars Ohly och vänsterpartiet acceptera att Sahlin inte kommer att ta hem trupperna från Afghanistan? Blir det också en av de saker som V kommer släppa precis som EU?

  2. Gripen
    15 november, 2009 at 10:38

    Jag är en vänster socialdemokrat, men nu ligger vänstern närmare mig en vad social demokraterna gör men om de blir tysta lydhunder till Mona så finns det ingen anledning till att rösta på vänstern för mig.

    Och en ny vänster kan vi bara drömma om

    • Erik B Sundin
      15 november, 2009 at 11:00

      Jag tror inte att partiets ledning tänkte efter speciellt mycket när man gick in i det rödgröna samarbetet. Hade man gjort det så hade man tvingats ta ställning till en hel mängd av de beslut som sossarna kommer stå fast vid, som tex afghanistan. När man ”samverkade” med Göran persson var det likadant, då var man med om ett antal beslut som man definitivt borde avstått ifrån. Det lilla partiets dilemma kanske, men väljarna och medlemarna märker det där. I förlängningen betyder det att man utplånar sig själva, nu kommer det bara gå snabbare, kanske lika bra det?

  3. Charlie
    15 november, 2009 at 10:39

    Hur många helt unika besökare har bloggen på en vecka?

    • 15 november, 2009 at 11:01

      Runt 17-19000 -helt- unika. Vissa veckor kan det vara betydligt fler, och det är många fler januari-april.

      • Uffe
        15 november, 2009 at 13:59

        Din blogg har således många gånger fler läsare än Flamman. Stiligt. En ensam man mot en redaktion proffs.

        • 20 november, 2009 at 11:59

          Börja inte jämföra äpplen och päron nu: Flamman har 3 000 betalande prenumeranter, men fler läsare – runt 10 000 i veckan om man slår ihop papperstidning och webb. Dessutom ska nog Jinge pröva att ta betalt för sin blogg innan man gör en sådan jämförelse.

          Inte för att vi i princip har någonting emot att ha färre läsare än denna utmärkta blogg!

          • 20 november, 2009 at 12:15

            Personligen tror jag att man ska akta sig för att blanda ihop papperstidningen och webben. Jag kollade just statistiken för bloggen, under den senaste veckan så har bloggen haft 43 067 sidvisningar varav det var 29 182 ”unika” besök.

            Nu använder jag Statcounter och den räknar varje besök som nytt efter en timme. Erfarenhetsmässigt så vet jag att det verkliga antalet unika besök är lägre, men hur mycket kan jag inte bedöma. Men troligen ligger de i intervallet 15 000 – 20 000 under en vecka.

            Jo, det vore mulligt om jag kunde ta tio öre per besök.. :-) T.o.m. ett öre per besök skulle vara ett betydande tillskott i ekonomin. Tyvärr ger inte annonserna ens bråkdelen av ett öre…

  4. Anders2
    15 november, 2009 at 10:49

    Min sambo är kommunpolitisk aktiv i kommunen och hon pratar ofta om de kompromisser som partiet tvingas göra för att inte hamna i opposition. Som det nu är så har man ett kommunalråd, något som man blir av med om man inte röstar med sossarna. Så blir det givetvis i en kommande regering.

  5. boris
    15 november, 2009 at 11:04

    Kommer våra soldater också bli indragna i tortyr och våldtäkt?

    Nu framkommer det rysliga uppgifter om britternas tortyr och våldtäkter av irakiska fångar:

    http://english.aljazeera.net/news/europe/2009/11/2009111415227734281.html

  6. Börje
    15 november, 2009 at 11:08

    Vem bryr sig om (V)?

    • 15 november, 2009 at 11:10

      Jag gör det.

  7. Andreas
    15 november, 2009 at 12:11

    Det här är gisslantagning. Genom att vänstern ska få va med och leka i regeringen tänker sig Mona att kunna fortsätta där förre partledaren. han godsägarn ni vet, slutade. Mona VET att det blir mycket enklare att ha koll på vänstern i regeringen än utanför regeringen.

    För sossarna är socialism att man ska ta nån liten procent mer i skatt av dom rika och att man ska ger nån liten mer procent i arbetslöshetsersättning. Fixar man bara detta tror dom att det är lungt och sen är allt som vanligt och storfinansen sitter säkra (…för att storfinansen inte ska bli sura brukar man också fixa lite specialregler…Mona kanske inte får gå på kändispartajen annars). Detta har inte ett skit med omfördelning eller socialism att göra…så varför i helvete är det så intressant att va med i sossarnas och grönalgernas gäng?

    Själv börjar jag nog bestämma mig för hur det ska bli i valet, antingen får vänstern dra sig ur Mona-alliansen och stå upp för socialismen, och då är min röst helsäker, och annars…ja tar en blank sedel och skriver ”Robin Hood partiet”.

  8. 15 november, 2009 at 12:33

    Ju bättre ett parti är på att tolka samhällsutvecklingen och göra politik av detta, desto mer relevant och slagkraftigt blir det. Piratpartiet är faktiskt mer framåt i det avseendet, miljöpartiet var det tidigare ett tag, V förefaller sakna såväl vilja som kraft att förstå och reagera på vad som händer så fort det är utanför det parlamentariska arbetet. Det socialistiska arvet, som handlar om att hålla sig uppdaterade vad det gäller utveckling i teknik och vetenskap, har man helt gjort sig av med. PP är mer insatt där tror jag.

  9. 15 november, 2009 at 13:10

    Jag var en av de som var positiv innan när vi ingick i detta samarbete med socialdemokraterna och Miljöpartiet. Äntligen skulle v vara med och det politiska styret. Men jag är nu väldigt bekymrad för jag var naiv och godtrogen för jag räknade inte med vissa mediers styrka och deras kampanj mot partiet skulle vara så hårt.

    Men jag borde ju veta bättre. Det finns ingen som skriver något positiv om oss och när man läser vissa kommentarer från läsare så blir man mörkrädd för det hatstämning som finns mot partiet och mot Lars Ohly. Nu spelar det ingen roll hur vi gör, vi är bakbundna. Är vi för samarbetsvillig får vi kritik för att vi överger vår politik och för att vi inte behövs i den politiska arenan. Driver vi våra egna frågor så får vi kritik för att vi spräcker samarbete

    Men vi kan inte lägga oss ner och dö utan vi måste själva tro på vår politik. Vår poltik gynnar inte alla men de gynnar de som har det svårast i samhället och det får vi aldrig glömma. Det är de som driver mig i min politiska gärning.

  10. Palestinie
    15 november, 2009 at 13:27

    Varje samhälle har människor med olika åsikter om frågor som berör medborgarna och det är förmån för nationen och skapar tolerans
    Det handlar om komplicerade frågor och detta kan lösas genom samarbete med olika partier

    Koalitioner bildas när de politiska partier samarbetar i frågor av gemensam intresse och här måste man kompromissa för att främja sina egna intresse
    Partierna ska vara beredda att avstå vissa karv för att uppnå en lösning för att kunna sitta kvar vid makten

    Att gå i koalition med andra partier kan vara svårt ibland särskilt när dessa partier har motstridiga åsikter och i detta fall kan man antingen upplösa regeringen eller tvingas att kompromissa
    Vi på vänster kanten tycker ibland att partiet sviker sina väljare men vi måste förstå att partiet har inte en egen majoritet och därför måste kompromissa
    för att bli delaktig i beslutet

    • Andreas
      15 november, 2009 at 15:20

      ”Vi på vänster kanten tycker ibland att partiet sviker sina väljare men vi måste förstå att partiet har inte en egen majoritet och därför måste kompromissa för att bli delaktig i beslutet”

      Sant Palestine, men ska vi påverka gör vi det fan så mycket bättre utanför en regering och inte i den.

  11. Christer W
    15 november, 2009 at 13:45

    Partierna är sig self nokk, och vad är att göra åt det. Tror vi att s, vp och mp vill och kan driva politiken en modern vänsterpolitik. Ska vi tro att den ”vänster” vi har är för evigt och ingen ny kan växa fram?

    • 15 november, 2009 at 13:57

      Ska vi tro att den ”vänster” vi har är för evigt och ingen ny kan växa fram?

      Det kanske är det som sker nu?

      • blingbling
        15 november, 2009 at 15:58

        Det kommer, först gäller att tillräckligt många genomskådar den politiska teater som har präglat vänsterblocket under de senaste 20 åren. I goda tider kan man säkert upprätthålla förtroendet genom vacker retorik och någorlunda status quo vad gäller folks levnadsvillkor, men när det brinner under Svenssons rumpa kommer omvärderingen som en bumerang.

        Kanske bör vänstern fundera en stund på detta med trovärdighet, väljer man att snällt sitta gisslan utan att driva sina hjärtefrågor speciellt hårt får man kanske räkna med att till slut bli marginaliserad. Kanske är det trots allt bättre att driva sina frågor hårdare och vid behov ta konsekvenserna av vad det kräver. Det här handlar inte om Ohlys eventuella mediafähighet, det handlar om normal politisk ryggrad.

  12. oscar
    15 november, 2009 at 13:53

    Jag tycker att ni bortser från en viktig sak hela tiden. Det är att Ohly aldrig har varit medlemmarnas förstaval som partiledare. Han må vara en skicklig debattör eller vad Jinge skriver, men han saknar den utstrålning som en partiledare bör ha. Dessutom har han barlasten av att ha kallat sig kommunist i modern tid, även om det är en skitsak så lämnar det utrymme för feta blottor. Det är trist att en partiledare måste ha utstrålning och gå fram i TV, men nu är så fallet och där är han fel person. Jonas Sjöstedt har dessa egenskaper men var inte tillgänglig då. Nu skulle man behöva byta partiledare och avbryta det rödgröna samarbetet. Alla inser hur troligt det är att det sker. Själv slutade jag betala medlemsavgiften 2007 och ångrar mig inte. Socialist är jag fortfarande.

  13. ulf r
    15 november, 2009 at 16:22

    En jättesak som tas upp och mycket roligt att få lite personlig historia från själva bloggredaktören.
    1. Vi kanske lever i en tid av återhämtning. Tiden 1917 – 1989 ”det korta århundrandet” var en tid av frigörelse, social revolution och frihetskamp, internationell solidaritet, med allt från ryska revolutionen (tyska, svenska etc) och koloniernas frigörelse, vietnamkriget och m.m. mer.
    Med 1989 inföll reaktionens tid och vi hamnade obönhörligen i ett tomrum. Kanske dags att fylla det.
    2. Vi ”måste” få till en samlad vänstermedia. Först en vänsterdebattsajt – stil Newsmill, alltså artiklar. kommentarer etc.
    Det finns nu något 300-400 vänsterbloggar/e. Tänk om dom skrev på en och samma blogg – vilket tryck, kraft och arena för idéer, analyser m.m.
    Sedan en TV-kanal ! Tänk tanken om en kanal grundad på vänstergrundståndpunkter – men med alla sorters TV-program.
    3. Min bestämda åsikt är att nuvarande maktgrupp inom V styrs av sitt förhållande till makt – inte ideologi, därför ex denna kovändning i så många frågor. Och därför opportunism som innebär otydlighet. Tror vi får offra – Sverige ut ur Afganistan exempelvis.

    • Andreas
      15 november, 2009 at 20:55

      …men hallå vilken planet bor du på?

      ”Med 1989 inföll reaktionens tid och vi hamnade obenhörligen i ett tomrum”

      Det var inte reaktionens tid utan öststatssocialismen som hade flippat ur och det gjorde den redan med Stalin. Här blev det bara en ny överklass som ersatte den gamla. Socialismen var stendöd i hela jävla Sovjet och Östeuropa.

      Det är sånt snack som ditt som borgarna gottar sig åt när dom försöker koppla oss som verkligen tror på socialismen med en massa jävla diktatorer som kalla sig socialister och kommunister fast dom aldrig var i närheten av att var det.

      • Christer W
        15 november, 2009 at 22:13

        På en punkt har Ulf R rätt. I och med murens fall försvann kapitalets spärrar. Efter det har det blivit jävligare att vara anställd och utan makt i västeuropa. I det avseendet hamna vi i ett vakuum som vi politiskt inte har förmått att hantera. En orsak till den oförmågan är det ständiga återblickande och fixeringen av det som har varit, när ”idealen” föll så föll de egna illusionerna också. Efter sammanbrottet har inte den svenska vänstern hämtat sig och inte ens varit intresserad av att utveckla sig.

        • Andreas
          16 november, 2009 at 19:03

          Att vänstern inte hämtat sig beror ju bara på att en del på nåt skumt sätt känt nån sorts samhörighet med dom där jävla Stalin-grabbarna i Sovjet och öst. Ärligt var det ju rätt längesen som vänsterpartiet hade nåt med Stalin-grabbarna och göra och den generationen är ju ändå pensio nu (…om dom inte helt lämnat in). Vi som inte är lika gamla har fan ingen anledning att ha dåligt samvete för vad pensio-gubbarna höll på med för 20-30 år sen.

          • Christer W
            16 november, 2009 at 21:08

            Du tycks inte inse att öststaterna och muren påverkade vänstern långt efter Stalins död 1953, muren började byggas 1961. Fram till 89 hade vänsterpartiet mycket kontakter med öst, och doktrinen var att man skulle försvara framstegen i öst. Sedan 89 har det bara flutit 20 år, de flesta som var runt 20 då är alltså bara runt 40 och uppåt i dag, de är de som dominerar och styr i dag.
            Det är med andra ord det först nu börjar finnas generationer som är fristående från efterkrigstiden och kalla krigets paradigmer, de är födda några år före och efter östblockets sammanbrott.
            Dessa generationer har inte än någon roll och ställning av betydelse i det politiska livet, än så länge är det Ohly, Lindeborg, Sjöstedt m.fl i samma åldersintervall som formar vänsterns politik, om man nu med vänster menar vp. Det ett av är skälet till

      • ulf r
        16 november, 2009 at 00:19

        Varför denna hysteriska aversion ?
        Läs en gång till vad jag skrev !
        Står där ett enda ord om allt det du spyr galla över mig … ?
        Min avsikt var att peka på år 1989 som en vattendelare.
        Murens fall och det sovjetiska-ryska imperiets och statssocialismens fall innebar ett slut på något och en början på annat.
        Reaktionens krafter – alltså på allt det som räknades upp avseende frihetskamper o kolonial frigörelse m.m. -segrade. USA-imperialismen var ensam.
        Så vänligen ta och svälj en gång och läs vad där står innan du anklagar mig.

        • Andreas
          16 november, 2009 at 18:57

          Jorå Uffe, murens fall var slut på nåt och början på nåt nytt men du får ju det att låta som att det var ”reaktion” att den där jävla muren försvann. Det var nog lika mycket revolution i luften i Östtyskland för 20 år sen som det var i Ryssland 1917. Båda gångerna vart det korrupta jävla förtryckare som folk hade fått nog av. Att det sen bara blivit skit är en annan sak men som socialist vägrar jag att säga Stalin-grabbarna och all deras skit har något med socialism att göra. Att dom rev muren vart ju bra, määniskor som bor nära måste ju för fan kunna träffas och ungås.

          • ulf r
            16 november, 2009 at 23:44

            Tydligen tillhör du de som tror att politik är en massa åsikter om allting, där verkligheten är svart o vit, och där man bara vräker ur sig dom hur som helst och sedan spetsar med lite svordomar.
            1. Vad är socialism för dig och kommunism ?
            2. Vad säger du om – att begreppet demokrati även innebär ekonomisk demokrati i samhället annars är det ”bara” en borgerlig demokrati ?
            3. Sluta slåss mot väderkvarnar – vem har sagt att murens fall var fel ?
            4. Sovjet o östblocket var ett andningshål, ekonomisk finansiär o en försvare i världspolitiken för en lång rad befrielserörelser. När muren föll försvann denna fredade zon.
            5. OM socialismen hade fått vara i fred någonstans – utan kapitalistiska länders hot o inblandning o aggression – hur hade det då sett ut i de länderna ? Vet du att Ryssland direkt efter oktoberrevolutionen 1917, alltså mitt under brinnande världskrig, invaderades av fjorton (14) stater, däribland USA. Vilka översittare är vi att peka finger och skrika – ni hade inte fria val …

  14. Piratpartist
    15 november, 2009 at 17:14

    Jag som äkta liberal tycker att vänsterpartiets förfall är tragiskt och min fråga är.
    Varför har 100% av partierna i riksdagen EU som mål när över 50% av Svenskarna inte vill vara med.

  15. Christer W
    15 november, 2009 at 19:12

    ”och på de marxistiska studiecirklarna var det sällan någon som tvivlade på att revolutionen var nära…” Det slog mig att den gruppen tillhörde jag inte. Jag var väldigt irriterad på den kortsynthet som många av mina vänner och bekanta visade upp, det var helt självklart för mig att borgerligheten och kapitalet skulle gå till motoffensiv eftersom det handlade om deras existens. Och så gjorde de, om jag inte minns fel så togs besluten 1973 och att SAF ledde projektet.
    Jag vill minnas att SAF gav Bildt en nyckelposition när det gällde kampanjer riktade mot ungdomar och det var med det projektet han också byggde upp sin position i riket.

    • el persson
      15 november, 2009 at 23:19

      Startade väl egentligen efter att USA förlorat i Vietnam.
      Var i Stockholm och såg annonser i tunnelbanevagnen om jätterea på amerikanska LP-skivor på Åhlèns. Sade direkt till min flickvän som var med att ”nu har USA startat sin motoffensiv för att ta tillbaka förlorad mark i Sverige”.
      Har tänkt många gånger på att trots detta yttrande då så insåg jag nog inte hur rätt jag hade.

  16. Jaja
    15 november, 2009 at 19:31

    Men hallå, (s) är inte ett borgerligt parti. Det är ett småborgerligt parti. Det är viss skillnad.

  17. Mange
    15 november, 2009 at 23:31

    Småborgerligt?? Historiskt sett så är väl det en sanning med modifikation. Socialdemokraterna har alltid varit storkapitalets parti i Sverige. Vill man vara riktigt elak så kan man säga att storkapitalet i Sverige stödde socialdemokratin av exakt samma skäl som de gjorde det i Nazityskland och de belönades rikligt för det. Se på Wallenbergarnas historia tex.

  18. Mange
    15 november, 2009 at 23:42

    Korrigering. Av samma skäl som storkapitalet stödde nazisterna i Tyskland menade jag naturligtvis. Som en garant mot kommunismen.

  19. Dimitra
    16 november, 2009 at 09:01

    Jag är en av dem som kallar dagens V till ”sosse de light”

    I mitt hemland Grekland är KKE (greklands kommunistiska parti) den tredje största i riksdagen, (8.7 %) Det tycks inte vara mycket men är långt fram de andra V partierna (4% med koalition)
    KKE är tydlig med att de INTE samarbetar med andra partier i o m ett samarbete skulle innebära att de får släppa eller göra avbön på frågor som är viktiga. De anser att alla frågor är viktiga.. De strävar efter att ändra ett system och inte att anpassa sig till rådande för ett två ministerium.
    Deras vilja att stå utanför en koalition är just deras starka sida. Folk vet vad de röstar på när de röstar på KKE

    Jag tillhör de besvikna av Vänsterpartiet. besviken av Lars Ohly

    Ett vänsterparti efterlyses …
    Ett parti som inte är anpassad till ett kapitalistisk system. Ett parti som slåss för arbete åt alla och inte sysselsättning åt alla. Ett parti som är redo att skapa ett socialistisk system med socialistiska grunder.
    Finns den?

  20. 16 november, 2009 at 14:34

    Angående: ”En annan av besökarna visste att berätta att de i förra valet fick 438 röster i riket…”

    Från Riktpunkts ledare ”Nyliberal höger politik, valets segrare” efter valet 2006:

    En tillbakagång som drabbade alla dom vänsterkrafter som försökte intala väljarna att man skulle rösta på det minst onda alternativet vilket även återspeglade sig i vårt parti, där av den kraftiga tillbakagången.

    http://xxxxxxxxxx

    • Andreas
      16 november, 2009 at 20:45

      Hur många röster blev det i valet 2002 då?

  21. Håkan
    20 november, 2009 at 14:24

    Finns det inte en risk att många kommentatorer här överskattar betydelsen av vänsterpartisters olika utspel i debatten?

    Jag är övertygad om att V skulle få mer inflytande som en (urvattnad?) del av en rödgrön regering än som en högljudd och radikal men negligerbar lös skock. Samtidigt är det väl oklokt att inte se hur V faktiskt fungerar som sänke för vänsterblocket, som ju måste vinna över folk över blockgränsen.

    • 20 november, 2009 at 14:30

      Du! Det finns bara ETT parti i vänsterblocket. Sossar och miljöpartister tillhör de borgerligas skara. Märkligt att du inte kände till det när du ger dig till att diskutera politik? :-) Har du fler kommentarer i samma nivå som vi kan få läsa? :-)

Comments are closed.