Hur tänker Försvarsmakten?

Rubriken är mer än berättigad, i min förra artikel nämnde jag namnet på en av de försvarsanställda, en ung kvinna som hävdade att ”– det är en häftig känsla att ta fram en produkt som trycks i över en miljon exemplar och sprids som ett regn från himlen.”

Så kan det säkert vara, men samtidigt så undrar jag hur Försvarsmakten tänker när det gäller enskilda soldaters säkerhet hemma i Sverige. Jag testade möjligheten att ta reda på mer om henne och använde Google, hon bor i lägenhet 1203 och dessutom tillsammans med två personer som är trettioett respektive trettioåtta år gamla. Det tog mig mindre än tio sekunder att få fram den informationen.

På nätet hittar jag en text författad av soldaten ifråga som arbetar i PSYOPS, ett förband som är skapat för att sprida propaganda och information: ”Psykologi och påverkan har alltid varit ett viktigt inslag i krig och konflikter. Under andra världskriget ”bombarderade” till exempel det amerikanska flygvapnet sina tyska motståndare med färdigtryckta tågbiljetter för att få dem att desertera och i Sverige skapades varumärket ”En svensk tiger”.

Den svenska försvarsmakten håller på att bygga upp ett nytt förband med bland annat uniformerade copywriters, AD:s, radioproducenter och målgruppsanalytiker. På plats analyserar de medievanor, identifierar påverkare och ta fram lämpliga budskap och kampanjer…”

Libyen är ett land som beskrivs som ett klansamhälle, i landet finns givetvis både religiösa och politiska extremister precis som här i Sverige och i det tyvärr högaktuella Norge. Det är utomordentligt lätt att ta reda på var folk bor, vem de bor med och till och med lägenhetsnummer. Rimligen så borde Säkerhetspolisen och försvarets underrättelsetjänst se till att spärra uppgifter om försvarsanställda i olika register, i alla fall så länge personalen deltar i militära operationer utomlands.

Vi har sett terrorattentat på svensk mark, vi vet dessutom att kriget i Libyen är en het och kontroversiell fråga där alla sorters åsikter finns representerade. Vi vet också att det bor ett antal libyer i Sverige, och att det inte bara är fiender till diktatorn. Det finns många i Sverige som ser Muammar Gaddafi som en hjälte och som dessutom är lika vana vid internet som undertecknad. (texten fortsätter..)

Att höga officerare som en överste syns på bild i tidningarna har jag inga invändningar mot, men att enskilda soldater gör det känner jag mig tveksam till. Både kriget i Afghanistan och Libyen är högt profilerade krig där motsättningarna mellan olika folkgrupper, klaner och religiösa inriktningar kan förmå någon sida att agera på ett sätt som vi inte önskar. Sverige är ett öppet samhälle, något som vi alla vill ha, men ska den öppenheten innebära att enskilda soldater ska riskera att utsättas för hämndattacker när de kommit hem?

it Andra om: , , , , , , , , ab1 dn svd1 ex1 svt ekot Läs oxo: altruist, annarkia, sputchi, lasse, varghjärta, 1, k&å, 1, 2, zaramis

  5 comments for “Hur tänker Försvarsmakten?

  1. Kim Hakkarainen
    23 augusti, 2011 at 11:42

    Uppgifter om personal i Försvarsmakten kan omfattas av sekretess enligt flera sekretessbestämmelser. I mycket sällsynta fall kan uppgift om en persons identitet omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), den sk försvarssekretessen. I de fall det finns ett antagande om att personalen eller deras anhöriga kan komma att kontaktas i syfte att framföra hot om våld eller utsätta dem för våld kan uppgifterna omfattas av sekretess enligt 39 kap. 3  § offentlighets- och sekretesslagen. Den sekretessbestämmelsen innehåller dock ett kvalificerat skaderekvisit, det ska antas att den enskilde eller anhörig utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs, för att sekretessen ska gälla.

    De internationella militära insatser som Försvarsmakten deltar i skiljer sig åt i fråga om bl a hotbilder. I Försvarsmakten finns tydliga riktlinjer för sekretessbedömning avseende personal som tjänstgör i sådana insatser. I vissa insatser kan sekretess enligt 39 kap. 3  § offentlighets- och sekretesslagen gälla med hänsyn till den konstaterade hotbilden. Normalfallet är att uppgifter om Försvarsmaktens personal inte omfattas av sekretess. Att personal deltar i en internationell militär insats är inte grund för sekretess för uppgift om personalens identitet.

    Min personliga uppfattning är att en försvarsmakt där personalens identitet normalt skulle vara sekretessbelagda uppgifter inte är förenligt med en öppen och demokratisk stat.

    • 23 augusti, 2011 at 12:19

      Min personliga uppfattning är att en försvarsmakt där personalens identitet normalt skulle vara sekretessbelagda uppgifter inte är förenligt med en öppen och demokratisk stat.

      Det är nog en rimlig ståndpunkt, men när det gäller de soldater som på olika sätt är engagerade i kriget i Libyen och i Afghanistan så borde skaderekvisitet vara lägre. Det finns anledning att anta att dessa länder gör precis som jag, kollar på nätet, och att det KAN innebära fara för de soldater som det rör sig om. Utlandstjänst är väl ett rekvisit, men nu har ju Försvarsmakten bestämt sig för att all personal ska kunna skickas ut på sådan, och då blir det knepigt. Men det skulle antagligen räcka med skyddad adress, myndigheter har ju möjlighet att få den ändå, fast med det särskilt påpekat.

      Det är inte identiteten i sig som är problemet, alla försvarsanställda bör kunna intervjuas i media och använda sitt riktiga namn, problemet uppstår först då någon Gaddafibeundrare tycker att en soldat som förekommer i media är en vidrig typ som vill mörda hans/hennes politiska idol. Eller motsvarande situation i Afghanistan… Den dag det händer något så är det för sent..

  2. Sara G
    23 augusti, 2011 at 12:43

    Riktigast vore väl att Sverige lät bli att hjälpa USA i deras långdragna och orättfärdiga krig mot dessa stackars krigsutmattade afghaner.
    De är människor som aldrig har gjort oss någonting.

  3. Lilla My
    23 augusti, 2011 at 16:53

    Man har själv ett ansvar också för att inte ”vika ut sig” för mycket i sociala medier t ex. Man måste vara medveten om hur många elektroniska spår vi trots allt lägger ut. När blidigenkänningsprogrammen började dyka upp för ett antal år sen så suddade jag själv bort alla personbilder jag lagt in i en blogg. SPAR-registret kan man inte göra något åt. Man kan däremot flytta utan att göra flyttanmälan eller skriva sig hos ”gamla mamma” för att lura sagda register. Rapporter från universiteten är ju också en god informationskälla som inte många tänker på. Jag provar ibland att googla mitt eget namn – det ger verkligen en tankeställare.

  4. Tharand
    24 augusti, 2011 at 08:29

    För att inte tala om att enskilda soldater ju kan känna sig kränkra när någon ifrågasätter deras verksamhet ;)

Comments are closed.